tisdag 12 februari 2008

Är det våren som knackar på?....

Det var nästan vår i luften..
Ute flög massor av småfåglar ut och in i det lilla trähus vi fylld med Solrosfrön alldles nyss.

Charlie stod med knubbiga små ben iklädd långärmad body och strumpbyxor uppflugen på soffryggen och kikade ut genom fönstret.

-"Dää!!" Han pekade ivrigt med fingrar kladdiga av banan som han i ren nyfikenhet klämt sönder.
-"DÄÄÄÄÄäää!"
-"Ja, killen! Titta där!" Jag uppmuntrade hans nyfikenhet för att få lite ro att kika på Celine Dion på Oprah...
-"Titta Charlie, en massa små fåglar, Piip piip."

Celine tog en av sina höga, alldeles klara långa toner och jag kände hur hennes röst gick rakt in i mitt hjärta.
"You were my strenght when I was weak, You were my eyes when I couldnt see.. Because you love me.."

Lilleman pekar och gestikulerar med sina små armar. -"Dää!, Dää!!""
Fåglarna hämtar frö efter frö.
Spiller på marken nedanför, och solrosfröna bildar en cirkel rund stolpen huset sitter på.
Charlie tittar storögd på detta naturens skådespel.

Solen skiner över trädtopparna från en molfri himmel.
Våren knackar på tror jag...

Min lilleman står och gör någon sorts fågeldans med knixiga knän till musiken som skvalar ur tv;n.
Jag låter filten jag lagt om mina ben falla till golvet, och går iväg och hämtar ett glas vatten till oss att dela på.

Då jag sätter mig kommer min älskade unge och kryper ner i min famn.
Han lägger huvudet mot mitt bröst och sina små armar om mina axlar.

Då börjar den.
"When you call on me.
When I hear you breathe, I get wings to Fly, I´m Alive..."
"When you look at me, I can touch the Sky, I feel that I´m Alive..."
"You set my heart on fire, you fill med with love, made me a woman on clouds above."

Musiken som jag lyssnade på hela den dag jag fått det första posivita graviditetsbeskedet.
Den sjunde maj år 2002.
Emil och Joel började växa i min mage...

Solen stod strålande från en klarblå himmel, och det var så underbart som bara våren kan vara!

Nu sitetr jag i min soffa.
I huset ute på landet. På kullen på ängarna invid skogen.
Jag är gift. Vi har tre underbara barn.
Jag har gjort min hobby till mitt blomstrande företag. Jag är lycklig.

Kärleken bränner i mitt bröst, jag känner mig slagen av urkraft.
Mina armar håller hårt om det lilla barnaknytte jag har i min famn.
På mina kinder rullar tårar av lycka, och Celines röst minner mig om hur det började alltsammans...
I´m Alive.
Jag kände verkligen ända in i själen hur jag levde den där fantastiska dagen i maj för snart sex år sedan!

Charlie brottar sig loss från mig, och får solens strålar i motljus runt sitt huvud.
Strålarna spelar i hans mjuka hår, och jag ser en av mina tårar glimmande leta sig ner över hans lena hud på den högra tinningen och ner över hans kind.

Stor och våt rinner den sakta som en smekning och droppar ner från hans haka.
Hans små fingrar smeker mina våta kinder och han ser bekymrat på mig.
-"Mammaaa"...

Jag skrattar åt honom och drar honom till mig i en innerlig omfamning.
Mina fingertoppar letar sig in i hans små varma armhålor, och jag kittlar honom försiktigt.

Han skrattar hjärtligt och bänder sin lilla kropp loss från mitt grepp.
Vi ler åt varandra i busigt samförstånd. Vi älskar varandra så!...

Klockan tickar, och snart är det dags att hämta storebröderna från dagis.
Jag längtar tills huset är fyllt av mina barns lek och bus.
Jag längtar efter dem så!...

Inga kommentarer: