tisdag 25 maj 2010

Det brinner!

Joggade iväg ikväll efter barn-läggning.
Själv med Sigge.
Och det höll på att bli mörkt i skogen, så jag sprang faktiskt ganska snabbt.
Rusch i verkstaden, det är många konfirmationer och avslutningar och studentar nu.
Roligt! Minns ju mina egna för sisådär hundra år sedan, man har ju hunnit bli några år..
Kul också att man får förtroendet att skapa så betydelsefulla smycken!

I alla fall.
Skogen mörknade på ganska snabbt, och vägarna var tomma.
Inga maskar på den snustorra asfalten, inga älgar bakom buskarna eller rådjur i skogsbrynen.
För jag kikar allt åt sidorna och långt bort då jag springer.
Man borde kanske hålla blicken mer på marken. För jag höll på att snava, jag blev så bländad!

De mörka molnen över mitt huvud tog slut i horisonten!
Ett eldhav spred sig över kvällshimlen, och färgade de grå, tunga molnen alldeles eldröda!
Uppsala brinner!...
Solnedgång i ett färgsprakande skimmer, mörk skog i ryggen. Frisk luft i mina lungor.
Kondition i min kropp!

Jag stannade till där på kullen med Sigge som genast tryckte ner nosen i gräset längs dikeskanten på upptäcksfärd.
Uppsalasiluetten badade i röda-oranga och gula färger.
Magiskt vackert!

Några mygg gjorde mig påmind om att jag borde fortsätta hem, och jag drog några djupa andetag för att liksom väcka mig själv igen.
Då känner jag...
Det doftar precis hur ljuvligt som helst.

Tittar ner.

Står i ett hav av Liljekonvaljer.
Plockar.
En hel bukett, jag struntar i myggen som kommer mer än lovligt många och nära.

Sedan springer vi hem, jag och Sigge.
Vägen sluttar neråt, så vi formligen rusar mot ljusen i fönstren.
Mörkrädd, litegrann då...
Även om någon så klokt påpekade att det finns ju mer att vara rädd för i stan.
Men jag kan säga såhär, min mörkrädsla är inte så rationell, och jag vet ju att det inte finns spöken.. Men ändå...

Nu sitter jag på kontoret och besvarar de sista beställingarna och mailfrågorna för dagen.
Himlen syns knappt blå mot skogens svarta trädtoppar.
Mannen är ute och huserar i tvättstugan.
Barnen sover.

Natten är här på landet, liksom i stan.
Nu skall jag sova, här i huset som ligger på kullen som är vår egen lilla plätt på jorden.

Inga kommentarer: