Känslor på jobbet?...

Känslor på jobbet? Aaabsolut.
Minns den gånger jag öppnade ett mail från en kille jag smitt en alldeles speciell ring till...

Han och hon hade precis kommit tillbaks från en resa till de svenska sommarfjällen. I en liten stuga hade de bott, på dagarna vandrat, sett soluppgångar sittande sida vid sida. Kvällssolen - som inte ens gick ner, :Dspred sitt skimmer över deras båttur ut i den lilla ekan av trä, ute på fjällsjöns kalla, klara vatten...
Metspön, kaffetermos och varandras kärlek. Tystnad, sånär som på årtagens gnist i träet, och dopp genom vattenytan.

Hon ser flötet sjunka. Han ser förväntansfull på...
Sänket kommer upp över vattenytan, flötet och reven. Men där sitter ingen fisk på kroken.
Fastsurrad sitter där ett ovanligt stort... sänke till?...
Hon sträcker sig efter metreven och håvar in i sin hand.
På kroken har han surrat fast en silverring.
Den ring vi fått prägla med hans kärlek, och den största fråga han någonsin dittills ställt...
Han skrev i sitt mail till mig, "Hon sade Ja!"

Frieriring i silver med handstansad text

Här kom tårarna mina.
Sådan där lyckofulgråt som rister ända inifrån..
Att få lägga sina fingertoppar, sin tid och sin yrkesstolthet vid så betydelsefullt smycke.
Att med sitt arbete få snudda vid människors kärlek.
Det är stort...