Frid i sikte....

Nu börjar det lägga sig, det mesta...

Lilleman ligger i sin säng och sover middag.
Storkillarna sitter framför Bionicles på DVD.
Hemma från dagis för att vi har kräksjukan.

Tvättmaskinsreparatören gick precis ut genom dörren.
Ingen fel på min tvättmaskin, bara "obalansskyddet som agerar beroende på hur tvätten fördelar sig".
Suck.
Tvättmaskinen är för bra alltså.

Jag mår lite bättre nu.
Ingen mer hink behövs i silververkstan eller i syateljen.
Jag lyssnar istället på lite musik och finner att jag sjunger med...

Beställningarna som är betalada i tid innan jul åklte pappan in med till postens företagscenter igår eftermiddag, ännu en säkerhetsaspekt så alla skall få sina smycken och plagg till jul.

Nu känner jag lite ro.

Ute lyser frosten vit mot taken, bara tomten och jag är vaken.

Jag VISSTE det!!!!

Jul i antågande med stormsteg.
Beställningslistan är lång, och såklart vill alla ha innan jul.
Varför betalar man då inte in i anslutning till när man beställer?
Varför väntar man i en vecka med att betala?
Jag kan inte tillverka 30 smycken per natt?...
Jag har fått flera betalningar utan avsändare. Jag vet inte vem som betalt?!

Jag kan inte påverka posten?

Snart börjar jag gråta.

Som grädde på moset har jag åkt på vinterkräksjukan.
Stod med en hink i silververkstan inatt.
Blev avbruten mitt i natten av Babywatchern som förmedlade att min ena tvilling också insjuknat och kräks.
In, fixa honom och nedkräkt säng, se till att pappan håller sig någorlunda vaken och hör om han kräks igen.

Ut i Silververkstan.

Vi spritar såklart alla smycken innan jag skickar dom...

I januari ska jag sova.

18K

Sådärjas.
Nu har man provat smida och stansa på 18k Guld.
Det gör jag inte om.
Ikväll.

Phuuu...
Min Älskade Mamma, och Barnens Älskade Mormor använder bara Guldsmycken.

Det har med åren blivit varsitt örhänge i form av en ängel från tvillingarna.
(Således har hon alltså en i verja öra..;o)

De tar hon aldrig av sig.
Sedan har hon halskedjor och ringar. Med och utan stenar.
Men jag har sett hur hon kikat på mina Namnsmycken.
*hehe*

Nu i jul väntar alltså i en liten ask ett
TextSmycke - en Fyrstav 5mm i 18 karats Guld med orden:
ÄLSKADE på framsidan, MORMOR till vänster, CHARLIE bak och EMIL JOEL till höger.

Det är tungt och mycket vackert - faktiskt.

En industri-metallborr gick av i tillverkningen.
Jag var på helspänn hela tiden, och livrädd att slå i en bokstav snett!...

Men nu ligger den där i asken och glimmar.
Jag är så stolt och det skall bli mitt stora nöje att få ge henne den på julafton!

Jodå, jag gjorde ett till mig själv också.

ÄLSKADE EMIL JOEL CHARLIE såtr det på mitt, med Älskade fram.
Mina älskade, älskade ungar!!

Produktivitet...

Phuu.. Jag vet inte vart jag skall börja...

Jag är klar nu. För idag.
Jag borde sova för länge sedan... Verkligen.

Jag är trött, men väldigt lycklig.

Jag får hålla på med det jag tycker är roligt!
Jag får uppskattning för det jag gör - i överflöd, men det är lika roligt varenda gång!
Som julafton då man öppnar mailboxen!
35 nya mail.
15 är nya beställingar, fem är frågor och sedan är det alla härliga människor som hör av sig då de fått hem ett paket stämplat "Älskade Barn"....

I sina sängar sover mina Älskade barn sedan länge. De har nästan sovit sin halva natt nu.
Jag kikade in på dem innan jag satte mig vid datorn för dagens kontorsjobb.

Långa ögonfransar längs mjuka kinder.
Tung, och trygg andhämtning...
Deras kroppars värme känns så tydligt då jag håller min tvättade- men sotsvarta hand över dem.
Får inte röra...

Jag sluter mina ögon och insuper lugnet och friden i deras rum.
Jag låter min ande omfamna all kärlek i rummet. Mina lungor fylls med deras doft - nybadade härliga ungar!

Tyst smyger jag ut och drar försiktigt igen dörren bakom mig.
Inte ett ljud hörs i huset.

Jag skall bara jobba färdigt, sedan skall även jag sluta mina grusiga ögon och låta friden ta över...

Tio timmar i sträck!!

Har jag tillverkat SIlverSmycken!
Mina fingrar värker, huden på vänster pekfinger är alldeles röd, och har spruckit på ett ställe. bandage om.

Jag har stått ute i Silververkstaden från klockan nio "i morse" till klockan sju nu ikväll!
Avbrott för fika, och lite vattendrickande.

Hujedamej, vad jag har varit effektiv idag!
Betat av en hel drös på beställningslistan! Kommer attt bli glada, då de hinner få sina ordrar till Jul!

Fick mail av en tjej idag också. Som köpt ett Smycke till sin sambo. Hon hade fått ett paket från mig i sin brevlåda idag.
Sambon skulle få en bok eller nåt, för SilverSmycket med deras gemensamma barns namn på tänkte hon minsann behålla själv!
Härliga betyg!

Det gör mig så glad!!

Nu värker mina fingertoppar för mycket för att skriv mer.
Jag skall faktiskt krypa till sängs, och försöka sova igen sisådär trettiofem timmar från senaste veckan!
Imorgonbitti är det lucia, och jag skall på Luciatåg på mina storgrabbars dagis klockan - tidigt!
Det skall bli underbart!!

Tankar från Verkstaden.

Surrandet från Poleringsmaskinen bildar bakgrundstoner till sången i mitt huvud. Jag trycker ömson hårdare ömsom lösare mot Lappolerskivorna och får på så sätt ett basljud som ackompanjerar.
Jag rör mig stela kropp lite gungande för att liksom mjuka upp den.
Ögonen får vila några sekunder medans silvret blir glänsaden fritt från repor och märken med hjälp av polerpastan.

Blundar och lyssnar till musiken som inte finns.
Silvret bränner mina fingrar genom de Hockeytejpade skyddshandskarna.
Vaaaaaarrrrrrmt.

Brukar säga så till min yngste son, då han nyfiken stretar närmre ugnsluckan.
"-Vaaarrrrrmmmmmt..."
Hans små nävar sträcker sig mot det värmade ljuset inne i ugnen som tillagar kvällens Klyftpotatis.
Hemgjord förstås, bara lätt sprayad med Olivolja. Strösslad med lite, lite havssalt och så en nypa vitlökspeppar spridd för ett andetag över.

Doftar ljuvligt.

Jag håller min lillemans mjuka kropp mot min där vi hukar oss ner och kikar in i ugnen en liten bit därifrån.
Snusar i hans hår, och matdoften bryts tydligt av underbart babyschampoo understryket av lenaste bebislukt.
¨han rör sig mjukt mot mig, och kava närmre ugnsvärmen.
"-Vaaaarrrrrmmmt Charlie."

Han sliter sig mjukt ur mitt grepp och springer iväg mot andra upptäckter. Mot brorsornas lego-lek.
Jag hör ljudet av legobitar ihopbyggda till fantasifarkoste som krossas sönder mot trägolvet.
KRrrrraaaAASCH!

Barn som skrattar.

Mitt vänstra pekfinger bränner till och jag drar med ett ryck bort handen.
Jag står ute i Silververkstaden och det har börjat mörkna ute.
Söndagens ljus håller på att gå mot sitt slut. Dte är ännu ungefär i mitten av dagen, men solen orkar inte mer nu.
Den dalar ner bakom trädtopparna, och jag får återigen förlita mig på strålkastarljus och lysrör.

Jags tänger av Poleringsmaskinen, och granskar Silvret. Vackert...

Nu inför Julen har det ökat så mycket i beställnigslistorna att jag är tvungen att jobba dagtid. Så fort tillfälle ges!

Pappan har tagit mina älskade barn på julmarknad med farmor och farfar.
Där vi förra året red ponnyhästar, köpte kov och drog hem högsta vinsten på lotteri; "Riktiga" LIONS jultomte skulle komam hem till oss på Julafton! - Vilket han också gjorde....

Jag drömmer tillbaka till utesnö, pyrade andedräkter och glimmande marschaller.
Frustande Nordsvenskar dragande på slädar och fårskinnsbelamrade sittplatser.

I verkstaden börjar den spetsgardin jag satt framflör det stora fönstret att svarta mer och mer.
Polerpasta far genom luften och färgar mitt ansiktsskydd sotigt.

Man blir alltså svart ända in i öronen av det här yrket!
När man lycklig ända in i själen och uppfylld av skaparkraft kommer in efter avsevärda timmar ute i Silververkstaden är man svart som sotaren.
Det kliar väl aldrig så mcyket i näsan som det gör när man är därute. Eller i pannan, eller i örat?
Handskarna lämnar tydliga svarta streck på min hud, och även om man inte har handskarna på, så blir det gråsvarta ränder efter händerna.

Jag kommer ihåg tiden då man duschade och fräschade till sig för att GÅ till jobbet! Nu måste man sanera sig själv för att överhuvudtaget komma in i huset efter ett arbetspass!
Men det är så underbart roligt!!!

Inför Julen får jag massor av mail, massor av förfrågningar och massor av böner!
Jag lovar så många kan överhuvudtaget kan, att få sina Julklappar i tid förstås!

Mitt ego och stolthet växer för varje vackert Smycke jag får förtroendet att tillverka!
Mina älskade barn avgudar sin pappa, och de tycekr det är underbart att få vara med farmor! Jag själv är ytterst tacksam att hon tar sig an lilleman då storkillarna är på dagis, så jag får göra Silversmycken till alla mina kunder, så de får dem i tid!...

I januari, om det blir lungnare då. DÅ skall vi njuta av vinterfriden, och göra något roligt, bara vi tillsammans!
Nu tar vi tillvara på alla studner vi hinner med!
Soff-mys, kramar i förbifarten, de unde rbara nattningsprocedurerna! Sånger i bilen på väg till dagis, och alla sagor vi läser!

Underbara Tid!

Silver, silver silver.

Nu innan jul kan man kalla det en ordentlig julrusch...
Beställningslistan är gedigen, liksom mina Smycken.

Varenda kväll, natta barn, på med babywatchen och ut i Silververkstaden!
Varenda Smycke, något speciellt!

Läckert faktiskt, om man tänker på det.
Att varje namn jag stansar in har en stor betydelse för någon!

Jag blir så glad att jag kan!
Att jag med mina händer, skitiga och med en och annan reva och blodblåsa kan göra smcyekn som andra tycker om!

Mina barn har såklart fått varsitt halsband, och ibland vill de ha dem på sig.
På lille Charlie ser det extra roligt ut då det hänger fram över Snickarbyxorna nere på magen.
Men han låter det hänga där, bryr sig inte nämnvärt.

Storgrabbarna undrar varför deras brickor är kortare än Charlies, och jag förklarar att det beror på att deras namn är olika långa.
Roligt nu, då de vill börja lära sig läsa!

De skriver en del siffror felfritt, och kan skriva sina namn.
Varje plagg och varje sko skall vara märkt med respektive namn.
Roligt det där. När de har fyra likadana skor, så ska det i alla fall vara ett par som är den enes egna egendom, och nåde den som i förbifarten tar fel!

Klart att de skall ha egna skor förressten!
Bara det att det varit min slöa genväg, att ha likadana till dem och sedan inte märka dem.

Nu är det förbi.
Nu är var och en grej, deras egen.
Vad det är häftigt att leva med barn!