Idag var jag och mina två stora killar till den hett efterlängtade simskolan.
Det var inte så hett i vattnet...
Hela 17.5 grader över fryspunkten.
I väskan hade vi packat rykande kaffe och varm choklad.
Innan grabbarna ens fått av sig till badbrallor ville de ha den varma chokladen.
Underbara Älskade Barn!
Deras ännu ljusa skinn som inte sett solen på ett tag - vi fuskade ju till oss början av solbrännan i Thailand - knottrade sig i den svala vinden.
Vi satt och höll om varandra tills simläraren ropade att det var dags för Räkorna 2 att hoppa i.
Med tveksamma steg förflyttade de sig närmre det brunaktiga vattnet och passerade Räkorna 1på bryggan med blåfrusna läppar...
Emil kavade i omgående.
Fattade rockringen den lilla gruppen stod runtom och doppade huvudet genast. Faran i vitögat!
Joel klev tveksamt ner på översta trappsteget mot vattnet.
Lockad av Simlärar Madde.
Jag hör hur det fräser till då han doppar tårna i vattnet.
Inte från hans tår, utan med hela hans ansikte och mun frustar och fräser han att "-Han viiiiill iiiinteeeee"!
Jag lägger den tjocka handduken runt hans lilla kropp och håller honom intill mig.
Brorsan Emil simmar flera varv i den lilla bassängen innanför bryggan innan han kommer upp.
Under tallen på det stadiga träbordet sitter vi tillsamamns med kompisarna och smuttar oss varma på Choklad och kaffe. Vi bjuder på pappas enorma bullar och just som vi tar fram den lilla kakrullen så bryter det sig loss stora tunga droppar och faller från molnen över oss.
Handdukarna skyddar litegrann.
När vi komemr hem är det innerlige skönt att kura i soffan en liten stund innan det är dags för mamman att gå ut i silververkstaden.
Jag hinner jobba i en kvart innan telefonen ringer.
Bonnier vill låna högupplösta bilder för ett reportage.
"-Javisst...?..."
Eftermiddagen går åt till att mixtra med kamera och upplösningar och pixlar och dpi.
Tur att det finns kunskaper att låna av andra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar