"Inridning"...

När man "rider in" en häst finns det en hel del "bör."
Det finns tillvägagångssätt och oskrivna regler. 

När man rider in en kolsvart 3årig häst på tveksamt blygsamma 1.74 finns försiktighetsåtgärder att tillta. 
Man kan ha hjälm och säkerhetsväst. Man kan ta med en "hästtant"/aka Moi på sin trygga, glada häst. 
Och så kan man tillsammans ge sig ut på långpromenadrunda i snöklädda landskap. 

Man kan då ha så trevligt, att man glömmer det 700kilos muskelpaket utan särskild broms på man har mellan benen, eller det nybörjarekipage utan särskild styrning man är. 

Kolsvart häst under inridning

Det kan bli en så bra tur, att den unge jättehästen får en så bra upplevelse på ett så lugnt och avslappnat sätt att denne är alldeles utomordentligt duktig och trygg. 

Om man borträknar den smala, smala väg där vi mötte Enormus Traktorus Plogbil och ladan med snö-takraset förstås.
Allt gick bra, och lite spänning har inte killed anybody today. Alls. 😁

Ögat är själens spegel.

Med sammetsmule nafsar stoet i min jackkrage. Hon skulle helst krypa innanför om det gick.

Men hon är nästan 1.70 i mankhöjd, så hon ryms inte, men hon försöker!...

Jag får påtala att knappar varken är till för att ätas, eller tas bort. Hon fortsätter snusande ner i min jackficka där jag lagt moroten. Hon vet. 

I hästens öga...

Häst...

Får jag presentera:
Jooyce. Min nya, underbara kompis! Vi tränar och motionerar ihop, och vi tar långa skogspromenader och småsnackar i boxen och umgås.
Jag har under flera år verkligen l ä n g t a t tillbaks till stallet och hästlivet, & helt plötsligt föll saker och ting på plats, och härliga Jooyce ramlade ner i mitt knä, i princip.. Hon är både skolad och tävlad, 1.69 hög och fantastiskt trevlig! Jooyce, [jåjjs] min nya bekantskap, min motionskompis och lisa för själen.
Ni som burits fram längs grusvägar en sensommardag, över diken på äventyr i skog, mark och hem igen, Ni som med näsan mot en varm hals belyssnandes det hemtrevliga ljudet av ett äpple som krasar mot starka tänder och blivit beviftade av en lång tagelsvans förstår. Ni som tidig morgontimma öppnat dörren till stallet och hälsats välkommen av djupa gnäggningar, ni som stått vid grinden till hagen och från själen fnissande, sett er fyrbenta hästkompis strutta iväg längs stigen efter en ridtur och dag tillsammans vet vad jag pratar om.
Hästlyckan...