"Inridning"...

När man "rider in" en häst finns det en hel del "bör."
Det finns tillvägagångssätt och oskrivna regler. 

När man rider in en kolsvart 3årig häst på tveksamt blygsamma 1.74 finns försiktighetsåtgärder att tillta. 
Man kan ha hjälm och säkerhetsväst. Man kan ta med en "hästtant"/aka Moi på sin trygga, glada häst. 
Och så kan man tillsammans ge sig ut på långpromenadrunda i snöklädda landskap. 

Man kan då ha så trevligt, att man glömmer det 700kilos muskelpaket utan särskild broms på man har mellan benen, eller det nybörjarekipage utan särskild styrning man är. 

Kolsvart häst under inridning

Det kan bli en så bra tur, att den unge jättehästen får en så bra upplevelse på ett så lugnt och avslappnat sätt att denne är alldeles utomordentligt duktig och trygg. 

Om man borträknar den smala, smala väg där vi mötte Enormus Traktorus Plogbil och ladan med snö-takraset förstås.
Allt gick bra, och lite spänning har inte killed anybody today. Alls. 😁

Till min häst.

Vackra häst!

Hej vännen.
Du får mig att le inombords också...
Idag var du lite nervös ute i skogen när vi gick själva på upptäcksfärd, så då sjöng jag för dig. Högt!
En massa låtar som jag nästan glömt att jag kunde. Typ alla av Nordman...
Sen blev du så glad (såklart!) när vi vände hemåt att jag bara behövde sitta lugnt och njuta av utsikten mellan dina framåtriktade öron. Och hålla i mig...

 
När vi kom hem fick du massor av äpplen. Men jag hade gömt undan några till dina hästkompisar. "Syrran" fick sig några väl valda ord också, och en "genomgång" innan hon fick sätta tänderna i äppelgänget jag gav henne. Hon lovar att vara schysst nu.

Tack för idag, gumman. Jag är så glad att jag träffat dig!
Vi ses snart igen, vila lite nu och snacka lite med boxgrannarna, så kommer jag snart med en påse nya äpplen!..

Häst...

Får jag presentera:
Jooyce. Min nya, underbara kompis! Vi tränar och motionerar ihop, och vi tar långa skogspromenader och småsnackar i boxen och umgås.
Jag har under flera år verkligen l ä n g t a t tillbaks till stallet och hästlivet, & helt plötsligt föll saker och ting på plats, och härliga Jooyce ramlade ner i mitt knä, i princip.. Hon är både skolad och tävlad, 1.69 hög och fantastiskt trevlig! Jooyce, [jåjjs] min nya bekantskap, min motionskompis och lisa för själen.
Ni som burits fram längs grusvägar en sensommardag, över diken på äventyr i skog, mark och hem igen, Ni som med näsan mot en varm hals belyssnandes det hemtrevliga ljudet av ett äpple som krasar mot starka tänder och blivit beviftade av en lång tagelsvans förstår. Ni som tidig morgontimma öppnat dörren till stallet och hälsats välkommen av djupa gnäggningar, ni som stått vid grinden till hagen och från själen fnissande, sett er fyrbenta hästkompis strutta iväg längs stigen efter en ridtur och dag tillsammans vet vad jag pratar om.
Hästlyckan... 

Hästar...

Idag, måndag var det paus från vardagslivet i stallet igen. Jag och min yngste son delar intresset till min stora glädje! "Mellan barnen" fick jag rida själv, och visst är det skönt och trevligt att rota runt i stallet själv och tillsammans med hästen på grusvägar, stigar och under träningspass både arbeta och koppla av.

Men det är något särskilt att få göra det med sitt barn!..

Bläsan.

Lilleman Charlie går snabbt framåt i sina ridkunskaper. Långt snabbare än jag själv när jag började..
Och intet fruktar - eller räds han heller. Han är ta mig sjutton aldrig rädd.
Inte ens när han far av efter ett hinderhopp ner i gruset.
Jag blev inte rädd heller, det gick inte så fort. Och det var inte så långt ner till marken. Och så har han såklart både hjälm och väst. Och en snäll häst!

Rida en måndag..

Där sitter han.
Min son, så kavat styr han hästen, vars svans vajar framför mig.
Hästens hovar på den mjuka marken, lilleman följer gunget i hennes steg.
Vi småpratar om ridvägar, om kompisar, skolan och livet. 

Lille, store pojken och hästen..

Bläsan släpper en ljudlig prutt och barnets pärlande skratt fyller skogen..

Vi faller i trav på den mjuka skogsvägen, och han tränar på att "rida lätt" på stoets trygga rygg. Samspelet mellan djur och människa. Den lilla killen, och den starka hästen.

Han är på väg, lilleman. Ut i livet. Just nu på en hästrygg och imorgon och resten av livet kanske med någonting annat. 

Må jag få vara en del av hans liv, varje dag. Måtte jag få vara hans mamma, som är klok och har svar. Att få finnas vid hans sida och låta honom veta hur mycket jag älskar honom.

Rid i galopp ut i livet om du vill, min unge. 

Regnbåge över stallet,
helt utan filter.