Typsnitt Elin, och kedjan kallas Venecialänk.
Idag är det sådär underbart vackert ute!
Hur mycket snö som helst - igen - men klarblå himmel och vita grenar på träden!
Blir en långprommis på lunchen tror jag bestämt.
I morse vaknade jag av den lilla rösten från sovrummet borta i hallen som var nödig.
Jag smög upp för att hjälpa honom lite, och sedan smög vi till min säng.
Tror ni man ville gå upp då klockan ringde?
(HAHAHA, jag hade råkat slå på "den-gamla-telefonen-signalen" på alarmet varvid pappan bredvis oss i sängen sätter sig upp och tittar med (sovande?) underlig min runt i rummet...)
Charlie hade somnat bredvid mig och sov nu alldeles jättegott.
Jag ville inte alls lämna den lille gosige ungen som låg med kinden på min kudde...
Från andra rummen hördes heller ingenting.
Då slår det mig... Den där alarmsignalen är inställd på 7.10 alarmet.
Lite sent att stiga upp då man ju har en del att rodda med innan barn skall iväg...
Min underbara alarmsignal - Charliebebis skrattar - är ju inställd på 06.45.
Uuuuuuusch. Jag fick slita mig från den gosige unge herr Mannen som sov i sin verlourpyamas för att väcka de andra.
Pappan störtade ut med Sigge.
Morgonen blev mysig ändå. Om än lite kort.
Nu har vi hunnit jobba en hel del, kollegan och jag.
Vi hinner bra mycket till innan lunch, men idag längtar jag faktiskt efter lunchrasten. Jag vill uuuuuut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar