Företagandet ja.
Jobbet.
Tillvaron som "inte skulle vara min alldeles egna att härska över".
Du vet. "Att gå till arbetet" är ju inte längre likställt med att "göra det för att överleva"...
För lääänge sedan (jag säger inga årtal för att därmed eliminera min risk att falla för egen snara) gick man upp tidigt och ut för att ta hand om gården/djuren/grödor etc för att dessa sedan skulle få återbetala med livsnödvändiga produkter.
Sedermera kom någon (granne?) på nån bra sak som även de andra grannarna kom på att de behövde.
(Ex. ett smartare / bättre sätt att framställa tyg.)
Då hann denne tygproducent inte längre med sitt eget lantbruk och bytte istället tyget som han själv framställt mot den ene grannens grödor, och den andra grannens animaliska slutprodukter.
En annan granne var toppen på att laga verktyg då dessa gick sönder, och bytte då sina kunskaper mot de andra grannarnas skills/ saker just de var bra på.
Sedan var det ett smartskaft som uppfann något som förenklade hela bytes-proceduren.
Pengar.
och så var kommersen igång.
Lite enkelt förklarat ur mina tankar. Ni är med va?.. ;o)
Sedan gick det som det gick, arbetsplatser växte fram, utbildningar för att klara av vardagen ihop med sina liv och då människan inte längre hann ta hans om sina barn, växte såklart även där fram en lösning. Dagis.
Stadskärnor växer fram. Så att både arbeten och butiker skall finnas på behöriga avstånd.
Inrättningar för nöjen såklart. Någon kom ju på att det gick att tjäna pengar till sitt eget uppehälle och liv "bara på det!"
Och så någon som skjutsade folket från A till B såklart! Folk betalar ju för det också!
Affärsidéer både högt och lågt, överallt.
När jag var liten fanns tv. Telefonerna satt fast i väggen, men shit, visst både fanns de i var mans hem och funkade.
Jag kommer ihåg att en granne tidigt hade VHS, dock.
Så coolt liksom.
Kunna spela in allt tecknat som visades på tvn! Kalle på Julafton och en kvart Hacke Hackspett på "Gomorron Sverige" på söndagarna...
Sedan gick åren.
Miniräknare fick vi börja använda i åttan.
I nian hade jag "Datakunskap" som fritt valt ämne.
Skärmarna var stora och tunga, med svarta skärmar och med gröna digitala tecken.
Åren gick.
Jag fick mitt första sommarjobb sommaren då jag fyllde 14 år.
Sålde glass till en östkuststads befolkning - men mer till turister!
Kom hem "till stan" och sökte jobb, för nu hade jag upptäckt hur kul det vara att göra nåt så kul som att jobba!
Fick anställning på Clock i Uppsala som helgjobb under gymnasietiden.
(Viiiilken tid!.. En lång historia bara den!...)
Flyttade sedan hemifrån.
Något som kallades internet kom.
Pappa som drev dataföretag hjälpte mig med min första dator.
Åren gick.
Jag var anställd chef under en lång period.
Fantastiskt rolig och lärorik tid där jag - nu i efterhand har fattad att - jag arbetade med att införliva någon annans drömmar och mål, vilket passade alldeles utmärkt för mig del vid den tidpunkten!
Sedan träffade jag mannen.
Han som gick ner på knä, efter att ha frågat min far om tillåtelse och bad om min hand.
Barnen kom. Tvillingar -03 och sedan Lilleman -06.
Tvillingbebisar tar ju lite tid.
Det gjorde inte lilleman särskilt.
Han sov och sov. Och sov.
Min rastlösa själ surrade runt och jag hade sjå att hålla den stången.
Så. Kom. Idén.
Företag?
Varför skulle inte jag kunna genomföra min egen dröm?
Jag hade ju en produkt jag visste (ok då, i alla fall trodde benhårt på skulle falla i god ton) att människor behövde och ville ha?
Själv såg jag mig mest som ett verktyg i ledet att någon ville ha en sak, och skapade sig själv just detta.
För att genomföra en dröm behövde jag vissa saker.
Det här är inget inlägg om att / hur starta företag, så jag lämnar det till ett helt eget inlägg, men jag gjorde som man skall/bör/försöka göra när man går i banorna att starta företag.
Man läser på.
Man tar reda på och man lägger upp både planer och strategier.
Och man gör back-up planer.
Man gör det helst inte själv, utan åtminstone med familjens välsignelse och tro i ryggen..
Hur säljer jag då mina alster?
Vid denna tidpunkt bor jag på landet.
Tre barn, varav en en liten bebis.
Internet.
In. Tör. Nett.
Liksom. Enkelt nåbart för mig som småbarnsmamma. Nytt. (Nåja, ganska i alla fall.) Sedan - om man kan-från-början, eller får-hjälp så kostar det ju ingenting att lägga upp en webshop... (Här sänder jag mina varmaste tankar till människor som i denna tid trodde på mig, och till och med gav av sin tid för att hjälpa mig att komma igång!)
Man har råd att testa, liksom.
Detta var alltså i 2006.
Året vi nyss gått in i är anno 2012.
I så många år har jag fått den enorma äran, det största av förtroenden av mina underbara kunder att få lov att driva ett eget företag och att få leva min dröm.
Varje morgon då jag vaknar vet jag att idag är den dag som jag tar itu med resten av mitt liv, vilket är precis vad alla andra som vaknar också gör.
Min ynnest är att jag jobbar med någonting jag verkligen älskar ur djupet av mitt hjärta.
Jag vet att jag är lyckligt lottad - stopp här ett tag nu...
Hur lottad är man egentligen?
Är inte varje val man gör just ett val?
Jag har valt att göra saker som tagit mig till där jag är idag.
Idag får jag göra saker varje dag som jag verkligen - genuint - älskar, och jag får göra det samtidigt som det ger mig mynt att köpa det jag själv varken kan framställa - eller skulle vilja framställa för att ge mig och min familj vad vi behöver för att kunna överleva.
Jag härskar idag över min arbetsinsats.
Jag väljer faktiskt varje morgon hur jag vill att den här dagen skall se ut.
Mitt liv är min egen målarduk.
Jag jobbar/företagar/arbetar med att ta min egen dröm framåt.
En stor önskan jag har är att alla skulle kunna och vilja vakna såsom jag har den äran, förtroendet och den stora glädjen att göra;
Med insikten att de själva har makten att härska över sin egen tillvaro!..
Hur mitt "egenföretagande" egentligen är?
Det är som sista biten i en tågbana. Behövs för att göra min livsbana komplett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar