Svampbobs stämma ackompanjeras av brasans sprakande.
Barnens ögon vilar på den svarta ram som innehåller alla ljuskällor som tillsammans bildar tv:n.
Jag kikar ömsom på dem, ömsom ut genom fönstren.
Jag älskar inte barnbanalen.
Att se på själv.
Idag är de lite trötta, barnen.
Det har blviit ganska lite sömn i helgen, med scouterna arla lördagsmorgon, discokalas till sena timmen på lördagskvällen.
Handbollssammandrag med flera matcher på rad tidig timme i morse, och sedan lek i några timmar med en klasskompis.
Jag, pappan, lilleman och hunden har tagit en lång, långsam runda och beskådat naturen - åter i vinterskrud.
En gammal förfallen sågfabrik passerade vi.
Rutorna krossade, maskiner igenrostade, droppande vatten från taket ner på en plåt ovanför ett fönster gör lite spöklik musik...
En liten bod med dörren öppen ropar på lilleman som fattar min hand och vill kika in.
Ett litet skrivbord.
En pennkopp. Ett par broschyrer några informationsblad och ett gammalt fuktigt och ljusbrunt kollegieblock ligger som kvarglömda.
Vattnet porlar i bäcken under såghuset med dess gamla maskiner.
Lilleman frågar om ditten och datten och jag svara så gott jag förmår.
Pappan och hunden väntar en bit bort.
Lilleman njuter av det spännande, lite läskiga.
Så tittar solen fram för ett par sekunder och jag ser i min fantasi hur det jobbades överallt på sågen.
För länge sedan.
Vi går hemåt genom snöslaskig väggren.
Charlie tjattrar glatt på och håller mig fortfarande i handen då vi kommer hem till vår garageuppfart.
Vi hittar vår fina krokusbacke halvtäckt av snö.
Hoppas de klarar sig, de små blommorna.
Vi går in och tar en nybakt havrekaka.
Det krunchar gott mellan tänderna.
Vi har en härlig dag.
Snart är en tidig söndagsmiddag färdiglagad.
Sedan skall vi ge denna dagen ett mysigt familjeavslut.
Det blir nog en match Alfapet i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar