onsdag 25 november 2009

Skiljas från de första gosiga små plaggen?...

Dagboksurdrag...

Städade i Emil och Joels garderob och byrå idag. Det börjar bli platsbrist här..
Blev sittandes på sängkanten med en hög av mjuka omlottröjor, pyttebyxor, minibody´s, småsockor, allra första varmfodrade velouroverallerna.
De hade dem på sig den där dagen för snart sju år sedan, i januari då vi för första gången skulle ta hem våra barn.
Jag drar ett djupt andetag i tyget och förnimmer doften och minnena från den tiden.
Vinter, snö. Mina små pojkar inbäddade i mjukaste overallerna vi kunde hitta. Under varsin fleecefilt i babyskydden.
Mitt hjärta bultar så jag nästan kan höra det. Vi skall få lämna BB och åka hem med våra små...
Det har hunnit bli eftermiddag. Känslan är svår att beskriva. Nervositet, enorm lycka, tillförsikt och lite rädsla.
Man vill så mycket för sina barn. Där ligger de med stora ögon blickandes ut i världen. Den stora stygga världen..
Jag skall ta hand om er, kära barn.
Jag ska älska er tills mitt hjärta slutar slå.

En liten hand sticker fram ur overallen. Jag stoppar försiktigt in den. Den får inte bli kall. Jag smeker en liten rosa kind. Munnen söker mot mitt finger.
När vi kommer hem skall du få mat, liten. Snart.

När vi stiger in i huset, hemma, ser allt så välbekant ut. Men ändå så främmande. Världen blir sig aldrig mer lik.
Vi har fått barn. Två underbara små gossar.

De sover. Vi lägger dem på sängen jag nu sitter på och öppnar försiktigt upp overallerna. Inuti är det varmt och gott. Jag tar en liten varm hand i min. Så liten.
Så perfekt.
Nu är vi hemma mina barn. Nu är ni hos oss. Äntligen.

Så rycks jag ur minnena av ett gurglande babyskratt. Joel kommer åkandes i sin gåstol. Åker fram till mig, och drar overallen ur handen på mig.
Den ser ut som en dockoverall i hans famn. Har verkligen den killen fått plats däri?..
Jag plockar upp den från golvet, Joel hittade något annat, roligare att leka med.
Blir sittandes ännu en stund. Ler stort genom tårfyllda ögon. Håller den lilla overallen.
Så liten och så full av minnen.

Inga kommentarer: