Barnen sitter i badkaret. Magarna deras är fulla av Falufilé, potatis och efterrätten Pappans Nybakta Mazariner.
Själv tog jag en dubbel Espresso på maten. Jag är nog faktiskt lite kär i min kaffemaskin...
Tog fram trimmningsmaskinen idag, men det blev ingen klippt hund.
Vi satte upp stora spegeln i vardagsrummet, tog hand om tvätten och unnade oss en halvtimma i soffan istället.
Sigge är lika glad för det.
Men klippas ska han.
Vädret idag har speglats - eller återspeglade sig i min humör, jag saknade min vanliga energi och glada humör.
Trist dag.
Barnen hämtades från skola och dagis tidigt, med en kasse full av blöta kläder och skor.
De stora grabbarna - som var så små för bara sex år sedan har inte riktigt funnit ansvaret att klä sig själva efter väderlek ute.
Galonisarna och stövlarna hängde torra inne i skolhallen...
Ikväll är det bad av små barnakroppar som gäller. Skumbad, båtar och nagelklippning.
Sedan blir det nya böcker i sagostunden innan sänggåendet.
Storkillarnas biblioteksdag är torsdag.
Imorse då jag vaknade kände jag en liten kropp bakom min rygg.
Hur och när hade den kommit dit? Och vems var den?...
Jag plirade upp på klockans röda digitalsiffror i taket. 06.11.
Nitton minuter tills mitt alarm går.
Försiktigt kände jag efter vems ben som låg jämte mina. Charlies.
Letade i minnet om jag kunde minnas när han kommit.
Näe.. Han måste ha smugit bra.
Låg så stilla jag kunde för att ínte väcka det lilla varma barn som sov vid min rygg.
Minutrarna försvann.
Jag låg stilla och lyssnade till hans lugna andetag.
Vilken underbar morgonstund.
Ikväll blir det faktiskt inget verkstadsjobb.
Jag tappade skärbrädan på en tå som bultar betänkligt oroande.
Det är torsdag, ingen post kommer fram förrän på måndag.
Det blir hektiskt imorgon i verkstaden istället. Och lördag om så krävs.
Men en skön kväll ikväll för mig.
Planerar spendera den i soffan framför brasan innan jag - som vanligt - ställer mig i hallen och hör mina barn sova tryggt.
Innan jag lägger mig i min säng, kanske med en bok en liten stund, kommer jag att smyga in till dem, ge dem varis puss på pannan.
Om jag når - annars får det bli en fot eller kanske en hand.
Den lilla kroppsdel jag kan nå utan att väcka dem.
Mina ljuvliga barn. Min härliga familj.
Min tillvaro. Mitt liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar