Det har vi inte hemma.
Utsikt mot kyrkan och slottet. Korrekt.
Jag sitter i en säng på våning 8 på Akademiska sjukhuset och väntar på doktorn.
"Farbror dokto´rn" -Sådant gäller verkligen inte längre!
Vette sjutton om inte "doktorerna" jag träffat inte är yngre än mig to.m. I alla fall en av dem.
Läkaren på akuten.
Åkte in för tredje gången tiding i söndags morse.
Snöstorm, Hala vägar - och glömd mobiltelefon kom jag på då jag åkt nästan halvvägs. Men jag vågade inte väda heller, det gjorde för ont.
Snabb tanke som jag motade bort;
"Kör jag av vägen nu så dör jag."
Denna tidiga timma var det nästan bara jag ute på vägarna öster om Uppsala där vi bor.
Jag körde själv, det bästa var att pappa Uffe var hemma med barnen, och sedan att alla omständigheter runtokring var sådana det var är ju bara maximal otur.
Faromor och farfar uppe i Norrland, Mormor hemma med magsjuka osv.
Ja, ni vet.
Sedan var jag inte längre så smärtlindrad, då mina piller redan tagis för flera timmar sedan, men nu gick det bara inte att stå ut en natt till hemma.
Jag behövde hjälp.
Parkerade utanför Akutmottagningen. Vinglade in genom den vinande vinden och piskande snön.
Fick komma in ganska omgående.
Denna, tredje gången var det bara en människa som satt i väntrummet.
Första gången var det helt folktomot, andra gången, i torsdags natt vid midnatt - nästan fullt.
Fy sjutton var ont jag hade.
Som tur var var personalen jättefin, och hjälpsam.
Liksom "varannan gång", första gången bra personal, andra gången " inte så bra...".
Just nu sitter jag på en fyrsal, en kvinna är på väg hem.
En annan är iväg på ulrtaljud, och den tredje är inte här. Än.
Idag känner jag mig ganska pigg faktiskt. Dagarna innan har jag bara sovit. Sovit, sovit, sovit.
Vaknat bara då personalen komemr in för att kolla.
Och det gör de hela tiden!...
Droppet de satt - måste fasta sedan ett drygt dygn - läckte litegrann.
Hoppas de slipper sätta ny nål.
Gillar inte nålar vidare värst.
Undrar hur Uffe gilalr att få jobbet lastat på sig?...
han ringde igårkväll och frågade;
-"Hur får man igång mailprogrammet?"
Ehh.. Min man.
Han är superbra på mycket, men jag skall nog utbilda honom lite i datorernas och internets värld.
Det värsta vore nog iså fall om vi fick turas on med denna - lilla vita datorn - och den stora "vanliga".
Men det vore nog inte så farligt. Kanske kul to.m?...
Nåja.
Jag längtar hem, och jag vill aldrig med få såhär ont.
Ok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar