Igårkväll kom det onda tillbaks igen...
Som tur var hade jag ju fått med mig dunderpiller, och det hjälpte, så jag kude somna.
Jag kom hem mitt på dagen i söndags.
Fortfarande utan diagnos.
En remiss skulle jag få, men jag är lite oklar över vartifrån ännu.
jag fick ju fylla i papper om min hälsa och vilken vårdcentral jag tillhörde i lördags då jag kom upp från akuten.
Något snurrig och vilsen vill jag säga... Påverkad av alla sprutor, men utan smärtan dock.
Vårdcentral hade jag skrivit in där jag gick på mödravården då jag väntade Charlie, men min husläkare finns ju på helt annat håll...
Jag som så sällan är sjuk och aldrig på sjukhus, mer än för barnafödsel var väl lite förvirrad kan man säga...
Mina förhoppningar är att vi redde upp det hela innan Uffe hämtade mig vid sjukhusentrén efter att jag blivit utskriven.
Jag kanske skulle slå en signal (någonstans;o) imorgon och dubbelkolla.
Jag hörde att det skulle bli Gastroskopi och Ultraljud.
Magsår, eller gallbesvär tydligen. Kanske...
Skönt var det i alla fall att få komma hem till barnes små famnar.
Farmor hade kommit på lördagskvällen, så att Uffe kunde hämta bilen jag parkerat i BB-garaget innan min smått förvirrade "promenad" ner till Akutmottagningen.
Nu hoppas jag innerligt att jag slipper denna vedervärdiga smärta igen, för man har liksom inte tid att vara på sjukhus då man har mitt underbara jobb och mina fina barn!!
Våren kommer att bli spännande, jag kan knappt vänta att få sätta tänderna och verktygen i mina planerade projekt!!
Imorgon, tisdag börjar vardanen åter. Skolan börjar och lilleman skall leka med kompisarna på dagis.
Vi får jobba i dagsljus ute i verkstaden, och sova på nätterna!
Inte för att det spelar någon roll egentligen, hur vi förlägger arbetstiden, men är det något jag avskyr så är det att skjuta upp saker!
Minns hur jag bannade mig själv för att jag tog ett glas vin på fredagskvällen, då jag firade mina fullkomliga åtta år som mamma. (Istället för att jobba klart ute i verkstaden.)
Vi satt framför tv:n (det är synnerligen ovanligt att jag "står ut" med att sitta där alls till Uffes förtret) och njöt av lugnet och friden i huset efter en fullspäckad födelsedag som firades både utomhus och inomhus med släkten och vännerna.
Vi tänkte ju jobba ikapp på lördagen.
Men se; icke.
Då låg den här mamman och företagerskan på en sjukhussäng och sussade så gott så. Typ.
Måttligt tillfredställande...
Nu har jag i alla fall äntligen fått smida lite. Det sitter som i mina händer, jag måste få min "dos" silver och guld! ;o)
Jag brukar säga att alla borde få ha en silververkstad och tillverka vackra saker!
Ikväll har vi hunnit massor.
Efter att Joel och Emil läst godnattsaga för mig i våran stora säng.
Efter att Charlie-lilleman kommit upp ur sin säng efter nattningen sisådär en fem gånger.
Liten söt röst:
-Jag skall bara säga en sak...
Nu skall jag gå och pussa på deras små kinder och sedan skall jag gå och lägga mig.
Jag använder mina "försiktiga steg" och hoppas och ber till högre makter att min mage håller sig lugn i natt.
Imorgon vill jag vakna bredvid min lille unge, äta frukost tillsammans runt köksbordet i kandelaberns sken, göra en mysig morgon till en jättebra dag.
Godnatt alla ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar