Idag tog jag med mina älskade barn och vår älskade mormor ut i skogen.
Vi fann flera liter av det gyllene guldet.
Kantareller!
Barnen letade glatt och såg fram emot picnicen vi packat i den lilla ryggsäcken Joel bar.
Korgarna fylldes snabbt med svamp - vi bor verkligen i riktiga svampmarker!
Solens strålar letade sig ända ner i mossan under granarna och spelade i gräsets långa strån. Och där, under björkarna glimmade det...
Vi vandrade långt hemifrån iklädda fleece och gummistövlar då markerna tydligen är lika fulla av mardrömsfästingarna...
Plötsligt, helt utan förvarning. (Vi hade ju blickarna sänkta ner i mossan och marken.)
ÖSREGN!!!
Mormor föste in oss under en stor gran där de värsta dropparna uteblev.
Skogen blev mörk på ett ögonblick och vi väntade bara på värsta åskknallen och blixtar.
Ingenting.
Bara ihållande ösregn.
Fram med matsäcken!
Små chokladbitar till barnen, riskakor och saft.
Regnet tätt inpå, men vi klarade oss någorlunda...
Minutrarna tickade. Regnet föll.
Tätt ihop kurade vi. Långt från vårt hem. Vildmark. Väta, stickiga barr och mygg.
Men kärlek.
Sammanhållning, brödraskap och tappert mod.
Vi härdade ut tills regnet övergick i dugg.
Då vek vi grangrenarna åt sidan och började vår vandring hem till värmen.
Solen hann före oss.
Vi värmde våra kinder och jag bar Charlie på min rygg.
Då vi kom hem var vi idel leenden och barnen var spralliga av vårt äventyr.
Pappan mottog oss med en brasa av allt ris vi rensat bort på tomten.
Grillade Marschmallows.
Rosiga ungar, äventyr, sol & värme, korgar fulla av gyllene svampar.
Det doftar av Kärlek...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar