Lillemans födelsedag närmar sig med stormsteg.
Stod i hans rum alldeles nyss och lyssnade till hans lunga andetag.
Lille mannen som blivit så stor!.. Så fort!!...
Tiden lämnar spår och sätter minnen.
Stora minnen, ljuvliga minnen. Att ta sig en stund och minnas det där som sprider värme i ens bröst, det är en lisa för själen.
Jag minns då Charlie lades på min mage...
Lille, lille bebin.
Jag minns det som igår då vi kom hem, pappan och jag med det lille knytet i bilbarnstolen, hur han storebröder mottog honom med öppna armar.
Storebröderna som sover i våningssäng i rummet mittemot.
Mina tre barn.
Mina tre livslågor.. Så fulla av bus, kärlek och livsglädje.
Imorgon då vi vaknar skall vi möta den nya dagen tillsammans.
Men först skall vi möta morgonen. Tillsammans i lugn, ro och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar