tisdag 27 oktober 2009

Mer än lovligt lång bloggpaus...

Åhhh, vad det kliar i skrivarfingrarna ofta!
Men ack så lite tid man har över!...
Arbetande småbarnsmor som man är.

Vet ni vad jag gjorde idag med min lilleman Charlie 3år gammal?
Vi bakade bonnbröd.
Eller, tja. De som känner mig vet ju hur allergisk jag är mot att både läsa och följa recept.
jag tycker recept är till för inspiration och inte för att maniskt-slaviskt följa.
Knappt så jag minns vad jag läst då jag ställer mig vid spisen...;o)

Nu doftar i alla fall mitt kök av thékaksliknande bullbrödar (sade Charlie) fullproppade av goda mjöler, solrosfrön, paprika (Japp!) och en dust av vitlök.
AckarnRackarns så goda de var sade pappan då han klämde sin fjärde nu efter middagen...*Hehe*

Nu är det för tillfället tyst i sovrummen, kidsen ligger.
Charlan fick nåt treårsutbrott ( eller om det var av trötthet efter baket...) och ville själv dra ner sin rullgardin.
Javisst! Förstås, vassego liksom.
Då bröt det lös.
Humöret...

Jag stod på fel ställe, lampan lyste åt fel håll och pappan skulle komma dit ögonabums.
Då skulle han sitta på sängen, och jag skulle flytta på blommorna, vilka jag såklart flyttade fel..
Siggevalpen kom skuttandes och ville såklart kolla vad det hela rörde sig om.
Sprang så snabbt hans små ben bar honom då Charlie hulkandes i falsett skickade ut beordningar till både höger och vänster, både högt och lågt...

Nu har lugnet lagt sig över vårt hus, och äntligen finner jag några minuter att kittla skrivarnerverna en aning igen.
Jag har ett långt blogginlägg om en sak jag vill beröra i bakhuvudet, men det får vi ta en annan gång, då kvällen inte är vigd åt verkstadsjobb.
Det är verkligen smickrande nu! Hur mycket härliga människor som hör av sig och både vill göra nybeställningar, kompletterande beställningar och hjälp och råd med ditten och datten!
Jag fattar inte hur jag hann med förut innan det blev familjeföretag av alltihop?...
Kanske för att det faktiskt var färre beställningar då?...

Satt hela tjugo minuter med en kund i telefon idag.
Kul att höra röster också, det blev en del skratt och svävande samtalsämnen utöver det vanliga smyckessnacket.
Man borde verkligen uppfinna en kloningsapparat...
Det är ju inte lönt att satsa på en snäcka i örat, för prata - det gör man inte värst bra, gärna eller mycket ute i en verkstad.
Man bör hålla sig högt koncentrerad vill jag tillstå...

Igår kom - nästan - hela personalstyrkan på Posten och kikade på mina smycken jag bär, och som jag ju tillverkat själv.
De blir ju så nyfikna säger de då man postar paket hela tiden.
Kul med reaktioner face-to-face också och inte bara mailledes, och gästboksledes.
Många efterfrågar butik, men jösses. Jag MÅSTE tillverka en kloningsapparat först...

Eller fortsätta lära upp Ulf.
;o)

Nu skal jag låte Krupsen tillreda mig en Java. Sedan på med babywatchern och ut med sig i verkstaden.
Basta.

2 kommentarer:

♥ Din E sa...

Gud vilket härligt språk du använder dig av. Underbart och enkelt att läsa, och vilka smycken! Underbart!

Tina - alskadebarn.se sa...

Hej! Tack snälla för dina värmande rader!
Jätteskoj med kommentarer!
Och så är jag ju barnsligt förtjust i beröm förstås! ;o)