Alla mail jag får...
Alla personliga smycken jag får tillverka.
Varje bokstav, för hand, och med namnet klart sänder jag alltid en liten tanke med lycka och välgång tilld en lilla betydelsefulla människa vars namn jag just präglat i silvret, eller guldet.
Det finns så många älskade människor därute, det vet jag då jag står i min verkstad med den mörka skogen skymtandes genom det blöta glaset i fönstren.
Långt bortom min skog lever och andas de. Mammor, pappor och barn.
Vänner, svärföräldrar och syskon. Gammelfarmorar och gammelfarsor. (Min Emil myntade utrycket åt mig.)
Så blir mina tankar om dessa namn ibland överförda i sanning i ett mail.
En mor som förlorat sitt barn.
En liten ängel som knappt hann dra några andetag.
Men som fick ett namn, och som satte djupa spår hos hennes föräldrar under den tid hon levde inuti mammans mage.
Hon hade sparkat sin pappa på kinden, så han blev alldeles öm!...
Ett sådant smycke fick jag det enorma förtroende att få tillverka.
I glimmande silver. Djupa fåror bildade den lilla flickans namn och den hårda metallen gnistrade i ljusskenet.
Ett smycke att bära över tid och rum.
Att känna tyngden mot sitt hjärta kändes tryggt berättade mamman.
Hon fick aldrig mer bära sitt lilla barn i sina armar, men hon levde kvar i deras hjärtan och det kändes så fint att bära namnet, tydligt och nära.
Det finns så många historier.
Varje namn har en alldeles egen historia...
Fylld av kärlek, innerlighet och tankar och drömmar.
Att jag, med mina svedda och rispade händer kan göra någonting för en annan människa så att hon blir glad och lycklig, det känns så fantastiskt!
Likadant är det med varje smycke. Även om ingen lång histora berättas om det, så vet jag. Innerst inne hur det är att älska någon så mycket som jag bara hoppas alla får ynnesten att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar