Jag försöker.
Jag gör så gott jag kan.
Så mycket jag orkar, och så långt min inspiration tar mig.
Jag vill mycket, och blir stolt och glad då jag lyckas.
Jag gör mitt bästa med att se livet från den ljusa sidan.
Jag försöker välja den rätta vägen att gå, och undertiden försöker jag göra den till min egen.
I varje händelse av svårighet försöker jag lära mig av vad som gick fel, och om jag kunnat göra annorlunda.
Jag vill männsikors väl, och försöker att sprida komplimanger omkring mig.
Jag försöker hjälpa till, om jag kan. Skulle ha svårt att företsälla mig att jag skulle säga "nej" om någon verklöigen bad om min hjälp.
Jag hoppas att folk i min närvaro ser mig som en positiv och glad människa.
Som min man sade, då jag lite oeftertänksamt ställde honom frågan;
"-Vad tror du folk skulle säga om mig i kyrkan på min begravning?"
Han tänkte bara en pytteliten stund - vilket är ganska ovanligt för min make - och svarade:
"-Hon var en frisk fläkt."
Ungefär så.
Jag skulle nog faktiskt vilja upplevas som en frisk fläkt.
Som smeker förbi ett medvetande och lämnar en känsla av någonting eftertraktat. Såsom glädje, eller fräschör. Eller positiv energi, liksom.
Det är ungefär vad en "frisk fläkt" är för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar