Men det är jag inte.
Jag har tre fantastiska kids!
Men i dag, skulle den äldsta tvillingen till ögondoktorn.
Jag bestämde mig ( efter lite övertalning...) att lämna min ettåring hos farmor, och den andre tvillingrabben på dagis.
Så var det bara han och jag.
Emil i brun manchesterjacka och fleecemössa under de tunga mörka molnen.
Jag har de lindat min halsduk hårt om halsen och dragit på mig ett par jättesköna ecco.
Vi snurrade runt lite i innerstaden för att hitta en parkering til vår lilla Golf.
Emil fick sträcka på hela sin gängliga längd för att nå upp till parkeringsmätaren och fylla den med mynt.
Det rasslade till nästan mer än lovligt då vi tryckte in "betala"knappen.
Med hans lilla hand i min gick vi ner genom gränden mot gågatan.
Vi passerade Uppsala Domkyrka och såg på nära håll hur högt upp kyrktuppen sitter.
Genom inbjudande små fönster såg vi allsjöns prydnadssaker och kulörta kulor då vi passerade "Passagen".
Emil liksom studsade frm på fötter av härliga barns nyfikenhet och intresse.
Han kikade ivrigt i alla fönster vi gick förbi och han pratade oavbrutet.
Jag kände hur jag liksom gick runt och log med hela min kropp.
Jag pyste över av stolthet över denna fantastiska, intelligenta lilel kille.
Med ett par toksnygga briller på sin lilla näsa, och med mössan neddragen djupt i pannan.
Han hoppade över kullerstenar, och for upp och ner i de låga stentrapporna.
När vi kom in i den lite högtidliga entré trappuppgången till det vitputsade fasaden brdvis Fyrisån sprang han fram och tryckte in hissknappen.
Vi knölade in oss i den minsta hiss jag någonsin sett för två personer.
Man kände nästan hur väggarna likson lutade inåt.
Vi talade tyst och viskade när vi klev ur, men ljuden eskalerade i den ekorika rymden som fanns i trapphuset.
Vi öppnade den vita dubbeldörren in till läkaren och anmälde oss i receptionen.
Vi hann läsa två böcker innan det blev vår tur 20 minuter försent.
Undersökningen gick på under tre minuter.
Allt som det skall.
Bra.
När vi kommit up på gatan vågade jag mig på att ta upp Mobiltelefonen och ringa till farmor.
Allt går finfint med Charlie, han leker just nu med faster AnnaKarin och Farfar.
Vi passade på, Emil och Jag att utforska stadens rulltrappor och på en Perssbyrå käkade vi en korv.
På väg hem till bilen gick vi in på en liten, sån där mysig butik med massor av pyssel-plåtter, ljuvliga änglar i papp, glitter och presentsaker.
Där handlade Emil en Papperssttrut med Kolor för sin Guldtia.
Struten skulle Joel få, eftersom han inte "fått" vara med på stan idag.
Han fick en ny ur parkeringsmynten då vi kom till bilen...
Om man varit mamma till bara en liten storkille, så hade man missat den här innerliga syskonkärleken...
De delade Kolastruten tillsammans framför sin dator efter middagen sedan.
Mätta i magarna på pannkakor....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar