Idag träffade jag och Charlan min bästis Johanan och hennes yngsting Simon på stan. Simon är hela 4½, och min Charlan 15 månader tyckte han var sååå cool.
En Uppsaladag med skira moln och små vindpustar låg framför våra fötter.
Vi klev ut i den nollgradiga luften och våra barns ögon var stora av nyfikenhet.
Min lilla underbara unge satt i Bugaboon under tjock fleece och kikade med rödnupna kinder på allt som rörde sig.
Han upplät små käcka läten då stora bussar och tung trafik passerade oss.
Den lilla näsan släppte ut små vita puffar av andedräkt. Han pekade och gestikulerade vilt.
Simon sjöng små truddelutter och flinade åt honom.
Vi hade vagnskorgen full av Fazerbröd som vi skulle mata Ankorna i dammen med.
Promenaden till Svandammen gick i en fyraårings upptäckartakt.
Vi kikade i skyltfönster och tittade på stela skyltdockor.
Vi rundade lyktstolpar och postlådor.
Han hjälpte mig att posta dagens tio små paket med NamnSmycken i Silver som skulle iväg till sina ägare.
Små fingervantsbeklädda händer stoppade med stor nogrannhet ner de vita kuverten, ett efter ett i den gula lådan.
Charlie tittade storögt på.
När vi kom fram till Svandammen i skuggan av Uppsala Slott blev barnens ögon om möjligt ännu större.
Dammen var full av änder. Duvor spankulerade på grusgångarna och den ensamma vita svanen flöt värdigt över den blanka vattenytan.
Jag prasslade upp den stora pappkassen som var till brädden fylld av bröd.
Charlie fick på små ben nära beskåda skådespelet.
Ungeför en miljon ankor och duvor fräste runt i gruset precis framför hans Nike shox i stl 19.
Så nära att han kunde klappa dem om han velat.
Mackor ven i luften och Simon kiknade av skratt.
Johanna hade påhälsning på staketräcket till dammen av en tjusig kavaljer med blanka fjädrar och skarpa vackra färger.
Han åt "Rund och God" ur hennes hand.
När brödkassen var tömd försvann fåglarna lika fort som de kommit.
Flera barn var på intåg med brödpåsar i de små nävarna.
Vi tog oss ner på gågatan och kikade in i några butiker.
Barnen ledsnade ganbska snabbt, förstås, och våra magar började ropa på lunch.
Simon fick bestämma, och det blev Kinakrog.
China River.
Vi åt med god aptit allihop, och Charlie fick mer i magen än på golvet.
Ute föll snöflingor och virvlade runt av bilarna som for förbi fönstret.
Vi hade så mysigt!
Man pratar ju alltid lite minnen verkar det, när man får tid att sitta ner en stund.
Vi förvånas över hur snabbt tiden går, och man blir om detta ständigt påmind ju mer barnen växer.
När små anklar sticker fram ur byxbenen som de kunnat ha för bara någon månad sedan.
När man skall hålla den lille i handen, och får en nästan-stor-hand i sin.
Tröjärmar som snabbare än lovligt förvandlas till 3kvarts...
Det är för ljuvligt när man stannar upp lite i vardagen, och bara känner hur fantastiskt underbart livet är ibland.
Jag tackar för Idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar