Mina NamnSmycken har fått en otroligt bra respons och jag är så himla stolt!
Jag riktigt myser och läser alla fina TackMail jag får!
Man känner sig som en superhjälte ibland faktiskt!
Det ÄR ju så roligt att skapa!
Nu till Jul har syateljén och den maskinparken fått vila och ge rum till den härliga Silververkstaden!
Svart som en sotare komemr jag in om kvällarna - ser mig i spegeln ocg drömmer mig tillbaks till tiden då man duschade och fräschade till sig för att GÅ till jobbet, och inte när man GICK hem!...
Fingrarna är gråa av Silver ooch Polerpastor.
De (faktiskt) en gång lagom långa och fina naglarna har konstanta sorgkanter och bryts med jämna mellanrum.
Kollar man bara snabbt i spegeln kan man tro att det är knöligt och svullet fullt av rynkor, men kollar man närmre ser man att det är den svartgråa beläggningen som letar sig in bakom andningsskydd och skyddsglasögon.
Ända in i öronen kommer den.
Ligger med huvudet under vattenytan i badkaret så bara näsan sticker upp.
Soakar länge för att tvaga bort det svarta.
Det är underbart att få skapa med händerna!
Att få tillverka någonting som är så oerhört uppskattat!
Att det är lilla JAG som kan?!...
En inre värme sprider sig och jag känner frid.
Frid och frihet.
Jag kan göra vad jag vill. Det är så evinnerligt skönt att ha en tro på sig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar