När jag står ute i min kyliga silververkstad och natten är mörk därute.
Silvret under mina händer som skall bli till Smycken är ömsom kallt ömsomt hett.
Kallt och rått. Polaringdukarna värmer det till höga grader och jag känner hettan genom mina handskar ändå.
Smycken som skall bäras med stolthet och med kärlek.
Silverbrickor med en speciell betydelse för bäraren.
Det kan vara barnens namn, Den älskades namn. Ett värmande budskap från en mor till sina söner.
Stilrent, enkelt och så betydelsefullt.
Och det är JAG som får den äran att tillverka detta.
Jag är stolt. Jag är så glad att det är jag som får tillverka detta innehållsrika.
Det är med glädje jag ser varenda SilverSmycke bli till under mina händer.
En hög varje kväll, som fotas och sänd iväg till sina nya ägare.
Varje kväll eller sen natt då min älskade familj sover och jag kommer in från min Silververkstad och möts jag i spegeln av en svartsotig uppsyn. Men en lycklig uppsyn!
Trots att jag blir svart nästan ända in i öronen och näsan trots skydd, ler jag.
Vad häftigt det är att få arbeta med det som man tycker är så roligt!
Vilken känsla att det som jag kan göra, vill någon köpa och ge bort.
Eller så vill man köpa sig själv en present och själv ha det om halsen...
Tänk att det är jag... Jag som kan göra detta!...
Jag inser att jag nog faktiskt är ganska bra, egentligen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar