Min berättelse.

Min egen Saga…
Jag heter Tina Ulvunger.
Detta är min berättelse.

År 1972 föddes jag i Uppsala av Hildegun Jansson.
Snart firar hon och min far Stefan Jansson sin 42åriga bröllopsdag.

Då jag ser tillbaka på mitt liv kan jag inte annat säga än att jag är en av de mycket lycklig lottade, om nu livet hade varit ett lotteri…

Jag lever i ett hus på en liten kulle i skogsbrynet utanför Uppsala med min man och våra tre älskade barn, tvillingarna Emil och Joel snart 8år och lilleman Charlie 4½år.
Jag har blvit faster, och längtar till en härlig FamiljeJul med "hela tjocka släkten i vårt hem!

Då jag var föräldraledig med Charlie fann jag till min skaparglädje mycket tid över och jag spenderade den full av lust med min hobby.
Silversmide och klädsömnad nätterna långa.

För skojs skull startade jag en hemsida.
Det var starten till vad som idag är vår familjs heltidssysselsättning, mitt aktiebolag Älskade Barn AB.

Att bära sina barn nära och känna kärleken till dem växa samma rasande takt som barnen växer värmer så om mitt hjärta.
Smycket med mina tre barns namn hänger för alltid om min hals, de tre ringarna med deras namn runtom sitter på mitt finger tills den dag jag sluter mina ögon för alltid.

Jag har alltid tyckt om skapandets kraft. Energin det ger mig att tillverka saker från början till slut är oemotståndlig.
I mina dagar har jag alltid skrivit mycket. Någon gång skall det bli en bok om jag fortsätter följa mina drömmar.

Våren 2006 innebar ännu en förändring i mitt liv.
Vi skulle få en bebis till.
Mitt arbete som anställd chef fick ge vika för familjelivet ännu en gång.

Tiden som gått efter detta har inte omärkt gått förbi, även om det gått fort.

Jag är idag anställd i mitt Aktiebolag tillsammans med min make, och vi har mer jobb än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Finns det en större dröm att uppfylla än att ha tre friska, härliga barn på samma gång som man får arbeta med det man älskar och verkligen brinner för?

Länge trodde jag att arbetet skulle till största delen bestå i just ”hobbyn som arbete” med så är inte fallet.
Det är inte bara ljuva klockor som klämtar.
Mitt arbete som anställd chef må ha kunnat förbereda mig på den omställning det är att vara ”egen”, men det var med förvåning – om än med stort intresse ytterligare – jag fick sätta mig in i myndighetskontaker och bokföringsprogram och så vidare.

Beställningarna fortsätter att komma in till min stora glädje.
Senaste ledigheten på två veckor för två år sedan (!!;o) gav hela 15 timmar enbart i mail / beställningshantering innan jag återigen kunde bege mig ut i Silververkstaden för att smida smycken till andra älskade barn.
I dagsläget funderar jag på om det inte är tid nu för att se över att anställa någon mer i företaget.
Barnen växer ur sina kläder och företaget håller på att växa ur mina händer. Ett par händer till skulle ge mer utrymme, även om det skrämmer mig lite…

Samtidigt inser jag ju att jag borde vara – och är – enormt tacksam.
Livets lotteri och hårt arbete har givit mig vad jag idag är mäkta stolt över!

Älskade Barn AB är idag ett känt märke på marknaden.
Jag tillåter mig att luta mig bakåt och begrunda min framgång.
Många timmar har jag lagt ner i mitt företag, av arbetsmoral och av glädje!
Det jag är mest stolt över är det förtroendet jag får av mina kunder att tillverka så enormt betydelsefulla smycken!
Varje moment med mina smycken är gjorda för hand.
Ingenting är massproducerat, eller gjort efter ”löpande band”.
Varje bokstav inslagen med en hammare, en efter en.
Ulf som hanterar vår gravyrverkstad har också han bytt bransch helt, men är också han mycket glad att vi jobbar tillsammans och bygger upp någonting som vi i sanning kan vara både stolta och glada över!
Varje smycke är helt unikt för bäraren - älskade barn av alla åldrar.

Att driva ett eget företag och samtidigt vara mamma är en mäktig uppgift.
För mig är det viktigt att ständigt påminna sig själv om lyckan i de båda åtagandena.
Moderskapet är definitivt ett av livets viktigaste och största arbeten.
Att driva ett företag tar mycket tid i anspråk på samma sätt som det för mig också är en stor källa till glädje och trygghet.

Företaget växer och barnen växer.
De behöver ständigt ens odelade uppmärksamhet.
Ibland är det – för - lätt att glömma bort sig själv…
Man måste ta sig tid emellanåt att gå ut på tomten i vintersolen för att se domherrarna äta sig mätta på våra solrosfrön, och leka med barnen i vår fina snögrotta som vi tänder ljus i om kvällarna.
Känna vinden på sin kind och känna att man lever det liv man vill leva.
Njuta av varje dags små mirakel. För de finns. Det gäller bara att ta sig tid att se dem…