söndag 29 november 2009

Manschettknappar i silver!


Dessa manschettknappar är tillverkade i 925 Sterling Silver och självklart - som alltid hos oss väljer man texten själv!

I lördags var vi in till stan en sväng, och då vi parkerat vår fina - loggade - bil så kommer en kvinna fram till mig och efterfrågar just detta smycke!

Jag har haft det på gång ett tag, och jag har fått många frågor på just manschettknappar med text, så jag kunde inte låta bli att jobba lite med dem då vi kom hem fastän det var lördag och ledigt egentligen.
Nu ligger de i sortimentet! Äntligen!

I torsdags natt vaknade jag ju av att min ena storkille var magsjuk, men till min stora lycka tycks det bara vara han som blev sjuk. Vi andra mår prima!
Idag har vi varit ute hela dagen.
Rensat bland träd och buskar. Klippt ner vår bambu och barnen bar jätteduktigt bort alla bambugrenar som vuxit sig enorma under sommaren.

Det var inte särskilt vackert med de bruna, kala bambuträden såhär långt in på hösten, men det har liksom inte blivit av...

Vi sågade ner en gran på baksidan som vi "planterade" i torkvindans fot - passade utmärkt! - och ställde på framsidan och klädde i mängder med ljusgirlang!
Vackert, vackert!!

Jag och barnen var såklart tvungna att klä på oss utekläderna igen efter middagen för att beundra detta konstverk på kvällens mörka timmar.
Det blev ute lek, gungor och fotboll med Sigge nästan en timme innan läggdags.

Nu sover barnen, pappan stökar undan i köket efter dagens Guldbullebak.
(Jovisst, jag bakade ju ett fantastiskt matbröd igen också! Idag blev det kryddat formbröd med Chillisås och oregano! Låter galet kanske men ack, så gott!)

Mormor kom över till middagen. Hon skall ju jobba natt på Akademiska sjukhuset inatt, och då sover hon på dagen sedan på vår våning ovanpå garaget.
Skönt att ha henne här imorgon, vaken då barnen kommer hem från dagis, för nu är det verkligen rusch i verkstaden till Jul!
Så härligt!!

Nu skall det bläddras lite i kataloger för att gradera upp lagret lite inför alla Julklappar som skall iväg.
Namnsmycken i långa banor!
Helt ljuvligt att tänka på på Julaftonen... Hur många tindrande ögon kommer att se våra handgjorda silversmycken i sina små askar under julklappsutdelningen egentligen?...
Fantastiskt, jag känner mig så hedrad och lycklig!!

lördag 28 november 2009

Klar på rätt sida om midnatt.

Klassiska Silverbrickor i nya snygg-asken Lila!

Vi blev nyss klara med dagens dagsverke, jag och mannen.
Nu knaprar jag några bananchips och konstaterar att det är helg.

Natten som var vaknade jag av en ynklig sexåring (snart sju förressten) som förtvivlad stod bredvid min säng och höll sig om magen...
Magsjuka under fyra av nattens timmar.

Vi andra har klarat oss hittills och det gick i både frukost, lunch och middag och en glass i den magonda mannen.
Stackarn.

Vi tog det lugnt idag.
Hade alla tre barnen hemma. Ingen bra idé att ta några som eventuellt kan sprida magsjuka till skola och dagis.

Frammåt femtiden blev alla barnen jättepigga och vi valde att gå ut på tomten och sparka lite boll med pannlamporna på.
Joo. Det är möööörkt härute på landet...

Nu sover grabbarna sedan länge. Jag skall också ta mig isäng.
Mera Läckberg.

Men först ett glas vatten eller två.
Man blir törstig av bananchips...

torsdag 26 november 2009

Romantik & skitiga skor. Stordåd på gång.

Budskapssmycke i särklass, En Fyrstav i 925 Silver. 5mm bred.
Texten talar precis om hur mycket kärlek som finns från givaren till mottagaren...



Romantiska jul. Snart är det faktiskt jul!
Här har vi fuskat igång med lite ljusstakar i fönstren, jag skall försöka ta med en kamera ut när det skymmer imorgon!
Vårt fina hus på sin lilla kulle!

Idag har varit en dag jag sent kommer att glömma!
Vi valde - min man och jag - att ta mötet på språng istället för att sitta till bords eller på kontoret.
På med joggingkläderna, fram med Sigges koppel och ut på vägarna runt Marielund där vi bor.
Vägarna genom skogen var torra på sina ställen - för här har minsann solen kikat fram mellan molnen!
men måååånga lååååånga sträckor var rena lervällingen!
Shit, vad de skogsavverkande maskinerna kan sabba vägar!
Jag lovar - en lång bit av vägen var fullständigt täckt av djupa sjöar med lera.
Jag fick ta sats långt ifrån och idka inte-sedan-skol-tiden-längdhopp!
Om jag klarade mig torrskodd?

Näe... *hehe*
Nästa pöl gick jag en lång omväg runt i skogen. Så jag blev dyngsur i dojjrona av vatten istället, men det var åtminstone rent..

Långt, långt var vi och mycket, mycket hann vi gå igenom!
Planer inför framtiden, för företaget. Spännande sådana!
Både han och jag fick varsin uppgift som vi skulle ha klara innan kvällen, och båda två har vi bokat upp möten på respektive håll för detta.

Sedan blir det målsättning, och tidsperspektiv.
Planering och strategi. Genomförande och uppföljningar.

Jag säger bara en sak. År 2010 kommer att bli ett fint år!
Det känns att vi spelar på samma lyra nu, eller tja.. I samma orkester i alla fall!

Rent privat funderar jag på om det är dags att fortsätta förnyelsen.
Många kilon borta nu och tänk om man skulle fixa bort några till genom att pallra sig till frisören också?
Jag är himla sugen på den där frissan jag hade i mitt förra liv - innan barnen!...
Nu har jag faktiskt inte klippt mig på sju år! Drygt!..
Åhhjo, ett par toppar har väl maken kottat av med min frisörsax i alla fall, och några toppar till har man ju lyckats klippa själv nu då det är så fruktansvärt långt.

Som det är nu sitter jag på hårtopparna då jag sitter på kontorsstolen och har det utsläppt.

Antingen har alltså min rygg blivit avsevärt kortare, rumpan väldigt mycket mindre eller så har håret vuxit som ogräs?...
Efter det att jag fick barn snurrar tiden på så fruktansvärt fort, och det i kombination med en suverän hårkvalitet ( amning med tvillingar och en enling några år senare till trots...) har gjort att jag sitter så här nu.
På håret.
;o)

Well well. Så kan det gå.

Nu skall den här mamman ta med sig hårmanen och krypa till sängs.
Tidigt frukost med kandelabrar står på agendan.
Imorgon - Ljuvliga, ljuvliga fredag!!
Godnatt!

onsdag 25 november 2009

Skiljas från de första gosiga små plaggen?...

Dagboksurdrag...

Städade i Emil och Joels garderob och byrå idag. Det börjar bli platsbrist här..
Blev sittandes på sängkanten med en hög av mjuka omlottröjor, pyttebyxor, minibody´s, småsockor, allra första varmfodrade velouroverallerna.
De hade dem på sig den där dagen för snart sju år sedan, i januari då vi för första gången skulle ta hem våra barn.
Jag drar ett djupt andetag i tyget och förnimmer doften och minnena från den tiden.
Vinter, snö. Mina små pojkar inbäddade i mjukaste overallerna vi kunde hitta. Under varsin fleecefilt i babyskydden.
Mitt hjärta bultar så jag nästan kan höra det. Vi skall få lämna BB och åka hem med våra små...
Det har hunnit bli eftermiddag. Känslan är svår att beskriva. Nervositet, enorm lycka, tillförsikt och lite rädsla.
Man vill så mycket för sina barn. Där ligger de med stora ögon blickandes ut i världen. Den stora stygga världen..
Jag skall ta hand om er, kära barn.
Jag ska älska er tills mitt hjärta slutar slå.

En liten hand sticker fram ur overallen. Jag stoppar försiktigt in den. Den får inte bli kall. Jag smeker en liten rosa kind. Munnen söker mot mitt finger.
När vi kommer hem skall du få mat, liten. Snart.

När vi stiger in i huset, hemma, ser allt så välbekant ut. Men ändå så främmande. Världen blir sig aldrig mer lik.
Vi har fått barn. Två underbara små gossar.

De sover. Vi lägger dem på sängen jag nu sitter på och öppnar försiktigt upp overallerna. Inuti är det varmt och gott. Jag tar en liten varm hand i min. Så liten.
Så perfekt.
Nu är vi hemma mina barn. Nu är ni hos oss. Äntligen.

Så rycks jag ur minnena av ett gurglande babyskratt. Joel kommer åkandes i sin gåstol. Åker fram till mig, och drar overallen ur handen på mig.
Den ser ut som en dockoverall i hans famn. Har verkligen den killen fått plats däri?..
Jag plockar upp den från golvet, Joel hittade något annat, roligare att leka med.
Blir sittandes ännu en stund. Ler stort genom tårfyllda ögon. Håller den lilla overallen.
Så liten och så full av minnen.

Jag VANN ett EXTRAPRIS!!

Jag är så glad och nöjd med den här dagen!
Har varit på ett fantstiskt seminarium i Entreprenörskap i Uppsala Universitets fina aula!
Lyssnat med stoooora öron på otroliga talare och låtit mig inspireras av deras företagarskap och otroliga resor i Entreprenörslandskapen.

Sedan har jag vunnit en Tävling också!
http://www.spegelzoom.se/tavlingno1avgjord.html

Jag är så stolt, och så glad!

Nu kommer jag att sova gott och mötas av en genomhärlig onsdag. Det är jag säker på!!

måndag 23 november 2009

Familjen i fokus på evig cirkel...


Silvercirklar.
Cirklarna är tillverkade - för hand - i 925 Sterling silver, 2mm tjocka och 19mm i ytterdiameter.
Texten är stansad med typsnitt 1mm original.
Kedjorna kallas Pansarkedja.

Hängena har plats för mycket text och kan stansas på båda sidor!

Dessa tre är på väg i varsin presentask - olika färger - och når förhoppningsvis mottagaren på torsdag!

Nu är klockan massor och med tanke på hur trötta vi var hela familjen i morse bör man masa sig to bed.
Nu.
På en gång. Bums.
Godnatt!

söndag 22 november 2009

Slow söndag.

Med en härlig middag igårkväll slöades söndagen genom.
Våra vänner Johanna och Stefan kom över och spenderade kvällen i vårt vardagsrum med oss.
Barnen lekte ändra fram till klockan 22.00, och det är ganska sent för att vara våra barn. Simon är nog van att vara uppe längre.

I en hast bestämdes att kompisen Simon skulle premiär-sova-borta. Hos oss!
Extrasäng bäddades och vinkevink till mamman och pappan så var det dags för P.Js och tandbrostning.
Storgrabbarna låg fnittrandes och småsnackade i en haltimme, lilleman somnade ensam i sitt eget rum på två röda.

Min och Uffes kväll avslutades med lite film framför brasan.
Min egen kväll tog sin avrundning med Camilla Läckbergs Fyrvaktaren. Spooooky...

Under småbarnsåren har det inte blivit mycket läst för mig, men jag kan nog avslöja att jag säkert läst fler böcker än de flesta under åren som gick innan jag blev mamma..
Har ett helt bibliotek i våningen ovanför vårt garage fullt med godbitar och annat. (En del skit också...;o)

Efter det att vi fick Charlie har ju min tid fyllts av Älskade Barn AB. som ju - faktiskt - började som en kul grej.
En hobby. Sydde barnkläder i mängder och då lådor och garderober svämmade över provade jag att avyttra några.
Det tog fart.
När jag sedan började med namnsmycken och smyckesdesign i silver och sedermera 18karat Guld och Mässing tog det än mer fart.

Tid att läsa fick stryka på foten, då mina barn och min familj naturlitvis kom i första rummet. Sedan kom mitt älskade skapande...
Nu med en anställd i verkstaden finner jag åter lite tid över att plöja sidor efter sidor. Kapitel efter kapitel.

Jag funderar också på att införskaffa en cdspelare ut till verkstaden för att kunna lyssna på talböcker, vilka jag upptäckte en gång för länge sedan från sjuksängen med inflammerade tårkanaler.
Kunde inte göra någonting annat än ligga i ett mörkt rum, och även då flödade tårarna.

Lyssna på ljudböcker var något jag tog med mig sedan. Passade ju så bra då jag pendlade långt till arbetet!

Men jag föredrar ju att läsa böckerna själv.
Att smeka orden med mina egna ögon och uppfatta dem på mitt egna sätt i min lilla hjärna där upptill...

Idag har vi i alla fall inte gjort särskilt många knop.
Promenerat med Sigge i skogen.
Sigges svarlockiga päls var full av småpinnar och barr och "fnös" och det tog ju sin lilla tid att få honom ren efter varje promenad.

Lunchen värmdes så snabbt och snärtigt av gårdagens ljuvliga middag.

Regnet har strilat utanför vårt hus, med små uppehåll men ingen sol. Alls.

Imorgon - måndag.
Skola och dagis. Kvartsamtal på det sistnämna på eftermiddagen, Trevligt.
Jobb och planer inför framtiden. På tisdag ser jag med stor spänning fram emot ett spännande seminarium och efterkommande fika med en för mig väldigt spännande och kunnig person.

Till helgen skall jag kika efter ljusstakar till fönstren i förråden, och kanske sätter jag upp nya gardiner.

Nu tänkter jag dra mig tillbaka med min bok. Mysigt!

fredag 20 november 2009

Fredagkväll.

Fredagen är till ända om en timme och en halv.
Jag har jobbat klart och sitter och fixar med lite annat.

Lyssnar på en låt som satt sig fullständigt i min skalle.


Nynnar konstant på den. Jobbigt.

Hörde att hon - LadyGaga gjort en sak som värmer mitt hjärta och där vann hon min respekt.
Inte genom hennes outfits...;o)

Med pengarna hon tjänat - det går tydligen ganska bra för henne - hade hon köpt sin dödssjuke far ett nytt hjärta...

Idag har jag och Sigge gått på strapatsrik Powerwalk genom djupaste skogen, över de högsta rullstensåsarna och över de blötaste och taggigaste kalhyggen vi kunde hitta.
Snålblåsten ven om öronen och regnet piskade oss då vi sneddade över åkrarna längs med ån tillsammans med Lotte och Luna.

Jag åkte till stan med paketen jag skulle posta idag och passade på att införskaffa nya träningskläder.
Sådana som tål både mer kyla och vind är de jag fick i födelsedagspresent och f-ö älskar! Dags för vintern nu snart ju!

Jag såg ännu inte en enda ljusstake i något av alla de fönster jag passerade.
Längtar verkligen efter att få pynta och skapa julstämning nu!...

Nu är helgen välkommen.
Det bli barnakompisar över, och på Lördagkvällen även vidhängande föräldrar!
Johanna med familj kommer på middag och det skall bli sååå trevligt!

Nu skall vi skriva ihop en meny. Och lägga lite gott på kylning.

Trevlig Helg allesammans!

onsdag 18 november 2009

Att vara Mamma. Också.

En morgon, för länge sedan. Då min lilleman var liten minns jag särskilt.
Vi satt alldeles stilla.
Klockan tickade – som det alltid brukar – från hörnet av rummet.
Idag var det annorlunda. Jag hörde den…

I mitt knä sitter en spenslig liten kropp lutad mot mitt bröst.
Hans andetag känns lugna, och hans små fingrar smeker sakta min arm.
Ingenting annat rör sig. Det är frid i mitt hus.

Solens strålar kastar strimmor av guld i mitt älskade barns hår.
De mjuka fjunen ligger i små bångstyriga klasar längs hans runda huvud.
Jag låter mina andetag bli små pustar som når hans lilla hjässa och jag ser hur de blonda stråna rör sig litegrann.

Klockan tickar vidare, och jag känner hur tiden rinner mellan mina fingrar som vatten i en sil
Om jag bara rådde över tid och rum.
Då skulle jag stoppa tiden och sitta kvar så länge det bara var möjligt…
Att sitta såhär, underbart och nära mitt älskade lilla barn.
Att kunna njuta av att känna hans små ben i mitt knä.
Att sitta stilla, blåsa lite på sitt barns huvud utan att han märker det och fortsätter kika på den tecknade fyra minutersfilm tv:n spelar upp en tidig morgon.
Snusa honom lite i nacken som doftar ljuvligt av gårdagskvällens bad.
Insupa de små, små fjunen som kikar fram under den lilla luggen i hans panna.

Jag vill så gärna strunta i allt vad plikter heter…
Hoppa över dagis idag. Att låta mina arbetsuppgifter vänta…
Jag skulle vilja låta mig få njuta av den lilla tid som så rasande fort går förbi.
Så att jag inte skulle missa det fantastiska det är att ha ett litet barn.
Att få se dagen med hans ögon. Att ta tillvara på det mirakel det är att bara få vara, och att få vara så tillsammans med sitt barn.

Han rör sig lite och för sina små fingrar upp emot håret där jag just blåst.
Det killar väl lite, men han säger ingenting utan fortsätter att betrakta de tecknade figurerna på tv:n.
Han smeker sitt huvud och efterlämnar några spretande lockar.
Jag kan inte motstå, utan följer impulsen och drar hans lilla kropp emot min och omfamnar honom mjukt och kysser hans hår.

Han vrider sig skrattande ur mitt grepp och vältrar sig ner mot golvet.
-Mamma toookig. Säger han eftertryckligt.

Jag ler mot honom och önskar att jag inte brutit den underbara förtrollning som lägrade vårt hus, denna tidiga måndagsmorgon…

Klockan tickar litet högre nu, låter det som och vardagen gör sig påmind.
Det är litet bråttom nu, om vi skall hinna i tid till dagis.
Vindbyxor skall tas på, en fleecetröja under vindjackan, skor och mössa.

Kylan har kommit. Frosten låg vit på vår gräsmatta då jag drog upp rullgardinen.
Det har blivit höst…

Vi gör oss klara att äntra verkligheten där utanför vår ytterdörr.
Barnen skall köras den lilla biten till förskolan.
Mamman måste ta itu med sitt jobb.

Om man gav sig själv tiden varje dag att uppleva denna lilla vardagliga magi ändå…
Om man unnade sig själv att få bara vara.

Det där förunderligt mjuka håret på sitt barns huvud. Hur blev det så långt, så fort?..
Hur blev byxbenen så korta på så kort tid?

Tiden kan ingen stoppa. Hur gärna man än vill och önskar.
Men man kan ge sig själv den vackra gåvan, att stanna upp och dra in den stora, stora kärlek det ryms i varje dag, varje morgon och till varje barn.
Att andas in den så djupt ner i lungorna så den fyller hela kroppen tills det nästan gör ont…

Utanför dörren slår kylan emot oss.
Den bistra verkligheten kanske man skulle kunnat kalla den.
Hösten som kommer med vintern. Dagis, jobb, plikter och måsten.
Stress, kunder och personal. Raster, stämplingsklockor och mera måsten.

Den bittra vetskap att man måste.
Man måste lämna sina älskade barn till någon annan under tiden man gör sitt ämbete.
Det man älskar allra, allra mest.
Det vackraste man någonsin gjort, och det man på millisekunden skulle kunna dö för.

När jag som mamma ser mina barn genom grinden på förskolan, ser jag dem i en samling andra barn.
De leker och skrattar. De gräver i sandlådor, klättrar i träd och umgås tillsammans på barns sätt.
De är en i gänget. De är en av många.

För mig är de det allra underbaraste som finns.
För mig är de alldeles speciella.
De är något alldeles särskilt och jag kan verkligen känna fysisk smärta då jag måste skiljas från dem.
Så fysisk att det bränner bakom ögonlocken ibland, och jag måste skynda mig till bilen…

Som de morgnar då man måste lämna dem ifrån sig fastän man önskar annat…
Då man kunnat sitta och bara vara med dem.
När man befunnit sig så nära den heliga stund av innerlig kärlek då man kunnat sälja sin själ för att få tiden att stanna om än så bara för en liten, liten stund till…

Jag önskar med detta bara att ni får en likadan stund med era egna barn, eller den som ni håller närmast ert hjärta...

tisdag 17 november 2009

En måndagseftermiddag.

Igår hämtade jag barnen i skymningen.
Drog ur deras reflexer ur fickorna, så att de skulle synas ordentligt då vi går över parkeringen.
Barnen är lite stojiga men trötta efter en måndag på skola och dagis.
Jag får bära Charlie som lutar sitt huvud mot min axel.
Emil och Joel stretar på med extratröjorna och ryggsäckarna i sina famnar.

Kör genom det allt tätare mörkret på den ganska smala landsvägen mot vårt hus som ligger på kullen vid skogsbrynet.
Vi leker att jag är piloten som kör flygplanet till Thailand.
Instrumentbrädans gröna siffror och symboler lyser mot oss i mörkret inne i cockpit.
Charlie är flygvärdinna och ropar "Vill nån beställa?!"
Emil och Joel sitter längst bak i den stora Chryslern som agerar flygplan i vår lek och kommenterar friskt ur sina fantasier vad det är vi ser utanför fönstren.

Jag manövrerar planet längs åkrar och numera tomma hagar, genom skogspartier och förbi av större avfart.
Fortsätter mot flygplatsen i Thailand där vi bestämt att vårt hus är flygplatsen.
Förundras över mina barns roliga fantasilek.

Vi svänger upp på garageuppfarten (landar), parkerar och stiger ut.
Möts av pappa och Sigge på bron. De får vara tullen!...

Vi äter middag tillsammans. Inte så värst Thai-inspirerat tyvärr, men mysigt då vi väljer att ha lampan i taket släkt och tänder istället den femarmade kandelabern och ställer den mitt på middagsbordet.
Pratar om dagen som gått, lekar, kompisar och så flygresan hem förstås.

Efter middagen går pappan med storgrabbarna och spelar tvspel.
Charlie vill se Blixten McQueen och parkerar sin härt på det stora stadiga soffbordet.
En gång då Charlie var ungefär två minns jag att jag bar honom och klappade honom lite på ena skinkan.
Frågade den spenslige pojken i min famn:
"Vad är det här för en liten skinka?" varvid jag rappt fick till svar:
"Det är ingen hinka, det är en HÄRT!"

Lägger mig och lutar huvudet mot armstödet på soffan - helt i fel vinkel för att kunna se filmen som börjar rulla på tv;n - men mina ögon vilar på den lille killen som med stora ögon betraktar alla färger på tnv som tillsammans bildar film och äventyr.

Han sitter alldeles stilla.
Jag tänker att det kan väl aldrig vara särskilt skönt att sitta på det hårda bordet, så jag lockar honom att komma och lägga sig bredvid mig.
Inte. Hans blick lämnar inte den röda racerbilen.

Jag betraktar hans profil.
Det nyklippta gyllene håret, som silke på hans hjässa.
Den lilla halsen med den mjuka gropen i nacken.
En trubbig näsa och en silkeslen kind. Stor mun, lite öppen i koncentration mot tvn.
Ett litet födelsemärke på kinden, nästan alldeles precis invid örsnibben.
Huvudets vackra form, den höga pannan. Min vackre lille son.
Hans härt blir platt mot bordsskivan och han sitter och dinglar så smått med benen.

Ur högtalarna lyssnar jag till:

Life's like a road that you travel on
When there's one day here and the next day gone
Sometimes you bend sometimes you stand
Sometimes you turn your back to the wind
There's a world outside every darkened Door
Where blues won't haunt you anymore
Where the brave are free and lovers soar
Come ride with me to the distant shore
We won't hesitate break down the garden gate
There's not much left today
Life is a highway
I want to ride it all night long
If you're going my way
I want to drive it all night long


Jag skulle göra allt för mina barn.
Att leva mitt liv vid sidan av mina barn... Jag gör vad som krävs och jag gör det i kärlek.
Den lille mannen på bordet störs inte alls av tjoandet i från rummet bradvid där brorsorna och pappan spelar spel. Hans blick är på tvn, på hans favorit-för-tillfället. Blixten McQueen. Den röda racerbilen som lär sig att först är inte alltid bäst...

Sträckläste Camilla Läckbergs Sjöjungfrun inatt.

Mina barn håller på att växa upp. Jag står bredvid och ser dem ta dagen an.
En mor, en betraktare och en beskyddare. En som älskar dem ovillkorligt.

Sjöjungfrun lämnade mig med sista sidan stängd i ett tillstånd av smått illamående, men berörd i både hjärta och sinne.
Ödet. Som man inte vet någonting om förrän efteråt, när man har facit i hand och då det är försent att ändra.
Än så länge kan jag skydda mina barn ganska bra.
Men de komemr ju att bli stora och behöva fatta sina egna beslut...
Det skrämmer mig lite, och inte så lite heller faktiskt...
Klart jag tror på dem, och gör allt i min makt för att lära dem om livet.
Men livet är stort, och även om mina barn är det särdeles största delen i mitt liv kommer ju jag förstås inte att vara den största delen i deras liv ju.

Att ha en bebis famnen eller i en vagn är en sak.
(Eller som jag förunnades, två små bebisar på samma gång.)
Att ha stora barn ger - tro mig! - en annan syn på livet...

Det lilla ansiktet på kroppen som fortfarande sitter på soffbordet och tittar på Blixten är uppmärksamt på vad som rör sig på skärmen framför.
Hans mjuka händer ligger i hans lilla byxbeklädda knä.
Fötterna sticker fram ur byxbenen med de små tårna - alldeles perfekta - lite viftandes i luften.
Jag ändrar ställning försiktigt och fråga återigen om han inte vill göra mig sällskap på soffan så att jag får krama honom lite?

Han tittar på mig och stäcker sina armar mot mig. Jag reser mig och hämtar den lille mannen som lägger sina armar om min hals och kryper nära mig då vi lägger oss igen på soffan.

Han fortsätter kika på filmen, jag fortsätter beundra detta lilla underverk och snusar honom försiktigt - så han inte skall bli störd - i nacken och håller mina armar om hans kropp så han inte skall trilla ner.

Än så länge finns gott om tid att oroa sig för vad som kan hända i deras liv, men jag tar stunden tillvara och njuter istället av den tid vi har just nu...

måndag 16 november 2009

Viktigt.

AB IMO PECTORE. Av hela mitt hjärta.
Armband, Klassisk Armbandsbricka med ställbar Vaxad bomullsrem.

Av Hela Mitt Hjärta.
Viktiga ord för mig osm jag föröker leva efter.
"Då du gör någonting, gör det ordentligt."
Gå in för det du gör med din själ.
Gör det du skall, och gör det på riktigt.

Om man hellre vill göra något halvhjärtat tror jag ibland det är bättre att faktiskt låta bli.

Viktigt. Vikt.
Min vikt har varit en viktig grej för mig det här året.
jag är nog ännu inte riktigt framme vid mitt slutmål, men jag jobbar på att komma dit.
Hittills jag släppt ifrån mig / kämpat av mig tjugofem kilo.

Provade att bära så tunga handelskassar häromdagen. (Vägde dem på våg.)
Shit alltså, det är himla mycket!....

Jag har tagit hjälp av Viktväktarna, de första arton veckorna på året.
Trots två veckors utlandsresa i mitten av den perioden lyckades jag under samma tid gå ner över två kilo! Och hela sommaren, inte upp ett endaste kilo!!

Det är faktiskt inte utan att jag är mycket stolt över mig själv, både över det och över hela viktnedgången.

Jag har varvat mina belöningar med lite shopping - för man behöver ju faktiskt nya kläder, som sitter lite bättre än tält... - och timmar vid min fina symaskin då jag modellerat om en hel del av mina stora kläder.
Mycket överblivet och bortklippt tyg blev det...

Jag passar på att tipsa om en annan sida på internet där man kan kika om man ligger rätt till: Räkna ut ditt BMI.
Kul att se förändringarna!

I min garderob har jag (gömt) en bildserie på mig själv.
Bild 1, Maxvikt. Bild 2, Minus 13 kilo. Bild 3, Minus 23 kilo.
Jag har på mig samma pyamas, och bilderna är tagna helt rakt framifrån, alltså i en synnerligen osmickrande vinkel.
Men de är så inspirerande att se de där jäkla bilderna i alla fall!!...

Ser fram emot att ta ännu en bild, den sista. Men det är några kilon kvar.
Jobbar på med att nå till slutvikten. Mitt egna mål.
Går in för det med hela mitt hjärta.

En sak till vill mitt hjärta.
Tacka de involverade och inspirerande människor som jag både delat min viktiga resa med och som på ett eller annat sätt både motiverat mig och hjälpt mig!
Johanna och Ulla.
Ni började med Viktväkteriet med mig, Tack för ert sällskap både på mötena och för er vandring på viktvägen nedåt tillsammans med mig!
Uffe.
Du har varit ett enormt stort stöd och en fantastisk hjälp!
Tack för att du trodde på mig att jag skulle lyckas, och jag har i alla fall kommit ända hit med din hjälp!
Mamma.
Tack för att du inte bakar dina ljuvliga bakverk och tar med till mig.
Tack för att du tar med dem till barnen. Och Tack för att du lagar nyttig mat till oss, emellanåt! ;o)
Pappa.
Tack för att du finns. Jag har nog hört att du tycker jag är duktig!...
Brorsan.
Tack för att jag får höra att jag ÄR duktig! Något som kan spela så liten roll att säga, kan i någon annans öron (mina) låta som ljuv musik.
Malin.
Tack för att du släpade ut mig tidiga mornar. Jag VET att jag var motsträvig och lååååångsam i början. Nu går det bättre!
Malin och Brorsan, Tack för den fina joggingdressen jag aldrig nånsin skulle ha unnat mig själv!
Farmor Anna Tack för att du alltid ger mig så fina komplimanger!! Jag blir så glad sååå!
Lotte & Luna, Tack för härligt sällskap på Powerwalksen!
Inte minst: Mina Vänner, Tack för att Ni finns i mitt liv, ni är alla en inspiration!!

torsdag 12 november 2009

Snabbis, Webbis, Nyhettis!


Den Klassiska Silverbrickan har fått en lillasyster i Äkta 9 karat Guld!
5mm breda i 1mm gods.
Här med typsnitt original 2mm, på en Pansarkedja 45cm lång.
I Butiken snart!

onsdag 11 november 2009

Budskap i öronen?

EarPearls, Vita sötvattenpärlor och runda små silverbrickor.


Idag fick jag sällskap av mannen tillika husse och hunden på min dagliga Powerwalk.
Trevligt.
Om än trevligare pratsällskap är både Malin och Lotte...
Vi tjejer har ju liksom så myyyycket att babbla om. Hela tiden!
Min man är inte den pratgladaste direkt.
Han och Sigge älgade dessutom på några meter framför mig...Nåja, trevligt att slippa gå själv var det i alla fall.
Sigge - den lockiga svarta ½års valpen studsade mellan väggrenarna, i dikena och genom pölarna och skogsaverkningskaskinerna hade lagt skogsvägarna tokleriga och söliga efter sig.
Klafs, klafs, klafs...
Han tyckte givetvis det var jättekul, med många roliga ställen att sniffa runt på, då det väl gavs tid för kiss och bajspauser.

Vi hade inte kommit långt förrän det började regna heller.
Det var ju lite typiskt, eftersom det - tydligen - bara var just den timmen som det regnade på hela dagen.

Funderar på om jag skall damma av solariet en liten stund efter att barnen har lagt sig.
Min kropp och sinne behöver ljus...

Har dock några Expressbeställningar som skall göras först, så de hinner komma fram till på fredag.
Och en ny idé jag vill pröva...

Idag kom första laddningen av skolfoton. Mina stora killar är så snygga!
Blir finfina julklappar i ramar!

Nu sitter jag mätt efter dagens middag, Kycklingburgare. Ingen högkvalitativ och vällagad husmanskostmiddag direkt.
Jag suktar såååå efter en god Sushimiddag...
Får se om vi kan lura mormor att prova till helgen så hon kommer för att jobba.
Men jag gissar att hon väljer att äta i sitt eget kök (i vårt hus) om vi hotar med sådana konstigheter... ;o)
Och kanske barnen till och med väljer att äta med henne då.
(Man kanske borde satsa på det förressten?!...)

Nähh. Middagar med hela familjen, och gärna fler till älskar jag!

Nu skall barnen i badkaret. Så de luktar sådär gott då jag sniffar på dem då de sover ikväll!

tisdag 10 november 2009

Drömmar och framtiden.

Amulett i 925 Sterlingsilver på 1.5mm Kulkedja. Typsnittet är Gemener med stor bokstav - typsnitt Charlie.


Vaknade mitt i natten med ett ryck.
Mardröm.
Eller, tja, någon sorts stressande dröm i alla fall.
Det var länge sedan jag mindes drömmarna då jag vaknade nu.
Inatt vaknade jag liksom mitt i.
Ni vet, då man liksom precis skall göra någonting, och så vaknar man.
Man vill somna om blixtsnabbt, för att drömma samma sak igen och få drömmen att fortsätta, men det går liksom inte.
Kunde inte ens somna.

Låg och försökte urskilja taket i mökret, och lyssnade.
Inte ett ljud mer än andetagen från den sovande högen människa i sängen bredvid.

Smyger upp. Det är mitt i natten. Barnen sover tysta.
Sigge kommer tassande.
Inte dags att gå ut än, lilla hund. Gå och lägg dig igen...

Går ett varv i huset, lägger mig igen.
Kan inte somna nu heller.
Drömmen kommer tillbaks. Går igenom den, från början till slut.
Jag drömmer tydligen mycket om båtar.
Skepp, stora fartyg.

Har ingen aning om vad det kan betyda egentligen, med båtar?...

Funderar över tillvaron.
Imorgonbitt skall barnen till skola och dagis igen.
Tisdagen har knappt börjat.
Ännu en dag i veckorna som rusar förbi.
Stora har de blivit - barnen.
Intelligenta med tydliga egna viljor och tyckanden.
Man är inte världens bästa mamma i deras ögon jämnt nu heller.
Regler. Inte alltid uppskattade....

Jag hoppas i alla fall att jag / vi gör rätt.
Så att vi ger dem den allra stadigaste och stabilaste grund att bygga sina liv på.
Framtiden. Det är väl tur att man / jag(?) inte kan se den...
De små besluten man tar - varje dag - påverkar ju hela framtiden.
Ödet.
Som inte kan påverkas alls.
Som bara slår till då man minst anar det...

Ödets lyckliga stjärna eller ödets djupaste avgrund. Poff.

Hmmm.
Jag tror jag lyckades somna där till slut.
För att väckas av en liten kall människa som ville krypa ner den sista av nattens timmar i min säng.
Jag drog hans lilla kropp mot mig och lade täcket tillrätta över oss.
Sedan snusade jag in hans doft från nacken och kände hur jag uppfylldes av tacksamhet och glädje att ha det som jag har det.
Rustad med kärlek från och till min familj att möta den här nalkande tisdagen...

måndag 9 november 2009

Ett vanligt inlägg.

Amulett 9 karat Guld på 1.5mm Kulkedja.

Jag brukar inte ha ont i huvudet.
Men det har jag idag.

Dagen började fint, en liten lilleman som kom tassandes och kröp ner under mitt täcke en stund medans morgonljuset stretade på utanför utan att egentligen ljusa upp alltför mycket.
En gosig minut med Charlie innan jag steg upp.

Pappan och storpojkarna - äntligen hemma efter en helg hos mormor o morfar - kom upp strax efter.
Frukost till barnen.
Jag laddar inför morgonens Powerwalk med Malin och lillkusin Melker i vagn.

Kyligt ute, nästan frost i gräset.

Lång härlig promenad, har faktiskt fått grym kondition nu!
Eller - tja, powerwalking är ju inte lika jobbig som jogging...
Men vi jobbar på där också.
Det är i alla fall underbart vilket skillnaden är sedan i våras!...

Tänk vad man kan påverka sitt liv och leverne egentligen?!
Att man inte gör det emellanåt, liksom?...
Det är ju inte så svårt, i alla fall inte när man väl kommit igång, och det är ju fantastiskt skönt när man väl är här?!

Helgen har som vanligt rusat förbi.
Vi har firat både pappan, morfar och farfar.
Joggingoutfit (hehe...) Spikmattor och Belgisk Cholkad! Och restaurangbesök.

Mina barn har blivit alldeles galna i att gå på restaurang...
Jag vill heslt gå och äta Sushi - har tydligen en sådan period nu - men barnen vill ju inte det. Såklart...
Synd att det inte finns någon kombinations-restaurang här i närheten.
Pappan är ju suverän i köket, och sådan-mat-som-barnen-vill-ha-och-oxfilé-och-sån-vanlig-mat är jag ju toppen på att laga själv!...
Kanske det allra enklaste vore att köpa honom någon sorts sushi kokbok?
Finns det sådana?...

Ringde just och bokade service på vår tvättmaskin.
Är det inte typiskt att de inte fungerar då man behöver dem? Tvättmaskinerna?...
På torsdag kommer teknikern.
Då blir det en tvätthelg som kommer nu då.

Och så hinner jag städa tvättstugan innan han kommer.
När ändå ingen tvätt hänger därute...
Det är ju bra.
Välbehövligt.

Nu piper min Krups att kaffet är klart och håller på att kallna.
Kanske det som behövs? Mer espresso för huvudet.

torsdag 5 november 2009

Kvällsrutiner.

Ringar i 925 Sterling Silver. 2mm breda i 1mm gods.


Barnen sitter i badkaret. Magarna deras är fulla av Falufilé, potatis och efterrätten Pappans Nybakta Mazariner.
Själv tog jag en dubbel Espresso på maten. Jag är nog faktiskt lite kär i min kaffemaskin...

Tog fram trimmningsmaskinen idag, men det blev ingen klippt hund.
Vi satte upp stora spegeln i vardagsrummet, tog hand om tvätten och unnade oss en halvtimma i soffan istället.
Sigge är lika glad för det.
Men klippas ska han.

Vädret idag har speglats - eller återspeglade sig i min humör, jag saknade min vanliga energi och glada humör.
Trist dag.

Barnen hämtades från skola och dagis tidigt, med en kasse full av blöta kläder och skor.
De stora grabbarna - som var så små för bara sex år sedan har inte riktigt funnit ansvaret att klä sig själva efter väderlek ute.
Galonisarna och stövlarna hängde torra inne i skolhallen...

Ikväll är det bad av små barnakroppar som gäller. Skumbad, båtar och nagelklippning.
Sedan blir det nya böcker i sagostunden innan sänggåendet.
Storkillarnas biblioteksdag är torsdag.

Imorse då jag vaknade kände jag en liten kropp bakom min rygg.
Hur och när hade den kommit dit? Och vems var den?...
Jag plirade upp på klockans röda digitalsiffror i taket. 06.11.
Nitton minuter tills mitt alarm går.
Försiktigt kände jag efter vems ben som låg jämte mina. Charlies.
Letade i minnet om jag kunde minnas när han kommit.
Näe.. Han måste ha smugit bra.

Låg så stilla jag kunde för att ínte väcka det lilla varma barn som sov vid min rygg.
Minutrarna försvann.
Jag låg stilla och lyssnade till hans lugna andetag.
Vilken underbar morgonstund.

Ikväll blir det faktiskt inget verkstadsjobb.
Jag tappade skärbrädan på en tå som bultar betänkligt oroande.
Det är torsdag, ingen post kommer fram förrän på måndag.
Det blir hektiskt imorgon i verkstaden istället. Och lördag om så krävs.
Men en skön kväll ikväll för mig.
Planerar spendera den i soffan framför brasan innan jag - som vanligt - ställer mig i hallen och hör mina barn sova tryggt.
Innan jag lägger mig i min säng, kanske med en bok en liten stund, kommer jag att smyga in till dem, ge dem varis puss på pannan.
Om jag når - annars får det bli en fot eller kanske en hand.
Den lilla kroppsdel jag kan nå utan att väcka dem.

Mina ljuvliga barn. Min härliga familj.
Min tillvaro. Mitt liv...

onsdag 4 november 2009

Trippelmammaskap.


Tre härliga barn har jag!
(Vi, pappan är ju med på det förstås!...)
De var så duktiga då vi var iväg på vaccination igår.
Elelr, tja.. Vi stod i kö igår.
Själva vaccinationen tog ju bara minutrar, det var kötiden i snålblåsten som tog större delen av dagen...
Det såg inte ut att vara så hiskeligt många före, men med facit i hand vet jag inte om vi borde vänt reda då vi kom dit...

Det tog nästan två timmar att komma fram.
Det var så att lilleman - Charlie 3½år nästan grät då han kom in;
-Nu vill jag haaaaaa min spruta!....

Tur att de var klädda för utelek eftersom de kom direkt från skola och dagis.
Själva injecerandet gick tämligen smärtfritt.
Charlans tårar kom lite, och Emil spände sig - men sade inte ett ord.
De harj u faktiskt tagit några sprutor nu.
Fästingvaccin, och för utlandsresor och så.

Men alltså, jag tycker det är sååå läskigt med sprutor.
Jag VET ju att det faktiskt inte gör ont. Men vetskapen att något skall stickas in i mitt kött...
Blääää...

Vi for förbi en leksaksaffär på hemvägen och de fick välja varsin belöning för att de varit så duktiga.
Vi hann till Posten också för att posta alla paket med smycken vi tillverkat under natten inna och dagen.
Det blev en laddning... Härligt när man hinner lbi klar!
Det är helt underbart att äntligen få hjälp. Ångrar inte en sekund att vi gjorde familjeföretag av det, och det är med stort nöje jag ser fram emot Julruschen!

Då vi kom hem väntade mormor med två plåt-stora pizzor alldeles nyurtagna ur ugnen. Huset doftade ljuvligt!...

Nu har pappan tänt en brasa i öppnaspisen och skall åka iväg och hämta våra barn.
Jag skall bara beta av mailen, så skall vi sätta igång md Chokladbollsbaket sedan!

måndag 2 november 2009

Idag äntligen,

kom de nya askarna i rätt färgställning.
Har tyvärr en kartong till med feltryck hemma som skall tillbaks till tillverkaren.
De nya askarna är:
Lila med Silvertryck, och Röd med Guldtryck.

Bilden skall tas om imorgon då jag inte alls är nöjd med ljuset.
Behöver schysst dagsljus, och det inte lätt med de få ljusa timmarna vi benådas med denna tid om året...

Imorse sov vi.
Länge.
För länge.
Blev en hastig frukost och rusch till skola och dagis.
Men, Nemas problemas. Är man två vuxna hemma, så går det alldeles utmärkt ändå.
Min joggingrunda fick dock vänta till sen förmiddag. Blev en timme i tokblåsten.
Kepsen flög av!... Inte av min framfart, utan av vindens, för det var hiskelig medvind!!
(På bortvägen. Hemåt fick man knega på några grader framåtlutad!...)

Nu bär det av ut i verkstaden snart då barnen somnat.
Jag själv fick datatjänst nu på tidig-kvällen, medans Uffe har startat ring-och-mässingsmycks-tillverkning ute i verkstaden.
Nåja, en del verktyg skall uppdateras med nya tillbehör som också kom med Posten idag.

Dock hade jag lyckats få fel på ett artikelnummer, där jag råkat kasta om siffrorna så nu har vi en spännande pryl som jag inte ens kommit på tanken att beställa.
Måste sova på saken om jag skall skicka tillbaks den, eller bara beställa en ny polish - vilket ursprungligen var vad jag behövde...

Det märks att vi närmar os Jul. Julklappsbeställningarna är i full gång, och jag uppskattar verkligen att det är såhär tidiga!!
Ger oss mer tid att göra ännu fler då vi närmar oss.

Jag längtar verkligen tills man kan börja plocka fram julprylarna.
byta gardiner ( har Jul-favoriter!) ställa fram ljusstakarna och små mysiga lyktor överallt...

Julafton... Åhhh, så mysigt!!...
Klapp-planerna är i full gång. Jag brukar behöva skriva en lista, så man inte glömmer nån.
Klapp alltså, så man vet vem som skall få vad och vilka grejer man hunnit köpa till vem.
Älskar att planera!

Snön längtar jag också efter. Inte kylan så mycket, men snön!...
Stora dalande flingor!
En lycklig, busig hun och små glada barn som stojar!
Utan att bli tokleriga och blöta och skitiga...

Ett rent hallgolv... Mmmmmmm....