söndag 30 december 2007

lördag 29 december 2007

19 927st

Nittontusenniohundratjugisju unika besökare på min hemsida under 2007.

Det vore ju spännande om det blev 20 000!
Välkommen in;
www.alskadebarn.se

torsdag 27 december 2007

Svart av Polerpasta, lycklig!!

Just inkommen från dagens session i sivlerverkstaden. svart inda in långt under naglarna, och tydligen helt svart i ansiktet... (Näe, jag kommer inte att lägga ut en bild...)

Min man och min pappa har under julhelgen byggt om min Silververkstad, så nu har jag stort, luftigt, och organiserat! Äntligen!
Återstår bara att "jobba in sig" och få alla saker på rätt plats, där de passar mina jobbrutiner bäst.

Vad som började i liten hobby-skala har ju i det närmaste - bara detaljer kvar nu!! - till ett eget företag!
( Jag som tänkt vara föräldraledig minst ett långt tag till!...)

Nu får jag ynnesten att jobba så mycket jag vill hemifrån istället!
Barnen slipper långa dagar på dagis/förskolan, och jag kommer att kunna vara hemma då de kommer hem från skolan!

Jag skall gå två kurser nu i januari, för att förädla min Silverkonst.
Jag har fått en enorm respons på det jag skriver, och det är stora planer på gång här nu också! Större än vad jag kanske har tid med just för tillfället dessutom!

Jag tror jag måste nypa mig....

Mitt Pyre är ledsen om kvällarna...

Min älskade lillunge har börjat strula lite vid läggdags...
Man har varit så "bortskämd" med att man bara behövt lägga honom i spjälisen och liksom; "Godnatt-natt" och gå ut.
Nu är han lite ledsen och hojtar en stund...

Man blir ju ledsen i själen själv ju...

En Velourbeklädd 1½årimngskropp med tårar på kinderna, står lutad mot spjälorna och ruskar lite.
-"Mammaaaa?..."
-"Maaaaaamaaaaaa?....."

Älskade lille barn...

Brorsorna i rummet bredvid kommer ut.
-"Mamma, Charlie vill att du kommer."...

Jooo.. Visst...
Jag går in och hjälper lilleman lägga sig ner igen. -"Nattnatt, Nu skall ju Charlie sova. Nattnatt."
Går utoch stänger dörren.

Den lille tystnar. Älskade, älskade.

Jag lutar örat mot dörren.
Vet att hans mjuka kind ligger mot kudden.
Föreställer mig hans mjuka pyamas mot hans hud.
Nallen bredvid kudden.
Hans ögon sluter sig i mörkret.
Handen med de små varma fingrarna ovanpå täcket.
Ro i själen.

Sov gott, min Älskade!... Sov lugnt, snart komemr jag och kryper ner i min säng, alldeles bredvid din...

onsdag 26 december 2007

Strålande Jul!!

Vilken UNDERBAR jul vi har haft!!!!!!
Helt fantastiskt!!!!!
Så innerligt härlig att jag inte haft tid att blogga eller datorisera alls!

Vi har haft mamma och pappa och min farmor här i två hela dagar!

De kom på julafton med kassvis med klappar!
Morfar var så glad att han minsann köpt det största paketet, och var så stolt att han skulle få överlämna det till någon som önskat sig just detta!
(Jag visste vad det var eftersom jag varit köp-hjälp md just detta! En ENORM kandelaber på 150cm, till min Bror och hans nyblivna sambo.)

NOT!
Själv ruvade vår lilla familj på en ÄNNU större klapp, just till MORFAR!! *haHAA!!*

Där alla klapparna var utdelade, och alla satt nöjda och lyckliga bland julklappspapper, kalendrar för 2008, nya strumpor, duschmunstycken, hemlagad knäck, armbandsur och smycken. Jag fick av min älskade man ett ATTLING halssmycke med lång kedja i 18k Guld. "Genie" som jag önskat mig - i silver!!...
Då fann vi ett litet väl inslaget paket kvar under julgransfoten, som ju var morfars.

I en frukostflingslåga ett kort på vers. "Gå ut i garaget"...

Förvånat, och med blick som en unge på julafton (?!!) visste han först inte vart han skulle titta.
Så tittade han på mig.
-Jäkla UNGE!...

Jag tog honom under armen, och stretade iväg mot garaget.
Efetr oss kom resten av julfirarna och vi gick i procession med morfarn först.

På golvet i garaget, en enorm kartong, omslaget med vitaste lakan. Ovanpå en teckning (jag har inte ritat teckningar på säkert 20 år!!!) "God Jul, Morfar"

Han såg på mig.
-Är ni inte kloka?!

Jag med kameran i högsta hugg.

Han drar av det vita lakanet...

söndag 23 december 2007

Tissel Tassel på Julenatten...

Det frasar till från köket.
Prasselfraaaasssss.

Jag kikar ut ur sovrummet.
Lyssanr ner mot spjälsängen. Lugna andetag. Lilleman sover, och jag somnade visst till jag också.

Frasandet från andra änden av huset fortsätter.
Ritsch, fraaassss. Prassel..

På tå smygerrjag ut ur sovrummets dunkel.
En kyla smyger om mina fötter och jag bannar mig själv för att jag glömde fårskinnstofflorna vid sängen.
Inte väcka lillen igen...

Jag smyger mot 60wattslamporna i köket.
Vid bordet sitter min man bakom en enorm hög av klappar!
Det prasslar då han måttar julpappret om kartongerna.

Det är kolmörkt ute, Nattsvart helt utan avbrott.
I våra fönster skiner ljus.
Jag tassar fram och kikar på honom bakom pakethögen.
Stor koncentration.
Tejp, papper och juletiketter.
Klappar som skall bli paket, och spill från papper och snören.

Han klipper, måttar med tejp och klämmer fast etiketter.
Jag ler.

I storgrabbarnas sovrum är det helt tyst.
De hade insomningstävling om vem som först skulle träffa Tomten i morgonbiti.
Ju snabbare man somnar, dessto snabbare blir det ju Julafton!!...

I hörnet av Vardagsrummet ståtar granen.
Klädd i glimmande glitter, låtsas pepparkakor sprayade med glitter och fejkkristyr.
Julbollar i guld och rött.

Vi har förberett Julbordet.
Matsalsmöblerna har fått stolsöverdrag i finaste Naturlinne.
Julduk har inhandlats. Fyra meter röd Velour!
(Det får bli plagg sedan!...)

I fönstren tronar Amaryllis. Två i varje fönster. De har just slagit ut!...

Katten har vågat sig fram ur vrårna efter att ha busats med av barnen.
Hon ligger på rygg under köksbordet och jagar rött Julsnöre med sina lurviga tassar.
Klorna är farligt nära Uffes nybadade nakna fötter...

Jag tassar iväg för att hämta de klappar jag redan köpt, och redan slagit in.
Tre kassar från vinden...

I skydd av natten lägger jag dem under granen.
Men först har jag valt ut tre stycken. De skall jag lägga i fotändan på mina barns sängar...
Glimmande små herrgårdar i juleskrudar av små minidioder. Precis sådana som mina barn har önskat sig!...

Jag viskar; God Jul, mina Vänner!!...

Min Julklapp till mig själv!!!

Jag sitter som en unge på julafton och strålar!!!
Jag har givit mig själv ( med litet hjälp från mormor och morfar som får agera barnens bästisar ) en kurs i Silversmide!!!!!!!
Längtar sååå att få fördjupa mig i den Ädla Konsten!!

Har just fyllt i anmälan, och jag är så lycklig!!

Känns hel-busigt att lämna familjen och de älskade barnen hemma för att få åka iväg och göra en HELT EGEN SAK, bara för sig själv två hela dagar!!
Bara för att det är så jäklinneringt roligt!!!!

Det känns om om jag givit mig själv en jätte-jättefin julklapp!!
En gåva.
För att jag faktiskt tycker att jag är värd det!...

Barnen kommer alltid, alltid först.
Men nu tyckte jag faktsikt att det var dags att ge sig själv en fin present...
Ååååhhh, vad jag är glad!!!

fredag 21 december 2007

Posten...

Posten, posten, posten...

Vad mycket har de inte att göra i Jul?...
Det måste ju odelat vara deras största Rusch under året?...

Jag blir så ledsen då jag får ett mail, då en av mina kunder fått sin avi att hämta ut på Posten, och så har posten tappat bort hans paket?!...
Som Frun skulle få på Julafton?...
Vi har ett par dagar på oss att lösa det med Posten, och jag skall göra allt jag kan!

En annan förväntansfull make fick hem sitt paket, som hans fru skulle få.
Tvenne blänkande fingerringar med deras barns namn på.
Ovala!!
Till honom gick jag genast ut i Silververkstaden och tillverkade nya ringar. Postade samma dag, och han har nu vackra ringar att ge på Julafton i alla fall!
Tack vare att han valt rekommenderad frakt så får vi ersättnig av Posten. Då jag försett Posten med vad de behöver. Tar väl några månader för dem sedan att upphandla...

Nu är det ju "bara" två försändelser - en mycket mycket liten procentandel - som kommit på avvägar eller kommit bort, men jag blir så in i själen ledsen...

När man själv gör allt, och så failerar det på någon jag litar på som inte kan leva upp till våra förväntningar. Posten.
Märk väl att jag kastar ingen näve grus på någon person, utan på en instans som brustit i sitt antagande.

Jag känner - Inte nu!! Inte under människors glada, förväntansfulla glädje i att få ge sin älskade en fin present!
Inte nu!...

Önskar att vi finner Hans lilla Paket imorgon, att Posten bara slarvat liiiite...
*Julönskar*....

torsdag 20 december 2007

Frid i sikte....

Nu börjar det lägga sig, det mesta...

Lilleman ligger i sin säng och sover middag.
Storkillarna sitter framför Bionicles på DVD.
Hemma från dagis för att vi har kräksjukan.

Tvättmaskinsreparatören gick precis ut genom dörren.
Ingen fel på min tvättmaskin, bara "obalansskyddet som agerar beroende på hur tvätten fördelar sig".
Suck.
Tvättmaskinen är för bra alltså.

Jag mår lite bättre nu.
Ingen mer hink behövs i silververkstan eller i syateljen.
Jag lyssnar istället på lite musik och finner att jag sjunger med...

Beställningarna som är betalada i tid innan jul åklte pappan in med till postens företagscenter igår eftermiddag, ännu en säkerhetsaspekt så alla skall få sina smycken och plagg till jul.

Nu känner jag lite ro.

Ute lyser frosten vit mot taken, bara tomten och jag är vaken.

onsdag 19 december 2007

Jag VISSTE det!!!!

Jul i antågande med stormsteg.
Beställningslistan är lång, och såklart vill alla ha innan jul.
Varför betalar man då inte in i anslutning till när man beställer?
Varför väntar man i en vecka med att betala?
Jag kan inte tillverka 30 smycken per natt?...
Jag har fått flera betalningar utan avsändare. Jag vet inte vem som betalt?!

Jag kan inte påverka posten?

Snart börjar jag gråta.

Som grädde på moset har jag åkt på vinterkräksjukan.
Stod med en hink i silververkstan inatt.
Blev avbruten mitt i natten av Babywatchern som förmedlade att min ena tvilling också insjuknat och kräks.
In, fixa honom och nedkräkt säng, se till att pappan håller sig någorlunda vaken och hör om han kräks igen.

Ut i Silververkstan.

Vi spritar såklart alla smycken innan jag skickar dom...

I januari ska jag sova.

söndag 16 december 2007

18K


Sådärjas.
Nu har man provat smida och stansa på 18k Guld.
Det gör jag inte om.
Ikväll.

Phuuu...
Min Älskade Mamma, och Barnens Älskade Mormor använder bara Guldsmycken.

Det har med åren blivit varsitt örhänge i form av en ängel från tvillingarna.
(Således har hon alltså en i verja öra..;o)

De tar hon aldrig av sig.
Sedan har hon halskedjor och ringar. Med och utan stenar.
Men jag har sett hur hon kikat på mina Namnsmycken.
*hehe*

Nu i jul väntar alltså i en liten ask ett
TextSmycke - en Fyrstav 5mm i 18 karats Guld med orden:
ÄLSKADE på framsidan, MORMOR till vänster, CHARLIE bak och EMIL JOEL till höger.

Det är tungt och mycket vackert - faktiskt.

En industri-metallborr gick av i tillverkningen.
Jag var på helspänn hela tiden, och livrädd att slå i en bokstav snett!...

Men nu ligger den där i asken och glimmar.
Jag är så stolt och det skall bli mitt stora nöje att få ge henne den på julafton!

Jodå, jag gjorde ett till mig själv också.

ÄLSKADE EMIL JOEL CHARLIE såtr det på mitt, med Älskade fram.
Mina älskade, älskade ungar!!

lördag 15 december 2007

Produktivitet...

Phuu.. Jag vet inte vart jag skall börja...

Jag är klar nu. För idag.
Jag borde sova för länge sedan... Verkligen.

Jag är trött, men väldigt lycklig.

Jag får hålla på med det jag tycker är roligt!
Jag får uppskattning för det jag gör - i överflöd, men det är lika roligt varenda gång!
Som julafton då man öppnar mailboxen!
35 nya mail.
15 är nya beställingar, fem är frågor och sedan är det alla härliga människor som hör av sig då de fått hem ett paket stämplat "Älskade Barn"....

I sina sängar sover mina Älskade barn sedan länge. De har nästan sovit sin halva natt nu.
Jag kikade in på dem innan jag satte mig vid datorn för dagens kontorsjobb.

Långa ögonfransar längs mjuka kinder.
Tung, och trygg andhämtning...
Deras kroppars värme känns så tydligt då jag håller min tvättade- men sotsvarta hand över dem.
Får inte röra...

Jag sluter mina ögon och insuper lugnet och friden i deras rum.
Jag låter min ande omfamna all kärlek i rummet. Mina lungor fylls med deras doft - nybadade härliga ungar!

Tyst smyger jag ut och drar försiktigt igen dörren bakom mig.
Inte ett ljud hörs i huset.

Jag skall bara jobba färdigt, sedan skall även jag sluta mina grusiga ögon och låta friden ta över...

onsdag 12 december 2007

Tio timmar i sträck!!

Har jag tillverkat SIlverSmycken!
Mina fingrar värker, huden på vänster pekfinger är alldeles röd, och har spruckit på ett ställe. bandage om.

Jag har stått ute i Silververkstaden från klockan nio "i morse" till klockan sju nu ikväll!
Avbrott för fika, och lite vattendrickande.

Hujedamej, vad jag har varit effektiv idag!
Betat av en hel drös på beställningslistan! Kommer attt bli glada, då de hinner få sina ordrar till Jul!

Fick mail av en tjej idag också. Som köpt ett Smycke till sin sambo. Hon hade fått ett paket från mig i sin brevlåda idag.
Sambon skulle få en bok eller nåt, för SilverSmycket med deras gemensamma barns namn på tänkte hon minsann behålla själv!
Härliga betyg!

Det gör mig så glad!!

Nu värker mina fingertoppar för mycket för att skriv mer.
Jag skall faktiskt krypa till sängs, och försöka sova igen sisådär trettiofem timmar från senaste veckan!
Imorgonbitti är det lucia, och jag skall på Luciatåg på mina storgrabbars dagis klockan - tidigt!
Det skall bli underbart!!

söndag 9 december 2007

Tankar från Verkstaden.

Surrandet från Poleringsmaskinen bildar bakgrundstoner till sången i mitt huvud. Jag trycker ömson hårdare ömsom lösare mot Lappolerskivorna och får på så sätt ett basljud som ackompanjerar.
Jag rör mig stela kropp lite gungande för att liksom mjuka upp den.
Ögonen får vila några sekunder medans silvret blir glänsaden fritt från repor och märken med hjälp av polerpastan.

Blundar och lyssnar till musiken som inte finns.
Silvret bränner mina fingrar genom de Hockeytejpade skyddshandskarna.
Vaaaaaarrrrrrmt.

Brukar säga så till min yngste son, då han nyfiken stretar närmre ugnsluckan.
"-Vaaarrrrrmmmmmt..."
Hans små nävar sträcker sig mot det värmade ljuset inne i ugnen som tillagar kvällens Klyftpotatis.
Hemgjord förstås, bara lätt sprayad med Olivolja. Strösslad med lite, lite havssalt och så en nypa vitlökspeppar spridd för ett andetag över.

Doftar ljuvligt.

Jag håller min lillemans mjuka kropp mot min där vi hukar oss ner och kikar in i ugnen en liten bit därifrån.
Snusar i hans hår, och matdoften bryts tydligt av underbart babyschampoo understryket av lenaste bebislukt.
¨han rör sig mjukt mot mig, och kava närmre ugnsvärmen.
"-Vaaaarrrrrmmmt Charlie."

Han sliter sig mjukt ur mitt grepp och springer iväg mot andra upptäckter. Mot brorsornas lego-lek.
Jag hör ljudet av legobitar ihopbyggda till fantasifarkoste som krossas sönder mot trägolvet.
KRrrrraaaAASCH!

Barn som skrattar.

Mitt vänstra pekfinger bränner till och jag drar med ett ryck bort handen.
Jag står ute i Silververkstaden och det har börjat mörkna ute.
Söndagens ljus håller på att gå mot sitt slut. Dte är ännu ungefär i mitten av dagen, men solen orkar inte mer nu.
Den dalar ner bakom trädtopparna, och jag får återigen förlita mig på strålkastarljus och lysrör.

Jags tänger av Poleringsmaskinen, och granskar Silvret. Vackert...

Nu inför Julen har det ökat så mycket i beställnigslistorna att jag är tvungen att jobba dagtid. Så fort tillfälle ges!

Pappan har tagit mina älskade barn på julmarknad med farmor och farfar.
Där vi förra året red ponnyhästar, köpte kov och drog hem högsta vinsten på lotteri; "Riktiga" LIONS jultomte skulle komam hem till oss på Julafton! - Vilket han också gjorde....

Jag drömmer tillbaka till utesnö, pyrade andedräkter och glimmande marschaller.
Frustande Nordsvenskar dragande på slädar och fårskinnsbelamrade sittplatser.

I verkstaden börjar den spetsgardin jag satt framflör det stora fönstret att svarta mer och mer.
Polerpasta far genom luften och färgar mitt ansiktsskydd sotigt.

Man blir alltså svart ända in i öronen av det här yrket!
När man lycklig ända in i själen och uppfylld av skaparkraft kommer in efter avsevärda timmar ute i Silververkstaden är man svart som sotaren.
Det kliar väl aldrig så mcyket i näsan som det gör när man är därute. Eller i pannan, eller i örat?
Handskarna lämnar tydliga svarta streck på min hud, och även om man inte har handskarna på, så blir det gråsvarta ränder efter händerna.

Jag kommer ihåg tiden då man duschade och fräschade till sig för att GÅ till jobbet! Nu måste man sanera sig själv för att överhuvudtaget komma in i huset efter ett arbetspass!
Men det är så underbart roligt!!!

Inför Julen får jag massor av mail, massor av förfrågningar och massor av böner!
Jag lovar så många kan överhuvudtaget kan, att få sina Julklappar i tid förstås!

Mitt ego och stolthet växer för varje vackert Smycke jag får förtroendet att tillverka!
Mina älskade barn avgudar sin pappa, och de tycekr det är underbart att få vara med farmor! Jag själv är ytterst tacksam att hon tar sig an lilleman då storkillarna är på dagis, så jag får göra Silversmycken till alla mina kunder, så de får dem i tid!...

I januari, om det blir lungnare då. DÅ skall vi njuta av vinterfriden, och göra något roligt, bara vi tillsammans!
Nu tar vi tillvara på alla studner vi hinner med!
Soff-mys, kramar i förbifarten, de unde rbara nattningsprocedurerna! Sånger i bilen på väg till dagis, och alla sagor vi läser!

Underbara Tid!

lördag 1 december 2007

Silver, silver silver.

Nu innan jul kan man kalla det en ordentlig julrusch...
Beställningslistan är gedigen, liksom mina Smycken.

Varenda kväll, natta barn, på med babywatchen och ut i Silververkstaden!
Varenda Smycke, något speciellt!

Läckert faktiskt, om man tänker på det.
Att varje namn jag stansar in har en stor betydelse för någon!

Jag blir så glad att jag kan!
Att jag med mina händer, skitiga och med en och annan reva och blodblåsa kan göra smcyekn som andra tycker om!

Mina barn har såklart fått varsitt halsband, och ibland vill de ha dem på sig.
På lille Charlie ser det extra roligt ut då det hänger fram över Snickarbyxorna nere på magen.
Men han låter det hänga där, bryr sig inte nämnvärt.

Storgrabbarna undrar varför deras brickor är kortare än Charlies, och jag förklarar att det beror på att deras namn är olika långa.
Roligt nu, då de vill börja lära sig läsa!

De skriver en del siffror felfritt, och kan skriva sina namn.
Varje plagg och varje sko skall vara märkt med respektive namn.
Roligt det där. När de har fyra likadana skor, så ska det i alla fall vara ett par som är den enes egna egendom, och nåde den som i förbifarten tar fel!

Klart att de skall ha egna skor förressten!
Bara det att det varit min slöa genväg, att ha likadana till dem och sedan inte märka dem.

Nu är det förbi.
Nu är var och en grej, deras egen.
Vad det är häftigt att leva med barn!