fredag 7 november 2014

Tack.


Så här är det.
För mig. Just nu.

Trippelmamma. Företagare. Fru, vän och motionerande ”matte”.

Jag har ”flera ben att stå på” och alla har olika betydelser och fokus vid olika tillfällen, men alla har det gemensamt att jag (åtminstone!) försöker att göra mitt bästa när jag väl avser genomföra/vara det.
Jag tänkte just nyss på det här med företagarbiten.
Det är ju ett helt företag att ha företag. Inte bara att stå i silververkstaden och såga, hamra, polera och greja.  Jag älskar verkligen den biten!
Men för att kunna jobba – ha det som yrke och leva på det, tillkommer en hel del arbetsuppgifter, lagar att följa och andra åtaganden.

Jag var nyligen på en företagarträff.  
Många företagare vill bli ” så stora” som möjligt. Omsätta massor – vi snackar många miljoner! Ha många anställda och underleverantörer och samarbetspartners. I alla fall tyckte jag mig höra att det är just den storheten som man längtar efter mycket.
Det fick mig att tänka på mitt företagandeskap och hur jag tänker egentligen.
När man är ny och liten vill man öka försäljningen, hitta - och ha ännu fler kunder såklart. Så var det för mig också, nästan fram tills att jag kom på att – det är nog precis den här tillvaron / företaget – livet som jag vill ha.

Jag och min man Ulf arbetar tillsammans med detta idag – mitt livs yrkesföretag, en av mina stora stoltheter, Älskade Barn AB.
Vi jobbar varje dag, sida vid sida ute i silververkstaden vi byggt själva. 
Varje morgon, skjutsar pappa Ulf  barnen till skola medan jag tar min morgonjogg ihop med hunden. Sedan besvarar jag mail och beställningar, medans Uffe går ut i silververkstaden. Om han inte känt inspiration och satt sig vid datorn för att svara på mail. (Vilket händer, men inte så ofta! ;o)
Sen jobbar vi hela dagen, oftast synkar vi faktiskt inte ens våra arbetsuppgifter så vi hinner äta lunch ihop, jag är hungrig mycket tidigare än Uffe!.. 
På eftermiddagen kommer de två stora barnen hem med skolbussen och pappa Uffe åker och hämtar lilleman på sin skola, som ligger närmre.

Familjetid är på eftermiddagskvällen fram till läggdags för barnen, som är runt 20.00 – 21.00.  Under tiden har jag hunnit smita in på kontoret och svarat på en del mail – vilket jag försöker göra med jämna mellanrum under hela dagarna och kvällarna.
När barnen somnat går vi, om det behövs ut i silververkstaden någon av oss – eller båda om så krävs. Det blir onekligen några arbetstimmar vissa dagar!

Men det fina är – tycker vi! – att vi faktiskt bestämmer över vår egen arbetstid.  
Ibland gör vi utflykter, går på föreläsningar eller en långrunda i skogen, och ibland handlar vi tillsammans mitt på dagen! ;)

När jag stod där i silververkstan år 2008 och kände att ”det här börjar bli för mycket för en person” var det några timmars diskussioner och några månader ”känna efter” som till slut innebar att Ulf sade upp sig från sitt jobb och blev en i familjeföretaget på riktigt. Istället för att ”hjälpa till”.
Sådär. Nu är det två heltidslöner som skall täckas. En hel familj som skall ha sin huvudsakliga inkomst och trygghet från företaget. Det har gått som en dans. (Nej, vi har inte dansat ute i silververkstan! ;o) Jag blir galet stolt när jag ser på vad vi åstadkommit.
Tillsammans med er – våra nöjda kunder!

Jag tror inte ni förstår hur stort det känns, hur mäktigt det är för oss att få förtroendet att få skapa och tillverka era så betydelsefulla smycken!...

Jag tänker på hur många andra företagare jag hört vill ” bli större och vill bli störst!”
Nej. Jag vill inte bli störst. Jag vill ta emot era beställningar personligen på mail. (Eller i telefon, så fort jag hinner!) Jag vill tillsammans med er göra ert finaste och kärleksfullaste smycke.
Jag vill att varje smycke som vi får förtroendet att göra, skall vara någonting alldeles speciellt. Vartenda smycke som kommer från vår silververkstad bär på en historia – er historia och jag är så tacksam att vi får vara med och hjälpa er att berätta den.

Det är för mig det allra största.
Att få arbeta med det man älskar, och att kunna leva och klara sig bra på det samtidigt.
Jag vet dessutom att det finns tre pojkar som väldigt gärna i framtiden vill ta över mamma & pappas företag, det är min tanke och stora dröm såklart. Om de fortfarande vill.  Jag och Ulf kommer givetvis att jobba vidare med detta - vårt livsverk, vårt lilla företag för att – när den tiden kommer – kanske omvärdera tanken på vad ”stort”/ ”utveckling” och ”familjeföretag” innebär.

Därför vill jag sända mitt TACK alla som gör det möjligt! 
Alla som köper ett smycke från Älskade Barn AB, Alla som är med i vårt team på vår Facebooksida, Alla som följer oss och inspireras av våra och våra kunders skapelser på Instagram. Alla som bloggar och skriver om oss och på flera olika sätt sprider vårt namn och varumärke vidare!
Ur djupet av mitt hjärta, (och från den innersta kärnan i silvergruvan; ) Mitt varmaste TACK!

torsdag 7 augusti 2014

Trippelmamma 8 år idag!

För åtta år sedan blev jag trippelmamma.
I dag fyller min yngste son åtta år. 
Två storebrorsor har han, tvillingarna 11½år och en pappa som älskar honom mer än allt på jorden.
Vi är en lyckligt lottad familj och bor på landet, utanför Uppsala.

Här är ett dagboksurdrag, åtta år gammalt...

................................................................................................
Solen stod fortfarande högt på himlen då jag kände den. 
Värken. 
Smygande runt i magtrakten, stegrande för att sedan försvinna. 

Mina två underbara ungar hade just kommit hem från sin farmor med pappa. 
De busade och välte ut ett saftglas. 
Jag smög undan och kände efter. 
Jo. 
Nu kändes det annorlunda. 
Vi hade gått över tiden med sex dagar. Eviga, långa, förväntansfulla dagar. 
Jag hade i mitt stilla sinne börjat tro att den lilla krabat som upptagit större delen av min 
mage inte hade planer på att komma ut till oss andra innan jul. 

Telefonen hade gått varm i ett par veckor. 
Nyfikna vänner och familj som också ville att den lilla människan skulle äntra världen. 
Själv var jag måttligt road av att tyvärr delge att ingenting kändes annorlunda, eller tydde på att det hela skulle satt igång. 

Förrän nu alltså, söndagen den sjätte augusti.. 
Klockan var tre på eftermiddagen, och jag lyfte luren för att gratulera min bror på hans trettioårsdag. 
Vad som än satts i rullning i min mage påverkade mig ännu inte nämnvärt. 
För säkerhets skull ringde jag ändå mormor och morfar som befann sig tio mil bort på sommarstället. 

Eftermiddagen förflöt och vi kollade på skoj tiden mellan de onda sammandragningarna. Ännu inget riktigt på gång. 
Barnen somnade i sina sängar, trötta efter en heldagsvandring med ankmatning och skoj hos farmor. 
Finns det något vackrare än ens egna sovande barn? 
Små ben med mjuka fjun på som sticker fram under täcket, händer under runda kinder, tung andhämtning. Frid.. 
Jag smög in, såsom varje kväll för att bevittna detta livets underverk. 
I skenet av en falnande ficklampa ligger två av världens mest älskade ungar och sover. 
Mamman är lycklig. Till döden kommer jag att vara lycklig, för att jag får uppleva detta. 

Telefonsignalen bryter den trollska tystnaden. Ilsket, uppfordrande påkallar den min uppmärksamhet. 
Jag smyger ut i hallen, samtidigt som en rejäl sammandragning får mig att stanna upp och vika mig på mitten av smärta. 

Uffe har hunnit fram till telefonen. 
Det är mormor. Han sträcker över henne till mig. 
Hon och morfar har fattat beslutet åt mig, hon är på väg över. 
Jag ler tacksamt, men måste ändå påtala att jag inte alls med säkerhet vet om det nu äntligen satt igång, eller om det är något 
som jag hört kallas pinvärkar och som kan hålla på i veckor.. 

Vi sitter framför tvn och klockar värkar då mormor kommer. Klockan har hunint slå nio, och hon får en Martini av Uffe. 
Det är ungefär en kvart tjugo minuter mellan nu. Fortfarande fullt hanterbart, och jag tror fortfarande inte att det kan vara värkarna som satt igång. 
Mamma är här nu, och jag känner mig fullständigt lugn. Barnvakten är ju på plats. 

Vid tio bestämmer vi oss öfr att krypa till sängs. 
Jag hinner knappt ner mellan lakanen och släcka lampan förrän stålbandet dras åt kring mitt gravida mittparti. 
Jag väntar ut smärtan och när den gettmed sig smyger jag genom det mörka huset ut till köket för att hämta papper och penna. 
Vill veta hur långa och hur täta de är nu, värkarna. 
Har svårt att tänka mig att det verkligen skulle kunna ha satt igång på riktigt, så jag ligger förväntansfull och inväntar nästa smärtupplevelse. 

Klockan tre, med en tröskverkssnarkande karl stånkandes bredvid mig i sängen, jodå, han sover så, så inser jag att det faktiskt är inlett. 
Konstigt nog så känner jag igen känslan min vänninna Ullis beskrev då jag kände mig livrädd inför förlossningen; 
"Det första som sätter igång är ingalunda smärtsamma värkar, utan hormonet som gör dig tvärlugn och som bara tar över kroppen och gör barnafödandet till något helt naturligt." 

Uffe slår sina skräckslagna ögon i mina då jag försiktigt petar på honom och talar om att det är nog dags att vi åker in nu... 
Han rusar upp och stressar runt i huset för att få med allt. Mormor har berättat det för mig i efterhand, stackarn - han var räddare för förlossningen som nu skulel komma att ske, än vad jag var själv...

Jag går in till mormor som sover i barnens rum. 
Viskar; "Vi åker in nu.." 

Mormor reser sig upp och följer oss ut i hallen. 
Tar en jättefin bild på de förväntansfulla som skall bli föräldrar, igen... 

Vägarna in till staden ligger helt öde. 
Mörkret sluter tätt, och vi kikar på digitalsiffrorna osm talar om att det är ungefär fyra minuter mellan mina värkar nu. 
Uffe planerar att lämna bilen utanför förlossningsavdelningen. Han bryr sig inte om några böter! 
Jag påtalar skrattande men tvärsäkert att här lämnas ingen bil inte, vi skall parkera i parkeringshuset, och vi skall gå tillsammans till förlossningen! 

Pappor skulle också må bra av det där "jag-skall-föda-barn-och-det-kommer -att-gå-bra-hormonet"... 

Det blir såklart som jag vill, och i natten utanför dörren med ringklockan sitter ett par rökande personal. 
Jag skojar att nu är det slut på lugnet, nu komer det en bebis snart. 

Vi blir insläppta, och får komma in på ett undersökningsrum. 
En barnmorska frågar, och kollar. En ynka centimeter öppen. 
Besvikeslen är stor hos mig. Jag var liksom lite tvärsäker på att det skulle bli som min mammas, öppen tio centimeter när hon kom in... 
Man pratar om att jag skulle behöva sova en stund. 
Vi blir lämnade en stund, och skojar lite med varandra, Uffes ansiktsfärg och andhämtning börjar återgå till det normala. 
Femtio minuter senare kommer en annan barnmorska in. Hon vill göra ännu en kontroll. 
Det är inte trevligt, men jag blir glad och lättad då hon känner att jag öppnat mig ytterligare tre och en halv centimeter. På femtio minuter!! 

Här skall det inte sovas, säger hon, det får bli förlossningsrum med lustgas, här skall födas barn! 

Då blir jag nervös. 

Gryningsljuset har börjat nalkas, och vi tittar lite skrämt på varandra, jag och Uffe, när barnmorskan förklarar hur man skall använda lustgasen. 
Jag sitter på sängkanten och känner tydligt hur en värk är på väg, men jag vågar inte riktigt andas de där djupa lunga andetagen i gummimasken... 

Så tar jag mod till mig, eller om smärtan så smått tvingar mig, och drar djupa långa andetag i det gummismakande-gas-utsläppet. 
Skall precis efter fyrtio sekunder tala om för sköterskan att det inte känns någonting, och att de kanske måste ställa om reglaget, då jag hör min egen röst, i slowmotion, djup och dov ultrarapid, som en hel-full-karls. 
Jag hinner halva meningen innan jag nästan faller av sängen, och brister ut i ett hysteriskt, glatt och fullständigt asgarv! 

Barnmorskan hukar ihop i dörrposten och skrattar så tårarna rinner. 
Jag skrattar och skrattar, är helt lycklig och stunden är glädjeförtrollad. 

Så går timmarna, morgonsolen sprider ljus i rummet. 
Jag får in gåbord, en stor boll-som jag inte vågar prova och varma vetekuddar - för övrigt jätteskönt! 

Charlies förlossning var inte av det vanligare slaget fick jag och personalen klart för sig på förlossningen. 
Inte förloppet, och inte utdrivningsskedet heller. 

Jag hade inte sovit på tjugo timmar då vi kom in med värkar och öppning fyra centimeter på femtio minuter, och efter ytterligare nio timmar bestämdes att jag skulle få "sov dos". 
Allt hade lugnat sig och det var länge mellan värkarna. 
Jag fick morfin, värkavstannade och sömntablett, blev ivägrullad från förlossningssalen med lustgasen till ett rum i avskildhet. 
DÅ satte det igång. 
Jäklar vad det satte igång!!! 

All personal var borta, Uffe hade gått iväg för att ringa och tala om för mormor barnvakt att det antagligen skulle dra ut på tiden. 
Där ligger jag och hittar ingen "klocka" att ringa på! 
*oooooooont* 

Till slut kommer i alla fall Uffe, och vi påkallar personal. 
Blir tillbakaskjutsade i en hast till förlossningsrummet vi hade, och jag får tillbaka min lustgasmask!! 
Min förlossning kan man beskriva som tre höga toppar i ett för övrigt böljande hav. 
Den första toppen var på nattet klockan tre då vi kom in, den andra sekunderna efter jag fått "sov-dosen", och den tredje hann vara i tio minuter tills bebisen kom ut. 

Det tar det några timmar tills jag öppnat mig. 
I slutskedet; 
Tio minuter tar det, jag är fullt öppen. Bebins skalpelektroder visar att det är bråttom att få ut den lille. 
Jag blir tillfrågad om jag " behöver krysta"? 
Nej. 
Krysta ändå! 
Jag gör som jag blir tillsagd, och saknar de där krystvärkarna som skall göra så att kroppen "tar hand om förlossningen på egen hand"... 

Så kommer ändå en liten parvel upp på min mage. Han är slemmig, blåröd och skriker i falsett. Han hinner knappt ut förrän han bajsar ner hela sig själv och mig. 

Han är det vackraste lilla underverk mina ögon sett. 
En alldeles ny liten människa har äntrat världen. Vi gjorde det tillsammans - han och jag, så nära som bara två människor kan vara. 
Mor och barn. 

Vi ligger och bekantar oss i en kvart. Den nya trebarnspappan tar bilder och filmar sin nye son. Lycka i hela rummet... 

Så känner jag hur jag sakta är på väg bort. 
Dimman sluter tätt om mig och mitt nya barn. 
Dåsig ligger jag och njuter av ett alldeles färskt minne, vi klarade förlossningen!! 

Sedan blir allt svart för en sekund. 

Lampor tänds i taket, starka lysrör skingrar det mjuka, dova underbara. 
Personal i vita och gröna rockar springer ut och in genom dörren. 
De rabblar hysteriskt saker jag inte förstår. 
Någon försöker ta Charlie från mitt bröst. 
Har fått höra i efterhand att jag inte alls ville lämna ifrån mig mitt barn... 

Jag blir ifråntaget allt, flera av de vitklädda tar tag i min säng och springer bort med mig. 
Ser som i en film lysrörsarmatuerna fladdra förbi i taket. 
De slår i min säng i väggar och dörrar. 
Hissen kan inte komma nog så fort verkar det. 

Kommer fram till ett sterilt vitt operationsrum. 
De vit och grönklädda fotsätter ropa åt varandra i termer en vanlig-dödlig inte förstår. 
Jag får hällt i halsen på mig något som smakar asfalt, och ett par intensiva ögon spänns i mina med skarpa ord om att -Svälj!! 

Får en mask över mitt ansikte. Försvinner bort. 

Vaknar i dovt ljus. 
Här har jag varit förr!! 
Uppvaket. 
Förra gången jag gav liv till tvillingarna efter snittet fick jag ligga här i 2½ timme... Att det kan kännas så underligt bekant... 

Försöker förtvivlat påkalla personalens uppmärksamhet. 
Inte ett ljud kommer över mina läppar. 
Syrgasröret i mina näsborrar luktar förtvivlat illa. 
Min hals känns ihopsnörd! 
Plockar bort klämman på mitt finger som skall känna mina hjärtslag och inväntar maskinens varningspip. 

En vänlig äldre dam kommer till min bädd. 
Jag har förlorat över två liter blod, har spruckit sönder så att blodet runnit "inåt" varvid barnmorskan vid förlossningen inte kunnat se det på en gång. Därför blev blodförlusten så stor... 
Jag har opererats i sex timmar. 
Min man och mitt barn ligger på BBavdelningen. De mår bra. 

Uffe mådde inte så bra. 
Han såg sin fru, sina barns mor springas iväg med, och sedan visste han inte mer. 
Den största fasan var att han inte visste, om hans nyfödde skulle någonsin få se sin mamma, eller om Emil och Joel återigen skulle få krama sin mor... 

Jag ber med tårade ögon om att få träffa dem, genast, och sköterskan går med på att ringa och be dem komma till uppvaket, ännu får jag inte lämna avdelningen. 

Uffe kommer med en lånad svart och lila Emmaljungavagn som tillhör förlossningen. 
Däri ligger han, mitt nya barn! 
Vi enas om namnet Charlie, det som vi hoppats skulle passa. 
Det bara är så, att det är en Charlie. 
Då känner jag den. En egendomlig, underbar värme. 
Lyckan är på väg åter till mig. 
Den som så abrupt blev avsliten en kvart efter det att han kommit ut till oss, 

Vi får mysa en liten stund bakom fördragna skynken i den skumma belysningen. 
Uffe och Charlie går åter ner till BB avdelningen. 

När jag till slut får komma till dem rullas jag in i sängen. 
Pappan ligger på en sjukhussäng med uppdragen tröja. 
Lille Charlie sover på hans mage. 
Mörk i sitt fjuniga hår, lugna är hans andetag. Vacker. 

Det knyter sig i hjärttrakten och jag känner en varm tår trilla ner för min kind. 
I denna stund längtar jag oerhört efter mina stora barn, som i denna tidiga morgontimma ligger hemma tryggt i sina sängar med mormor... 
Så bräckligt och oförutsett vi lever. 
Så underbart vi får ymnesten att vara del av. 
Vad underverk vi klarar att utföra, fastän ingenting har förberett oss på det.. 
Störst av allt är kärleken, och varmast i hjärtat håller jag kärleken till mina älskade barn... 

torsdag 26 juni 2014

Vad vore jag utan dina andetag.

Personliga förlovningsringar, smidda på beställning med egen text graverad.

Förlovningsringar med gravyr & kärlek!

tisdag 24 juni 2014

Hur skulle DU ställa frågan?

Frieriring på eget vis!
Om du skulle ställa den " stora frågan" - hur skulle du ställa den då?...
Om du vill ställa den med ett smycke, hjälper jag dig gärna!
Jag smider ditt eget frierismycke i min egen silververkstad. Smycket blir lika unikt som ditt frieri.
Ett minne för livet!

På bilden är en Omlottring handstansad med texten "VILL DU BLI MIN HANDYMAN".
Omlottringen är öppen, och ställbar i storlek så den passar alla.
Så kan ni ju tillsammans sedan välja förlovningsringar och vigselringar och prova ut storlekarna ordentligt.
Denna frieriring blir ett minne att bevara för livet.

Jag är enormt stolt och glad över alla personliga smycken jag och min man Uffe får tillverka till så många!
Kika gärna in i vår Gästbok där många av våra kunder till min stora glädjekälla skrivit några rader!

söndag 15 juni 2014

Telefonnummer på armbandet! / ICEarmband!

Är du som jag, rädd för att barnet skall komma bort i sommar, i butiken eller på resan?...
Min lilleman fick ett armband med telefonnummer till oss graverade!
Han är helnöjd med designen dessutom!
Armband med telefonnummer
Beställ ditt trygghetsarmband eller ICEsmycke ( In Case of Emergency ) i min webshop!

 Brett läderarmband med silverbricka. Namn och mobilnummer graverat. För säkerhetsskull.
Telefonnummerarmband från Älskade Barn AB
 Vi kan göra i flera olika designer, såklart! Kanske silverbrickan i form av ett hjärta i en silverkedja?
Telefonnummer på barnarmband. Säkerhetssmycke.
 Telefonnummerarmband i ställbar vaxad bomullsrem.

fredag 13 juni 2014

Ring som märks även när den tagits av!

Silverring med gravyr och guldhjärta 18 karat på ovansidan. Hjärta fastlött på ringen insida också! Silverringen med hjärta på insidan lämnar ett märke på fingret efter att den har tagits av! Det kallar jag " ringmärkning". Se nyheten på min hemsida / webshop, eller hur väl nyheten mottogs i vår Facebookgrupp den 25 mars!
Ring med hjärta på insidan som lämnar märke.

måndag 9 juni 2014

Skolavslutningspresent!

En gåva till fröken på skolavslutningen. I solsken, med hägg och syrén doftande. 
Vita kjolar, slipsar och glada barn. Sommarlov, livet, förväntansfulla föräldrar och barn!
 Den blomstertid nu kommer, kyrkor i sommarvind.
Present till fröken på skolavslutningen,
Silverarmband, "Tack"


torsdag 5 juni 2014

Hästsko i silver!

Nytt smycke i kollektionen! Ett riktigt "Lyckosmycke"!
Kika in på min hemsida ---> Hästsko i silver!
Silverhästsko integrerad i Ankarkedja
 En Hästsko i silver, Hästsko betyder ju lycka ( Artikel: "Hur kommer det sig att Hästskon betyder Lycka?" ) så jag tänkte - vad vore väl bättre än en liten Hästsko i silver, kanske som studentpresent, eller Dopgåva?
Eller för att den är fin?...
Hästsko med namn på Läderrem
 Denna Hästskoberlock kan fås med två borrhål - som på bilderna, eller med bara ett. Du väljer själv om borrhålet skall sitta i höger topp, eller vänster. Du väljer om kedjan skall gå igenom ringarna (som läderremmen på bilden ovan) eller om hästskon skall integreras / fästas i själva halskedjan som på bilden nedanför.
Silverberlocken "Hästsko" med två namn.
Hästskon har integrerats i halskedjan
Vem vill du ge en "Lyckospark"?... ;o)

tisdag 27 maj 2014

Min Gästbok

Jag älskar min gästbok.
Älskar,älskar,älskar!
Tack för alla fina ord om oss, våra smycken och det som jag mäkta stolt kallar mitt företag.
Utan alla härliga kunder skulle jag/vi inte vara nåt.

fredag 23 maj 2014

Innan våren var färdig kom sommaren.

Hej lilla Äppelblom.
Sitter i gräset och ser på när solen går nedåt.
Gräsmattan är nyklippt, och det spirar i våra fönsterlådor och rabatter.

I fågelhuset på bron (?!) har ett fågelpar flyttat in och fått ungar.
Det står en porslinskruka utanför som fågelbad och vi har hängt upp en talgboll och så bjuder vi på franskbröd.

Göken kokoar i skogen och himlen är blå.

onsdag 21 maj 2014

Snart Morsdag!

 och snart studentdags, snart konfirmationer, bröllop och dop!
Silverängel, Älskade Mamma

Fyrstav, Namnsmycke i guld med fyra likadana sidor

Namnringar i silver med maskingraverad text
vilken frästs in och sedan oxiderats.

Någon skall bli FLORIST minsann!
Floristsmycke till öronen

Fyrstav i silver med handstansade namn på Kulkedja

Pappasmycke - IDbrickor / Dogtags i silver.
Handstansad text.

Slipsnål i silver med gravyr

måndag 19 maj 2014

Silverringar & Silverslantar.

Nu är det rusch i silververkstan igen!
Jag älskar varenda minut!!
Silverring med personligt budskap!
10mm bred smidd i 2mm gods,
"Be Yourself
Everyone else is already taken"

Silverslant med det japanska tecket för "år" i bildgravyr

Silverring med gravyr på kanten, ch två infattade cz-stenar
el lila och en grön.

Studentpresent till en i dagarna blivande civilekonom!

Stort Silverhjärta till Morsdagsmycke!
Hela familjen samlad kring halsen!

söndag 18 maj 2014

lördag 17 maj 2014

Lördagsjobb.

Vaknade 06.10.
Hur pigg som helst. Solen stod som spön i backen.
Vi har inte fått upp mörkläggning för fönstren i vårt nya sovrum, och morgonsolen lyser rakt in...
Ljuvligt med sol efter veckor av "vårtråkväder"!
Ingen tid att förlora. Lilleman och pappan skulle iväg på fobollsmatcher och jag och elvaåringarna ( shit, vad stora de blir fort?!) skulle fortsätta projekt "Byta sovrum och därmed ändra användningen av huset" vilket innebär en väldig massa kånkande, skruvade, flyttande, dammande och dammsugande, ner och upplockning och mer bärande...
Låt mig säga såhär; Min kropp är slut nu.
Genomkörd, "gratisgymmad" och beredd på träningsvärk!

Vi hann smida några smycken igår också!
Stort sivlerhjärta 18mm med 18k guldhjärta inuti.
Namnen stansade med typsnitt Elin.

Lyckoamulett med maskinfräsning typsnitt nr 28 som
oxiderats/svärtats. Guldhjärta 18k inuti.

Namnring med maskinfräsning typsnitt 22, oxiderat.
3mm bred smidd i 2mm gods. Kulringar på sidorna, 2mm.

Stort silverhjärta 28mm med stansat typsnitt Charlie.
Hjärta av silvertråd inuti.

torsdag 15 maj 2014

Säg det med ett smycke!

Idag har vi hunnit massor! Men nu är jag helt slut!
Morgonjogg - som jag tvingar mig ut på varenda morgon nästan, och idag var det dessutom klarblå himmel då jag gav mig av! Så underbart att se och känna solen igen!
Sedan beställningsbesvaring på kontoret, och en rackars massa silversmide!

Två av barnen är nyklippta - jag har tre, men den ene elvaåringen ( jag har två ) har liksom långt hår...
Långpromenad med de båda elvaåringarna och hunden medan lilleman & pappan var på fotbollsmatch, sedan garderobsrensning ( vad mycket man samlar på sig!!!...) och dammsugning ( vad mycket damm och skräp man drar in!!!...)
Nu skall jag duscha, och lägga mig på soffan med en bok en stund. Sedan har jag ett smycke till som jag vill göra idag...
Här är några av de vi gjorde idag:
Brett läderarmband med gravyr som oxiderats. Silverbrickan har hamrats för att få den "slitna" looken.
Brett läderarmband med silverbricka, Studentpresent
 Vi sätter din kärlek på ett smycke. Säg det med ett halsband. Här har vi graverat både teckningar och egen handstil.
Teckningssmycken med handstilsgravyr
 Viktiga meddelanden, din kärlek, hand eller hennes nman - eller några väl valda ord?
Vad vill du ha graverat - ellr handstansat på ditt smycke?...
Klassisk silverbricka, handstansad text: INGET SLÅR TUR

tisdag 13 maj 2014

Murtapet, smårenovering och silversmide.

Köpt väggfärg & fondtapet med ene tvillingsonen som skall få nytt rum. Barnet fick själv bestämma.
Murtapet som fondvägg och ljus "akvamarinblågrön" ( ljus!) målarfärg.
Nu gäller det bara att få mannen att tro att den tapetseringen bara är en del av den "lilla hallrenoveringen" som även innefattar flytt av sovrum till övervåningen, min walk-in-closet ( klar!!! :o) bara inflyttning kvar!) tvättstugan och - vi kommer till det; kontoret!
Ja, och så skulle vi byta golv i minst två rum också...
Murtapet som fondvägg.
Så har vi Morsdag i antågande! Klart mamma skall få ett silversmycke med kärlek på!
Varje smycke vi smider i vår silververkstad och graverar i vår gravyrverkstad har en historia!
Vilken historia kan inte en älskad mamma berätta?...
Femstav med plats för fem ord. Denna sitter och snurrar
i en Spinnhake på kedjan.
 Detta silverhjärta tror jag alldeles bestämt är ifrån dem som står på baksidan, mamma & pappa.
Fullt av kärlek.
Stort sivlerhjärta, 28mm med handstansad text, och en
massa kärlek!
 Det är bröllopstider nu också! Dessa manschettknappar har Uffe graverat av kundens eget monogram.
En personlig och minnesfylld morgongåva.
Manschettknappar med monogram,
personlig gravyr
 Dessa Amuletter har en förskola beställt.
Varje år och vid terminslut beställer de smycken till sina barn som skall sluta, antingen för att flytta, eller för att börja skolan! Tänk vilka historier och minnen dessa smycken bär!
Amuletter i remmar med silverring.
Handstansade namn.
 Amuletternas baksidor.
Amuletter baksida
 Manschettknappar med romantiskt typsnitt. Initialer. Personlig & kärleksfull studentpresent.
Manschettknappar Studentpresent.
 Namnringar på nytt vis! Med hamrad yta!
De här namnringarna har dessutom fått sällskap av en Kulring i mitten. Snyggt!
Namnringar - hamrad yta och Kulring.
Silversmide med känsla.
 Kan det månne vara nya förlovningsringar eller vigselringar månne? Eller "bara" kärleksringar...
I vilket fall berättar de en historia, och jag är så stolt och glad över att vi får tillverka dessa betydelsefulla smycken!
Silverringar med infattade stenar
och personlig gravyr på kanten
 Jag tror inte att lilla Alma är så värst gammal!... En rejäl Budskapsamulett rymmer både namn, symbol och datum!
Budskapsamulett, 22mm i diameter och 2mm tjock.

söndag 11 maj 2014

Lägerskola, Tipspromenad & silversmide!

I helgen har jag gjort massor!
Redan innan helgen började satte den igång! Förberedelser och genomförande av lägerskola för mina två elvaåringars klass.
Jag drog lotten "Tipspromenad". Enkelt tänkte jag.
Innan jag insåg hur osimpelt det var att hitta på både intressanta, lärorika och lite småroliga frågor.
Och hitta bra bilder till dom.
Hade det inte varit för att Uffe glömde facitet ( mitt jag gjort dög såklart inte, han skulle ha ett "overhead" ) och att vi hade råkat skriva ut en ikryssar-lapp för lite gjorde det succé får jag drista mig till att säga.
Om någon behöver en Tipspromenad lagom för elvaåringar - säg till så kan jag skicka ett! :o)
(Skriva ut och laminera får man dock göra själv. ;o)

Jag har äääntligen kommit igång med inredandet av min nya walk-in-closet också!
Vi har så stora barn nu, att vi skall byta lite rum, och vips, så får den här glada mamman äntligen till walk in!
Jag har fortfarande vit målarfärg under naglarna, det blir så fint! Nu skall färgen torka och sedan skall en ljusgrön heltäckningsmatta in. Och lite speglar och lampor och en byrå in.
- Ääääntligen mera plats att hålla ordning på! ;)

Sedan några av alla smycken jag hunnit smida:
Silverkors med stansade namn.
Silverkorsen är 22mm höga och 2mm tjocka
 Silverkors passar lika bra som konfirmationspresent eller som Dopgåva. Eller bara för att det är snyggt.
Trestaven här under har tre likadana sidor:

Trestav med plats för lika många namn.
 Gillar man runda smycken kanske en nätt "Cirkel" på 19mm kan vara något? J
Juste detta skall faktiskt bli en doppresent!
Namnsmycke, Cirkel med handstansad text
 Här nedaför en Klassisk silverbricka med hamrad yta och karbinhake. Tilde är ett litet nytt syskon, som nu skall få komplettera sin mammas namnhalsband också!
Klassisk silverbricka med hamrad yta