onsdag 31 december 2008

Nyårsafton idag...


Att se tillbaks på ett år som gått.
Stora minnen, härliga minnen...

För snart ett år sedan fyllde mina tvillingpojkar fem år.
De hade blivit storebröder för 1½år sedan då.

Lintottar, med -om än litet - babyhull i ansiktena.

Idag. Om några dagar, den 7 januari, fyller de sex år.
Vuxit minst en decimeter, mera tror jag!!...
Ett jätteår väntar dem.
Förskoleklass. "Att-snart-börja-skolan"!!!

De har blivit så stora och förståndiga mina kids.
De är levande bevis på hur fort mina år går nuför tiden.
Man bli äldre, men frågon om man någonsin kommer att känna sig vuxen?!
Tyngd och stärkt av bördan och den enroma ynnest att få vara mamma.
Att få vara den som till sist och syvene har ansvar för ett - ellr tre!!! - små nya liv!
Att vara Emils, Joels och Charlies mamma. Det är vad jag mest kommer att minnas av 2008.
Sedan, mitt Aktiebolag; Älskade Barn AB.
Framväxt av en idé, några förhoppningar och rätt beslut fattade vid rätta tidpunkterna.
Ur grunden skapad av Kärlek. Kärleken till mina barn, vår familj och min tillvaro tillsamamns med dem.

Jag känner mig synnerligen priveligierad som lyckats med detta och som faktiskt får jobba med det jag älskar att göra!
Jobbet på dagarna, i närheten till den förskola mina barn spenderar sex timmar om dagarna. Och så eftermiddagarna tillsammans med familjen.
Krävs det sedan, så har min chef öppnat möjligheten att jobba natt.

Det är en bra chef jag har.
Låter mig ha flex och jag kan skjuta på arbetstiden om jag råkat - i förbifarten - glömma packa min lillemans ryggsäck inför picnicken så att jag hinner hem för att packa den och sedan bege mig till picnickplatsen för att till en strålande glad lilleman överrräcka den glömda ryggsäcken.
- Se tidigare inlägg om att prioritera...-

Samtidigt är det en jäkla slavdrivare, min chef.
Hinner man inte klart på dagen, så är det bara att bita ihop och jobba över.
Hela nätterna om så krävs.
;o)

Jag brukar skoja med mina vänner om den fantastiska Julfest min chef utlovat.
Den blir litet torftig bara. Då det är ju bara jag i mitt företag.
Än så länge.......

Jag fick i alla fall en fin Julklapp. Till hela min familj!

Året 2008.
Det har gått så fort genom mitt medvetande.
Så otroligt mycket har hänt!!
Från Enskild Firma till Aktiebolag.
Mentorskap.
Thailandsresan i våras, var en lisa för en trött och stressad Tomteverkstadstillverkare.
Och i år har företaget desutom mångdubblat sin omsättning...
(Tur att jag har en semester coming up...)

Sommarsemester med två av mina godaste vänners familjer!!
Stugor på tomterna bredvid varandra på ön i Finlands skärgård! Vilken urbota härlig semetser!! Och så kul ungarna tyckte det var?!...

Man har nog kommit lite närmre sina vänner udner det här året också.
Nu har vi inga småbebisar längre...
Tjejmiddagar, och träfar över en kopp kaffe - ifred - medans barnen leker själva.

Undrar om man inte hunnit "in-i-sig-själv" lite mer än förr också.
Många långa timmar av tillverkning i Silververkstaden har resulterat i många långa tankar och drömmar och fantasier.
Planer har byggts upp och lagts om.
Det är en skön tillvaro jag för faktiskt.
Man tänker så bra då man jobbar med händerna och skapar.

I vår sedan kommer min lillebrors bebis.
Min lillebror fick cancer då han var 25 år gammal.
Minns telefonsamtalet som om det var igår.
Jag var hos en kompis i Göteborg.
Mamma och Pappa hade just flugit iväg på en semesterresa.
Brorsan ringer mig och är förtvivlad.
Jag kastade mig på första bästa tåg.
Konduktören såg min oerhörda fruktan och skräck och lät mig sitta ifred i en stängd kupé.
hela vägen till Uppsala.
Inte ens hem för att slänga in väskan. Upp på Akademiska Sjukhuset.
Lillebrorsan.
Han fick till slut domen; 1% chans att bli pappa på naturlig väg.
Nu har det alltså gått!!
Den lille-lilla miniprocentschansen lyckades!! I april blir han och flickvännen (FRIA nu då Brorsan!!! Du VET att jag gör era ringar alldeles kostnadsfritt!!)
föräldrar!!
Jag längar såååååå!!! Jag skall bli Faster, Jag skall bli Faster!!!!

Mer om 2008.
Det är så mycket. Mest är det ju mitt företag, och så mina barn förstås.
Men, en sak till.
Småbarnsår är ju småbarnsår. Det vet ju folk som vet vad småbarn är.
Jag och mannen har återfunnit varandra. Det är ju, lite härligt!...

Nu skall jag lägga mig i soffan med mina två storkillar.
Pappan och Lilleman har intagit våra sängar för en tupplur efter dagens skridskotur.
Rosiga om kinderna, sugna på varmchoklad kom vi hem.
Nu har familjen tinat upp.

Återstår att fira av detta år, 2008 tillsammans hela familjen.
Jag vill ta tillfället i akt att önska alla mina Kunder, gamla som Nya och alla mina Vänner ett Riktigt Gott Slut!!

Mina Varmaste av Kramar!!
Tina.

tisdag 30 december 2008

Jullov. Och fortfarande samma blogg i ny pyamas...


Min Älskade Lilleman i min gamla ( japp, nästan lika gammal som jag själv ) tunika.
Om halsen bär han stolt en Klassisk Silverbricka i en 60cm lång Kulkedja.

Min blog har fått sig en uppfräschning. Fastnade denna gång för det simpla.
Lillemannen sitter vid mina fötter och använder kontorsstolens ben som parkeringshus.
Mina stora grabbar sitter och kollar in tv:n.

Pappan åkte till jobbet vid 01.38 inatt. (Igår kväll?!)
Idag borde vi åka in och handla, men jag vet inte om jag vågar - eller vill - bryta jullovsförtrollningen och ta alla tre kidsen till Coop för veckohandling...

Tror nog jag passar på då pappan kommit hem och tar bara med en eller två tomteniss-medhjälpare istället för tre...

Det är nog allt synd om pappan som missar dessa ljuliga Jullovsmornar med frukost i skenet av stearinljusen i kandelabern, och våra mysiga förmiddagar i pyamas...
Hoppas han får Jullov snart. Ordentligt alltså...

måndag 29 december 2008

Skridskor och Silversmycken.


Namnsmycken med typsnitt "Elin".

Idag har vi varit ute och åkt skridskor, hela familjen!
Vintern visade sin allra bästa sida.
Frasig snö, fruset vatten. Skridskor, varma kläder och min familj!

Det var länge sedan nu, jag åkte långfärdsskridskor...
Min första Julklapp från han som senare skulel bli min make.

Vi åkte massor av inlines då vi träffades. varenda dag, typ.
Jag var "biten" redan innan jag träffade Uffe, men jag minns hur vi for i butiker och letade de perfekta skrillorna till honom.
Sedan var vi ute varenda sommarkväll efter jobben den där sommaren då vi träffades...
Runt i hela Uppsala...

Sedan den första julen, tyckte alltså han som en gång tillhört Svenska eliten i skridskor att jag alltså skulle föräras långfärdare.
Såhär i efterhand var det ju faktiskt en mycket romantisk gåva.

Man usch, och fyyyyyyyyyy.
Jag minns turen till Fjällnora en dag i januari för flera år sedan.
På med de sprillans skrillorna, och upptäckten att det var ganska snarlikt inlies.
ut på isen och det går ganska bra.
Sedan ett knak, och så råmar isen!!
(Fick jag veta att det kallades sedan.)

Jag blev fullkomligt från vettet av skräck!!!!!
Hela jag frös till is och jag kunde inte röra mig!

Jag föll alltså inte i, men jag blev så rädd!!!!

Sedan har skridskorna stått i flera år, men idag fick de åter se solens ljus.
Ute på ett vatten som översvämmat en sjö och täckt flera åkrar...
Man såg genom den klara, tjocka isen ner till åkerns jord, och alla strån som växte innan den täcktes av is.

Barnen har blivit riktigt duktiga!!
Jag fick så ont i benen att jag blev tvungen att vila mig lite på snowracern.
Men det var så roligt!!!

Då solen sänkte sig bakom trädtopparna började de vita rosorna synas på min ene sons kinder och det var hög tid att bege sig hemåt.
Hej då, Isen!! Vi ses snart igen....

Då jag kom hem satte jag på både elementet och infravärmen ute i Silververskaden.
Namnsmycken in progress.
Måste ut igen, så snart barnen somnat.
Nu var det en timme sedan vi lade dem.
Tydligen pigga fortfarande...
Blir till att jobba nätter igen.
Det blir så, för att barnen skall få ha Jullov.

lördag 27 december 2008

Dagarna runt Jul...



I några dagar har jag haft det så lungt och skönt...
Imorse var pappan tvungen att jobba, och åke hemifrån redan 02.30.
Jag och barnen låg i vår säng ända tills 08.30, då kurrade lillemans mage och han skrålade efter frukost.
Ut i köket med sig och på med julegröt!
Nya favoritfrukosten här i huset.
I alla fall för 60% av oss.
Jag och Emil vägrar...

Vår dag har förflutit i familjens tecken.
Vi var ute hela förmiddagen, rustchade i kanan och backen - på den lilla frostiga snön som fanns kvar på grässtråna.
På det jättekana jag köpte till barnen då de var små...

Sedan matade vi fåglarna som dessvärre inte vågade sig fram eftersom det läääääät så mycket på vår tomt..;o)

Lunchen tillagade jag och lilleman medans 6åringarna - snart - lekte utanför köksfönstret.
Stora nu, killarna. Man vågar låta dem vara ute en stund själva. Gunnebo med grind runt hela tomten och poolens vatten är ju fruset nu...

Efter lunch somnade vår glada 2½åring, och jag kopplade upp barnens julklappsdator och ordnade med ordentligt virusskydd som ju behövs så väl i dessa tider.

På eftermiddagen kom pappan hem, och alla grabbar gick ut i skymningen och brassade tomtebloss och marschaller.
En vacker gång upp till vårt hus blev synlig då det mörknade, och tittar jag ut så lyser marschallerna ännu...

Alla mina pojkar sover.
De små i sina sängar och pappan på soffan, framför tv:n...

Dags att krypa ner med julklappsboken snart.
Jag skall bara sitta uppe och njuta av tystnad, frid och en sovande underbar familj en liten stund till...

fredag 26 december 2008

Årsdagen av Tsunamin...


En liten svart sko står på den vindpinade backen. Solens strålar når den denna förmiddag året 2008 på förmiddagen en kall decemberdag.
Frosten har bildat fantastiska formationer, de liksom sträcker sig uppåt och bildar glimmande stavar på marken.

Min lillemans vinterskobeklädda fot står stadigt på marken bredvid mig.
Vi har utsikt över den frusna åkern där sjöns vatten svämmat över och bildat härlig, blank is som synnerligen väl lämpar sig för små nybörjar6åringar på skridskor...

Pappan och farfar har varsin i stadiga trygga grepp och de kavar tillsammans runt på isen.
Sjöns vatten ligger stilla under den ändå lite knakande frusna, hårda täcket.

Charlies andedräkt blir till rök som syns tydligt i solen.
Jag och farmor står och blickar ut över vår familj.
Hon på sin make, son och sina tre barnbarn.
Jag på min man och våra tre älskade barn...

Idag är det fyra år sedan många, många miste någon - eller alla - i sina familjer...
Tsunamin som kom "från ingenstans" och drog med sig, drog ner och dränkte allt i sin väg.

Jag såg en dokumentär om den nu på kvällen. Eller två egentligen.
Nu sitter jag med ett sår i mitt hjärta och en tår på min kind...

Mina tankar vandrar till min bästa väninna och hennes familj som förlorade sin trettonårige son i en bilolycka.
Jag tänker på en annan tvillingmamma som förlorade sin man bara för en liten tid sedan...
Ut i den svarta natten sänder jag mina varmaste av tankar till alla som saknar någon så det känns osm om hjärtat skall brista...
Jag önskar så högt att såren kan läka och att nya lyckliga tankar börjar gro...

Genom mitt tysta hus hör jag, om jag lyssnar riktigt noga, hur min egen familj sover tryggt...
Bara tomtemor är vaken...
Ibland behvöer man rensa lite bland tankarna. Man behöver lyssna innåt.
Jag lyssnar, och jag hör:
Se var dags små mirakel. Behandla din nästa såsom du själv vill bli behandlad.
Se din dag med ditt barns ögon, om än bara för en liten stund.
Ta tillvara på tiden med dem du älskar...

torsdag 25 december 2008

Paus...





Paus från verkstaden, Paus från inboxen.
Paus...
Lilleman drar djupa, trygga andetag från sin lilla säng i det nyrenoverade rummet.
Doft av Hyacinter...

Granens glimmande ljusslinga speglar i många av husets fönster.
Solen syns strax under trädtopparna.

Pappan packade in storkillarna i bilen, med skridskor och hjälmar och begav sig till den översvämmade åkern. En runda på skarpslipade medar.
Välbehövligt efter all julmaten...

Jag och Charlie skall gå på promenad så snart han vaknar efter middagsluren.
Ut i den knappt snötäckta, men dock frostnupna skogen.

Just nu är det paus.
Tystnad, ro och Jul...

God Jul, så länge. Nu skall jag ta en paus - ordentligt...

måndag 22 december 2008

Morgonstund med Guld i mund...


På morgonen satt vi alldeles stilla.
Klockan tickade – som det alltid brukar – från hörnet av rummet.
Idag var det annorlunda. Jag hörde den…

I mitt knä sitter en spenslig liten kropp lutad mot mitt bröst.
Hans andetag känns lugna, och hans små fingrar smeker sakta min arm.
Ingenting annat rör sig. Det är frid i mitt hus.

Solens strålar kastar strimmor av guld i mitt älskade barns hår.
De mjuka fjunen ligger i små bångstyriga klasar längs hans runda huvud.
Jag låter mina andetag bli små pustar som når hans lilla hjässa och jag ser hur de blonda stråna rör sig litegrann.

Klockan tickar vidare, och jag känner hur tiden rinner mellan mina fingrar som vatten i en sil
Om jag bara rådde över tid och rum.
Då skulle jag stoppa tiden och sitta kvar så länge det bara var möjligt…
Att sitta såhär, underbart och nära mitt älskade lilla barn.
Att kunna njuta av att känna hans små ben i mitt knä.
Att sitta stilla, blåsa lite på sitt barns huvud utan att han märker det och fortsätter kika på den tecknade fyra minutersfilm tv:n spelar upp en tidig morgon.
Snusa honom lite i nacken som doftar ljuvligt av gårdagskvällens bad.
Insupa de små, små fjunen som kikar fram under den lilla luggen i hans panna.

Jag vill så gärna strunta i allt vad plikter heter…
Hoppa över dagis idag. Att låta mina arbetsuppgifter vänta…
Jag skulle vilja låta mig få njuta av den lilla tid som så rasande fort går förbi.
Så att jag inte skulle missa det fantastiska det är att ha ett litet barn.
Att få se dagen med hans ögon. Att ta tillvara på det mirakel det är att bara få vara, och att få vara så tillsammans med sitt barn.

Han rör sig lite och för sina små fingrar upp emot håret där jag just blåst.
Det killar väl lite, men han säger ingenting utan fortsätter att betrakta de tecknade figurerna på tv:n.
Han smeker sitt huvud och efterlämnar några spretande lockar.
Jag kan inte motstå, utan följer impulsen och drar hans lilla kropp emot min och omfamnar honom mjukt och kysser hans hår.

Han vrider sig skrattande ur mitt grepp och vältrar sig ner mot golvet.
-Mamma toookig. Säger han eftertryckligt.

Jag ler mot honom och önskar att jag inte brutit den underbara förtrollning som lägrade vårt hus, denna tidiga måndagsmorgon…

Klockan tickar litet högre nu, låter det som , och vardagen gör sig påmind.
Det är litet bråttom nu, om vi skall hinna i tid till dagis.
Vindbyxor skall tas på, en fleecetröja under vindjackan, skor och mössa.

Kylan har kommit. Frosten låg vit på vår gräsmatta då jag drog upp rullgardinen.
Det har blivit höst…

Vi gör oss klara att äntra verkligheten där utanför vår ytterdörr.
Barnen skall köras den lilla biten till förskolan.
Mamman måste ta itu med sitt jobb.

Om man gav sig själv tiden varje dag att uppleva denna lilla vardagliga magi ändå…
Om man unnade sig själv att få bara vara.

Det där förunderligt mjuka håret på sitt barns huvud. Hur blev det så långt, så fort?..
Hur blev byxbenen så korta på så kort tid?

Tiden kan ingen stoppa. Hur gärna man än vill och önskar.
Men man kan ge sig själv den vackra gåvan, att stanna upp och dra in den stora, stora kärlek det ryms i varje dag, varje morgon och till varje barn.
Att andas in den så djupt ner i lungorna så den fyller hela kroppen tills det nästan gör ont…

Utanför dörren slår kylan emot oss.
Den bistra verkligheten kanske man skulle kunnat kalla den.
Hösten som kommer med vintern. Dagis, jobb, plikter och måsten.
Stress, kunder och personal. Raster, stämplingsklockor och mera måsten.

Den bittra vetskap att man måste.
Man måste lämna sina älskade barn till någon annan under tiden man gör sitt ämbete.
Det man älskar allra, allra mest.
Det vackraste man någonsin gjort, och det man på millisekunden skulle kunna dö för.

När jag som mamma ser mina barn genom grinden på förskolan, ser jag dem i en samling andra barn.
De leker och skrattar. De gräver i sandlådor, klättrar i träd och umgås tillsammans på barns sätt.
De är en i gänget. De är en av många.

För mig är de det allra underbaraste som finns.
För mig är de alldeles speciella.
De är något alldeles särskilt och jag kan verkligen känna fysisk smärta då jag måste skiljas från dem.
Så fysisk att det bränner bakom ögonlocken ibland, och jag måste skynda mig till bilen…

Som de morgnar då man måste lämna dem ifrån sig fastän man önskar annat…
Då man kunnat sitta och bara vara med dem.
När man befunnit sig så nära den heliga stund av innerlig kärlek då man kunnat sälja sin själ för att få tiden att stanna om än så bara för en liten, liten stund till…

söndag 21 december 2008

Söndag. Utegrillade Köttbullar och Silversmide.




Morgonen och förmiddagen spenderade jag ute i Silververkstaden medan min underbara familj myste inne framför brasan och inmundigade julgröt till frukost.
Jag gillar inte gröt, men älskar att göra smycken, så det gjorde inte så mycket.
Jag måste ju blir klar med alla klappar som skall skickas.
Det blir en sväng in till staden i dag med en kasse paket som skall ut i vida världen. Mest i Sverige...

Jag hade just blivit klar med en ring, då min äldste tvillingson kom ut med andan i halsen om att picnicen var packad och att jag skulle komma genast.

I hallen stod pappan och klädde på vår yngste, overall, rejäl fleecemössa, vantar och vinterkängor.
Frosten lyste vit mot solen som strålade över trädtopparna.
Minusgrader...

Vi tog oss genom skogsbrynet en bit ner mot en står åker med en bäck som slingrar förbi på sidan.
En grillplats har anordnats och det står till och med en fin parkbänk vid grillringen.

Uffe packade upp engångsgrill och tände på den.
Oset steg som tjock andedräkt i frostluften.
Ringlade sig uppåt i vinden och stack lite i näsan.

Barnen for ut och in genom grankojan, lagade mat av bark och pinnar.
Jag trädde köttbullar på de tunna grillspetten och lade den på glöden.

Solen värmde mitt ansikte och innifrån kände jag hur kärleksvärmen spred sig mot min glada familj.
Barnen skrattade och tjoade så ekot svarade på andra sidan åkern.
Någon hund skällde långt bort.

Barnen och pappan gick på torr-ved-jakt och anordnade en liten vildbrasa bredvid grillen.
Det pyrde och sprakade då granriset fattade eld och brann upp på några minuter bara.
Ny "ved" införskaffades och hela familjen gav sig in i detta äventyr.

Mätta i magarna återvände vi till vårt hus, på kullen vid skogen invid ängarna.

Nu sitter jag här.
Lilleman sover middag.
Pappan bygger pepparkakshus med storgrabbarna.
Jag hörde någon bränna fingret på det smälta sockret nyss. Men det var pappan. Jag tror han ordnar blåsning på fingret själv. Och eventuellt plåster...

Nu är det bara två smycken kvar att göra idag.
Sedan blir det söndagkväll...
Tända en brasa i braskaminen. Lite fruktsallad till efterrätt framför tv:n.
Frid.

lördag 20 december 2008

Lördag hos oss...




Lördag.
Vaknade med ett ryck.
Kikade på klockan.
Hann ana att det fakriskt var något ljust i sovrummet, för att vara så tidigt som vi brukar vakna...
Ser visarna peka ut tiden; 07.58.
Jipiiiiiiiie! Sovmorgon!!!
Jag hann sträcka på mig riktigt länge, hela två minuter innan små fotsteg hördes ute i hallen.
Charlie viskar vid min sida såsom han brukar:
-Här kommer lille Charlie-Dash!...

Jag vältrar upp honom och trycker hans lilla varma kropp mot min.
Då börjar pappan böka i sängen och Charlan vaknar till;
-Pappa är HEMMA!! ropar hans lilla gälla röst.

Så har hela huset vaknat.

Bråttom nu, farmor och farfar kommer för att leka med barnen så att jag och pappan kan tillverka fler julklappar som skall skickas ut i norden.

Frukost, vi glömmer tända ljusen - som jag och barnen alltid gör om vardagsmornarna.
Joel och Charlie slabbar med julgröt, den nya favoritfrukosten sedan de fått det på dagis.
Själv är jag inte alls förtjust i gröt och kämpar med en Vört-grovis från Fazer...
Inte ens Prickiga korven på hjälper och tuggorna växer i munnen.

Lite kaffe, och så hör vi bilen svänga upp på gårdsplanen.
Farmor och farfar är här!

Nu blir det fart.
Barnen kastar på sig klä'derna, som vi vuxna redan gjort.
Så barnen ut och leker, pappan och jag hastar ut i verkstaden för att hinna så mycket som bara är möjligt!...

Nu är jag inne och dubbelkollar en beställning, brått ut i tomteverkstaden igen!
*Ruuuusar*

fredag 19 december 2008

Namnsmycken årets Julklapp?...





I min värld så är verkligen namnsmycken årets julklapp.
Kors i krösamoset vad jag har tillverkat!...

Skall räkna någon gång då jag har en stund över.
Svårt att greppa...

Tänk att för en tid sedan satt jag med min lille, lille bebis på armen, med två storebrorsor bredvis mig och funderade över framtiden.

Aldrig i livet hade jag trott att jag skulle befinna mig såsom - där jag är idag?!...

Det är med ödmjukt hjärta jag tackar alla mina kunder!
Med stor kram vill jag tacka för alla vackra ord jag fått i både mail och gästbok!...
Att få tillverka smycken är verkligen det roligaste som finns, och att sedan få förtroendet att skapa till någon annan.. Det känns mäktigt!...

Jag kommer att fortsätta så länge det finns efterfrågan på mina silver, guld och mässingsmycken.
Redan nu viskar jag om en stor, rolig kommande Nyhet!!
Jag längtar så efter leverensen, det skall bli så roligt att få erbjuda ett större sortiment!!...
Håll utkik. Snart är den här!!
Jag kommer vänta på budbilen varje dag.
Kanske inte på Julafton - då väntar vi på tomten istället, men alla andra dagar!
Känner mig förväntansfull som en unge på julaftonsmorgonen...

På tal om förväntansfulla barn... Idag stressade jag in på en butik, på väg hem från Postens företagscenter där jag postade 26 klappar på väg till förväntansfulla givare att ge bort på julafton, och handlade den sista - tror jag - klappen till mina älskade barn!

Åhhh vad jag längtar att få ge bort den!!
Jag har haft ytterst minimalt med ögonblick att hinna skaffa egna klappar, så i år har det blivit få, men väl igenomtänkta klappar till var och en.

Undrar om det inte är så att man nästan är mer förväntansfull på att få ge, än att få?...
Kan det bara vara jag som känner så?...

torsdag 18 december 2008

Stadstur.



Idag skall jag bege mig in till stan.
Inte i privata-julklapps-ärenden, utan bank-företagsärenden.
Och så skall jag träffa min Mentor!

Det skall bli skönt att komma ifrån Verkstaden lite, det har varit otroligt mycket ett tag nu!
Jättesmickrande och fantastiskt roligt!

Min man har fått lära sig polera och putsa, för - alltså - jag tror inte jag hunnit allt själv, och fortfarande kunnat stå upp på benen...
Sömnen har avsevärt förkortats nu i decembernätterna, många timmar ute i verkstaden görandes det man älskar!
Kan livet vara bättre än såhär?...

Jo, *viskar* Vi håller på att kika på en resa till våren....
Min mamma och Pappa firar 40årig bröllopsdag! Dem tar vi med till varmare breddgrader!!
Tänk att ha varit gift i 40 år?...
Jag kunde ha varit 40 år?... om jag blivit ett bröllopsresebarn...
Det blev jag inte, till deras förtret 40 år sedan.

Men jag blev ju jag, och jag undrar om det inte glimamr lite stolthet i deras ögon nu?...
Mormor kom hem ( bor ju i våningen i anslutning till huset vårt då hon jobbar nätter på sjukhuset i staden. Hem för henne ligger på Östkusten, ljuvliga hamnstad!! )
imrose, klockan 7.15 och väckte oss nästan.
Hon kröp ner i min säng där alla tre busgrabbarna låt och bara gosade!
Härligt att se sina kids med mormor!...

Nä, är klockan redan sååå mycket?!
Nu måste jag rusa. Lunch hinns inte, får bli en macka i bilen!
*Swwooiisch*

onsdag 17 december 2008

Gråruskiga morgon...


Imorse tog vi faktiskt sovmorgon... SÅn där ni vet, som är omöjlig att planera in, som bara händer då man minst anar det.
Imorse inträffade den, då jag som mest behövde den dessutom!...

Jag hade nästan - kändes de som gått och lagt mig. De ilsket Julröda digitala siffrorna i taket visade på 02.15.
På sidan brevdi min säng stod en liten 2½åring iklädd Spindelmanpyamas. Han viskar:
-Här kommer en liten Charlie-Dash...

(Kallar honom så ibland...Kära barn har många namn. Mina barn har massor...)

Har brukar komma, som en klocka varje morgon vid 06.10.
Nu hade alltså hans mat-och-sovklocka rubbats ur balans.
Gubben, lilla. Det är för tidigt. Mamma måste få sova lite först...

Jag hade tillbringat hela gårdagen, kvällen och så halva natten ute i silververkstaden smidande julklappar.
Mina svedda fingertoppar drog av mig täcket och jag satte fötterna mot golvets kalla brädor.
Lilleman började protestera.
-Charlie vill sova i din säng, Mamma!.. Förnärmat.

Jag leder honom över hallgolvet och förklarar att det är bara natt fortfarande. Alla skall sova i sina egna sängar då.

Bredvid hans lilla säng står ett hus med sådana där glimmande fiberoptik som skiftar i alla färger och sprider ett mjukt sken i rummet.
Jag brukar alltid stänga av den då jag går och lägger mig, men nu hade jag tydligen glöm det...

jag hinner precis tillbaks til min säng och drar täcket över mig.
Så hör jag små steg i hallen igen.

Jag släpper upp lillemannen och han lägger sig tungt mot mig rygg.

Vi somnar.

Jag slår upp ögonen och ser de röra siffrorna i taket visa på en halvtimme senare än vad vi brukar stiga upp.
Fattar ett beslut.
Somnar mycket, mycket nöjd om igen... Den lilla kroppen vid min sida sover lugnt och andas i mitt hår.

Då vi äntligen vaknar har det börjat ljusna.
Jag kikar på klockan.
Nu är det hiskeligt bråttom om vi skall hinna till dagis på utsatt tid.

Vi tänder alla ljus i kandelabern på köksbordet.
Brer mackor, och barnen dricker varm choklad.
Ute är det grått. Men det skiter vi i.
Vi har det gott och varmt. Dagen börjar hur man än beter sig...

tisdag 16 december 2008

Hej!


Hej där!
Vilka är ni därute som läser min blogg?
Man är ju inte mer människa än att man faktiskt blir nyfiken!...
Kikade in på någon "hur-många-besökare-har-du?" och blev glatt förvånad och överasskad!
Så många!!

*oooj...*

Lämna gärna en rad "bland" kommentarerna, för där ekar så hiskeligt tomt!

Tack och hej, nu måste den här nissen ut i verkstan igen!

måndag 15 december 2008

Sol ute sol i Sinne!



Det glimmade i frostnupna trädtoppar som av Guld då jag körde hem från dagis imorse...
Solen visade sitt varma anlete och himlen är blå.
På mina läppar vilade de blöta pussar jag fått av alla mina barn till adjö för dagen.
Mamma skall hem och jobba i verkstaden sa Charlie så kavat.
Det vet han, då det är måndag.
Att mamman och pappan jobbar, och att hans egen uppgift är att hålla låda på sin dagisavdelning med "fröknarna" Ulla, Stina och Lena.
Han rutschade ner för den blankisiga kanan i morgonsolen då jag stängde grinden och begav mig hemåt.

Emil och Joel började dagen inne med de andra stora barnen.
Kanske skulle de klippa masker, och färglägga... Kanske blir det disco i musikrummet?...

Förväntningar på lekar med kompisar.
Måndag.
Veckan börjar om på färd mot Julen.

Gräset är vitt utanför mitt hus. Någon bil kör förbi. Någon börjar jobba lite senare.
Kanske på väg mot andra mål.

Ett flygplan siktas högt över trädtopparna, solen speglar sig i den vitlackerade flygplanskroppen.
På väg till varmare land?..

I mitt hjärta brinner värme och kärlek.
Min härliga familj!!
Snart är det måndagkväll och vi är åter samlade till middag.
Alla med varsina "ryggsäckar" med dagens göromål.

Snart ligger huset tyst igen. Fullt av sovande, trygga barn.
Snart är det tisdag, och en ny dag gryr...

söndag 14 december 2008

Skridskoskola!


Idag packade vi med skridskoutrustningen och tog E4:an till Sigtuna skridskoklubb.
Mina storkillar skulle på skridskoskola!

Ishallen var tok-kall, mamman frös som attans!...
Men killarna, åååhhh, så kul de hade!!

Några skär hit, några skär dit, kullerbyttor, vurpor, rovor och kraschar!
Emil ville inte först, Joel kavae ut på isen så fort han fått skrillorna på tassarna.
Efter litet övertalning, pepp och löfte om en lunchmuta stod så Emil sedan på isen han också.

Pappan och Charlie var hemma och myste i huset med en brasa.
Längtade hem till dem alla tre, där jag stod blåfrusen och hackade tänder i ishallen.

Men, Näähh!
Det var superhärligt att ha en dag med bara storgrabbarna!!
De kavade runt på isen bland andra barn och lärare i nästan en hel timme!
Sedan, på med värmen på max i Chryslern, och så till dagens andra höjdpunkt.
McD. Barnens favorit.

När vi sedan kom hem hade lilleman just vaknat, och var redo för en sväng ut i friska luften.
På med overaller, packa med några tomtebloss och så ut i den skymmande eftermiddagen.

Mamman smet in lite tidigare, för att hinna med några beställningar ute i verkstaden.
En syster skall få ett smycke i Julklapp!...

lördag 13 december 2008

Hopp-san!!




Hoppsan.. Igår hann jag inte skriva någonting här...
Jag tänkte på det, men prioriterade bort det...

På morgonen ställde jag klockan på tiiidigt och smög upp för att göra frukost och tända kandelabern...
Småttarnas rofyllda andetag var det enda som hördes medans jag tassade runt i köket.
Helt plötsligt slås ett par gosiga armar om mina ben, och min 2½åring kikar fram.
Älskade Ungen. Tänk att han vaknar så lätt?!...
Går inte att smyga alls för den lille mannen...

Vi åt frukost och kikade på mörkret utanför fönstren.

Sedan var det dags att klä på de nya tomtedressarna. Fluffiga och ulliga, fleece och fukspäls.
Stoooora luvor som nästan gömde de små tindrande ansiktena.

Lilleman i overall och velourluva. SÖTA!!!

Det var fortfarande alldeles mörkt då vi rattade bilen - sjungandes för fulla halsar - till förskolan.
Regnet vräkte ner och vi ackompanjerades av vindrutetorkarnas gnuggande mot rutan.

Då vi kom fram var parkeringen såklart full.
Vi hittade en vägsnutt och använde den.

Så smått hade det börjat ljusna då alla förskolans ungar hoppade ut genom dörrarna till Tomterock och dansade omkring som skållade troll.
Vi skrattade med regnet rinnande ner för våra kinder.. ( Eller var det de där kärlekstårarna som kan komma då man verkligen är sådär lycklig, ända in i själen?...)

Jag tror de drog varenda julvisa, och vi var mer än lovligt dyngblöta då vi blev insläppta på kaffe, skinkmacka och pepparkakor på respektive avdelning.

Det var en härlig morgon!!!
Mamman som åkte hem ensam i bilen var oförskämt lycklig och värmd av tillställningen.

Jag hade gärna tagit med mina härliga tomtebarn hem igen efter luciatåget och fikat, men horder av mail väntade i mailboxen, och en massa julklappar måste tillverkas i verkstaden.

På kvällen samlades vi dock återigen, hela familjen och myste i soffan.
Pappan monterade upp litet julbelysning utanför, den stora renen med släden, upp på taket på förstukvisten.

Tända ljus på bordet.
Litet gott på bordet.
Julefriden knackar på...

torsdag 11 december 2008

Drömmer om att dygnet kunde ha 28 timmar... eller 35?...





Tänk om man kunde önska sig i Julklapp några timmar till på dynget?...
Nu är det verkligen stenhårda prioriteringar som gäller.
Man vill så gärna att alla, alla skall få sina Julklappar i god tid inför Jul.
Man vill så gärna komma då barnen ropar:
-Mamma, kom och lek med oss, du får långa min ( käraste ägodelen ) blåa bil!!...
Barnen ligger på golvet i Charlies rum och har placerat ut alla småbilar på alla vägar på hela mattan.
Inte en vägbit skymtar under karosserna...

Jag sitter en stund, men fastnar med ögonen i deras kalufser istället för på bilarna, och råkar köra på en ivrig racerbil som sladdar runt på parketten.

Långskånkeben ligger om vartannat på golvet, och lillebror "tre-äpplen-hög" hoppar över och kryper runt.
Bilar i långa banor.

Snart är de i nne i leken och märker inte att jag smyger iväg för att svar på några mail.
Jag har fått mycket feedback från glada och nöjda julklappskunder;

......................................................
Nu har det fina halsbandet till min dotter kommit så vi får hoppas det faller även en 18-åring i smaken :-)

Önskar dig en riktigt God Jul och Gott Nytt År
.......................................................

Tack för den fantastiskt snabba och personliga service vi fått. Halsbandet är perfekt så när på kedjan som var för kort, men nu ligger en ny beställning och kompletterar. Det blir den perfekta julklappen till vår väninna som är trilling mamma. Tack än en gång.
......................................................

Tack så mycket för ett superfint smycke! Min sambo kommer bli så glad och överraskad på julafton, jag längtar... Tack igen för snabb och smidig affär, mvh Jenny
.....................................................

Några Exempel!
Det är verkligen så roligt att få dessa rader!!

Man orkar ut i verkstaden igen fastän klockan slagt 21.00 och hela huset sover.
För att hinna med några Julklappar till.

Sedan för man inte glömma att sova förstås...
Imorgonbitti bär det upp tiiiidigt.
Barnen skall lämnas i god tid före Luciafirandet, så de hinner byta om.

Mammorna och Papporna och alla andra får vackert stå ute på Gården och vänta in den Ljuvligaste av Luciatåg.
Kameran och videokameran laddade och fulla med film.

Söta ungar som kikar fram bakom gardiner. Förväntansfulla...
Nedkylda föräldrar och släktingar trampades för att hålla värmen. Förväntasfulla de också förstås...

Nu måste jag skynda mig att jobba lite!
Längtar sååå tills imorgon!...

onsdag 10 december 2008

Rusch...





Nu är det så mycket i verkstaden att jag måste dela all energi på den och mina barn.
Utsvävningar som skriva i bloggen, eller att at en promenad eller en fika, få bli sedan.
Här skall smidas tyckte de två större barnen och hjälpte till, hela eftermiddagen!
Pappan och Lilleman tog kökstjänst.

tisdag 9 december 2008

Silversmide, hela dagen lång!





Idag har det varit full rulle i verkstaden!
Sexåringarna hjälpte till (eeehhh...?..) då de kom hem från dagis, medan 2½åringen och pappan gjorde dagens middag i köket.

Skall ut en sväng till nu ikväll, men jag måste verkligen få några timmars sömn inatt...
Tänk att jobbet är så kul att man har svårt att slita sig?...
Och det tar ju aldrig slut! Tjihoo!!

Joel sade idag när vi bankade silver, att han minsann skulle ta över verkstan då jag blev gammal!...
Han har gjort ett eget Klassiskt silversmycke och joodå, han har anlagen!...
Brorsan tycker det är lite otäckt eftersom man måste slå i rätt hårt för att bokstäverna skall bli tydliga. Han sågar hellre.

Nu skall jag "tömma/beta av inkomna i mailboxen" och sedan bär det ut i verkstaden.

måndag 8 december 2008

Början på ny vecka.


Idag har jag jobbat, från 09.10 till 21.45 i verkstaden.
Det blir många Julklappar...
Så roligt att tänka på ( så ojante?...) att mina händer faktiskt skapar julklappar till så många...
Jag hoppas bara att alla hinner beställa så att de hinner få julklapparna till julafton!...
Jag jobbar ju så hårt det bara går med tillverkningen. Men det är ju den faktiska leverenstiden (postgången) och bankgiro-/överförings/betalningstid som jag inte kan påverka, hur mycket jag än vill och önskar...

Nåja, jag brukar kika in i gästboken för att pigga upp mig, där lyser solen ständigt!! http://www.favoritsmycken.se/Webbshop/forum_topic.php?thread_id=4

Inatt måste jag försöka hinna få lite sömn.
Det kan ju aldrig hålla om man jobbar nätter varje natt också?...

Så. Godnatt nu. Sov gott!

söndag 7 december 2008

Ljuvliga söndag.


Så sött smycke jag tillverkade igår!...

I morse hade jag alla tre små/storgrabbarna hos mig i sängen medans pappan stökade ute i köket.
Hur jag drömde om sådana här söndagsmornar då jag var gravid minns jag..
Långa, gosiga söndagsmornar med alla-alla barnen under täcket slökikandes på någon tv film.
Kalla små fossar mot mina ben och klibbiga händer drar mig i håret.
Gosiga armar om min hals och ro.
Barnaprat. Livsfunderingar och världsliga ting.
Frågor som får svar, filosofier som utvecklas.

Barn. Mina käraste. Jag ville aldrig att morgonen skulle ta slut...
Förrän Fjärtbärt sätter sig ovanpå täcket på min mage och rider häst.
Det var inte hallondoft som kom ur den där blöjan vill jag lova!

I hast upp i badrummet. Fluffiga badrumsmattan varm av golvvärmen.
En nedbajsad tvååring lyckligt vevandes med stl 22:orna i vädret.
Bläääääää... sa jag till Charlie.
Varvid han gav upp ett illvrål utan dess like;
-MAMMA INTE BYTA BLÖJA PÅ MIG!!! PAPPA SKA BYTA!!! HAN SÄGER INTE ATT JAG LUKTAR BLÄÄÄ!! HAN SÄGER DET LUKTAR BARA ROSOR!!!!
Tydligt. Och i ett hislekigt antal decibel.
En nyvaken/nyuppstigen mamma vill inte...
Pappan kommer skrattandes in i badrummet.
Berättar att han och Charlan haft långa förtroliga samtal på skötbordet där Charlie språkat länge om att han föredrog pappan som blöjbytare, för att mamman bara säger att det luktar blä.
Det luktar ju Rosor!!..

Jag lämnade dessa tvenne allierade åt varann och begav mig åter till sängvärmen där mina långbenta snart-sexåringar hållit kudden varm åt mig.

Låg kvar ända tills det ropades - i samma decibelantal - från köket;
FRRRRRRRRRUUUUUUUUUKOOOOOOOOOOOOOOST!!!!!

Bara att stiga upp. Söndan hade ju långt ifrån bara börjat ändå...

lördag 6 december 2008

My Name is!!


Första gången jag tillverkat en bricka med mitt eget namn på!
Tina, står på baksidan av ett annat namn, därav de vida avstånden mellan bokstäver/ring/avslut.

Ibland får man beställningar med namn man aldrig gjort förr.
Det är lite kul.

Idag skall jag och storpojkarna på kalas.
Vi var tillsammans ute i silververkstaden alla tre igårkväll och tillverkade en födelsedagspresent.
Givetvis blir det en "riktig" present också, en som man kan leka med! ;o)

Pappan lagade ugnspannkaka idag till lunch medan jag och lilleman packade alla smycken som skall iväg med posten imorgon.
Om det kommer ett smycke fram med små fingeravtryck är det bara en hjälpsam hands...
Går lätt att torka bort med en mjuk duk/trasa.
Det är så svårt att mota bort någon som så gärna vill hjälpa till!

Sedan hjälpte han pappan och riva ur hela linneskåpet och rensa bort sådant som i alla fall inte används. Det blev en ansenlig hög..
Usch, jag har så svårt för att slänga saker.
Jag handlar ju i och för sig vääääldigt lite nytt nuför tiden, hinner inte, men det var så skönt att rensa bort lite gammalt för åtminstone bereda lite plats, om man skulle få shoppinglust.

Ikväll är jag inbjuden till biokväll av min man! (!?!!)
Två filmer att välja på, och ett högfotat glas med pärlande dryck.
Ack, vad jag är värd det, känner jag!!
(Får man säga så?...)

Men nu, lilleman skall sova middag och jag tänkte joina honom!!
Gäääääsp....

fredag 5 december 2008

Paket till Julafton!!




I helgen skall jag försöka handla några paket själv också. Det har bara blivit tillverkning av andras paket än så länge.
Men jag har listan klar, och vet vad jag skall köpa.
Men inte vart.
Älskar Klappjakt, och leta rätt priser på rätt varor.

Jag fick ett paket idag!!
Med posten kom mina nya trycksaker till Aktiebolaget!
Har ju visat bild på det här längre bak i bloggen, och nu är de alltså här!!
Jodå, faktiskt tillsammans med några julklappar jag passade på att beställa.
*hehe* Jag vet vad några i min familj skall fåååå!

Idag hade lilleman inte velat sova på dagis, och eftersom han inte vill sova middag hemma längre på helgerna så har vi "okejat" om han inte vill somna på dagis.
Idag var första dagen han vägrat.
Han var så trött, lille busen!
Somnade i soffan "på alla fyra" typ!
Sötstruten! Varmt och gosigt framför brasan, storebrorsorna vaktande på varsin sida, Pappan i saccosäcken. Alla framför tvn.
Jag - inne och vänder - måste ut i tomteverkstaden igen.
Men jag förevigade synen...

Vi fick Tacos till middag sedan som pappan lagat.
Kidsen käkade glass och jag tog igen mig vid köksbordet med en kaffekopp.
Fredagsfrid.

Nu är helgen här.
Som vi har längtat. Efter att få tända ännu ett ljus i ljusstaken på bordet!
Våra mornar är så skumma, i skenet från ett enda stearinljus på frukostbordet...

Passar på att önska Alla Er en Härlig Helg!!

torsdag 4 december 2008

Silver i Julklappspaketen...


Många klappar har jag gjort! Och många är det kvar att göra ikväll.
Bäst jag låter pappan sitta och njuta av sällskapet av trenne söner, medan jag pallara mig ut i verkstaden för att fortsätta tillverkningen.
Pausem bestod i att hämta tre härliga kids från dagis där de firats med tjusig Nobelmiddag!
Tre rätters lucnh, och alla barn uppklädda till tänderna.
En snabb flyktig tanke lekte i min hjärna i morse att klä Charlie i en av storebrorsornas smokings. (De bar dem på vårt bröllop för några år sedan...)

Han fick istället en snygg Po.p Piké och ett par svarta Velour-ÄlskadeBarnbrallor.
Emil och Joel valde Gröna manchester byxor, vita tshirts och Olivgröna Velourcardigans. Likadana, tvillingar som de är...
Så fina, mina ungar!!

onsdag 3 december 2008

*Kommer inte på någon rubrik*...


Gyllene kärlek!
Så viktigt att värdehålla sina kära!...

Att inte glömma uppskattningen till sig själv nu i stressiga juletider...

Jag höll på att glömma. Eller, ärligt; jag glömde faktiskt!...

Tisdag morgon.
Kommer till dagis efter en helt normal morgon med tre barn som skall äta frukost - 33% av barnen är helt ointresserade av förtäring.
Regnet strilar ner så vi skyndar oss att lämna av de två stora grabbarna på "första avdelningen".

Tisdag... Jääääklar!...
Möts i grinden till småbarnens avdelningar av galonbeklädda småttar i åldern lår - 2½år.
Alla bär de obligastoriska västarna som de alltid bär - då det skas på utflykt.
RYGGSÄCKEN!!! Charlies Teletubbieryggsäck!!

Jag glömde!...
Charlie vill alltid ha med sig två riskakor i en liten burk i Teletubbierygsäcken då det skall gås på utlykt..

Han ser upp på mig genom regnet och säger på sitt vuxna välartikulerade vis:
-Min ryggsäck mamma. Kan du hämta i bilen?

-Lille vännen, Mamma glömde ryggsäcken hemma... Förlåt gubben, jag trodde det var torsdag... Förlåt älskade barnet mitt...

Tårar stiger upp i min lillemans ögon, med stora blanka ögon blickandes upp mot mig ser jag hur hans glimmande gråt blandas med regnets tunga droppar och han brister ut:
-Mamma!! Charlie vill ha LaLa!!...

Jag tar mitt barn och går in för att klä på galonkläderna utanpå overallen.
Försöker trösta lite med att vi kan ju packa LaLa och ha picnic hemma till mellanmålet då han kommer hem?...

Charlie är ledsen, men får på Galonisarna och stövlar utan större protester.
Den lilla skaran barn och fröknar ger sig av mot skogsbrynet och jag ser min lilleman gå fyra steg bakom de andra i gruppen.

Mitt hjärta är så tungt...

I bilen hem får jag öka på vindrutetorkarna för att se vägen, men jag inser att mina ögon är tårade och inga vindrutetorkare hjälper mot det.
Jag torkar mig med handen.
Stressade Mamma. Massor på jobbet. Beställningarna rullar in. Glada kunder ringer och frågar, Klart jag hinner innan jul!
Jag avskyr tanken på att vara orsak till en fin utebliven present...
Jag har "fått min man" att byta kvällarna i soffan framför tvn till att ibland komma ut och hjälpa mig i verkstaden. Det är så många beställningar och smycken som skall göras nu.

Då jag svänger upp på uppfarten till huset har jag redan bestämt mig. Idag får faktiskt beställningarna och mailbesvaringen vänta.
Min Charlie skall få sin ryggsäck!

Jag packar de två riskakorna i hans Lalateletubbie.
Byter Gympadojjor mot gummistövlar och sätter mig i bilen igen.

Parkerar på andra sidan bron-som-har-biltrafik-förbjuden och börjar min vandrig genom lera och slask mot fårhagen.
Har varit där en dag då Emil och Joel var mindre, så jag hittar vägen.
Tänker i mitt sinne, medan regnet som nu har tilltagit i styrka letar sig innanför kragen och rinner från jackan ner på mina byxor, på att det är en lång promenad till hagen.. Speciellt för de små ett-till-tvååingarna.

Då jag kommer fram ligger skogshagen helt öde.
Ingen galonklädd unge med reflexväst så långt ögat når.

Nu regnar det ännu mer, och min jacka har för länge sedan gett upp regnskyddet.
Som tur är hinner min kroppsvärme värma vattnet en stund innan det når min hud.

Jag kämpar mig tillbaks och ser tydligt avsaknaden av vagnspår / små fotspår i geggan / snön som ligger kvar på utpridda fläckar.

Här har ju barnagänget inte gått?!...

Jag fiskar upp mobilen innifrån jackfickan och stoppar in den i luvan för att skydda den mot väta.
Ringer upp dagis och flåsande undrar vart barngänget tagit vägen? Det är ju inte i fårhagen?...

Ahaaa.. Ok. Det har gått till en dunge närmre dagis.
Hmmm.
Bilen parkerad på andra sidan bron. Dungen där de är är åt helt andra hållet, en lång promenad bort.

Jag fortsätter min promenad.

Lala är helt blöt nu. Försökte skydda den med min jacka. Icke.

Då jag äntligen kommer fram till barnen ser de förskräckta på mig, fröknarna skrattar.
-Vi har redan haft picnic! Nu måste vi skynda oss tillbaka, det regnar ju så!.-

(Nähe?)...

Charlie strålar mot mig som en sol då han får sin knallgula ryggsäck i famnen. Han släpper den inte och han ger mig ett av sina underbara leenden.

Vi kramas snabbt, och jag börjar min vandring mot bilen, och hem till verkstaden igen.

Oj, vad det kändes bra i hjärtat att prioritera sitt älskade barn!...

Kram!! Tina.

tisdag 2 december 2008

Till en Syster...


Jag har ingen syster.
Men jag har många sisters in friendship...

Här är en ring till en kär syster. Jag tror hon skulle få den i Julklapp...

Nu måste jag ut i verkstaden igen, fler vill ha sina Julklappar, gärna igår!...

måndag 1 december 2008

Helgens smycken, på väg ut i vida världen!


KOlla!!
När man sitter och väger alla paket man packad för att få rätt porto, ser man att det blivit en ansenlig hög.
Egot i mig hämtar kameran, och förevigar...

Så man har en regnig dag...

Helgen har varit full av smide, silver och guld. Inte ett enda mässingssmycke, faktiskt.
Strök med fingrarna över den kalla plåten, och funderade på om jag skulle ta mig tid att göra det där smycket jag tänkt åt mig själv någon gång...
Och så vill jag ju ha tre smala silverringar på min vänsterhand, en för varje barn jag har.

Det får bli sedan.
Kan ju vara bra att få längta lite, se det som " leverenstid", för just nu finns faktiskt ingen tid till annat än att beta av beställningslistan.

Åhh, jag får så många inlägg i gästboken, har inte hunnit lägga ut dem ännu.
Sitter ibland och bläddrar igenom dem, och där finner man styrka och kraft att smida vidare då man är trött.
Tack snälla alla - som skriver en rad till mig!

Kommer ni ihåg hur man väntade ivrigt vid postlådan då man var liten. På brev från brevkompisar?...
Lika kul är det ju att få mail idag!

Nu har mitt kaffe snart tagit slut, och jag måste ut i silververkstaden.
Ikväll har jag ett möte med min Mentor.
Det ser jag verkligen fram emot!!
Skall försöka hinna klart dagens beställningar så jag " slipper" gå ut i verkstaden då jag kommer hem sent ikväll.
Tänk om alla finge vara så glada som jag då det bär av till jobbet?.. Mannen började muttra redan igårkväll...

Men snart är det Jul!...

söndag 30 november 2008

18 karat Guldhjärta & Kedja!


Äntligen hade jag en stund över så jag hann lägga upp den hett efterlängtade nyheten på min websida!!
Hjärtat är 19mm stort, och numera finns även äkta 18k Guldkedja till guldsmyckena!
Kedjan kallas Fyrkantskedja, eller Venecialänk.
Jag har köpt ett litet lager i 45cm längd.

Igår var vi bjudna på middag-kombinerad-pyselkväll hos goda vänner.
Det var jätteroligt att klippa, tova, tråckla och måla.
Jag lyckades bränna mig rejält på lim-pistolen och "tappade humöret" i form av strid / ljudlig ström allehanda svordomar som genast bannades av barnen som satt med runt bordet.
Moget, Mamman!...

Att mina smedsfingrar dessutom skulle vara de enda som brände sig är ju lite klumpigt.
Jag hanterar ju synnerligen heta legeringar och gaslågor varenda dag.
Men, tydligen, en liten Limpistol kan bringa de största på fall.
Skämt åsido. Man trodde ändå att mina tassar skulle vara mer härdade mot hetta än vad de var tydligen. Eller om jag "bara" var övermäkta klumpig bara. Men hett lim, är VAAAAAARRRRRMT!...

Det blev dock en blandad samlig pysselgrejer vi fick med oss hem.
Och magarna våra. HUA!! Stopp-proppmätta!!!
Maten var himmelsk;
Fläskfile i gjutjärnsgryta med sås kryddad med grönpeppar.
Till denna Tagliatelle BandPasta och en härlig sallad-påallt-annat-än-sallad.
Mannen i familjen är salladsproffs. Salladerna ser mer ut som stajlade växtgrupper med de mest fantastiska färgskalor man kan uppbringa.
Toppat med några droppar ditten och några droppar datten samt kryddning i samspel.

Efter detta, så man var redan mer än lovligt mätt; Hemgjord vaniljglass utan minsta tillstymmelse till iskristaller. Strösslad med bakade kaksmulor och Hallon-Jordgubbskompott.
Alltså, jag bara... dööör....

Tack käraste vänner för en fantastisk lördageftermiddag och kväll!!!