Så sött smycke jag tillverkade igår!...
I morse hade jag alla tre små/storgrabbarna hos mig i sängen medans pappan stökade ute i köket.
Hur jag drömde om sådana här söndagsmornar då jag var gravid minns jag..
Långa, gosiga söndagsmornar med alla-alla barnen under täcket slökikandes på någon tv film.
Kalla små fossar mot mina ben och klibbiga händer drar mig i håret.
Gosiga armar om min hals och ro.
Barnaprat. Livsfunderingar och världsliga ting.
Frågor som får svar, filosofier som utvecklas.
Barn. Mina käraste. Jag ville aldrig att morgonen skulle ta slut...
Förrän Fjärtbärt sätter sig ovanpå täcket på min mage och rider häst.
Det var inte hallondoft som kom ur den där blöjan vill jag lova!
I hast upp i badrummet. Fluffiga badrumsmattan varm av golvvärmen.
En nedbajsad tvååring lyckligt vevandes med stl 22:orna i vädret.
Bläääääää... sa jag till Charlie.
Varvid han gav upp ett illvrål utan dess like;
-MAMMA INTE BYTA BLÖJA PÅ MIG!!! PAPPA SKA BYTA!!! HAN SÄGER INTE ATT JAG LUKTAR BLÄÄÄ!! HAN SÄGER DET LUKTAR BARA ROSOR!!!!
Tydligt. Och i ett hislekigt antal decibel.
En nyvaken/nyuppstigen mamma vill inte...
Pappan kommer skrattandes in i badrummet.
Berättar att han och Charlan haft långa förtroliga samtal på skötbordet där Charlie språkat länge om att han föredrog pappan som blöjbytare, för att mamman bara säger att det luktar blä.
Det luktar ju Rosor!!..
Jag lämnade dessa tvenne allierade åt varann och begav mig åter till sängvärmen där mina långbenta snart-sexåringar hållit kudden varm åt mig.
Låg kvar ända tills det ropades - i samma decibelantal - från köket;
FRRRRRRRRRUUUUUUUUUKOOOOOOOOOOOOOOST!!!!!
Bara att stiga upp. Söndan hade ju långt ifrån bara börjat ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar