tisdag 31 mars 2009

Resa till Afrika med tre små barn.

Sitter med en nytänd brasa sprakande i bakgrunden.
Ångan från min espresso ringlar sakta över min arm där två ringar med småflagor från Afrikasolen börjat tröda fram.
Den torra flygplansluften har gjort sina spår...

Min kropp är så full av minnen från vår semester.
Min kameras minne är fullt, videokameran spolar den andra filmen med semesterbilder.
Glada, soliga ungar som badar i havet och springer mellan delfiner, apor och krokodiler.
Jadå, vi har sett mycket av Afrikas djurliv...

Försöker sålla lite bland allt vi varit med om.
Hitta en början på min berättelse.

Det allra färskaste minnet, och semesterns allra sista är mina brunbrända barn som slumrar in ovanför Banjuls flygplats, två minuter efter takeoff.
De sov hela vägen hem!...

(Fortfarande sitter minnet från flygresan till Thailand för ett år sedan fastestat i mitt medvetande. Charlie som grät förtvivlat hela vägen!... Det var riktigt hemskt!...)

Jag väljer att göra en mjukstart och berätta om vår semesters första dag;

Vi står nyvakna klockan 04.00 på måndagsmorgonen.
Barnens ögon tindrar och det är idag vi skall åka flygplan ända till Afrika!
Våra väskor är omsorgsfullt packade och vi har verkligen kämpat för att skära ner på packningen.
Fyra resväskor i olika storlekar tronar på vår bro.
Vi kikar ut genom fönstren efter taxin vi beställt.
Natten är fortfarande svart och sömnen vill inte riktigt lämna våra kroppar ännu...

Jag har trippelkollat med det stora taxibolag vi skall åka med till Arlanda.
Min man lider an hiskelig resfeber, vill kolla allt hundra gånger och vara ute i enormt god tid.

Så. Ett par starka billyktor kommer upp för vår garageuppfart.
Äntligen är vi på väg!

Jag håller Charlies lilla hand i min och pappan och de två sexåringarna kånkar duktigt väskor somo de överräcker till taxichauffören.

Nattens svenska kyla i mars biter i våra kinder, men de är röda av en helt annan anledning! Nu reser vi till äventyr!!

Så.
Taximannen ser på mig. (Nerifrån eftersom han är kortvuxen.)
-Du, mamman. Det verkar som om jag åkt ifrån bilbarnstolen.

Jag ser oförstående på honom och min halvsovande hjärnhalva reagerar inte på vad han säger.
-Vi hade ju beställt två bälteskuddar och en bakåtvänd stol till min lilleman?

-Öööhh, jo, men nu har jag glömt den stolen.

Jag fattar fortfarande inte, men så tänds en liten gnista:
-Du skämtar?!

Min reaktion blir heligt förbannad.
-Vilket jäkla dåligt skämt?!

Uffe och jag ser på varandra. Det går inte in.

-Eeehh, det är ju mitt fel. säger taxichaffisen.

Just det. Det är hans fel.
Men vad fan hjälper det när vi står hela familjen, mitt i natten med ett flygplan att passa?!...

Våra väskor står i bilen.
Kylan bits.
Barnen står förvirrade i den stora taxibilens dörr.
Vad gör vi nu då?

Uffe kollar på sin armbandsklocka...

söndag 15 mars 2009

Packad.




Sådärja.
Nu är alla beställningar vars betalning inkommit senast igår fredag klara.
Och väskorna står packade.

Idag väntar ett 35årskalas.
Imorrn far vi!

Vi har just kommit in från dagens sparkrunda.
Snön börjar smälta nu och jag anar att vi kommer hem till barmark.

I rabatten spirar små små knoppar och blad spricker fram ur jorden.
Bunten med snödroppar ser så härlig ut, små korta spröt i mängd.

Åhh, vad jag längar efter min härliga tomt full i vårblom!...
Ett infall av gröna fingrar *not* första året vi bodde här har resulterat i spridda tulpanskurar och krokusar lite varstans.
Sedan backen precis utanför huset med sina underbara vildblommor!
Den är verkligen helt fantastiskt!..
Skall verkligen försöka få den på bild.

Blommorna avlöser varandra hela våren.
Först ut blåsippor och krokus.
Sedan vitsippor opch vårlök. En och annan röd tulpan har spridit sig in även där.
Sedan avslutas allt med prunkade prakt av enorma gullvivor i gult och rött!

Detta blir mitt sista inlägg innan vit sand, turkost hav, lata dagar och hela min familj!
Nu skall vi byta kläder. För man skall vara fin på kalas, och de första dagarna av sin semester!
Kram!

lördag 14 mars 2009

1.5 eller 3?



1.5mm tjock bricka, specialbeställning och en 3mm tjock bricka.

Vår tomt ser ut som ett julkort.
Lustigt, efterosm det är Mars.
Kul då vi fortfarande kan använda sparken vi impulsköpte!
Vi har tagit långpromenader, och haft den med. Jösses så kul det kan vara med skogsbackarna!

Idag har farmor och farfar kommit. Är i skrivande stund ute i vinterlandskapet och gör snögubbar och härjar i snön!
Jag tycker mig höra hur det tjoas och stojas över den kommande sparkpromenaden! När de kommer in skall jag laga varmkorv till lunch.

Pappan utnyttjar tillfället och packar i ordning sina grejer.
Jag har under den gångna veckan packat åt mig och barnen.
Nu är det laddare till kamera, mobil och videokamera som står på tur.
Adaptern ligger redan i.
Det sägs att svenska mobiler inte kan användas i Afrika, men jag chansar. Den väger ju inte så mycket;o)
Den kan ju fungera!

Jag var uppe på vinden och inventerade sommarklädesförrådet häromdagen, vad mycket roligt man hittar!!
Som man liksom glömt att man hade!...
Får ta en sväng till när vi kommit hem!

Jag hittade ett gäng coola kläder som jag lagt undan eftersom jag rätt och slätt varit för tjock för dem. Nu funkar de igen!!
Jippiiiee!!

Nåja, det är ett gäng kilon kvar. Eftersom lilleman blir tre år i augusti kan man nog inte kalla dem graviditetskilon längre heller...
usch, hur bara kan man låta det fortsätta??
Pinsamt.

Nåja, nu är det taget tag i, och på god väg. Även om det är en del kvar...
Jovisstja, det var lite packning kvar också, bäst att sätta fart så jag hinner innan sparkpromenerarna kommer tillbaka och är hungriga!

torsdag 12 mars 2009

Halvpackad och hälften smitt.




Idag har jag fyllt en resväska.
Med barnkläder. Nytvättade och fint vikta så de skall klara sig utan att skrynkla ihop alldeles under resan.
Har börjat plocka ihop ett reseapotek, men det skall fyllas på lite.

Jag har också varit ute i silververkstaden förstås! Massor av jobb som måste bli klart innan jag åker!
Här ovan, några av de senaste smyckena!

Måste putsa upp mitt eget i silver också.
Fyrstaven gillar jag extra mycket just nu, men jag vill inte ha den i guld på när vi åker. Har en bland-de-första-jag-gjorde 6mm fyrstav i Silver.
Tänkte sätta den i en hjärtkedja, lite längre.
Men först måste den putsas alltså.

Alltid är det lite kvar att göra.
Lite, lite som bara måste fixas....

onsdag 11 mars 2009

Namnsmycken & Budskapssmycken.





Smitt så jag har blåsor (två små) på höger pekfinger..
*ynklig*

Jag jobbar med högväxeln i för att hinna allt innan semestern.
Kommer att bli välbehövliga lata dagar i solen!...
Hoppas bara att flygresan kommer att gå smidigt.

Snart är det dags!
Ha redan börjat plocka i en resväska med "måste-ha-med-sig" grejer.
Så man inte glömmer nåt.
Kvällens projekt blir att plocka ihop ett barn-rese-apotek.

Men först skall det smidas.
Eller, allra först skall jag äta två varmkorvar till lunch.
Viktväktarnas Weinerkorvar. Mums!

Magen knorrar, har fått lite för mycket kaffe.
Satt och fikade mig igenom förmiddagens strömavbrott _ ifgen!!! - med en granne. En helt fantastikst driven entreprenörtjej.
Lyckliga jag som känner henne!...

Nu är korven tok-kokad. Måste dra!

tisdag 10 mars 2009

Andetag.

Står i den mörka hallen. Ser skenet från en lampa ute i köket.
Det är alldeles tyst.
Snön har åter lagt sitt täcke över marken runt huset där vi bor.
Stora dalande flingor landar mjuk ovanpå de andra längs hela uppfarten.
Trädens vita grenar hänger tunga ner mot marken.

Jag ser inte detta, men jag vet att det finns därutanför.

Tystnaden är fullkomlig.
Jag blickar in mot lillemans rum som ligger mittemot storebrödernas rum.
Jag hör hans lugna, tunga andetag.
Hans lilla huvud ligger på den mjuka kudden.
Ett täcke rör sig från det andra rummet.
En av mina stora barn flyttar sig lite i sömnen.
Jag spänner öronen än mer.
Hör de två sexåringarna andas och sova djupt.

Stilla står jag. Och alldeles tyst.
Håller mina enga andetag för att låta deras nå mina öron.
Jodå, de andas alla tre.
Lugna trygga andetag.

Jag låter deras luft fylla mina lungor.
Kärleken bränner i mitt bröst.
Vilka alldeles underbara ungar vi har!...

Inte heller kärleken syns.
Men jag vet att den finns där, så stark att jag faktiskt kan ta på den.
Bara att lägga min hand på mitt brösts vänstra sida.
Dunk. Dunk. Dunk...

Jag smyger iväg till kontoret, för att lägga sista handen vid dagens beställningar som skall iväg imorgon.

Hör inte deras andetag längre.
Men jag vet att de finns där...

måndag 9 mars 2009

Tänk att jag KAN!...

http://missmaddis.com/2009/03/09/with-a-little-bad-thrown-in/

(Kopiera in länken i ditt adressfönster!)

Dagarna innan semestern...


En budskapsbricka med två små älskade barns namn...

Beställningarna fortsätter att komm in i strid ström.
Hittils har jag tänkt positivt och lovat leverens innan min semester.
Nu verkar det bli långa dagar ( kvällar och nätter...) innan deg är dags att borda flyget som skall ta oss till varmare breddgrader.
Hotellet är - förstås - utrustat med trådlös uppkoppling, så det blir nog lite jobba ändå.
Svårt att slita sig liksom...

Timmarna rusar som det är nu, jag menar - jösses, är klockan redan över fem?!...
Pappan står och lagar middag och jag svarar på mail.
Barnen leker i ett rum, jag tror det är Thomas Tågets vissla jag hör.

Joel sitter vid sin dator och spelar på bolibompa eller om det är nickelodeon.

Väskorna är urtorkade och de första sommarplaggen är nedlagda.
Tvättmaskinen går varm.

Idag när jag var inne och inhandlade nya polertrissor passade jag på att köpa några böcker till flygresan och så for några småbilar ner i kundvagnen också.
En överasskning om det blir tråkigt att sitta still länge.

Pappans resfeber har börjat stiga i gradantal, vi andra tar det lugnt.
Vacciner, sprutor och valuta är ordnade redan.

Ikväll då barnen lagt sig skall jag smida i ordning så mycket jag bara hinner så att det blir lättare att hinna med allt som är kvar.
Tanken är att få åtminstone alla betalningar som inkommit senast fredag iväg med posten innan vi åker.

Mörkret lägger sig utanför.
Min familj är hemma.
Nu återstår en familjemiddag.
Sedan kommer natten med John Blund.

söndag 8 mars 2009

Luftbubblor under isen...


Klassiska brickor på Ankarkedja i Mässing.

Idag då vi för andra gången gick ut för att leka - den första gången tog vi en timmes långpromenad med hela familjen och sparken - upptäckte jag till min glädje att det på våra plattor fram till huset smugit sig in lite luft under den glansblanka isen!
Härligt!!
Fram med stålkrattan och banka loss stora sjok som barnen turades om att skotta bort.
Lilleman visade stor styrka & uthållighet och var den som hjälpte mig skyffla den blöta isen mest!
Han stånkade och anföll isen med glädje och arbetslust lysande ur ögonen!

Nu har vi "torra" plattor att knata fram på om mornarna! Vi slipper vingla fram på morgontrötta fötter med risk för vurpor och halkningar!

Jag och Charlie gjorde också en annan fantastisk upptäckt!!
DET SPIRAR I RABATTEN!!!

Vårt hus ligger på en kulle med solsidan och rabatten åt samma håll.
Jorden hade torkat upp och ingen snö täcker den längre mot husväggen.
Där såg vi mängder av olika gröna spröt som letar sig uppåt!

Alltså, är det inte härligt?! Våren kommer i år igen!!!

Vi längtar så tills de vilda blommorna i baken utanför vårt hus kikar upp tillsammans med de planterade små krokusarna och tulpanerna!
Påskliljor, pärlhyacinter, blåsippor, vårlök och vitsippor!

Än så länge är hela kullen och gräset täckt av snön, men nu brukar det droppa i hängrännorna och en och annan pöl av vatten på garageuppfarten är kul att plaska i!

Nu hör jag hur pappan och barnen har dragit fram dammsugaren. Och här sitter (väl inte?!) jag...
Nu drar jag ut i tvättstugan och tvättar rent sommarkläderna vi kommer att få användning av om en vecka!!
Tjolahopp!!

lördag 7 mars 2009

Kärleksringar.



Kärleken till sina barn.
Jag vet precis hur ägaren till de här ringarna känner!...
En sann, fullständig och alldeles äkta, rå kärlek.

Det var med största glädje jag smidde dessa ringar.
För mig är det enormt roligt att få förtroendet att tillverka så betydelsefulla smycken...

Nu skall jag packa in barnen och mannen i bilen.
Vi far på shoppingrunda och passar på att skicka alla paketen som blev klara igår!

fredag 6 mars 2009

Snart semester.


Nyheter. Hjärta och stjärna.
Så snart jag hinner skall jag tillverka ett "tre stjärnor på rad" till mig själv!
Och snart är det semester!
Det skall bli helt underbart!!
Det var ett år sedan vi var iväg sist, till Thailand.
Mardrömsflygresa med en 1½åring...
Storgrabbarna var då fem år och det funkade alldeles utmärkt, men Charlie var ledsen.
Usch, när jag tänker på det var vi säkert en sån där som sabbade "flygresan" för att en unge var skrikig ( läs ledsen...)
Hoppas innerligt att denna flygning blir enklare, men han är ju större nu.
Nu flyger vi till Afrika!...
Sol, värme, familj och lediga dagar.

Mellan mina semestrar har det rullat på (toksnurrat emellanåt) konstant.
Jag har försökt vara ledig på helgerna, men det är ju så himla roligt samtidigt!!...
Jag älskar verkligen mitt jobb!
Även om man ibland får nippran på alla rapporter / bokföringsrutiner och fyllnadsinbetalningar som skall in före ett visst datum.

Jag fick ett långt mail av en tjej. Hon ville starta företag, men var osäker på huruvida hon bara kunde tänka sig att jobba på heltid med sin -nuvarande - hobby.
Jag skrev att det behövde hon faktiskt inte oroa sig för.
Det blir - om man väljer att göra allting själv - mycket mer än "hobbyn".
Bara bokföring - marknadsföring - planering - budgets och inköp blir nog 50% av arbetstiden...
(Och vips, så jobbade man inte "bara med sin hobby" ;o)

Nästa vecka har jag ett möte inbokat med min mentor.
En man jag ser upp till mycket. Skall göra mitt bästa för att förbereda mig.
och så skall ju suppleanten i mitt aktiebolag vara med också.
Det skall bli kul att se dem tillsammans!

Nu är det dags att skjutsa till dagis.
66% av styrkan.
Lilleman blir hemma med mig. Han hade ont i magen igår så dagis ringde och bad mig hämta honom.
(Så var det du som ringde på jobbmobilen så ber jag om ursäkt att jag inte svarade!)
Han blir hemma idag också.
Jobba kväll alltså. Efter att barnen har lagt sig.
För ingenting rubbar vårt fredagsmys!...

onsdag 4 mars 2009




Klassisk bricka i Mässing. Armband med hjärta till en syster, och så slipsnålen till en far.

Jag har byggt om i verkstaden litegrand och det tar faktist mer tillvänjning ärn man trodde.
Man har liksom kört in såg på att prylarna skall finnas på en viss plats, men Nähe? Där stod en hylla?...

Nåja, det blev väldigt fint och jag ser ju att det blev både rymligare och bättre.
men alltså, kroppen måste vänja om sig med rörelserna...
Pappa Uffe var med mig ute i verkstaden och sågade, polerade och borrade i både silver och mässing.
Jag har fullt upp i verkstaden, så lite hjälp - och sällskap - är välkommet!

Idag undrar jag om jag skall svänga förbi en kompis en stund, för det var läääänge sedan vi drack en kopp tillsammans...

tisdag 3 mars 2009

Ett brev...

Jag fick ett brev…

Jag fick ett brev från mina föräldrars nye granne.
Det är mina föräldrar som flyttat. Till drömplatsen att spendera sin kommande pensioner.
Vid havet, på samma plats som vi spenderade våra somrar på, då vi var den lilla kärnfamiljen.
Mamman, pappan, jag och min lillebrorsa.

Det är konstigt.
Vi har flyttat isär nu, men vi har alls inte splittrats!
Snarare har vi kommit varandra ännu närmre.
Som jag ser det. Jag mina barnaögon ser det.
När man bodde hemma, ville man ju iväg.
Man ville iväg med kompisarna på kvällarna, och man ville sova borta på helgen.

Tänk när det blir dags för mina små kids att vilja hemifrån.
Jösses… Shit…
Sedan får vi hoppas att den tid kommer då vi återigen finner oss sammansvetsade…
Sedan är det dags för nya tider.
Tänk när och om mina barn sår egna familjer?...
Då blir jag farmor…

I dag är det ju lång tid kvar. De äldsta är sex år gamla och min lilleman har just fyllt två.

Jo, det där brevet, ja.
En gång för länge sedan skulle mina föräldrar flyga till andra sidan jordklotet.
Mamma tycker inte om att flyga. Pappa älskar att resa.

Jag tänkte, om jag skriver ett brev som mamma kan läsa så blir nog flygresan i alla fall kortare och lättare att utstå.
Det blev ett långt brev.
Det blev ett jättelångt brev.

Jag lade det i ett A4kuvert mellan några tidningar i en platspåse som jag gav henne då jag släppte av dem på Arlanda. Så att hon skulle märka det då de kommit ombord.

Brevet kom från mitt hjärta och jag skrev ner en massa minnen och anekdoter från hela min barndom och mitt liv dittills.
Det var massor av sidor. Som en biografi, fast i brevform.
Personligt, men inte hur personligt som helst om du förstår hur jag menar.
Länge, länge sedan jag läste det nu, kommer inte riktigt ihåg hur jag skrev.

Skriva har jag alltid älskat att göra. Måste liksom, så känns det.
Det där brevet vet jag har en speciell plats hos mina föräldrar. I samma trasiga A4kuvert.

I alla fall har brevet utökats med både ditten och datten.
Jag har skrivit minnen under hela mitt liv, och speciellt sedan jag fick mina älskade barn.
Jag hoppas att få överlämna mina brev till dem någon gång i framtiden.
Kanske blir alltihop en bok till dem, mina älskade älskade barn?...

Nå.
Grannen. Han som skrev ett brev till mig.
Han är visst en känd författare.
Som mina föräldrar fått bra kontakt med.
Så bra att de ville bara visa honom någonting.
Mitt brev.

Känns inte alls konstigt – även om det kanske borde det – att någon utomstående läst det jag skrivit till mina föräldrar…

söndag 1 mars 2009

Nio grader minus och värmande vänskap!


Silverrringar i 2mm gods.

Idag åkte jag och storkillarna till Simon och Johanna.
Min kompis och deras kompis.
Jämngamla är vi allihop. Plus minus några år...

Vi hade en härlig dag i skogen.
Såg en massa intressanta djurspår, en mystisk koja som fungerade som jakttorn.
Inuti fanns en kamin med skorsten ut på taket.
Spännande värre!

På korvgrillingsplatsen intill en tjärn rusade en pytteliten mus omkrng och försvann raskt in under riset under en gran då grabbarnas nyfikenhet och jaktlust kopplades på.
Stackars liten...

Vi grillade korvar och drack saft.
Kaffe hade vi laddat med rejält hemma för att slippa släpa med termos.

Det var en sådan där härlig dag.
Kallt, men fylld av kompisar! Det gör vi gärna om snart!!