onsdag 30 december 2009

Tacksam.

Snart är detta året slut.
Året då jag tog tag i min övervikt. Hela tjugofem kilo har försvunnit.
Tjaa, inte "poff" direkt.. Men med medvetenhet, hjälp och sällskap.

Mina barn har blivit ett helt år äldre. Om en vecka fyller mina tvillingpojkar sju år.

I sju år har mitt hår fått växa - nästan fritt. Det hänger långt ner över byxlinningen nu. Då jag har det utsläppt. Oftast är det flätat, det är ju mest ivägen.
Funderar på om detta blir året då jag klipper mig kort igen.
Kikade genom alla foton, och hittade ett där jag (faktiskt!) är rätt snygg - och kortklippt... Man blir lite sugen igen på "frisyr"...

Året har formligen rusat sig genom både vinter, vår, sommar och höst. För att bli vinter nu igen. Kallt... Brrrrr...
Mitt företag har vuxit enormt mycket, dubblat både omsättning och personalstyrka.
Det är med stolt blick jag ser vad jag faktiskt åstadkommit.
Mina barn är väluppfostrade, hjälpsamma och förståndiga. Nästan jämt.
Hunden Sigge likaså. Han blir ett år i vår. Vårt svarta lilla yrväder.

Tvåtusentio. Jämnt delbart.
Jag delar numer mitt företag med min man och tillika arbetskollega.
Vi har en mycket spännande plan för det kommande året.

Barnen börjar ettan i höst, men först ett sommarlov! Till och med det har vi planer för!

Jag har - måste jag motvillig erkänna - tyvärr försakat mina vänner alldeles för mycket under 2009.
Att vara företagare har varit precis så roligt som jag föreställde mig, men det har tagit mycket mer av min tid i anspråk.
Jag tänkte ju faktistk först, då jag sade upp mig från min tjänst att jag skulle kunna driva företaget på halvtid och plugga - en dröm jag fortfarande när i mitt hjärta - på halvtid.
Kanske, kanske om några år...

Visst har jag träffat vänner och umgåtts, men då man ser tillbaks på saker man gjort och inte gjort tillhör alla mina vänner definitivt någon som jag vill "göra mer av" under 2010.

Att blogga har fört sitt till, men en annan dröm jag ahr är förstås min bok som ligger och "pyr & pockar"... Tid för mig, tid för min hjärna att få leverera, önskar jag mig under det kommande året.

Ur djupet av mitt hjärta önskar jag mina vänner och familj ett helt fantastiskt kommande år!
Där drömmar besannas, och kärlek besvaras. Jag önskar de får vara friska och där solen skiner i alla våra liv och att vi möts och känner glädje tillsammans.
Min tacksamhet gentemot familjen och mina vänner är så stor att den inte kan beskrivas...

Med långa följetänger och ord som beskriver mina känslor vore det nästan att försöka för mycket. Jag komprimerar det och säger från djupet av mitt hjärta; Tack för att ni finns...

tisdag 29 december 2009

Min Gästbok...

Jag älskar min gästbok!...
Jag blir så innerligen superlycklig av att läsa alla rader där!...

Idag kom en rad som jag faktiskt "väntat på"...
Så lycklig jag blir!....
...................................................................

Kristina (Gäst) 29 Dec 2009, 12:32 PM

Min sambo gav mig en ring på julaftonsmorgon som du tillverkat. Signe Seth och Lars håller tummarna......Och jag sa Jaaaa! Vilket underbart smycke!!Denna maffiga snygga ring med ett underbart budskap!! Tack så hjärtligt!!
Hälsn. Lars blivande fru
...................................................................

Robin (Gäst) 28 Dec 2009, 8:31 PM

Inte mycket för att skriva notiser om varor, men måste säga att jag är nöjd med den här produkten från första kontakten till att smycket delades ut på julafton. Vilken present och så uppskattat det blev!

Fantastisk komunikation och ett underbart tillmötesgående, snabb leverans, bra pris och bra kvalite.

Den som vill ge en fin present, överväg detta!

.....................................................................

måndag 28 december 2009

Vardag i verkstaden igen!

9karat GuldAmulett med typsnitt 2mm original.

9 karat Guld, Klassiska Brickor med Typsnitt Elin, 2.5mm höga tecken.

Nu är det slut på Jullugnet.
Skönt att jobba igen!
Barnen är hemma på Jullov, så vi jobba i skift jag och mannen. Han har gått ut för att göra sex stycken ringar och jag fick mail-tjänst under insomning av barnen.
Verkstaden är kall såhär års, det var faktiskt skönt att få komma in till värmen.
Egentligen är det underligt hur stor temperaturskillnad det kan vara eftersom allt ligger i samma hus?...
Kan bero på en sprakande brasa i vardagsrummet (ena änden av huset) förstås...

Vi fick en julklapp av suppleanten i styrelsen i jul!
En jättefin CD / radio till verkstaden. Funderar skarpt på att skifta den med den gamla som står i vårt kök...
Men det förslaget ratades direkt, köksradion används ju inte tillnärmelsevis lika frekvent som den i verkstaden, och det har förstås vederbörande rätt i.
Hoppas vi hinner koppla in den imorgon, jag drömmer ju om att få lyssna på bokcd´s...
Har några stycken liggandes som jag ser fram emot.

Faktiskt har jag hunnit läsa en del i jul.
Betar systematiskt av Läckbergs följetång. (!?)
En film blev det i julklapp också, vilket har givit mig ett jättesug efter även böckerna. Stieg Larssons trilogi.
Böcker skall ju läsas inte beskådas...

(Jodå, klart jag såg Stenhuggaren på tv...)

"Plong"!
Sådärja. Mail igen.
På´t bá!

söndag 27 december 2009

Julklappar.


Ring i 925 Sterlingsilver.
MELKER, våra barns kusin.
Denna ring pryder mamma Malins finger tillsammans med en ring min bror köpte i julklapp förra året med texten ÄLSKLING.

Man blir ju så glad!...

Idag är första dagen som det känns att själva julen är över.
Vi har firat i dagarna tre med släkten, två dagar hos oss, och en dag hos barnens farmor och farfar.

Kikar ut över det snöprydda landskapet, och hör hur barnen börjat klä på sig för att ta snön an.
Vi skall ut och åka julkpappskälkar, snösparkar och pulka!
Sigge skall ut i skogen med oss, och jag ser fram emot att få röra på julfläsket som hamnat på kroppen efter den goda julmaten och allt julgodis!
Imorgon är det dags för powerwalk igen!
Hopaps jag kommer att ha tid för det nu varje morgon igen!
Det har blivit lite lidande, men istället har vi hunnit tillverka varenda julklapp som beställts, och till min enorma glädje har det gått helt friktionsfritt även med Posten i år!!
Alla klappar har hunnit fram i god tid, och ingenting har kommit bort, eller blivit förstört i posthanteringen!!
Huuuuu, så skönt!!!

Nu är barnen snart klara, med pappans hjälp, och man bör själv klä sig efter vädret, minus 9 grader och skare på snön!

Tjolahopp!!

onsdag 23 december 2009

God Jul!


Som Karameller är dessa silveramuletter med sötvattenpärlor och hjärtan!

Tänk vilken härlig känsla det skall bli för oss imorgon!
Riktig egoboost att se framför sig hur många klappar under granarna som kommer från oss!!

Jag tar helg nu, för Uffe sitter just nu och packar paketen vars betalningar kom in idag, nu kan jag känna mig ledig imorgon!
Han får ta bilen till Posten och lämna vidare dessa paket i deras kapabla händer.
Själv skall jag mysa en stund i soffan med våra barn innan huset anstormas av släktingar och kära!

Vi har ingen Jansson ståendes i ugnen just nu. Men väl en "Ulvunger".
Jag gillar ju inte ansjovis, så vi kör en med Kassler till lunch, och en med kantareller till Faster Vegetarian.
Till det en maffig sallad.
Barnen (och farfar ;o) får varmkorv med bröd att stilla lunchhungern med innan det mer traditionella Julbordet öppnas till middagen.

Farmor har lovat bara maräng/grädd/hallontårta och DEN spar jag mig till! ;o)

Ljuvliga Jul. Härliga familj, Sköna tid...
Jag älskar mitt liv...

tisdag 22 december 2009

Och Tiden, den går...


Budskapsbricka med typsnitt gemener ( stor bokstav - Charlie )

//Hej, Mamma Hildegun!
Den här är inte till dig. Faktiskt...
En annan älskad fru, mamma och mormor skall visst får den i Julklapp...//

Igår kväll blev timman sen då vi stretade för att hinna klart julklapparna som måste iväg.
Denna silverbricka så full av kärlek till en kvinna postades tillsammans med en hel hög andra paket igårkväll.
Mannen tog bilen efter att ha läst en saga för barnen in till staden med en kartong full av paket.
Postpersonalen blev säkert jätteglada.

Vi brukar lämna post på Posten företagscenter, men har nyligen upptäckt en fantastisk kille som drivet en butik med tillhörande Postservice.
Klart vi gynnar andra egna-företagare!!
Han är desstuom mycket snabbare på att registrera alla paket vi kommer med, och han är som grädde på moset extremt serviceinriktad och trevlig!
En särskilt God Julhälsning vill vi sända till Gabbi på Årsta Travcafé här i Uppsala!
Tack för att du är så hjälpsam, och för att du mede ett leende tar hand om alla dina kunder!!
Fortsätter du såhär kommer ditt företag att gå så långt, så långt!!

Ute är det väldigt, väldigt kallt nu.
Jag känner kylan dra in över mina fingrar här på kontoret, Termometern visade på 20 minusgrader då vi lämnade barnen vid skolan i morse.
Sista dagen, sedan blir det jullov!!
Sovmornar, utelek och familj!!!
Åhhh, vad jag längtar!!!

Uffe och jag har bestämt att ha barnen hemma, om det behövs kommer vi att jobba i skift.

Idag väntar ett viktigt och väldigt intressant möte klockan 14.00.
Nu skall det förberedas, men först en varmkorvs lunch!
Kram på Er alla!

torsdag 17 december 2009

Mammamorgon...

Dagboksurdrag.
........................................
I morse satt vi alldeles stilla.
Klockan tickade – som det alltid brukar – från hörnet av rummet.
Idag var det annorlunda. Jag hörde den…

I mitt knä sitter en spenslig liten kropp lutad mot mitt bröst.
Hans andetag känns lugna, och hans små fingrar smeker sakta min arm.
Ingenting annat rör sig. Det är frid i mitt hus.

Solens strålar kastar strimmor av guld i mitt älskade barns hår.
De mjuka fjunen ligger i små bångstyriga klasar längs hans runda huvud.
Jag låter mina andetag bli små pustar som når hans lilla hjässa och jag ser hur de blonda stråna rör sig litegrann.

Klockan tickar vidare, och jag känner hur tiden rinner mellan mina fingrar som vatten i en sil
Om jag bara rådde över tid och rum.
Då skulle jag stoppa tiden och sitta kvar så länge det bara var möjligt…
Att sitta såhär, underbart och nära mitt älskade lilla barn.
Att kunna njuta av att känna hans små ben i mitt knä.
Att sitta stilla, blåsa lite på sitt barns huvud utan att han märker det och fortsätter kika på den tecknade fyra minutersfilm tv:n spelar upp en tidig morgon.
Snusa honom lite i nacken som doftar ljuvligt av gårdagskvällens bad.
Insupa de små, små fjunen som kikar fram under den lilla luggen i hans panna.

Jag vill så gärna strunta i allt vad plikter heter…
Hoppa över dagis idag. Att låta mina arbetsuppgifter vänta…
Jag skulle vilja låta mig få njuta av den lilla tid som så rasande fort går förbi.
Så att jag inte skulle missa det fantastiska det är att ha ett litet barn.
Att få se dagen med hans ögon. Att ta tillvara på det mirakel det är att bara få vara, och att få vara så tillsammans med sitt barn.

Han rör sig lite och för sina små fingrar upp emot håret där jag just blåst.
Det killar väl lite, men han säger ingenting utan fortsätter att betrakta de tecknade figurerna på tv:n.
Han smeker sitt huvud och efterlämnar några spretande lockar.
Jag kan inte motstå, utan följer impulsen och drar hans lilla kropp emot min och omfamnar honom mjukt och kysser hans hår.

Han vrider sig skrattande ur mitt grepp och vältrar sig ner mot golvet.
-Mamma toookig. Säger han eftertryckligt.

Jag ler mot honom och önskar att jag inte brutit den underbara förtrollning som lägrade vårt hus, denna tidiga måndagsmorgon…

Klockan tickar litet högre nu, låter det som , och vardagen gör sig påmind.
Det är litet bråttom nu, om vi skall hinna i tid till dagis.
Vindbyxor skall tas på, en fleecetröja under vindjackan, skor och mössa.

Kylan har kommit. Frosten låg vit på vår gräsmatta då jag drog upp rullgardinen.
Det har blivit höst…

Vi gör oss klara att äntra verkligheten där utanför vår ytterdörr.
Barnen skall köras den lilla biten till förskolan.
Mamman måste ta itu med sitt jobb.

Om man gav sig själv tiden varje dag att uppleva denna lilla vardagliga magi ändå…
Om man unnade sig själv att få bara vara.

Det där förunderligt mjuka håret på sitt barns huvud. Hur blev det så långt, så fort?..
Hur blev byxbenen så korta på så kort tid?

Tiden kan ingen stoppa. Hur gärna man än vill och önskar.
Men man kan ge sig själv den vackra gåvan, att stanna upp och dra in den stora, stora kärlek det ryms i varje dag, varje morgon och till varje barn.
Att andas in den så djupt ner i lungorna så den fyller hela kroppen tills det nästan gör ont…

Utanför dörren slår kylan emot oss.
Den bistra verkligheten kanske man skulle kunnat kalla den.
Hösten som kommer med vintern. Dagis, jobb, plikter och måsten.
Stress, kunder och personal. Raster, stämplingsklockor och mera måsten.

Den bittra vetskap att man måste.
Man måste lämna sina älskade barn till någon annan under tiden man gör sitt ämbete.
Det man älskar allra, allra mest.
Det vackraste man någonsin gjort, och det man på millisekunden skulle kunna dö för.

När jag som mamma ser mina barn genom grinden på förskolan, ser jag dem i en samling andra barn.
De leker och skrattar. De gräver i sandlådor, klättrar i träd och umgås tillsammans på barns sätt.
De är en i gänget. De är en av många.

För mig är de det allra underbaraste som finns.
För mig är de alldeles speciella.
De är något alldeles särskilt och jag kan verkligen känna fysisk smärta då jag måste skiljas från dem.
Så fysisk att det bränner bakom ögonlocken ibland, och jag måste skynda mig till bilen…

Som de morgnar då man måste lämna dem ifrån sig fastän man önskar annat…
Då man kunnat sitta och bara vara med dem.
När man befunnit sig så nära den heliga stund av innerlig kärlek då man kunnat sälja sin själ för att få tiden att stanna om än så bara för en liten, liten stund till…

Jag önskar med detta bara att ni får en likadan stund med era egna barn, eller den som ni håller närmast ert hjärta...

måndag 14 december 2009

Korta mail i Utboxen!

Nu i dagarna går många, mpånga mail från min adress med det korta meddelandet :
Hej!
-Uppskrivet!-

Vänlig hälsning, Tina.
www.alskadebarn.se


Detta för att jag skall kunna tillbringa så mycket tid det överhuvudtaget bara är möjligt ute i silververkstaden för att tillverka alla julklappar som skall iväg i så god tid innan Julafton som det överhuvudtaget bara är möjligt.

Det måhända låter kort och överdrivet koncist, men jag är tvungen att försöka eliminera tiden framför datorn och på kontoret just nu.

Vi jobbar i skift då barnen är hemma på kvällarna nu också.
En förälder ute i verkstaden ( ibland en lite grabb med där också, pysslandes med små (andra!) roliga saker ) och en förälder inne. Lekandes, sagoläsandes eller bara varandes tillsammans med barnen.

Då de gått och lagt sig, och helt säkert somnat används antingen mormor, morfar, farmor o farfar eller babywatchern ( dörrarna är förstås öppna mellan!) så är vi båda därute.

Idag den 14 december hade vi all-time-high i inbetalningar.
Nu är det verkligen högtryck, trots frysgrader och snöfall utanför huset!...

söndag 13 december 2009

Över.

Helgen är snart över.
Gårdagkvällens trevliga middag är över. Syns - eller känns inte ett spår..
Pappan tog barnen och åkte på Julmarknad, jag stannade hemam för att jobba ikapp.
Hann med både det och städa!
OCH ta en långprommis med Sigge för att pigga upp kroppen lite, jag fattar inte hur den där halva flaskan Carl Reh kunde sätta sprätt på mina hjärnceller på det däringa viset? Shit vad det snurrade i huvudet då våra vänner åkt hem!
Slutet på Robinsson fick vara, jag behövde nanna kudden.

Nu på kvällen har jag haft jordens rusch i mailboxen. Jag "skulle-bara-kolla-mailen" men inboxen var fullständigt proppfull, så det blev att sitta någon timme eller två.

Nu skall jag ta ut valpen på en miniprommis i mörkret, sedan skall det sovas.
Imorgon blir det ståttupp tiiiidigt för att i mörkret bege oss till dagis som har luciatåg, och på eftermiddagen har skolan detsamma! Ljuvlit!!

Men snön som föll igåreftermiddag/kväll är tydligen också över, och borta.
Grått, blött och trist. Och lerigt...
Ser fram emot lussarna i morgon.

fredag 11 december 2009

På rätt sida om midnatt.


Juklappar!

Nu är vi klara i verkstaden för den här veckan.
Nåja, två smycken till skall iväg, men till dagis på måndag. Så jag tror jag tar och gör dem ... sen, och låter det bli helg nu!

Kom nyss in från en nattprommis med Sigge.
Så vi hann jobba färdigt i fredags, nu är det ju lördag, och vi är lediga...

Men först skall vi sova. Och så gott jag kommer att sova!
Ute var det kyligt, men ingen snö. Jag vill ha snö...

Sigge och jag hörde ett rådjur skälla bortom skogsbrynet och valpen Ziggy blåste upp sig och fnös sådär faaaaarrrrrligt.. *hehe*

Idag plockades alltså julgranen fram, och nu är det JUL i vårt hus...
Imorgon skall det strykas gardiner och lagas middag, för vi får goda vänner på besök!
Barnkompisar som saknat varandra och trevliga föräldrar till det, så det blir nog en härlig dag.
Som jag hoppas börjar sent!
Jag är så sömnig på mornarna så jag begriper det inte?!
Dagarna och kvällarna - hur pigg som helst, men dessa alra mornar. Huuu...
Tur att pappan är pigg (nåja) och stiger upp med lilleman som absolut på-en-gång måste ha frukost!!
Jag brukar ligga kvar ett par minuter och lyssna till dem i köket.
Ljuvliga familj.

Nu har pappan bänkat sig och snabbspolar IDOLfinalen som vi spelade in.
Det är ju så skönt att bli klar med veckans jobb innan man "gör-ledigt"!
Jag hoppar tv.n som vanligt, tar en dusch och lägger mig med min bok en stund.
Varvar ner. Som man gör så bra här också.

Men först skall barna få sig en puss. Eller, tjaaa, Den här mamman skall stjäla sig en nattpuss!
GoNatt!

torsdag 10 december 2009

Snygga grabbar på Nobelmiddagen.

Hujedamej vilka toksnygga grabbar jag skickade iväg imorse till skolan.
Till lunchen vankades Nobelmiddag minsann. Trerätters...

Skjorta och slips hade både Emil & Joel. Stod högt upp på önskelistan till jul, men inte kan man låta dem vänta så länge, och absolut inte då det som sagt var finlunch på schemat?!
Charlie valde en snygg Spindelmannentröja han köpt själv. (Valt själv...;o)

Jag sade att jag gärna bytte med dem och åkte till skolan istället, för det lät så trevlig att få klä upp sig lite och äta lunch med så många andra...
Jag fick då tipset av min ene sexåring att jag ju kunde laga lunch som en nobelmiddag själv?
(Jo, gärna. Laga trerätters lunch till sig själv...)

Söta barn, och ingen fick jag på bild heller med de fina kläderna...
Nåja. Det kommer väl det också.

Jag undrar hur det funkade att vara i skolan en hel dag med slips förressten?...

Nu är barnen badade, pappan är ute i verkstaden dit jag också skall bege mig så snart mailen är avbetade.

Snart kommer fredag-lördag-söndag.
Jag har faktiskt lovat barnen att gran skall tas in och kläs i helgen.
Vi hade ju kunnat göra det redan förra helgen, men det kan vara skönt att få längta lite, och så är det ju kul att ha något att se fram emot!

Jag minns en jul för några år sedan...
Pappan (barnen var för små då ;o) tog in granen redan första december, klädde den och så stod den där och var vacker ända till Julafton.
Då hade jag ledsnat på den, men stod ut några dagar till...

Åhh, vad jag längtar till julafton.

Många spännande saker på gång nu.
Det blir en kul tid även på vägen fram till julafton!

onsdag 9 december 2009

Tyst...


Silverhjärta i Tiffanystil. AMOR VINCIT OMNIA. Kärleken övervinner allt.

Kvällen är tidig. Mina barn ligger i sina sängar.
Vi har nyss läst en saga och tittat på Julkalendern.
Dagarna tickar snabbt på och snart är det faktiskt julafton.

Jag sneglar mot min julklappslista. (Måste skriva upp både planerade julklappar och inhandlade.)
Så man inte glömmer något.
Får bli någon dag, eller eftermiddag för julklappsinköpen också.
Men jag tycker om att handla på nätet. Så smidigt.

Går hellre runt och bara myser utanför affärerna, litegrann för att kika på julskyltning och lite folk.
Insuper lite julstämning. När jag får tid.

Jag är sugen på att bara pepparkakshus också med barnen. Ett fint ett...
Om jag får någon deg kvar förstås.
Annars får det väl bli ett Pepparkaksuthus.
Eller pepparkakskoja.
Kanske.

Jag hoppas snön kommer snart. Det är så mörkt ute. Och blött...
Kikar ut. Ser ingenting. Det är så tyst, så tyst här ute på landet...
Snälla Tomten, skicka lite snö är du snäll...

tisdag 8 december 2009

Julklappar...


Klassiska Silverbrickor. Symboler, Tiara och Kungakrona.

Idag har vi tokjobbat i verkstaden!
Nonstop-jag-vet-inte-hur-många-timmar.

Min "lärling" lär sig hela tiden massor och kommer med egna idéer och förbättringar.
Det är så roligt att ha någon att dela det här med!
Och roligt med sällskap i verkstaden!

Även om man inte säger många ord till varandra är det skönt att någon står i närheten och lyssnar till ens uttalade tankar ibland.
Och lyssnar då jag jålar loss till någon låt på radion.

Stod och sågade konturer idag så jag blev helt stel, då helt plötsligt spelar de min favorit på radion!
Dans i hela tre minuter mjukade upp stela leder och gav upphov till ett härligt garv.
Påtalade att det visst - absolut ingick i ens arbetsuppgifter att dansa loss emellanåt.
Lärlingen måttligt road...
Undrar om jag skall inhandla en buggkurs eller nåt till verderbörande i julklapp.
Gissar att man själv åker på att följa med då.
Får fundera lite först på det... ;o)

Nu är det dags att call it the day. Krypa ner i sängen och bläddra i boken.
Mina Läckbergs har tagit slut, men jag har skrivit upp resterande på min önskelista.
Brottas undertiden med en annan bok, som jag tyvärr känner att det är lite svårare att komma in i.
Nåja.
Först skall Siggevalpen ut i mörkret och uträtta några behov, jag skall in till mina barn och ge dem varsin sov-puss och sedan, Sedan är det MIN tid.

måndag 7 december 2009

Oj...

Bare with me!...

Idag då jag kom in från verkstaden hade jag 85(åttifem!)mail att beta av!...
Det tar ju sin modiga tid, men jag svarar alla, så snabbt jag bara har möjlighet till.
Det gäller ju att vara ute i verkstaden också!

Full rulle här, kan man säga!
Det är något så fantastiskt roligt och jag får så många glada mail och många fulla av givande energi!

Idag- ett mail jag läste nu senast, Citerar de sista raderna:

"TUSEN TACK OCH FORTSÄTT VARA STOLT!!!

FÖR DET ÄR JAG!!!
Hann faktiskt inte ut från ICA innan det satt runt halsen.

MILJONER TACK från en mycket nöjd kund"



Ps;
Mina kära vänner, förlåt mig om jag inte hör av mig! Ni får gärna skicka en rad, eller slå en pling, en paus har ju ingen dött av, men det är svårt att hitta tiden...
Ds.

lördag 5 december 2009

Hur stavas det?


Det gäller att man håller tungan rätt i mun då timman är sen ute i tomteverkstaden!
Det här är rätt! En mening som hängt med i ett förhållande sedan början, och som nu skall bli en julklapp...
Fler spännande smycken? Kika in hos oss på Facebook!

Nu är i alla fall hela familjen frisk, och Uffe är tillbaks i verkstaden!
Och nu är det ju lördag, så jag skall försöka hinna vara ledig tillsammans med barnen.
Pappan är och fixar mat, för vi prioriter inte alls stå och "bara-laga-middag" i köket!

torsdag 3 december 2009

Närsomhelst, men inte nu...

Vaknade inatt av suspekta läten.
Går inte in på närmre hur det lät, men nu ligger mannen - tillika min kollega i företaget nedbäddad och är ute för räkning.

Strömavbrottet som varade nästan fyra timmar gjorde ju vissa förseningar i arbetet, men inte mer än jag vi kunde jobba in det på natten istället.

Julruschen som till min stora glädje började för länge sedan ( knappt slutat sedan den förra julen! ;o) har kommit igång på allvar.

Så jag står i verkstaden och jobbar så fingrarna glöder!
Sådan tur jag har att jag älskar mitt jobb så mycket!
Tänk om man slet för "någon annan" och inte trivdes på sin arbetsplats?
Jag jobbar för mig själv och alla härliga kunder som skickar mail både nu och då - mest hela tiden med fina rader om mina smycken och mitt lilla hörn på internet!
Då det känns tungt - för det gör det ibland och man är stressad för att man vill ju så mycket så fort - går jag in och hämtar kraft ur min fina gästbok!

Tack alla ni som lämnar en rad eller fler! Jag vill att ni skall veta vilken energi det ger att få ta del av era tankar och tycken om arbetet man lägger ner!

Nu skall jag packa ner de smycken som tillverkas innan lunchen och åka in till stan med dem.
Leverens imorgon fredag. Sedan kommer helgen. Då hinner jag jobba ikapp mer!
Hoppas mannen blir frisk snart. Tråkigt att ligga sjuk ju.
(Men ack, vilken fin verkstad jag huserar i alldeles själv nu om kvällarna! Så gott om plats, och så bra musik, och så kul att jobba med alla Julklappar!!

Tjolahopp!

tisdag 1 december 2009

Sicken tur att den kom tillbaks, Strömmen...

GAAAaahhhhh!
Idag - mitt i arbetspasset så fick vi strömavbrott.
Kolsvart. Inget kaffe, och inget ljus.

Inte bra.
Nu kom den tillbaks, Strömrackarn...
Tur för den det...

söndag 29 november 2009

Manschettknappar i silver!


Dessa manschettknappar är tillverkade i 925 Sterling Silver och självklart - som alltid hos oss väljer man texten själv!

I lördags var vi in till stan en sväng, och då vi parkerat vår fina - loggade - bil så kommer en kvinna fram till mig och efterfrågar just detta smycke!

Jag har haft det på gång ett tag, och jag har fått många frågor på just manschettknappar med text, så jag kunde inte låta bli att jobba lite med dem då vi kom hem fastän det var lördag och ledigt egentligen.
Nu ligger de i sortimentet! Äntligen!

I torsdags natt vaknade jag ju av att min ena storkille var magsjuk, men till min stora lycka tycks det bara vara han som blev sjuk. Vi andra mår prima!
Idag har vi varit ute hela dagen.
Rensat bland träd och buskar. Klippt ner vår bambu och barnen bar jätteduktigt bort alla bambugrenar som vuxit sig enorma under sommaren.

Det var inte särskilt vackert med de bruna, kala bambuträden såhär långt in på hösten, men det har liksom inte blivit av...

Vi sågade ner en gran på baksidan som vi "planterade" i torkvindans fot - passade utmärkt! - och ställde på framsidan och klädde i mängder med ljusgirlang!
Vackert, vackert!!

Jag och barnen var såklart tvungna att klä på oss utekläderna igen efter middagen för att beundra detta konstverk på kvällens mörka timmar.
Det blev ute lek, gungor och fotboll med Sigge nästan en timme innan läggdags.

Nu sover barnen, pappan stökar undan i köket efter dagens Guldbullebak.
(Jovisst, jag bakade ju ett fantastiskt matbröd igen också! Idag blev det kryddat formbröd med Chillisås och oregano! Låter galet kanske men ack, så gott!)

Mormor kom över till middagen. Hon skall ju jobba natt på Akademiska sjukhuset inatt, och då sover hon på dagen sedan på vår våning ovanpå garaget.
Skönt att ha henne här imorgon, vaken då barnen kommer hem från dagis, för nu är det verkligen rusch i verkstaden till Jul!
Så härligt!!

Nu skall det bläddras lite i kataloger för att gradera upp lagret lite inför alla Julklappar som skall iväg.
Namnsmycken i långa banor!
Helt ljuvligt att tänka på på Julaftonen... Hur många tindrande ögon kommer att se våra handgjorda silversmycken i sina små askar under julklappsutdelningen egentligen?...
Fantastiskt, jag känner mig så hedrad och lycklig!!

lördag 28 november 2009

Klar på rätt sida om midnatt.

Klassiska Silverbrickor i nya snygg-asken Lila!

Vi blev nyss klara med dagens dagsverke, jag och mannen.
Nu knaprar jag några bananchips och konstaterar att det är helg.

Natten som var vaknade jag av en ynklig sexåring (snart sju förressten) som förtvivlad stod bredvid min säng och höll sig om magen...
Magsjuka under fyra av nattens timmar.

Vi andra har klarat oss hittills och det gick i både frukost, lunch och middag och en glass i den magonda mannen.
Stackarn.

Vi tog det lugnt idag.
Hade alla tre barnen hemma. Ingen bra idé att ta några som eventuellt kan sprida magsjuka till skola och dagis.

Frammåt femtiden blev alla barnen jättepigga och vi valde att gå ut på tomten och sparka lite boll med pannlamporna på.
Joo. Det är möööörkt härute på landet...

Nu sover grabbarna sedan länge. Jag skall också ta mig isäng.
Mera Läckberg.

Men först ett glas vatten eller två.
Man blir törstig av bananchips...

torsdag 26 november 2009

Romantik & skitiga skor. Stordåd på gång.

Budskapssmycke i särklass, En Fyrstav i 925 Silver. 5mm bred.
Texten talar precis om hur mycket kärlek som finns från givaren till mottagaren...



Romantiska jul. Snart är det faktiskt jul!
Här har vi fuskat igång med lite ljusstakar i fönstren, jag skall försöka ta med en kamera ut när det skymmer imorgon!
Vårt fina hus på sin lilla kulle!

Idag har varit en dag jag sent kommer att glömma!
Vi valde - min man och jag - att ta mötet på språng istället för att sitta till bords eller på kontoret.
På med joggingkläderna, fram med Sigges koppel och ut på vägarna runt Marielund där vi bor.
Vägarna genom skogen var torra på sina ställen - för här har minsann solen kikat fram mellan molnen!
men måååånga lååååånga sträckor var rena lervällingen!
Shit, vad de skogsavverkande maskinerna kan sabba vägar!
Jag lovar - en lång bit av vägen var fullständigt täckt av djupa sjöar med lera.
Jag fick ta sats långt ifrån och idka inte-sedan-skol-tiden-längdhopp!
Om jag klarade mig torrskodd?

Näe... *hehe*
Nästa pöl gick jag en lång omväg runt i skogen. Så jag blev dyngsur i dojjrona av vatten istället, men det var åtminstone rent..

Långt, långt var vi och mycket, mycket hann vi gå igenom!
Planer inför framtiden, för företaget. Spännande sådana!
Både han och jag fick varsin uppgift som vi skulle ha klara innan kvällen, och båda två har vi bokat upp möten på respektive håll för detta.

Sedan blir det målsättning, och tidsperspektiv.
Planering och strategi. Genomförande och uppföljningar.

Jag säger bara en sak. År 2010 kommer att bli ett fint år!
Det känns att vi spelar på samma lyra nu, eller tja.. I samma orkester i alla fall!

Rent privat funderar jag på om det är dags att fortsätta förnyelsen.
Många kilon borta nu och tänk om man skulle fixa bort några till genom att pallra sig till frisören också?
Jag är himla sugen på den där frissan jag hade i mitt förra liv - innan barnen!...
Nu har jag faktiskt inte klippt mig på sju år! Drygt!..
Åhhjo, ett par toppar har väl maken kottat av med min frisörsax i alla fall, och några toppar till har man ju lyckats klippa själv nu då det är så fruktansvärt långt.

Som det är nu sitter jag på hårtopparna då jag sitter på kontorsstolen och har det utsläppt.

Antingen har alltså min rygg blivit avsevärt kortare, rumpan väldigt mycket mindre eller så har håret vuxit som ogräs?...
Efter det att jag fick barn snurrar tiden på så fruktansvärt fort, och det i kombination med en suverän hårkvalitet ( amning med tvillingar och en enling några år senare till trots...) har gjort att jag sitter så här nu.
På håret.
;o)

Well well. Så kan det gå.

Nu skall den här mamman ta med sig hårmanen och krypa till sängs.
Tidigt frukost med kandelabrar står på agendan.
Imorgon - Ljuvliga, ljuvliga fredag!!
Godnatt!

onsdag 25 november 2009

Skiljas från de första gosiga små plaggen?...

Dagboksurdrag...

Städade i Emil och Joels garderob och byrå idag. Det börjar bli platsbrist här..
Blev sittandes på sängkanten med en hög av mjuka omlottröjor, pyttebyxor, minibody´s, småsockor, allra första varmfodrade velouroverallerna.
De hade dem på sig den där dagen för snart sju år sedan, i januari då vi för första gången skulle ta hem våra barn.
Jag drar ett djupt andetag i tyget och förnimmer doften och minnena från den tiden.
Vinter, snö. Mina små pojkar inbäddade i mjukaste overallerna vi kunde hitta. Under varsin fleecefilt i babyskydden.
Mitt hjärta bultar så jag nästan kan höra det. Vi skall få lämna BB och åka hem med våra små...
Det har hunnit bli eftermiddag. Känslan är svår att beskriva. Nervositet, enorm lycka, tillförsikt och lite rädsla.
Man vill så mycket för sina barn. Där ligger de med stora ögon blickandes ut i världen. Den stora stygga världen..
Jag skall ta hand om er, kära barn.
Jag ska älska er tills mitt hjärta slutar slå.

En liten hand sticker fram ur overallen. Jag stoppar försiktigt in den. Den får inte bli kall. Jag smeker en liten rosa kind. Munnen söker mot mitt finger.
När vi kommer hem skall du få mat, liten. Snart.

När vi stiger in i huset, hemma, ser allt så välbekant ut. Men ändå så främmande. Världen blir sig aldrig mer lik.
Vi har fått barn. Två underbara små gossar.

De sover. Vi lägger dem på sängen jag nu sitter på och öppnar försiktigt upp overallerna. Inuti är det varmt och gott. Jag tar en liten varm hand i min. Så liten.
Så perfekt.
Nu är vi hemma mina barn. Nu är ni hos oss. Äntligen.

Så rycks jag ur minnena av ett gurglande babyskratt. Joel kommer åkandes i sin gåstol. Åker fram till mig, och drar overallen ur handen på mig.
Den ser ut som en dockoverall i hans famn. Har verkligen den killen fått plats däri?..
Jag plockar upp den från golvet, Joel hittade något annat, roligare att leka med.
Blir sittandes ännu en stund. Ler stort genom tårfyllda ögon. Håller den lilla overallen.
Så liten och så full av minnen.

Jag VANN ett EXTRAPRIS!!

Jag är så glad och nöjd med den här dagen!
Har varit på ett fantstiskt seminarium i Entreprenörskap i Uppsala Universitets fina aula!
Lyssnat med stoooora öron på otroliga talare och låtit mig inspireras av deras företagarskap och otroliga resor i Entreprenörslandskapen.

Sedan har jag vunnit en Tävling också!
http://www.spegelzoom.se/tavlingno1avgjord.html

Jag är så stolt, och så glad!

Nu kommer jag att sova gott och mötas av en genomhärlig onsdag. Det är jag säker på!!

måndag 23 november 2009

Familjen i fokus på evig cirkel...


Silvercirklar.
Cirklarna är tillverkade - för hand - i 925 Sterling silver, 2mm tjocka och 19mm i ytterdiameter.
Texten är stansad med typsnitt 1mm original.
Kedjorna kallas Pansarkedja.

Hängena har plats för mycket text och kan stansas på båda sidor!

Dessa tre är på väg i varsin presentask - olika färger - och når förhoppningsvis mottagaren på torsdag!

Nu är klockan massor och med tanke på hur trötta vi var hela familjen i morse bör man masa sig to bed.
Nu.
På en gång. Bums.
Godnatt!

söndag 22 november 2009

Slow söndag.

Med en härlig middag igårkväll slöades söndagen genom.
Våra vänner Johanna och Stefan kom över och spenderade kvällen i vårt vardagsrum med oss.
Barnen lekte ändra fram till klockan 22.00, och det är ganska sent för att vara våra barn. Simon är nog van att vara uppe längre.

I en hast bestämdes att kompisen Simon skulle premiär-sova-borta. Hos oss!
Extrasäng bäddades och vinkevink till mamman och pappan så var det dags för P.Js och tandbrostning.
Storgrabbarna låg fnittrandes och småsnackade i en haltimme, lilleman somnade ensam i sitt eget rum på två röda.

Min och Uffes kväll avslutades med lite film framför brasan.
Min egen kväll tog sin avrundning med Camilla Läckbergs Fyrvaktaren. Spooooky...

Under småbarnsåren har det inte blivit mycket läst för mig, men jag kan nog avslöja att jag säkert läst fler böcker än de flesta under åren som gick innan jag blev mamma..
Har ett helt bibliotek i våningen ovanför vårt garage fullt med godbitar och annat. (En del skit också...;o)

Efter det att vi fick Charlie har ju min tid fyllts av Älskade Barn AB. som ju - faktiskt - började som en kul grej.
En hobby. Sydde barnkläder i mängder och då lådor och garderober svämmade över provade jag att avyttra några.
Det tog fart.
När jag sedan började med namnsmycken och smyckesdesign i silver och sedermera 18karat Guld och Mässing tog det än mer fart.

Tid att läsa fick stryka på foten, då mina barn och min familj naturlitvis kom i första rummet. Sedan kom mitt älskade skapande...
Nu med en anställd i verkstaden finner jag åter lite tid över att plöja sidor efter sidor. Kapitel efter kapitel.

Jag funderar också på att införskaffa en cdspelare ut till verkstaden för att kunna lyssna på talböcker, vilka jag upptäckte en gång för länge sedan från sjuksängen med inflammerade tårkanaler.
Kunde inte göra någonting annat än ligga i ett mörkt rum, och även då flödade tårarna.

Lyssna på ljudböcker var något jag tog med mig sedan. Passade ju så bra då jag pendlade långt till arbetet!

Men jag föredrar ju att läsa böckerna själv.
Att smeka orden med mina egna ögon och uppfatta dem på mitt egna sätt i min lilla hjärna där upptill...

Idag har vi i alla fall inte gjort särskilt många knop.
Promenerat med Sigge i skogen.
Sigges svarlockiga päls var full av småpinnar och barr och "fnös" och det tog ju sin lilla tid att få honom ren efter varje promenad.

Lunchen värmdes så snabbt och snärtigt av gårdagens ljuvliga middag.

Regnet har strilat utanför vårt hus, med små uppehåll men ingen sol. Alls.

Imorgon - måndag.
Skola och dagis. Kvartsamtal på det sistnämna på eftermiddagen, Trevligt.
Jobb och planer inför framtiden. På tisdag ser jag med stor spänning fram emot ett spännande seminarium och efterkommande fika med en för mig väldigt spännande och kunnig person.

Till helgen skall jag kika efter ljusstakar till fönstren i förråden, och kanske sätter jag upp nya gardiner.

Nu tänkter jag dra mig tillbaka med min bok. Mysigt!

fredag 20 november 2009

Fredagkväll.

Fredagen är till ända om en timme och en halv.
Jag har jobbat klart och sitter och fixar med lite annat.

Lyssnar på en låt som satt sig fullständigt i min skalle.


Nynnar konstant på den. Jobbigt.

Hörde att hon - LadyGaga gjort en sak som värmer mitt hjärta och där vann hon min respekt.
Inte genom hennes outfits...;o)

Med pengarna hon tjänat - det går tydligen ganska bra för henne - hade hon köpt sin dödssjuke far ett nytt hjärta...

Idag har jag och Sigge gått på strapatsrik Powerwalk genom djupaste skogen, över de högsta rullstensåsarna och över de blötaste och taggigaste kalhyggen vi kunde hitta.
Snålblåsten ven om öronen och regnet piskade oss då vi sneddade över åkrarna längs med ån tillsammans med Lotte och Luna.

Jag åkte till stan med paketen jag skulle posta idag och passade på att införskaffa nya träningskläder.
Sådana som tål både mer kyla och vind är de jag fick i födelsedagspresent och f-ö älskar! Dags för vintern nu snart ju!

Jag såg ännu inte en enda ljusstake i något av alla de fönster jag passerade.
Längtar verkligen efter att få pynta och skapa julstämning nu!...

Nu är helgen välkommen.
Det bli barnakompisar över, och på Lördagkvällen även vidhängande föräldrar!
Johanna med familj kommer på middag och det skall bli sååå trevligt!

Nu skall vi skriva ihop en meny. Och lägga lite gott på kylning.

Trevlig Helg allesammans!

onsdag 18 november 2009

Att vara Mamma. Också.

En morgon, för länge sedan. Då min lilleman var liten minns jag särskilt.
Vi satt alldeles stilla.
Klockan tickade – som det alltid brukar – från hörnet av rummet.
Idag var det annorlunda. Jag hörde den…

I mitt knä sitter en spenslig liten kropp lutad mot mitt bröst.
Hans andetag känns lugna, och hans små fingrar smeker sakta min arm.
Ingenting annat rör sig. Det är frid i mitt hus.

Solens strålar kastar strimmor av guld i mitt älskade barns hår.
De mjuka fjunen ligger i små bångstyriga klasar längs hans runda huvud.
Jag låter mina andetag bli små pustar som når hans lilla hjässa och jag ser hur de blonda stråna rör sig litegrann.

Klockan tickar vidare, och jag känner hur tiden rinner mellan mina fingrar som vatten i en sil
Om jag bara rådde över tid och rum.
Då skulle jag stoppa tiden och sitta kvar så länge det bara var möjligt…
Att sitta såhär, underbart och nära mitt älskade lilla barn.
Att kunna njuta av att känna hans små ben i mitt knä.
Att sitta stilla, blåsa lite på sitt barns huvud utan att han märker det och fortsätter kika på den tecknade fyra minutersfilm tv:n spelar upp en tidig morgon.
Snusa honom lite i nacken som doftar ljuvligt av gårdagskvällens bad.
Insupa de små, små fjunen som kikar fram under den lilla luggen i hans panna.

Jag vill så gärna strunta i allt vad plikter heter…
Hoppa över dagis idag. Att låta mina arbetsuppgifter vänta…
Jag skulle vilja låta mig få njuta av den lilla tid som så rasande fort går förbi.
Så att jag inte skulle missa det fantastiska det är att ha ett litet barn.
Att få se dagen med hans ögon. Att ta tillvara på det mirakel det är att bara få vara, och att få vara så tillsammans med sitt barn.

Han rör sig lite och för sina små fingrar upp emot håret där jag just blåst.
Det killar väl lite, men han säger ingenting utan fortsätter att betrakta de tecknade figurerna på tv:n.
Han smeker sitt huvud och efterlämnar några spretande lockar.
Jag kan inte motstå, utan följer impulsen och drar hans lilla kropp emot min och omfamnar honom mjukt och kysser hans hår.

Han vrider sig skrattande ur mitt grepp och vältrar sig ner mot golvet.
-Mamma toookig. Säger han eftertryckligt.

Jag ler mot honom och önskar att jag inte brutit den underbara förtrollning som lägrade vårt hus, denna tidiga måndagsmorgon…

Klockan tickar litet högre nu, låter det som och vardagen gör sig påmind.
Det är litet bråttom nu, om vi skall hinna i tid till dagis.
Vindbyxor skall tas på, en fleecetröja under vindjackan, skor och mössa.

Kylan har kommit. Frosten låg vit på vår gräsmatta då jag drog upp rullgardinen.
Det har blivit höst…

Vi gör oss klara att äntra verkligheten där utanför vår ytterdörr.
Barnen skall köras den lilla biten till förskolan.
Mamman måste ta itu med sitt jobb.

Om man gav sig själv tiden varje dag att uppleva denna lilla vardagliga magi ändå…
Om man unnade sig själv att få bara vara.

Det där förunderligt mjuka håret på sitt barns huvud. Hur blev det så långt, så fort?..
Hur blev byxbenen så korta på så kort tid?

Tiden kan ingen stoppa. Hur gärna man än vill och önskar.
Men man kan ge sig själv den vackra gåvan, att stanna upp och dra in den stora, stora kärlek det ryms i varje dag, varje morgon och till varje barn.
Att andas in den så djupt ner i lungorna så den fyller hela kroppen tills det nästan gör ont…

Utanför dörren slår kylan emot oss.
Den bistra verkligheten kanske man skulle kunnat kalla den.
Hösten som kommer med vintern. Dagis, jobb, plikter och måsten.
Stress, kunder och personal. Raster, stämplingsklockor och mera måsten.

Den bittra vetskap att man måste.
Man måste lämna sina älskade barn till någon annan under tiden man gör sitt ämbete.
Det man älskar allra, allra mest.
Det vackraste man någonsin gjort, och det man på millisekunden skulle kunna dö för.

När jag som mamma ser mina barn genom grinden på förskolan, ser jag dem i en samling andra barn.
De leker och skrattar. De gräver i sandlådor, klättrar i träd och umgås tillsammans på barns sätt.
De är en i gänget. De är en av många.

För mig är de det allra underbaraste som finns.
För mig är de alldeles speciella.
De är något alldeles särskilt och jag kan verkligen känna fysisk smärta då jag måste skiljas från dem.
Så fysisk att det bränner bakom ögonlocken ibland, och jag måste skynda mig till bilen…

Som de morgnar då man måste lämna dem ifrån sig fastän man önskar annat…
Då man kunnat sitta och bara vara med dem.
När man befunnit sig så nära den heliga stund av innerlig kärlek då man kunnat sälja sin själ för att få tiden att stanna om än så bara för en liten, liten stund till…

Jag önskar med detta bara att ni får en likadan stund med era egna barn, eller den som ni håller närmast ert hjärta...

tisdag 17 november 2009

En måndagseftermiddag.

Igår hämtade jag barnen i skymningen.
Drog ur deras reflexer ur fickorna, så att de skulle synas ordentligt då vi går över parkeringen.
Barnen är lite stojiga men trötta efter en måndag på skola och dagis.
Jag får bära Charlie som lutar sitt huvud mot min axel.
Emil och Joel stretar på med extratröjorna och ryggsäckarna i sina famnar.

Kör genom det allt tätare mörkret på den ganska smala landsvägen mot vårt hus som ligger på kullen vid skogsbrynet.
Vi leker att jag är piloten som kör flygplanet till Thailand.
Instrumentbrädans gröna siffror och symboler lyser mot oss i mörkret inne i cockpit.
Charlie är flygvärdinna och ropar "Vill nån beställa?!"
Emil och Joel sitter längst bak i den stora Chryslern som agerar flygplan i vår lek och kommenterar friskt ur sina fantasier vad det är vi ser utanför fönstren.

Jag manövrerar planet längs åkrar och numera tomma hagar, genom skogspartier och förbi av större avfart.
Fortsätter mot flygplatsen i Thailand där vi bestämt att vårt hus är flygplatsen.
Förundras över mina barns roliga fantasilek.

Vi svänger upp på garageuppfarten (landar), parkerar och stiger ut.
Möts av pappa och Sigge på bron. De får vara tullen!...

Vi äter middag tillsammans. Inte så värst Thai-inspirerat tyvärr, men mysigt då vi väljer att ha lampan i taket släkt och tänder istället den femarmade kandelabern och ställer den mitt på middagsbordet.
Pratar om dagen som gått, lekar, kompisar och så flygresan hem förstås.

Efter middagen går pappan med storgrabbarna och spelar tvspel.
Charlie vill se Blixten McQueen och parkerar sin härt på det stora stadiga soffbordet.
En gång då Charlie var ungefär två minns jag att jag bar honom och klappade honom lite på ena skinkan.
Frågade den spenslige pojken i min famn:
"Vad är det här för en liten skinka?" varvid jag rappt fick till svar:
"Det är ingen hinka, det är en HÄRT!"

Lägger mig och lutar huvudet mot armstödet på soffan - helt i fel vinkel för att kunna se filmen som börjar rulla på tv;n - men mina ögon vilar på den lille killen som med stora ögon betraktar alla färger på tnv som tillsammans bildar film och äventyr.

Han sitter alldeles stilla.
Jag tänker att det kan väl aldrig vara särskilt skönt att sitta på det hårda bordet, så jag lockar honom att komma och lägga sig bredvid mig.
Inte. Hans blick lämnar inte den röda racerbilen.

Jag betraktar hans profil.
Det nyklippta gyllene håret, som silke på hans hjässa.
Den lilla halsen med den mjuka gropen i nacken.
En trubbig näsa och en silkeslen kind. Stor mun, lite öppen i koncentration mot tvn.
Ett litet födelsemärke på kinden, nästan alldeles precis invid örsnibben.
Huvudets vackra form, den höga pannan. Min vackre lille son.
Hans härt blir platt mot bordsskivan och han sitter och dinglar så smått med benen.

Ur högtalarna lyssnar jag till:

Life's like a road that you travel on
When there's one day here and the next day gone
Sometimes you bend sometimes you stand
Sometimes you turn your back to the wind
There's a world outside every darkened Door
Where blues won't haunt you anymore
Where the brave are free and lovers soar
Come ride with me to the distant shore
We won't hesitate break down the garden gate
There's not much left today
Life is a highway
I want to ride it all night long
If you're going my way
I want to drive it all night long


Jag skulle göra allt för mina barn.
Att leva mitt liv vid sidan av mina barn... Jag gör vad som krävs och jag gör det i kärlek.
Den lille mannen på bordet störs inte alls av tjoandet i från rummet bradvid där brorsorna och pappan spelar spel. Hans blick är på tvn, på hans favorit-för-tillfället. Blixten McQueen. Den röda racerbilen som lär sig att först är inte alltid bäst...

Sträckläste Camilla Läckbergs Sjöjungfrun inatt.

Mina barn håller på att växa upp. Jag står bredvid och ser dem ta dagen an.
En mor, en betraktare och en beskyddare. En som älskar dem ovillkorligt.

Sjöjungfrun lämnade mig med sista sidan stängd i ett tillstånd av smått illamående, men berörd i både hjärta och sinne.
Ödet. Som man inte vet någonting om förrän efteråt, när man har facit i hand och då det är försent att ändra.
Än så länge kan jag skydda mina barn ganska bra.
Men de komemr ju att bli stora och behöva fatta sina egna beslut...
Det skrämmer mig lite, och inte så lite heller faktiskt...
Klart jag tror på dem, och gör allt i min makt för att lära dem om livet.
Men livet är stort, och även om mina barn är det särdeles största delen i mitt liv kommer ju jag förstås inte att vara den största delen i deras liv ju.

Att ha en bebis famnen eller i en vagn är en sak.
(Eller som jag förunnades, två små bebisar på samma gång.)
Att ha stora barn ger - tro mig! - en annan syn på livet...

Det lilla ansiktet på kroppen som fortfarande sitter på soffbordet och tittar på Blixten är uppmärksamt på vad som rör sig på skärmen framför.
Hans mjuka händer ligger i hans lilla byxbeklädda knä.
Fötterna sticker fram ur byxbenen med de små tårna - alldeles perfekta - lite viftandes i luften.
Jag ändrar ställning försiktigt och fråga återigen om han inte vill göra mig sällskap på soffan så att jag får krama honom lite?

Han tittar på mig och stäcker sina armar mot mig. Jag reser mig och hämtar den lille mannen som lägger sina armar om min hals och kryper nära mig då vi lägger oss igen på soffan.

Han fortsätter kika på filmen, jag fortsätter beundra detta lilla underverk och snusar honom försiktigt - så han inte skall bli störd - i nacken och håller mina armar om hans kropp så han inte skall trilla ner.

Än så länge finns gott om tid att oroa sig för vad som kan hända i deras liv, men jag tar stunden tillvara och njuter istället av den tid vi har just nu...

måndag 16 november 2009

Viktigt.

AB IMO PECTORE. Av hela mitt hjärta.
Armband, Klassisk Armbandsbricka med ställbar Vaxad bomullsrem.

Av Hela Mitt Hjärta.
Viktiga ord för mig osm jag föröker leva efter.
"Då du gör någonting, gör det ordentligt."
Gå in för det du gör med din själ.
Gör det du skall, och gör det på riktigt.

Om man hellre vill göra något halvhjärtat tror jag ibland det är bättre att faktiskt låta bli.

Viktigt. Vikt.
Min vikt har varit en viktig grej för mig det här året.
jag är nog ännu inte riktigt framme vid mitt slutmål, men jag jobbar på att komma dit.
Hittills jag släppt ifrån mig / kämpat av mig tjugofem kilo.

Provade att bära så tunga handelskassar häromdagen. (Vägde dem på våg.)
Shit alltså, det är himla mycket!....

Jag har tagit hjälp av Viktväktarna, de första arton veckorna på året.
Trots två veckors utlandsresa i mitten av den perioden lyckades jag under samma tid gå ner över två kilo! Och hela sommaren, inte upp ett endaste kilo!!

Det är faktiskt inte utan att jag är mycket stolt över mig själv, både över det och över hela viktnedgången.

Jag har varvat mina belöningar med lite shopping - för man behöver ju faktiskt nya kläder, som sitter lite bättre än tält... - och timmar vid min fina symaskin då jag modellerat om en hel del av mina stora kläder.
Mycket överblivet och bortklippt tyg blev det...

Jag passar på att tipsa om en annan sida på internet där man kan kika om man ligger rätt till: Räkna ut ditt BMI.
Kul att se förändringarna!

I min garderob har jag (gömt) en bildserie på mig själv.
Bild 1, Maxvikt. Bild 2, Minus 13 kilo. Bild 3, Minus 23 kilo.
Jag har på mig samma pyamas, och bilderna är tagna helt rakt framifrån, alltså i en synnerligen osmickrande vinkel.
Men de är så inspirerande att se de där jäkla bilderna i alla fall!!...

Ser fram emot att ta ännu en bild, den sista. Men det är några kilon kvar.
Jobbar på med att nå till slutvikten. Mitt egna mål.
Går in för det med hela mitt hjärta.

En sak till vill mitt hjärta.
Tacka de involverade och inspirerande människor som jag både delat min viktiga resa med och som på ett eller annat sätt både motiverat mig och hjälpt mig!
Johanna och Ulla.
Ni började med Viktväkteriet med mig, Tack för ert sällskap både på mötena och för er vandring på viktvägen nedåt tillsammans med mig!
Uffe.
Du har varit ett enormt stort stöd och en fantastisk hjälp!
Tack för att du trodde på mig att jag skulle lyckas, och jag har i alla fall kommit ända hit med din hjälp!
Mamma.
Tack för att du inte bakar dina ljuvliga bakverk och tar med till mig.
Tack för att du tar med dem till barnen. Och Tack för att du lagar nyttig mat till oss, emellanåt! ;o)
Pappa.
Tack för att du finns. Jag har nog hört att du tycker jag är duktig!...
Brorsan.
Tack för att jag får höra att jag ÄR duktig! Något som kan spela så liten roll att säga, kan i någon annans öron (mina) låta som ljuv musik.
Malin.
Tack för att du släpade ut mig tidiga mornar. Jag VET att jag var motsträvig och lååååångsam i början. Nu går det bättre!
Malin och Brorsan, Tack för den fina joggingdressen jag aldrig nånsin skulle ha unnat mig själv!
Farmor Anna Tack för att du alltid ger mig så fina komplimanger!! Jag blir så glad sååå!
Lotte & Luna, Tack för härligt sällskap på Powerwalksen!
Inte minst: Mina Vänner, Tack för att Ni finns i mitt liv, ni är alla en inspiration!!

torsdag 12 november 2009

Snabbis, Webbis, Nyhettis!


Den Klassiska Silverbrickan har fått en lillasyster i Äkta 9 karat Guld!
5mm breda i 1mm gods.
Här med typsnitt original 2mm, på en Pansarkedja 45cm lång.
I Butiken snart!

onsdag 11 november 2009

Budskap i öronen?

EarPearls, Vita sötvattenpärlor och runda små silverbrickor.


Idag fick jag sällskap av mannen tillika husse och hunden på min dagliga Powerwalk.
Trevligt.
Om än trevligare pratsällskap är både Malin och Lotte...
Vi tjejer har ju liksom så myyyycket att babbla om. Hela tiden!
Min man är inte den pratgladaste direkt.
Han och Sigge älgade dessutom på några meter framför mig...Nåja, trevligt att slippa gå själv var det i alla fall.
Sigge - den lockiga svarta ½års valpen studsade mellan väggrenarna, i dikena och genom pölarna och skogsaverkningskaskinerna hade lagt skogsvägarna tokleriga och söliga efter sig.
Klafs, klafs, klafs...
Han tyckte givetvis det var jättekul, med många roliga ställen att sniffa runt på, då det väl gavs tid för kiss och bajspauser.

Vi hade inte kommit långt förrän det började regna heller.
Det var ju lite typiskt, eftersom det - tydligen - bara var just den timmen som det regnade på hela dagen.

Funderar på om jag skall damma av solariet en liten stund efter att barnen har lagt sig.
Min kropp och sinne behöver ljus...

Har dock några Expressbeställningar som skall göras först, så de hinner komma fram till på fredag.
Och en ny idé jag vill pröva...

Idag kom första laddningen av skolfoton. Mina stora killar är så snygga!
Blir finfina julklappar i ramar!

Nu sitter jag mätt efter dagens middag, Kycklingburgare. Ingen högkvalitativ och vällagad husmanskostmiddag direkt.
Jag suktar såååå efter en god Sushimiddag...
Får se om vi kan lura mormor att prova till helgen så hon kommer för att jobba.
Men jag gissar att hon väljer att äta i sitt eget kök (i vårt hus) om vi hotar med sådana konstigheter... ;o)
Och kanske barnen till och med väljer att äta med henne då.
(Man kanske borde satsa på det förressten?!...)

Nähh. Middagar med hela familjen, och gärna fler till älskar jag!

Nu skall barnen i badkaret. Så de luktar sådär gott då jag sniffar på dem då de sover ikväll!

tisdag 10 november 2009

Drömmar och framtiden.

Amulett i 925 Sterlingsilver på 1.5mm Kulkedja. Typsnittet är Gemener med stor bokstav - typsnitt Charlie.


Vaknade mitt i natten med ett ryck.
Mardröm.
Eller, tja, någon sorts stressande dröm i alla fall.
Det var länge sedan jag mindes drömmarna då jag vaknade nu.
Inatt vaknade jag liksom mitt i.
Ni vet, då man liksom precis skall göra någonting, och så vaknar man.
Man vill somna om blixtsnabbt, för att drömma samma sak igen och få drömmen att fortsätta, men det går liksom inte.
Kunde inte ens somna.

Låg och försökte urskilja taket i mökret, och lyssnade.
Inte ett ljud mer än andetagen från den sovande högen människa i sängen bredvid.

Smyger upp. Det är mitt i natten. Barnen sover tysta.
Sigge kommer tassande.
Inte dags att gå ut än, lilla hund. Gå och lägg dig igen...

Går ett varv i huset, lägger mig igen.
Kan inte somna nu heller.
Drömmen kommer tillbaks. Går igenom den, från början till slut.
Jag drömmer tydligen mycket om båtar.
Skepp, stora fartyg.

Har ingen aning om vad det kan betyda egentligen, med båtar?...

Funderar över tillvaron.
Imorgonbitt skall barnen till skola och dagis igen.
Tisdagen har knappt börjat.
Ännu en dag i veckorna som rusar förbi.
Stora har de blivit - barnen.
Intelligenta med tydliga egna viljor och tyckanden.
Man är inte världens bästa mamma i deras ögon jämnt nu heller.
Regler. Inte alltid uppskattade....

Jag hoppas i alla fall att jag / vi gör rätt.
Så att vi ger dem den allra stadigaste och stabilaste grund att bygga sina liv på.
Framtiden. Det är väl tur att man / jag(?) inte kan se den...
De små besluten man tar - varje dag - påverkar ju hela framtiden.
Ödet.
Som inte kan påverkas alls.
Som bara slår till då man minst anar det...

Ödets lyckliga stjärna eller ödets djupaste avgrund. Poff.

Hmmm.
Jag tror jag lyckades somna där till slut.
För att väckas av en liten kall människa som ville krypa ner den sista av nattens timmar i min säng.
Jag drog hans lilla kropp mot mig och lade täcket tillrätta över oss.
Sedan snusade jag in hans doft från nacken och kände hur jag uppfylldes av tacksamhet och glädje att ha det som jag har det.
Rustad med kärlek från och till min familj att möta den här nalkande tisdagen...

måndag 9 november 2009

Ett vanligt inlägg.

Amulett 9 karat Guld på 1.5mm Kulkedja.

Jag brukar inte ha ont i huvudet.
Men det har jag idag.

Dagen började fint, en liten lilleman som kom tassandes och kröp ner under mitt täcke en stund medans morgonljuset stretade på utanför utan att egentligen ljusa upp alltför mycket.
En gosig minut med Charlie innan jag steg upp.

Pappan och storpojkarna - äntligen hemma efter en helg hos mormor o morfar - kom upp strax efter.
Frukost till barnen.
Jag laddar inför morgonens Powerwalk med Malin och lillkusin Melker i vagn.

Kyligt ute, nästan frost i gräset.

Lång härlig promenad, har faktiskt fått grym kondition nu!
Eller - tja, powerwalking är ju inte lika jobbig som jogging...
Men vi jobbar på där också.
Det är i alla fall underbart vilket skillnaden är sedan i våras!...

Tänk vad man kan påverka sitt liv och leverne egentligen?!
Att man inte gör det emellanåt, liksom?...
Det är ju inte så svårt, i alla fall inte när man väl kommit igång, och det är ju fantastiskt skönt när man väl är här?!

Helgen har som vanligt rusat förbi.
Vi har firat både pappan, morfar och farfar.
Joggingoutfit (hehe...) Spikmattor och Belgisk Cholkad! Och restaurangbesök.

Mina barn har blivit alldeles galna i att gå på restaurang...
Jag vill heslt gå och äta Sushi - har tydligen en sådan period nu - men barnen vill ju inte det. Såklart...
Synd att det inte finns någon kombinations-restaurang här i närheten.
Pappan är ju suverän i köket, och sådan-mat-som-barnen-vill-ha-och-oxfilé-och-sån-vanlig-mat är jag ju toppen på att laga själv!...
Kanske det allra enklaste vore att köpa honom någon sorts sushi kokbok?
Finns det sådana?...

Ringde just och bokade service på vår tvättmaskin.
Är det inte typiskt att de inte fungerar då man behöver dem? Tvättmaskinerna?...
På torsdag kommer teknikern.
Då blir det en tvätthelg som kommer nu då.

Och så hinner jag städa tvättstugan innan han kommer.
När ändå ingen tvätt hänger därute...
Det är ju bra.
Välbehövligt.

Nu piper min Krups att kaffet är klart och håller på att kallna.
Kanske det som behövs? Mer espresso för huvudet.

torsdag 5 november 2009

Kvällsrutiner.

Ringar i 925 Sterling Silver. 2mm breda i 1mm gods.


Barnen sitter i badkaret. Magarna deras är fulla av Falufilé, potatis och efterrätten Pappans Nybakta Mazariner.
Själv tog jag en dubbel Espresso på maten. Jag är nog faktiskt lite kär i min kaffemaskin...

Tog fram trimmningsmaskinen idag, men det blev ingen klippt hund.
Vi satte upp stora spegeln i vardagsrummet, tog hand om tvätten och unnade oss en halvtimma i soffan istället.
Sigge är lika glad för det.
Men klippas ska han.

Vädret idag har speglats - eller återspeglade sig i min humör, jag saknade min vanliga energi och glada humör.
Trist dag.

Barnen hämtades från skola och dagis tidigt, med en kasse full av blöta kläder och skor.
De stora grabbarna - som var så små för bara sex år sedan har inte riktigt funnit ansvaret att klä sig själva efter väderlek ute.
Galonisarna och stövlarna hängde torra inne i skolhallen...

Ikväll är det bad av små barnakroppar som gäller. Skumbad, båtar och nagelklippning.
Sedan blir det nya böcker i sagostunden innan sänggåendet.
Storkillarnas biblioteksdag är torsdag.

Imorse då jag vaknade kände jag en liten kropp bakom min rygg.
Hur och när hade den kommit dit? Och vems var den?...
Jag plirade upp på klockans röda digitalsiffror i taket. 06.11.
Nitton minuter tills mitt alarm går.
Försiktigt kände jag efter vems ben som låg jämte mina. Charlies.
Letade i minnet om jag kunde minnas när han kommit.
Näe.. Han måste ha smugit bra.

Låg så stilla jag kunde för att ínte väcka det lilla varma barn som sov vid min rygg.
Minutrarna försvann.
Jag låg stilla och lyssnade till hans lugna andetag.
Vilken underbar morgonstund.

Ikväll blir det faktiskt inget verkstadsjobb.
Jag tappade skärbrädan på en tå som bultar betänkligt oroande.
Det är torsdag, ingen post kommer fram förrän på måndag.
Det blir hektiskt imorgon i verkstaden istället. Och lördag om så krävs.
Men en skön kväll ikväll för mig.
Planerar spendera den i soffan framför brasan innan jag - som vanligt - ställer mig i hallen och hör mina barn sova tryggt.
Innan jag lägger mig i min säng, kanske med en bok en liten stund, kommer jag att smyga in till dem, ge dem varis puss på pannan.
Om jag når - annars får det bli en fot eller kanske en hand.
Den lilla kroppsdel jag kan nå utan att väcka dem.

Mina ljuvliga barn. Min härliga familj.
Min tillvaro. Mitt liv...

onsdag 4 november 2009

Trippelmammaskap.


Tre härliga barn har jag!
(Vi, pappan är ju med på det förstås!...)
De var så duktiga då vi var iväg på vaccination igår.
Elelr, tja.. Vi stod i kö igår.
Själva vaccinationen tog ju bara minutrar, det var kötiden i snålblåsten som tog större delen av dagen...
Det såg inte ut att vara så hiskeligt många före, men med facit i hand vet jag inte om vi borde vänt reda då vi kom dit...

Det tog nästan två timmar att komma fram.
Det var så att lilleman - Charlie 3½år nästan grät då han kom in;
-Nu vill jag haaaaaa min spruta!....

Tur att de var klädda för utelek eftersom de kom direkt från skola och dagis.
Själva injecerandet gick tämligen smärtfritt.
Charlans tårar kom lite, och Emil spände sig - men sade inte ett ord.
De harj u faktiskt tagit några sprutor nu.
Fästingvaccin, och för utlandsresor och så.

Men alltså, jag tycker det är sååå läskigt med sprutor.
Jag VET ju att det faktiskt inte gör ont. Men vetskapen att något skall stickas in i mitt kött...
Blääää...

Vi for förbi en leksaksaffär på hemvägen och de fick välja varsin belöning för att de varit så duktiga.
Vi hann till Posten också för att posta alla paket med smycken vi tillverkat under natten inna och dagen.
Det blev en laddning... Härligt när man hinner lbi klar!
Det är helt underbart att äntligen få hjälp. Ångrar inte en sekund att vi gjorde familjeföretag av det, och det är med stort nöje jag ser fram emot Julruschen!

Då vi kom hem väntade mormor med två plåt-stora pizzor alldeles nyurtagna ur ugnen. Huset doftade ljuvligt!...

Nu har pappan tänt en brasa i öppnaspisen och skall åka iväg och hämta våra barn.
Jag skall bara beta av mailen, så skall vi sätta igång md Chokladbollsbaket sedan!

måndag 2 november 2009

Idag äntligen,

kom de nya askarna i rätt färgställning.
Har tyvärr en kartong till med feltryck hemma som skall tillbaks till tillverkaren.
De nya askarna är:
Lila med Silvertryck, och Röd med Guldtryck.

Bilden skall tas om imorgon då jag inte alls är nöjd med ljuset.
Behöver schysst dagsljus, och det inte lätt med de få ljusa timmarna vi benådas med denna tid om året...

Imorse sov vi.
Länge.
För länge.
Blev en hastig frukost och rusch till skola och dagis.
Men, Nemas problemas. Är man två vuxna hemma, så går det alldeles utmärkt ändå.
Min joggingrunda fick dock vänta till sen förmiddag. Blev en timme i tokblåsten.
Kepsen flög av!... Inte av min framfart, utan av vindens, för det var hiskelig medvind!!
(På bortvägen. Hemåt fick man knega på några grader framåtlutad!...)

Nu bär det av ut i verkstaden snart då barnen somnat.
Jag själv fick datatjänst nu på tidig-kvällen, medans Uffe har startat ring-och-mässingsmycks-tillverkning ute i verkstaden.
Nåja, en del verktyg skall uppdateras med nya tillbehör som också kom med Posten idag.

Dock hade jag lyckats få fel på ett artikelnummer, där jag råkat kasta om siffrorna så nu har vi en spännande pryl som jag inte ens kommit på tanken att beställa.
Måste sova på saken om jag skall skicka tillbaks den, eller bara beställa en ny polish - vilket ursprungligen var vad jag behövde...

Det märks att vi närmar os Jul. Julklappsbeställningarna är i full gång, och jag uppskattar verkligen att det är såhär tidiga!!
Ger oss mer tid att göra ännu fler då vi närmar oss.

Jag längtar verkligen tills man kan börja plocka fram julprylarna.
byta gardiner ( har Jul-favoriter!) ställa fram ljusstakarna och små mysiga lyktor överallt...

Julafton... Åhhh, så mysigt!!...
Klapp-planerna är i full gång. Jag brukar behöva skriva en lista, så man inte glömmer nån.
Klapp alltså, så man vet vem som skall få vad och vilka grejer man hunnit köpa till vem.
Älskar att planera!

Snön längtar jag också efter. Inte kylan så mycket, men snön!...
Stora dalande flingor!
En lycklig, busig hun och små glada barn som stojar!
Utan att bli tokleriga och blöta och skitiga...

Ett rent hallgolv... Mmmmmmm....

lördag 31 oktober 2009

Ikväll brinner Ljus...


För alla Änglar vi inte längre krama!...

Alltför många människor rycks bort ur vår tillvaro alldeles för tidigt, och vid fel tillfällen och vid alldeles tokiga tidpunkter i våra liv.

Ikväll sänder vi våra varmaste tankar genom mörkret till dessa Änglar och deras familjer.

Jag räds lite för att nämna Änglarna vid namn, för det finns så många och jag vill inte glömma någon...
Men ibland är det nyttigt att trotsa sin rädsla och se den i vitögat.

Vi tänder ljus för min farfar. Minns honom med kärlek och värme.
Vilken fin man han var, Nils Herman.

Vi tänder ljus för vår granne som gick bort i Cancer bara för några dagar sedan.
Han sandade vår långa uppfart varje vinter. "Bara så att vi inte skulle halka..."

Vi tänder ljus för min mormor, Margit som gick bort alldeles för tidigt.
Hon var ett föredöme. En sådan mormor vill jag bli...

Vi tänder ljus för barnens gammelfarmor Anna.
En klok kvinna. Stark och positiv!

Vi tänder ljus för vår familjs hund vars liv blev väldigt, väldigt långt men tog sitt slut med snabba steg för många år sedan.
Klokare hund har jag aldrig träffat, och jag tror aldrig någonsin att jag kommer att göra det heller.

Vi tänder ljus för Sebastian. Kloke, stilige och intelligente grabb, som på sitt trettonde år dog i en fruktansvärd olycka i armarna på sin mamma, min älskade kompis...

Jag vill sända mina varmaste av kramar till alla som tillsammans med mig, i sorg och saknad ikväll minns de älskade vi inte längre kan ta i famn, men som alltid kommer att leva kvar i våra minnen....

torsdag 29 oktober 2009

Alla helgons helg.

5mm fyrstav, med berlock Pärlor i kedja och Mattat silverhjärta på Ankarkedja.


Min vardag är full av helgon.
Inte för att jag är synsk, eller tror på spöken eller så. (Men man kan ju aldrig veta..)
Vad jag vill mena är alltså att omkring mig går vissa (många) människor omkring med osynliga glorior...
Sådana där människor som man inte är riktigt säker på att det verkligen inte strålar ett svagt, svagt sken omkring då natten är mörk utanför...
Som man inte riktigt kan se om det är bara strålglans och postivit tänk ur ögonen eller om det kanske är någonting annat där.
Någonting mer... Någonting större...

När man möter en sådan person så kan man, om man tillåter sig till och om man tar sig tiden det tar att känna hur det liksom darrar till i tillvaron runtomkring en.

Man märker att det är något men kan inte sätta fingret på det riktigt...

Kärleken tycker jag det är så med också.
Den innerliga kärleken till mina barn till exempel.

När de kommer springande mot en på skolgården och i dagislokalerna.
Då det strålar omkring dem och omgivningen liksom suddas lite i kanterna.
När min medvetenhet är deras och deras allena.

Att stanna till då och känna efter lite extra... Då är det kärlekens helighet i luften.

Det kan vara då man möter en ökänd människa också.
Någon man aldrig sett förut, eller hört tala.
Då det bara känns. Rätt.

Jag tror på Änglar.
Jag vill tro att det finns änglar runtomkring oss, goda energier, kanske man skulle kunna kalla det för att inte bli tagen som knasig av gemene man.

Det finns många i min närhet som är vanliga människor, men som jag skulle vilja kalla mina änglar.
Änglar är vackra tycker jag. De sprider värme och ger godhet ur sin närvaro och gnistrar mot mig ur ögonen med härliga energier...

Vänlighet, godhet och varma tankar mot sin nästa.
Fint, tycker jag.

Kommande helg är det ju Alla helgons dag på lördag.
Jag önskar att alla kunde hjälpa till att värma vår tillvaro nu denna höstdag med att sprida några "ringar på vattnet" av värme och omtanke till den man möter.

Och att alla får en mycket vacker och fin dag, med änglarna omkring oss!

tisdag 27 oktober 2009

Mer än lovligt lång bloggpaus...

Åhhh, vad det kliar i skrivarfingrarna ofta!
Men ack så lite tid man har över!...
Arbetande småbarnsmor som man är.

Vet ni vad jag gjorde idag med min lilleman Charlie 3år gammal?
Vi bakade bonnbröd.
Eller, tja. De som känner mig vet ju hur allergisk jag är mot att både läsa och följa recept.
jag tycker recept är till för inspiration och inte för att maniskt-slaviskt följa.
Knappt så jag minns vad jag läst då jag ställer mig vid spisen...;o)

Nu doftar i alla fall mitt kök av thékaksliknande bullbrödar (sade Charlie) fullproppade av goda mjöler, solrosfrön, paprika (Japp!) och en dust av vitlök.
AckarnRackarns så goda de var sade pappan då han klämde sin fjärde nu efter middagen...*Hehe*

Nu är det för tillfället tyst i sovrummen, kidsen ligger.
Charlan fick nåt treårsutbrott ( eller om det var av trötthet efter baket...) och ville själv dra ner sin rullgardin.
Javisst! Förstås, vassego liksom.
Då bröt det lös.
Humöret...

Jag stod på fel ställe, lampan lyste åt fel håll och pappan skulle komma dit ögonabums.
Då skulle han sitta på sängen, och jag skulle flytta på blommorna, vilka jag såklart flyttade fel..
Siggevalpen kom skuttandes och ville såklart kolla vad det hela rörde sig om.
Sprang så snabbt hans små ben bar honom då Charlie hulkandes i falsett skickade ut beordningar till både höger och vänster, både högt och lågt...

Nu har lugnet lagt sig över vårt hus, och äntligen finner jag några minuter att kittla skrivarnerverna en aning igen.
Jag har ett långt blogginlägg om en sak jag vill beröra i bakhuvudet, men det får vi ta en annan gång, då kvällen inte är vigd åt verkstadsjobb.
Det är verkligen smickrande nu! Hur mycket härliga människor som hör av sig och både vill göra nybeställningar, kompletterande beställningar och hjälp och råd med ditten och datten!
Jag fattar inte hur jag hann med förut innan det blev familjeföretag av alltihop?...
Kanske för att det faktiskt var färre beställningar då?...

Satt hela tjugo minuter med en kund i telefon idag.
Kul att höra röster också, det blev en del skratt och svävande samtalsämnen utöver det vanliga smyckessnacket.
Man borde verkligen uppfinna en kloningsapparat...
Det är ju inte lönt att satsa på en snäcka i örat, för prata - det gör man inte värst bra, gärna eller mycket ute i en verkstad.
Man bör hålla sig högt koncentrerad vill jag tillstå...

Igår kom - nästan - hela personalstyrkan på Posten och kikade på mina smycken jag bär, och som jag ju tillverkat själv.
De blir ju så nyfikna säger de då man postar paket hela tiden.
Kul med reaktioner face-to-face också och inte bara mailledes, och gästboksledes.
Många efterfrågar butik, men jösses. Jag MÅSTE tillverka en kloningsapparat först...

Eller fortsätta lära upp Ulf.
;o)

Nu skal jag låte Krupsen tillreda mig en Java. Sedan på med babywatchern och ut med sig i verkstaden.
Basta.

måndag 19 oktober 2009

Tankar om tänk.

Budskapsbricka med utsågat hjärta.

Alltså.
(-paus-)
Ibland tänker jag på hur bra jag har det.
Jag tänker faktiskt ofta så...
Är tacksam över min tillvaro och uppskattar det liv jag får leva.

Jag stod igår kväll, sent igen som vanligt och lyssnade till mina barn som knappt hörders, eftersom de sov.
Tänkte. Begrundade och filosoferade.
Så halkade jag in på företagarskapet jag också har. Ju.

Tänk så stolt man är egentligen?...
Fick faktiskt ett par tackmail som strålade lite extra igår.
Glada kunder till vilka jag fått skapa deras egna smycken med den text som önskades.
Det är ett förtroende jag bugar allra ödmjukast för.
Ser mig själv som ett av alla de verktyg som tillverkar personens eget betydelsefulla smycke.
Lika unikt som kunden själv.
Då jag står i verkstaden, sågar, slipar och polerar och putsar vet jag att smycket mina händer skapar kommer att vara en kär ägodel för mottagaren.
Biten metall kommer att användas och visas för allmänheten.

Det är ett stort förtroende jag får.
Och jag älskar det!

Min lilla flik i det enorma uppslagsverk som ju internet är, har många besökare.
Jag följer det med stort intresse förstås. Lite ego har man ju... ;o)
Det är så roligt att se mitt lilla livsverk växa och frodas, det är med största tillgivenhet jag arbetat med mitt projekt och jag är full av nya ídéer och har många planer för framtiden.

Jag vet att det är många som aktivt följer mitt arbete, och det smickrar mig förstås enormt!
Jag minns i början att jag faktiskt blev smått irriterad över hur folk både hade "fräckheten" att skriva och fråga både hur jag gick tillväga och vart jag köpte både verktyg och matrial samt tog efter mina designer och sätt att arbeta.
Nuförtiden blir jag smickrad!
Det jag gör och har egna idéer om är ju rätt.
Tydligen.

Jag är mycket stolt över att mina smycken är mina egna.
Det händer faktiskt att jag avböjer att tillverka ett smycke, särskilt då jag får bilder på smycken och man vill att jag skall kopiera någon annans design.
Mina smycken är mina stoltheter!
Liksom mina barn!
Inte vill jag att mina barn skall efterlikna någon annan?...
Jag vill ju att skall vara styrkan i sig själva, stolta och vackra som de är skapta.

Tänk vart tankar om natten kan bära iväg?...

onsdag 14 oktober 2009

Att välja en annan väg..

2st 3mm breda ringar i 2mm tjockt silver.
Snart klara... Bara puts, namn och finish kvar...

Efter en lång, sen kväll med massor av smidda ringar var det två kvar i morse att ta itu med.
Tur att jag har uffe, han är fantastisk i verkstaden!

När alla paket sedan var packade var det fortfarade någon timma kvar till lunch. Eftersom solen strålade och jag äntligen inhandlat både undeställ och nya joggingskor tänkte jag ta tillfället i akt!

Påpälsad - det är kallt!! - och väl ute på bron rasar himlen.
Snöblandat REGN i massor!!!...

In. Vänder. Det är väl själva f-n också.
Ut i alla fall.
Springer runt kröken för att komma upp på skogsvägen.
Träden borde väl ändå ta brot den mesta blåsten, och även en del av den fallande nederbörden!
Hinner inte ens runt avfarten, så skiner solen igen!
Himlen är klart blå, och solen skiner återigen i all kraft.

Scooter i mina hörlurar rimmar illa med det vackra runtomkring mig, men det är härligt med volymen på max, och KÄMPA!...

Två kilometer bort möts jag på skogsvägen av en maxad timmerbil. Släpet fullt av stora stockar!
Jag får studsa ut i skogsbrynet för att släppa fram den, så smal är det lilla skogsvägen.

Gruset på vägen har luckrats upp av långtradarens tunga last och kraftiga däck.
Leran flyger runt mina fötter.

Det tar jag itu med sedan, det är härligt att vara ute och jag känner farten i benen!

Jag hör inte skogsmaskinerna, men jag ser dem.
Shit, vad de håller på att gallra vår skog!!
Lanskapet öppnar sig, solen når mig på vägen på ställen det alltid varit skugga förut.
Känner mina kinder bli varma av dess härliga livgivande strålar - lika mycket som jag blir varm av avsaknaden av kondition.

Längs vägen långt långt in i skogen är träden avverkade.

Det doftar härligt av landsluft, träflis och fuktig skog!
Springer på så mycket jag orkar.

Det var en skön runda.
Samma, fast olika.

tisdag 13 oktober 2009

Vi växer.

Välkommen ombord, Uffe!

Min lilla idé, mitt intresse och min hobby...
Som blev min enskilda firma, som blev mitt Aktiebolag...
Älskade Barn AB och Favoritsmycken har vuxit ur sin roll som enmansföretag.

Det är med varm hand jag delar mina arbetsuppgifter med Uffe.

Älskade Barn AB har blivit ett familjeföretag!
Uffe har i höst gått utbildningar och som lärling för att nu bli en del av min stora stolthet. Mitt företag!
Jag ser ljust på framtiden, nu kommer jag att få möjligheten att ge snabbare och mer effektiv service till våra kunder.
Jag kommer att få tid att utveckla, utbilda mig och fullfölja nya idéer och tankar!

Jag kommer att hinna sova också! ;o)

Att se sina barn växa upp, växa ur båda brallor och skor på löpande band. Att få vara deras mamma och leva vid deras sidor, med alla deras sidor och med mina...

Vilken ynnest det är att få vara mamma tycker jag...

Att som grädde på moset få se sin lilla idé bli en kär hobby, att få chansen att göra den till en affärsidé och starta enskild firma...
Att bilda aktiebolag och allt som hör till det.
Vilken skola jag gått i de senaste åren?!
Det är helt enormt!

Idag föll vintern 2009 första snö.
Jag vaknade före hela min familj, det var knappt så valpen Sigge tassade upp efter mig denna tidiga morgontimma.
Ljuset föll på ett helt annorlunda sätt och det liksom låg någonting i luften.
Det kände jag, att det berodde inte bara på att jag steg upp direkt vid första bebisskrattet ( min lille Charlie spelades in då han vara baby) då min mobils alarm gick igång.

Det var någonting mer...

Utanför köksfönstret i det knappa morgonljuset speglade det vita täcket över marken in solens strålar i vårt fönster...
Snö...

Jag tog på fleecestället och knatade ut med en yster valp som med förvånade ögon och fnattig svartlockig kropp angrep det nya han aldrig någonsin sett förut.

Barnen påpälsades raskt fleecefodrade galonisar ( för det tänker väl aldrig behaga ligga kvar detta oskuldsfulla vackra vita?...;o) för att hinna rasa en liten kort stund innan skola och dagis.

Idag har varit en stor dag.
Den första i resten av våra liv.
En ny början, ett nytt kapitel i boken.

Det är med spänning jag ser fram emot de fortsatta dagarna som blir till vårt livs berättelse.
Jag skall försöka skriva ner och minnas så mycket jag hinner...

söndag 11 oktober 2009

Ännu en lördag förbi...

Silvercirkel fäst på hjärtekedja.
Budskapssmycken enligt kundidé. Då blir det alltid bra!...


Lördagen gick så fort att jag knappt hann med!
Vi gjorde en visit hos vänner ( med fö stans största lekpark!) och fick kaffe och nybakta bullar!
Sedan var vi till lekparken och lät barnen rasa av sig! Massor av olika rutschkanor, klätterställningar, gungor, sjörövarskepp, karuseller och en hel del annat som jag knappt ens vågar mig på att namnge!

Trötta kids på eftermiddagen, eftersom fredagskvällen blev sen - och barn kan ju (inte mina i alla fall) inte sova längre på morgonen efter...
Snabbmiddag - men gott!! Lax och bakpotatis, ett halvt glas Carl Reh och någon timme senare låg vi i sängarna hela familjen.
Barnen somnade omgående och Uffe och jag låg och slötittade på tv.
Alltså, hur länge sedan var det man låg i sängen och titatde på tv?!...
Känns synnerligen avlägset!

Idag känner jag mig mosig. Kanske sovit för mycket?...
Förskoleklass-träff hägrar. Med lekar och korvgrillning på skolgården.

Det regnar ute.
Duggregnet strilar ner.
Galoniskläderna - såklart! - inlåsta på skolan...
Har varit ute och inventerat förrås och garderober efter ( urväxta?) dito som kan fungera idag.
Utan tur.

Får ta en sväng till. Ut skall vi och galonisar behövs.
Stövlar har vi en uppsjö av, men hur många stövlar kan man trä på barn - egentligen?...

Kanske skulle bara lite?
Kikar ut.
Mot skogsbrynets färgglada skfitningar ligger regnet tätt.
Tunt, men tätt.

Ser inget trevligt ut.

Men det blir trevligt, bara vi ser till att komma iväg.
Tufft när det känns som om en brasa i öppnaspisen, en värmande kopp thé och raggsockor känns mer lockande.

Vet ni hur man skall tänka då?

Hur mycket godare den där thékoppen, hur mycket mer sprakande värmande brasan och hur mycket gosigare de där raggsockorna kommer att kännas efter det att man varit ute i höstvädret och träffat andra barn och föräldrar
ett par timmar med prat och lek på en skolgård ute i Funbo en söndag anno 2009...

Upp, upp och Iväg!

torsdag 8 oktober 2009

Försäkringar...

Tänk att en bil - med samma (skadefria!) förare - kan beroende på vem som står som ägare skilja 5000:- i kostnad per år?!...
Från 4000:- till 9000:-

Det tycker jag är en hutlös skillnad...Faktiskt.

Annars är jag väldigt mycket för försäkringar. Väldigt för. Men när det är sådan skillnad på "namnet på räkningen", då blir jag förbannad.

Nu släpper jag det. För idag. ;o)

onsdag 7 oktober 2009

Kommer strax!



Kolla!! Amulett i 9 karats Guld.
Här är en förhandsvisning på den, ännu finns den inte i sortimentet. Men snart!

Här sitter den på en 1.5mm Kulkedja, och jag har fallit för frestelsen - ja Amuletten är min egen! - att fästa en Prisma i Lila i en hake som fritt hänger runt Amuletten.
De nya Lila prismorna är så snygga!!
På baksidan av Amuletten har jag skrivit in barnens födelsedatum och så är det tre hjärtan på baksidan där det står "Älskade". Ett litet hjärta för varje älskat barn.

Idag sitter jag klädd i fleece.
Efter morgonens powerwalk är jag fortfarande iskall! Trots att jag blev så svettig!

Igår då det var säkert tio grader kallare blev jag alls inte lika kyld in till märgen som idag.
Konstigt. Funderar om det kan bero på att jag sprang mycket längre igår, fast med mössa?... Som jag lånade av brorsan eftersom jag råkat sticka hemifrån utan själv...
Klantskallen...

Pencillitet mot Borrelia håller på att ta slut.
Såklart - mitt i behandligen - blir jag biten av två till som sätter sig fast.
Shit, vad jag avskyr dessa äckliga djur!!

Inga märken efter dem dock.
Kanske var det den pågående pencillinbehandlingen som fixat det, eller så var det helt enkelt inga Borreliafästingar.
Eller så kommer det sen...
Huuuuu...

Kikar ut ner till vägen, men ännu ingen postbil.
Konstigt att det kan skilja flera timmar på när den kommer?!
Bara för att jag vet att det kommer en avi för att hämta ut ett paket - ännu en spännande leverens! - så dröjer det såklart... Länge...

Usch, det verkar som om det är blogginlägget är dedicerat till självömkan. Det var ju inte likt mig!!!
Skärpning, Tina.
Kolla in solen!!
På med en jacka, ut med sig och Sigge!
Tjolahopp!!