tisdag 10 november 2009

Drömmar och framtiden.

Amulett i 925 Sterlingsilver på 1.5mm Kulkedja. Typsnittet är Gemener med stor bokstav - typsnitt Charlie.


Vaknade mitt i natten med ett ryck.
Mardröm.
Eller, tja, någon sorts stressande dröm i alla fall.
Det var länge sedan jag mindes drömmarna då jag vaknade nu.
Inatt vaknade jag liksom mitt i.
Ni vet, då man liksom precis skall göra någonting, och så vaknar man.
Man vill somna om blixtsnabbt, för att drömma samma sak igen och få drömmen att fortsätta, men det går liksom inte.
Kunde inte ens somna.

Låg och försökte urskilja taket i mökret, och lyssnade.
Inte ett ljud mer än andetagen från den sovande högen människa i sängen bredvid.

Smyger upp. Det är mitt i natten. Barnen sover tysta.
Sigge kommer tassande.
Inte dags att gå ut än, lilla hund. Gå och lägg dig igen...

Går ett varv i huset, lägger mig igen.
Kan inte somna nu heller.
Drömmen kommer tillbaks. Går igenom den, från början till slut.
Jag drömmer tydligen mycket om båtar.
Skepp, stora fartyg.

Har ingen aning om vad det kan betyda egentligen, med båtar?...

Funderar över tillvaron.
Imorgonbitt skall barnen till skola och dagis igen.
Tisdagen har knappt börjat.
Ännu en dag i veckorna som rusar förbi.
Stora har de blivit - barnen.
Intelligenta med tydliga egna viljor och tyckanden.
Man är inte världens bästa mamma i deras ögon jämnt nu heller.
Regler. Inte alltid uppskattade....

Jag hoppas i alla fall att jag / vi gör rätt.
Så att vi ger dem den allra stadigaste och stabilaste grund att bygga sina liv på.
Framtiden. Det är väl tur att man / jag(?) inte kan se den...
De små besluten man tar - varje dag - påverkar ju hela framtiden.
Ödet.
Som inte kan påverkas alls.
Som bara slår till då man minst anar det...

Ödets lyckliga stjärna eller ödets djupaste avgrund. Poff.

Hmmm.
Jag tror jag lyckades somna där till slut.
För att väckas av en liten kall människa som ville krypa ner den sista av nattens timmar i min säng.
Jag drog hans lilla kropp mot mig och lade täcket tillrätta över oss.
Sedan snusade jag in hans doft från nacken och kände hur jag uppfylldes av tacksamhet och glädje att ha det som jag har det.
Rustad med kärlek från och till min familj att möta den här nalkande tisdagen...

1 kommentar:

Lotte sa...

Fint sö, fint sö.