Texten talar precis om hur mycket kärlek som finns från givaren till mottagaren...
Romantiska jul. Snart är det faktiskt jul!
Här har vi fuskat igång med lite ljusstakar i fönstren, jag skall försöka ta med en kamera ut när det skymmer imorgon!
Vårt fina hus på sin lilla kulle!
Idag har varit en dag jag sent kommer att glömma!
Vi valde - min man och jag - att ta mötet på språng istället för att sitta till bords eller på kontoret.
På med joggingkläderna, fram med Sigges koppel och ut på vägarna runt Marielund där vi bor.
Vägarna genom skogen var torra på sina ställen - för här har minsann solen kikat fram mellan molnen!
men måååånga lååååånga sträckor var rena lervällingen!
Shit, vad de skogsavverkande maskinerna kan sabba vägar!
Jag lovar - en lång bit av vägen var fullständigt täckt av djupa sjöar med lera.
Jag fick ta sats långt ifrån och idka inte-sedan-skol-tiden-längdhopp!
Om jag klarade mig torrskodd?
Näe... *hehe*
Nästa pöl gick jag en lång omväg runt i skogen. Så jag blev dyngsur i dojjrona av vatten istället, men det var åtminstone rent..
Långt, långt var vi och mycket, mycket hann vi gå igenom!
Planer inför framtiden, för företaget. Spännande sådana!
Både han och jag fick varsin uppgift som vi skulle ha klara innan kvällen, och båda två har vi bokat upp möten på respektive håll för detta.
Sedan blir det målsättning, och tidsperspektiv.
Planering och strategi. Genomförande och uppföljningar.
Jag säger bara en sak. År 2010 kommer att bli ett fint år!
Det känns att vi spelar på samma lyra nu, eller tja.. I samma orkester i alla fall!
Rent privat funderar jag på om det är dags att fortsätta förnyelsen.
Många kilon borta nu och tänk om man skulle fixa bort några till genom att pallra sig till frisören också?
Jag är himla sugen på den där frissan jag hade i mitt förra liv - innan barnen!...
Nu har jag faktiskt inte klippt mig på sju år! Drygt!..
Åhhjo, ett par toppar har väl maken kottat av med min frisörsax i alla fall, och några toppar till har man ju lyckats klippa själv nu då det är så fruktansvärt långt.
Som det är nu sitter jag på hårtopparna då jag sitter på kontorsstolen och har det utsläppt.
Antingen har alltså min rygg blivit avsevärt kortare, rumpan väldigt mycket mindre eller så har håret vuxit som ogräs?...
Efter det att jag fick barn snurrar tiden på så fruktansvärt fort, och det i kombination med en suverän hårkvalitet ( amning med tvillingar och en enling några år senare till trots...) har gjort att jag sitter så här nu.
På håret.
;o)
Well well. Så kan det gå.
Nu skall den här mamman ta med sig hårmanen och krypa till sängs.
Tidigt frukost med kandelabrar står på agendan.
Imorgon - Ljuvliga, ljuvliga fredag!!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar