tisdag 31 januari 2012

Unik förlovningsring!

Ulf har smitt denna silverring idag, 4mm bred i 2mm gods. Texten har han graverat på kanten, med så tydligt typsnitt det är möjligt. Ovanpå står namnet, flera gånger runtom med ett hjärta mellan varje!
Jag tycker den blev fantastiskt fin!

Vilken text skulle du vilja ha graverad på din ring?... ;o)

söndag 29 januari 2012

Paparazzi i balkonglådan!

Barnen hade just varit ute och röjt på tomten.
Då kikar jag ut genom fönstret bakom balkonglådan ( jag har satt granris i...) och vad skådar mina ögon?
Helt stilla (så jag hann både sikta med kameran och trycka ner knappen!) sitter Ekorrn-satt-i-granen i hjulhuset på vår bil!
Han ( eller hon?.. Det syns ju så dåligt på håll..) hoppar ner och spanar innåt vår tomt.
Smidig som en ... ekorre genom gunnebostaketet.
Och SE! Restaurangen är öppen! Det ligger fågelfrön i lillahuset, och ett par kakor söndersmulade på marken.



Jag kanske borde ha paparazzifotografering som hobby. Eller natur/djurfotografering?...
Eller inte?.. ;o)

lördag 28 januari 2012

Unika Förlovningsringar och Vigselringar!

Vigselringar i 18k guld och förlovningsringar i silver. Toksnyggt att blanda!

Förlovningsringar i sterling silver med handstansad text i typsnitt "gemener". Ringarna är 5mm breda i 1mm gods.

Förlovningsringar i sterling silver med maskingravyr både ovanpå och på kanten! 5mm breda och 2mm tjocka.
Silverringar i 3mm bredd och 2mm gods. Namn ovanpå och på kanten har stansats för hand.

Breda, blanka silverringar! De här förlovningsringarna är 10mm breda i 1mm gods. Handstansad text, (stålstämplar och hammare, bokstav för bokstav.)
Förlovningsringar i 925 Sterling Silver. 2mm breda i 2mm gods. Text på ena sidan, namnen på andra sidan och datumen graverade inuti!

Denna Omlottringsdesign tänkte jag som tillfällig ring ursprungligen. Om man te.x var osäker på storleken om man skulle fria, eller så. Nu är det en jättepopulär ringtyp och man kan även ha texten vid själva omlottet!

fredag 27 januari 2012

Tiden går ännu fortare när man sover...

Och nu har man hunnit med att vara toksjuk också.
Så sjuk att jag bara stöp i säng klockan 13.00 och sov till nästa dag klockan 11.00.
Inte roligt att tappa timmar så.

Som egen företagare kan man ju liksom inte sjukanmäla sig någonstans.
Eller, kan kan man ju, men då blir inte jobbet gjort.
Så man är mycket glad och tacksam att kollegan drar upp växeln och kör så det ryker!

Han väckte mig och frågade om jag orkade några moment han inte själv trodde sig behärska, och visst, ingen fara.

Men sedan tyckes jag klara mig. Det var en intensiv men snabb sjukdom. Feberkrasch.
Kabooom, sedan pooooff, borta.
Men man blev lite matt efterpå, kan jag meddela.
Först nu ikväll, känner jag mig som mig själv.

Nu jobbar vi ikapp, det lilla som blivit kvar.

De här ringarna tycker jag blev rätt kul;
"Öhh-när-var-det-det-var-nu-igen?"

söndag 22 januari 2012

Snöfall!! Det var på tiden...

Uj, vad tiden rusar!
Snart är det vår, även om det kan vara svårt att tro i Uppsala idag, söndag!
Snön sprutar ner!
Barnen och pappan har haft jättekul ute på tomten, byggt två "fort" och haft snöbollskrig.
Hunden - mellanpudel - och jag blev tvunga att gå in då han blev som en snöboll hela han, lille hunden! ;o)
Han fick tina upp på golvvärmen i badrummet.

Det var en tid sedan jag hann med ett blogginlägg, och så är det ju ibland.
Att tiden rinner för fort och man tvingas till prioriteringar...

Igår hade jag och lilleman Charlie en helt ljuvlig lördagsförmiddag hemma själva, då storgrabbarna och pappan var på scouterna.
Vi tog lång sovmorgon i sängen på Charlies initiativ. Inte mig emot!
Somnade om och låg och pratade en låååång stund innan hunden påkallade uppmärksamhet att han var pinknödig.

Då klädde vi oss varmt och gick på en lång upptäcksfärd i snö/frostlandskapet.
Vackert så det föreslog!

Strax är även denna helg tillända. Måndag-fredag-måndag-fredag, heeela tiden!
Helgerna är underbara, och veckodagarna likaså.
Jag har ju faktiskt ett helt makalöst roligt jobb! Och en hög toppenhärliga kids!

Nu står badkarsbad på schemat för de mindre.
Själv tänkte jag fylla upp mer nytt, varmt vatten då de lagt sig, och ta med mig en bok och hårinpackning.
Måste ju vara snygg i verkstaden på måndag.
Not. ;o)

Mitt måndagsschema börjar med milsrundan med grannfrun, vars tik just nu har löpperiod, så min hund får gå en annan runda med pappa Uffe.
Gör mig inte nåt.
Alls.

Ser fram emot morgondagen, men först skall jag njuta färdigt av den här dagen.
Tjolahopp, på er!

lördag 14 januari 2012

Åsså lite motion på det!


Det blev en eftermiddagsrunda idag, som motsats till morgonrundorna vi tar nästan varje vardag.
Ett tämligen stillastående / sittande jobb måste ju kombineras med äxxörsajs ni vet!
Sigge - hunden, granntanten Lotte ;oP och Silkes(jakthunden)Luna drog milen runt idag igen!
Såhär vackert var det då vi älgade på över fälten hemåt!

fredag 13 januari 2012

Namnsmycken i all enkelhet!

Namnsmycken från vår silververkstad.
Stort silverhjärta med sötvattenpärla, och två små silverhjärtan nedtill. Handstansat med 2mm original.
Stort silverhjärta, handstansad text i Vaxad bomullsrem med knut!
Trestav med Spinnhake.
Budskapsbricka med utsågat hjärta!
Handstansat typsnitt gemener.

torsdag 12 januari 2012

Silverhjärta med Budskap.


Namnsmycken är populärt.
och det är så mysigt när man står ute i silververkstaden och gör ett smycke med en älskad människas namn på...

Vi gör smycken med budskap också och motto-smycken.
Kom-i-håg-smycken, kanske med shoppinglistan!?..

Det härliga är att alla våra smycken är unika, och det är du själv som kombinerar ur vårt breda sortiment!

Vill du ha ett alldeles jätteunikt smycke, så kan vi även gravera din egen handstil, teckning eller foto.

Våra namnsmycken, bildsmycken eller teckningssmycken blir typ världens bästa present till någon som "har allt".

Det är faktiskt så att jag känner mig stolt över mitt jobb. Och väldigt lycklig att jag faktiskt får jobba med något jag verkligen älskar varje sekund av!...

tisdag 10 januari 2012

Tillbaks till rutiner.

Nu är jullovet slut.
Det känns ganska skönt med kommande rutiner, även om jag jag kommer att sakna alla mysiga sovmornar...

Lilleman som kommer över under natten och kryper ner...
När man vaknar först, och ligger kvar med en sovande lillpys på armen, trots att storebröderna börjar småstöka i sitt rum...

Imorgonbitti lägger vi in högsta växeln direkt med milsrundan tillsammans med dragsällskapet från Majemajelund.

Faktiskt så jag längtar redan nu!

söndag 8 januari 2012

Massor av Namnsmycken!

Nu har jag ju inte visat så många namnsmycken på bild på ett tag, så jag tänkte; Namnsmycken i Kavalkad;
Namnsmycke; Stort silverhjärta, 28mm som handstansats med typsnitt "Elin".
Budskapsbricka 19*27mm, 1mm tjock med utsågat hjärta och namnet i typsntit gemener.

Dogtag / IDbricka, 12*22mm 2mm tjock med datum handstansat, 2mm original.
Namnhalsband, Klassisk silvebricka, 3mm tjock och 7mm bred som handstansats med 3mm tecken. berlocker, Bulligt hjärta i kedja, och Hjärtan i länk.
Manschettknappar med namn, handstansat 2mm original, med en rad för kommande namn!
Namnring, 8mm bred i 1mm gods. Maskingrayvr nummer 4.
Namnhalsband; Klassiska silverbrickor i karbinhakar, handstansat 3mm original på Lyxringkedja.
Namnarmband; Silverarmband, Klassisk bricka. Handstansad text, 2mm original.

lördag 7 januari 2012

Det var en gång, för nio år sedan...

Den sjunde Januari anno 2003.

Min mage hade antagit mer än lovligt stora proportioner..
Två små ungar låg därinne och verkade inte vilja komma ut.
Av en normal graviditets fulla 280 dagar hade vi gått 282.
Tvillinggraviditeter ligger genomsnittligen runt 250 dagar dessutom..

Det var smällkallt ute, ingen jacka nådde om midjan. Min pappas dock gamla, men snygga duffel blev räddningen mot isande vindar och kylande snö.
Själv både såg man ut, och kände sig lika rörlig som en snögubbe av ekvatoriska mått.

Denna morgon, tidigt i början av år 2003, drog jag duffeln hårt om mig. Inte så mycket för att jag i denna tidiga morgontimma; 07.00 märkte av temperaturen, utan för att både min hjärtfrekvens och andning tycktes mer än lovligt ansträngda.
Vi skulle in till Akademiska sjukhuset. Det hette "Eventuell Igångsättning".
Eventuell… Som om bebisarna valt just denna dag, tisdagen den sjunde att själva skrida till verket i samspel med min kropp och låta en blivande mamma genomlida den oundvikliga förlossningen..
Pyttsan. De hade det bra därinne och jag började snart tro att de inte ville komma ut alls.

På BB blev vi mottagna av en ung barnmorska och visade in i ett litet undersökningsrum. Läkaren skulle snart komma för Ultraljud.
Under tiden kopplades in CTG.
Blivande mormor, och blivande pappan följde ivrigt bläckstrecken, lyssnade på hjärtljud och hickningar.
Själv halvlåg jag på ett ytterst obekvämt sätt, vriden som en trasa och spänd som en pilbåge för att apparaturen skulle få kontakt med de små därinne i magen. Jag fick själv hålla plattorna på plats.
Att kunna andas var ett smärre lyxproblem.

Läkaren konstaterade 1cm öppen och livliga bebisar som mådde gott i magen.
Hur var det med mig?
Jotack, värre hade man varit med om. Kippandes efter syre att fylla mina suktande lungor förstod jag inte riktigt den kommande frågan.
-Hur vill fröken föda egentligen?
-Så problemfritt och snabbt som möjligt, tack.
-Vaginal förlossning, eller kejsarsnitt?

Jag bytte förvirrade blickar med mina medföljande. Sedan när fick man välja?..
Läkaren förklarade på långsam och lättfattlig svenska; Den stora livmodern skulle till 50% orka genomföra en vanlig förlossning och eftersom jag inte märkt av sammandragningar var risken stor att snitt måste ske ändå.

Vi blev lämnade en kvart för rådslag.
Jag fick rådslå med mig själv, då mina medföljande "stöttor" mina mor och min man tyckte jag själv skulle råda över min egen kropp. Att jag ville barnens bästa var självklart.
Ok. Snitt. Om vi skulle få det samma dag! Inte gå hem, och vänta. Inte igen.
Förra gången vi var inne för "Ev igångsättning", två dagar tidigare, var jag för sjuk enligt läkaren. Idag kändes det rätt.

Vi fick flytta in till en förlossningssal och vänta. Vänta. Så kom order och tillhörande attiraljer att duscha och desinficera. Nagellack bort, även på nypedikurerade fossingarna. Hur når man ner till tårna förbi en tvillingmage i v 40+2?..
Så iförd landstingets kokbara rockar helt utan passform och missklädsamt vita med tillhörande lårhöga strumpor utan uns av stretch, låg/halvsatt - befann jag mig när in kommer en tysk praoelev på tre äpplen hög.
Narkosläkaren märkte jag sedermera i operationssalen…
Jag blev upprullad till Op salen med mitt följe på mamma och Uffe. Nervositeten hade här fortfarande inte slagit sina isande klor i mig.

Den tyske praoeleven "Otto" sätter nålen med bedövning med en kirurgs precision. Jag behövde knappt böja mig framåt. Hur nu det skulle gått till..

Då känner jag det. Krypandes kommer den. Längs armbågarna först. Sedan ut i fingerspetsarna. Halsen snörs åt, och jag känner den redan ansträngda syresättningen avta. Det känns som om mina ben skakar under operationsduken. Nu är den här. Nervositeten.
Idag skall jag få barn. Nu kommer de!

Ett decimeterhögt ynka skynke spänns upp framför mitt ansikte där jag ligger. Så jag blir besparad de blodigaste scenerna. Sköterskan bredvid mig skämtar..
Elva personer är vi därinne. Min mamma sitter vid min huvudända. Hon håller mig i handen och hon ler.
Så kommer läkaren in. Illana. Vi har träffats flera gånger förr och hon säger, Nu äntligen Tina.

Eftersom min önskan att få bli sövd avslogs så ligger jag här. Ser upp i taket. Ser kyrktornet genom fönstret. Tårarna som rinner ner för min mors kinder undgår mig inte. Inte heller Uffes bleka ansiktsuttryck där han står i de gröna prassliga skyddskläderna.

Jag känner hur det bökas runt nedanför skynket, jasså, är det min kropp de drar i?..
Narkossköterskan rabblar hieroglyfer och jag försöker motstå frestelsen att ge efter för hostattacken jag känner riva i mitt bröst. Kan ju aldrig vara nyttigt att hosta med buken öppen?..

Då hör jag;
Ett litet rop.. En liten ny människa ropar på sin mamma. Ropet är tyst, lite hest och ändå så starkt.
Se på din lilla pojke! Du har fått en son!

Jag blundar. Livrädd för att den lille hjälplösa parveln skall rubba mig ur fattningen och få mina känslor att göra utbrott. Min mage är det ju hål i.
Låt pappan se honom först, jag skall titta, så fort jag är hel igen!

Så hör jag ett nytt rop, en ny liten röst. Lite gällare och lite starkare.. Ännu en ny liten människa!
Grattis, ni har fått en son till!

Jag håller mina ögon hårt ihopknipta. Snart, snart små barn ses vi! Jag törs bara inte riktigt än…

Uffe får ta den första killen. Ettan väger 3750 och är 51cm lång.
Den stolta mormodern får ta tvåan. Han väger 2670 och är 46cm lång.

Jag ligger kvar på operationsbordet och ser upp i taket. Sköterskorna klappar mig på kinden och vi skojar litegrann med varandra. Läkaren Illana har gått ut och jag blir ihopsydd. Lager efter lager lappar de ihop min kropp.
Jag känner mig så ensam. Tom.
Minuterna går, man jag har ingen koll. Miljoner tankar surrar i mitt huvud. Mina barn. Mina barn..
De rullar ut mig från salen, och där står de. Stolta och lyckliga. Nyblivna. Pappan, och mormor. I famnarna håller de mina juveler. Min framtid.

Mot mig sträcks den minsta hand jag någonsin sett. Den känns förunderligt mjuk och bräcklig i min.
Mina ögon möter fyra små ögon som ännu inte riktigt verkar greppa vad som hänt, det var ju så varmt och mörkt för bara några sekunder sedan.
De små gossarna är inlindade i filtar och har små, men alldeles för stora mössor på sig.
Jag får titta på dem i en minut, sedan måste jag rullas vidare.

Bakom ett skynke på uppvaket följer jag som genom en dimma ett samtal som pågår bredvid mig.
Det är en kvinna som slutat andas. Hon väcks upp och låter lite skrämd på rösten.
Själv fattar jag inte riktigt vad som händer. Det känns som om jag just vaknat ur en dröm.
Mina ben är tunga, och jag sträcker försiktigt ner en hand ovanpå täcket. Näe, jag känner ingenting på låret.

Så närmar sig handen min mage.
Jag kikar över kanten på filten de lagt över mig.
Där nere är mina fötter!
Handen känner en platt mage. Mina bebisar som legat därinne i nio månader har kommit ut!
Jag blundar. Vad kommer att hända nu?
Så dras skynket åt sidan och in kommer Ulf. Han är ensam.
Vi ser på varann. Nyblivna föräldrar. Vi. Vi har fått barn!

Jag kommer på att jag alldeles glömt fråga;
-Blev det tjugo fingrar och tår?
-Jo, De är helt perfekta! Uffe har tårar i ögonen..


Han har med sig lappar från förlossningen med uppgifter om vikt och längd. Så säger han till mig;
-Jag tycker att det blev en "Emil" och en "Joel".
Nils Emil och Nils Joel.
Emil som kom ut 13.44 vägde 3750gram och var 51cm, Joel anlände 13.45 vägde 2670 och var 46cm lång.

Vi blir avbrutna av en sköterska som vill att jag skall röra på benen. Så fort jag gjort detta får jag komma ner till BB och träffa mina små.
Jag blir iskall, tänk om nåt gått fel?.. Försöker känna mina ben, men utan att röra dem. Känner ingenting..
Sköterskan ropar efter en assistent och de trycker på min mage, hårt för att få ut blod. Jag känner ingenting.
De byter vadderade skynken under mig, flyttar runt mina orörliga ben.

Så, när Uffe gått vågar jag mig på att åter kika på tårna därborta. Det känns underligt att se dem, det var ju ett tag sedan..
Jag stålsätter mig och ber dem försiktigt att vinka åt mig..
Filten som täcker sängen far upp med ett ryck. En förbipasserande sköterska skrattar;
-Ivrig iväg till dina små?
Klart jag är!!
Nu sticker det lite i benen, och magen kliar.
Medan jag blir rullad i en säng till BB försöker jag känna efter hur det känns. Allt är som i en dimma.
Innan jag vet ordet av har vandringen till avdelningen där mina små väntar avklarats, och jag blir inrullad i en enkelsal.

I en liten glasvagga, under röda fleecefiltar ligger de. Emil och Joel. Jag kan inte se dem ännu,
men jag vet att de är där.
Mormor och Uffe väntar bakom vaggan. Jag sträcker på mig så gott jag kan. Det ligger någon i vaggan av glas.
Den nya barnafadern lägger ett litet knytte på mitt bröst. Den lilla nya, vackra människan öppnar två blå ögon och ser på mig.
Jag öppnar upp den röda filten och min skjorta.
Tillsammans försöker jag och den lilla killen amma. Han är så liten..
Brorsan piper till och jag får också honom upp på bröstet.

Tiden står still. Snön som faller utanför faller i en annan värld, i en annan tid.
Det spelar ingen roll.
Så ligger vi ett tag och insuper varandra. En nybliven mamma med två alldeles nya barn..

fredag 6 januari 2012

Nioårig tvillingmamma.

Imorgon firar jag nio år som tvillingmamma.
Det är verkligen inte klokt hur tiden går!

Känns som om det var igår de var mina små bebisar...
Minns precis hur både graviditetsbeskedet, och tvillingbeskedet kändes.
Jag minns precis hur det kändes att bära dem i min mage.
I 40 veckor och två dagar...

söndag 1 januari 2012

Gott Nytt År!

Hoppas alla haft ett fint årsavslut, och får ett fantastiskt gott nytt år!

Vi avslutade år 2011 i familjens tecken.
Jag, pappan och barnen. Med våra fina vänner och våra älskade närmaste i tankarna.
Himlen var otroligt stjärnklar, och luften frisk och kylig.
Redan klockan 21.00 trotsade vi "bättre vetande" och smällade av vår tårtraket.
Fantastiskt vackert!

Barnen fick varsitt glas jordgubbsbubbel - sjävklart utan alkohol, och jag och pappan smuttade på varsina glas riktig champagne.
Vi pussades och njöt riktigt att vara tillsammans i kärleksfull stämning.

Via sociala medier ( tack, facebook ) och sms skickades nyårshälsningar landet över.
Vi saknade ingenting, utom att få krama våra närmaste, då förstås.

Min nyårsönskning detta året som jag sände upp mot ett stjärnfall är att min mamma även denna gång skall besegra cancern som river i hennes lilla kropp...
Vi längtar så tills vi får kramas med henne igen, då hon inte är så infektionskänslig att hon återigen får träffa på omvärlden.
Vi pratade dock i telefon länge igår, och alla barnen ville såklart säga både ditten och datten.

Dock hade vi en jättefin nyårsafton som jag kommer att minnas länge.

Snart är det tillbaks till vardagen, eller nåja - arbetsdagen börjar väl imorgon med en inventering som jag och "kollegan"/maken får turas om med, eftersom barnen har jullov.
Men en sovmorgon till, det tycker jag i alla fall vi är värda!

Kram & det allra godaste av nya år önskar jag er!