En lycklig fiskare...

Den nöjda fiskaren.

En fiskare hade avslutat sitt arbete för dagen och satt intill sin båt på stranden. En rik affärsman passerade och uppmärksammade fiskaren som tycktes lata sig på stranden och titta på solnedgången.

- Varför är du inte ute och fiskar? frågade affärsmannen.

- Därför att jag har fångat tillräckligt med fisk idag. Nu sitter jag här och tar det lugnt och njuter av eftermiddagssolen. svarade fiskaren.

- Varför fångar du inte mer fisk när du har tid över! sa affärsmannen.

- Vad skulle jag göra med den fisken? undrade fiskaren.

- Du kan sälja den och tjäna mer pengar! blev svaret. Med pengarna kan du köpa en motor till din båt. Sedan kan du åka längre ut på havet och fiska på djupare vatten, fånga mer fisk och köpa nylonnät. Det kan ge dig ännu mer fisk och ännu mer pengar. Snart kommer du att ha tillräckligt med pengar för att köpa en båt till. Sen kan du bygga upp en hel fiskeflotta, sälja den och tjäna massor med pengar.

- Vad ska jag göra sen? frågade fiskaren.

- Sen kan du varva ner, ta det lugnt och njuta av livet!!  sa affärsmannen.

- Det är ju precis det jag gör just nu...

I was on vacation...

Det var jag, stranden, solen och familjen.

Några var de år då vi stretat på, arbetat i vår älskade silvergruva och smitt smycken i både silver och guld.
Några var de semestrar vi gjort korta, och några fler var de slantar vi sparat.
Sedan passade vi på.
Samtidigt som golvet skulle rivas upp i silververkstaden, och ny golvvärma skulle läggas in passade vi på att dra till sol och värme, bad och ledighet.
Nu har vi kommit tillbaks. Och så härligt det är!

Lunchpaus från silvergruvan!

Lunchpaus ute i solen! Helt ljuvligt mot husväggen. Inte ens hunden ville gå i skogsskuggan för att kissa..

 Och vad skådade mitt öga i köksfönstret söderläge? En Pelargonknopp, minsann!!

Omlottringar i silver med namn handstansade

Idbricka med två väldigt betydelsefulla bokstäver...

Lycka är när man får ett sådant meddelande!

Fler gästboksinlägg hittar du här!

Spännande grejjer på gång!

Det både ösregnar och solskiner utanför idag, men jag fokuserar benhårt på min såg och mitt silver.
Ny form på gång!...

Här är några, enkla, olika former på samma halskedja;

Namnsmycke fullt av kärlek!

Det är ju inte formerna som är det vackra egentligen, utan kärleken till namnen som står på...

Personliga smycken / Namnarmband.

Personliga Armband har blivit en jättegrej i vår!

 Vi får tillverka så många olika namnarmband efter kunders härliga ideér!

 Läderrem, eller Vaxad Bomullsrem ihop med Silver är ju nästan onödigt snyggt!

Rockigt brett läderarmband med dubbelradig silverbricka.
Maskingravyr typsnitt 22

 Somliga namnarmband är breda och maffiga. Andra är smäckrare och lättare.

Mellanamuletter på Vaxad Bomullsrem.
Handstansat 1mm och 2mm original

 Runda former - Amuletter passar ju lika bra i armband som i halsband.

Enkelradig silverbricka på brett läderarmband.
Text handstansat 2mm.

 Alla delar i våra smycken är silver. Om de inte är i guld, förstås. Alla silverdelar är äkta 925 Sterling.
 Också kallat smyckessilver eller Sterlingsilver

Stor Cirkel blir ett nätt silverarmband ihop med Vaxad Bomullsrem
 och ett hjärta av silvertråd. Stansat, 1mm.

 Våra smycken tillverkas för hand i vår egen silververkstad. Alla på beställning efter kundens egen idé. Du är smyckesdesignern, jag & Uffe är en del bland våra verktyg och i vår maskinpark.

Klassisk Armbandsbricka på Vaxad Bomullsrem som är
 ställbar med knutar. Stansning 3mm text.

 Vårt företag har funnits i smyckesbranschen sedan 2007. ( Året dessförinnan hade vi faktiskt en annan inrktning, men samma företagsnamn.) Vi jobbar tillsammans i familjeföretaget på heltid, och det är med stort stolthet och arbetsglädje vi smider alla namnarmband och andra namnsmycken givetvis!
 Att få förtroendet att skapa så betydelsefulla smycken är vi otroligt glada och stolta över!

Dubbelradig Silverbricka på brett läderarmband.
 Här med handavtrycksgravering och Handstansat (2mm) ÄLSKAD

När jag började smida smycken var det med två modeller med två olika storlekar på bokstäverna.

Handstansad text, vilket ju innebär stålstämplar och hammare som man slår in i silvret, bokstav för bokstav. Mänsklig precision... 

Tummen sitter kvar, och har faktiskt klarat sig från värre slag till min tacksamma glädje.. ;o)

Och det var halsbandshängen / berlocker jag började med.

Alltefter tiden har gått har sortimentet utökats, och nu har jag faktiskt tappat räkningen på hur många olika variationer av smycken vi har i vårt sortiment!... Bara alla de olika typsnitten!

Lång har vägen varit till hit, där vi är idag. Med familjeföretaget Älskade Barn AB och två anställda. Jag tror det börjar dra ihop sig till en liten "historia" om vår väg hitintills. Eller vad tror du?...

Fronta eller låta bli?

Satt på Twitter med en någorlunda formulering klar för mig.
Då jag lade fingrarna mot tangenterna blev tanken till ord och i mitt sinne klev en djupare fråga fram ur skuggorna.

Det finns i min tanke två skilda saker (eller tre egentligen), och nu snackar jag företagare.
Allt är ju varumärken, oavsett det är en sak, eller en tjänst.
Tjänstesäljare, jag ger några exempel, te.x Åsa Jern som är internationellt certifierad coach till både privatpersoner och företag.

SpaClub, Heléne Vigebjörk som är Uppsalas stoltaste kroppsterapeut.

Eller Michael Bindefeld som ju liksom även han ÄR tjänsten han säljer.

Så finns det saker. Alltså, varor. Prylar man köper. Silversmycken. Böcker. Kläder.
Exempelvis Pandora

Uppslagsverk, Nationalencyklopedin.

Klädesplagg. Helly Hansen.

Ofta väljer varumärket-saken att ha en person som frontar. Om det inte är varumärkets grundare / uppfinnare, så kanske en kändis?...
Vill kunder ha ett ansikte på sin vara?

I min lilla värld, av silversmycken, händer det att jag får frågan om att vara med i en artikel eller ett föredrag om företagande, eller design, eller kvinnligt företagande, om namn eller om kvinna som anställt sin man eller nåt.
Borde man vilja fronta sitt företag?... Är man/jag dum som/om man låter bli?

Det tredje jag talade om är de som redan ÄR kända och väljer att låta ut sitt kända namn till en sak - vara - produkt.
Ex. Björn Borg - Kalsonger.
Efva Attling - Smycken.

Och så de som verkligen vågar fronta sin egen sak - vara - produkt.
Nästan så till den milda grad att man undrar om det är personen som säljer varan, eller varan som säljer personen? Exempelvis
Camilla Läckberg
Fredrik Paulún
Beatrice Sjöberg

Hmmm.. Nu har jag skrivit så mycket att jag nästan glömt frågan.
Det tål att tänkas på.

Man är väl sitt eget varumärke. Frågan är vad man vill med det?...

Snöfall!! Det var på tiden...

Uj, vad tiden rusar!
Snart är det vår, även om det kan vara svårt att tro i Uppsala idag, söndag!
Snön sprutar ner!
Barnen och pappan har haft jättekul ute på tomten, byggt två "fort" och haft snöbollskrig.
Hunden - mellanpudel - och jag blev tvunga att gå in då han blev som en snöboll hela han, lille hunden! ;o)
Han fick tina upp på golvvärmen i badrummet.

Det var en tid sedan jag hann med ett blogginlägg, och så är det ju ibland.
Att tiden rinner för fort och man tvingas till prioriteringar...

Igår hade jag och lilleman Charlie en helt ljuvlig lördagsförmiddag hemma själva, då storgrabbarna och pappan var på scouterna.
Vi tog lång sovmorgon i sängen på Charlies initiativ. Inte mig emot!
Somnade om och låg och pratade en låååång stund innan hunden påkallade uppmärksamhet att han var pinknödig.

Då klädde vi oss varmt och gick på en lång upptäcksfärd i snö/frostlandskapet.
Vackert så det föreslog!

Strax är även denna helg tillända. Måndag-fredag-måndag-fredag, heeela tiden!
Helgerna är underbara, och veckodagarna likaså.
Jag har ju faktiskt ett helt makalöst roligt jobb! Och en hög toppenhärliga kids!

Nu står badkarsbad på schemat för de mindre.
Själv tänkte jag fylla upp mer nytt, varmt vatten då de lagt sig, och ta med mig en bok och hårinpackning.
Måste ju vara snygg i verkstaden på måndag.
Not. ;o)

Mitt måndagsschema börjar med milsrundan med grannfrun, vars tik just nu har löpperiod, så min hund får gå en annan runda med pappa Uffe.
Gör mig inte nåt.
Alls.

Ser fram emot morgondagen, men först skall jag njuta färdigt av den här dagen.
Tjolahopp, på er!

Att vara egenföretagande ehandlare.

Jag har faktiskt inte funderat så mycket på det.
Men jag gjorde det nyss.
Över en tallrik hemmagjord - av maken - spaghetti&köttfärssås.

Solen lyste in genom ett halvhjärtat tvättat köksfönster, timman var slagen 11.23.
En tisdag på höstkanten anno 2011.
På min fot ligger en liten hund. Varmt och gott.

Då slog det mig.
Jag har inte arbetat sedan 2006. Året då lilleman kom.
Lilleman fyllde 5 år i augusti detta året...

Jag sade upp min trygga anställning och valde att satsa på ett eget företag.
Med åtminstone en del av facitet (heter det så?..) var det ju synnerligen ett lyckligt kast med tärningen.
Eller ett rätt/bra val av stig i livets skog.

Älskade Barn AB. Ehandel, webshop.
Smycken. Enkla, tidlösa om du vill. Men beständiga, tillverkade med innerlig värme.
För det är så jag känner då jag står ute i silververkstaden och formger de betydelsefulla smyckena med så innehållsrikt koncept.
Kunden bestämmer.
Jag är ett verktyg - av många nu - i vår smyckesverkstad, och alltså bara ett led i kundens utformande av sitt namnsmycke eller bildsmycke.

Jag älskar verkligen mitt jobb och är så stolt över vad vi gör i företaget.
Varje litet smycke unikt. Såsom varje människa är unik.

Vi har valt att "bara" arbeta med ehandel. Vi har valt att fokusera på en sajt som inte ens är en webshop i ordets riktiga mening.
Kunden beskriver för mig vad som önskas. Jag besvarar alltid med en personlig bekräftelse, och om det behövs kommer med tips och råd.

Vi har förstås en webshop också. "Klicka-ihop-ditt-smycke";
Favoritsmycken

Jag har alltså inte arbetat - stämplat in, stämplat ut för att bistå någon annans affärsidé eller dröm - på sex år.
Men ack, vad jag har jobbat!
Många, långa, sena timmar i både silververkstaden, framför datorn på kontoret och hela tiden egentligen, inne i huvudet...
Men jag har älskat varje sekund.

Nåja, kanske inte den dagen jag var tokmagsjuk innan en jul för ett par år sedan.
Stod i verkstaden med en hink bredvid mig...
Uffe fick sprita alla smycken och saker innan vi postade iväg dem!...
Då älskade jag inte att vara egenföretagare.
Men det kunde ju ha varit värre. Mycket värre.
Ni förstår hur jag menar...

Att vara egenföretagande ehandlare för mig är;
* Frihet under ansvar
* Arbetsglädje
* Riskfyllt - vad händer om man blir sjuk. Riktigt, riktigt sjuk?...
* En ordentlig utmaning. Man kan ju lära sig precis så mycket man vill!
* Utvecklande. Synnerligen.
* Ensamt. Eller så ensamt man väljer att göra det
* En källa till stor glädje med all fantastisk feedback jag får från alla nöjda kunder!

Det är förstås nästan oändligt mycket mer än så.
Framför allt är det roligt.
Jag har - varje dag på jobbet - genuint roligt!
Kan du förstå hur tacksam jag är för vart jag, tillsammans med mina nöjda kunder, tagit mitt lilla företag till dags dato?...

Jag har väldens bästa jobb.

Jag är så otroligt kär i mitt jobb!
Att få förtroendet att skapa så betydelsefulla smycken känns nästan lite magiskt, då man står ute i silververkstaden...
Jag är så tacksam för att så många tror på mig, och det jag gör...

Som egen.

Vaknar alldeles för tidigt. Tror jag, innan jag fått bekräftat av digitalklockans projection i vårt vita sovrumstak.
En liten knatte - åhhja, snart 5 år gammal har krupit nära, nära.
Jag hyller över honom täcket och drar honom lite närmre mig.
Somnar om.

Vaknar igen av ett gnäll bredvid min kudde.
Sigge, Pudeln av mellanras. Svart och krullig av sommarens alla bad säger att det är morgon bredvid min säng.
Charlie och Uffe sover.
Alla i huset sover.
Utom jag och Sigge.

Jag ligger kvar ett tag till. Sigge trampar runt på fårskinnsfällen nedanför min sänghalva och lägger sig tillrätta.

Solens strålar når inte riktigt in genom vårt sovrumsfönster. Mörkläggningsgardinen kämpar på, men förlorar mot ljuset.
Det är morgon, Tina.
Dags att gå upp.

Jag gör i ordning frukost till min slumrande familj och tar med Sigge på morgonpromenad.
Vi jobbade ganska sent igår jag och Uffe i silververkstaden.
En hög med paket skall iväg genom Sverige idag.

Min tur.
Jag tar av taket på vår lilla Golf och låter sommarens varma vindar förstöra mitt nytvättade och borstade hår.
Solglasögon skyddar mina ögon mot både solskenet och fladdrande hårtestar.

Med mig i bilen har jag en kasse papper.
För jag har valt att låta ett proffs sköta mitt företags ekonomi.
Allt annat är så roligt att göra, så jag vill göra det själv, tillsammans med Uffe.
men då jag märkte att jag verkligen inte hann med allting som det faktiskt är att driva företag så valde jag att lämna bort bokföringen.
Det känns skönt.
Jag gillar min revisor. Men idag är hon inte på plats.
Det är den andra idag, och jag vill aldrig aldrig dra ut på saker.
Näpp - gör dem bara, så kan du göra något annat sedan!

Jag står utanför porten i centrala Uppsala. Inget svar på telefonen, och (såklart) inte på porttelefonen heller.

En kille komme rut genom porten, håller upp den åt mig och jag kliver in i stentrapphusets svalka.
Kikar mot hissarna, men väljer som vanligt trappan.
Vardagsmotion. Nog så viktigt!...

Lägger min mapp i brevlådan och går trapporna ner igen.
det skall handlas också, innan jag kommer hem till min familj och mitt jobb.

Tar god tid på mig, kikar i hyllor och njuter av kylrummets temperatur på Coop forum.

På väg mot kassorna rycker jag åt mig ett par pocketböcker som jag planerar få en stund över att läsa.
Faller också för frestelsen att köpa den nyutgivna Dvdn till barnen. Då blir de glada, jag jag kan jobba ifred fastän det bara är kväll.

Annars blir det en del nattjobb, vill jag lova.
Mörkret som återvänt efter sommarsolståndet är välkommet utanför verkstadsfönstren.
Hellre så än strålande solsken och skrattande barn!

Räknade efter igår, nu är sommarlovet snart slut.
Tiden går.
Räknade också efter en annan sak.
Nu är det fem år sedan jag var anställd.
I fem år har jag varit egenföretagare.
Mamma har jag varit i 8½år redan!...

När jag kör upp på vår garageuppfart med två stora kassar mat och annat möter mig en superglad liten svartkrullig hund. Han hoppar och dansar runt. Hundlycka...
På gräsmattan har barnen och pappa Ulf Bocciatävling i björkarnas skugga.

Mitt liv är min berättelse.
Händelser, människor, barn och kärlek.
Tiden som går, minnena jag får.

Fortfarande Julirusch.

Vi jobbar på som bare den.
Eftersom vi har barnen hemma på sommarlov, blir det mycket nattjobb också.
Och om vi dessutom blir bortbjudna över en helg, då blir det till att "jobba in " både före och efter.
Till denna helgen var det väldigt många Expressbeställningar.
Frierier vi fick "vara del av" i och med våra smycken. Både förlovnings och ett par vigselringar! Mäktigt, mäktigt!

Men vi hinner njuta också!
Det är verkligen helt fantastiskt, tillvaron vi för!...
Man nyper sig i armen emellanåt, det gör man...

Jag vill visa en IDbricka Uffe gjorde häromdagen. 925 Sterling Silver förstås - det är ju alla våra silversmycken och här har kunden valt maskingravyr nummer 19.
Bilden säger mer än tusen ord.

Arbetsmyror & livsnjutare.

Vi stänger ingalunda silververkstaden i sommar! Vi håller våra vanliga - korta leveranstider.
Men vi hinner ändå njuta av sommaren, solen tillsammans med våra sommarlovslediga barn!

Idag tog jag en magiskt härlig motionsrunda på den vanliga milen.
Säden på fälten börjar gulna och det doftar nyslaget gräs.
Månen stiger fram bakom molnslöjor skiftande i rosa och grått.

Gräshopporna spelar i dikeskanterna och gruset frasar under mina skor.
Ikväll blev det en senare runda än vanligt, jag drog iväg vid 21.00 för att plocka upp sällskap / draghjälp på vägen.
Man fick en kopp nybryggt Mollberg på bron där också. Och under deras röda hus rinner bäcken...
Jojjo!..
Härligt så det förslår!!

Imorgon skall vi åter ställa klockan.
Sommarläger.
Äventyr, lekar och bad för storgrabbarna ute på Alnäs!

Vi jobbar och njuter, om vartannat.
Livet är underbart!