Fronta eller låta bli?

Satt på Twitter med en någorlunda formulering klar för mig.
Då jag lade fingrarna mot tangenterna blev tanken till ord och i mitt sinne klev en djupare fråga fram ur skuggorna.

Det finns i min tanke två skilda saker (eller tre egentligen), och nu snackar jag företagare.
Allt är ju varumärken, oavsett det är en sak, eller en tjänst.
Tjänstesäljare, jag ger några exempel, te.x Åsa Jern som är internationellt certifierad coach till både privatpersoner och företag.

SpaClub, Heléne Vigebjörk som är Uppsalas stoltaste kroppsterapeut.

Eller Michael Bindefeld som ju liksom även han ÄR tjänsten han säljer.

Så finns det saker. Alltså, varor. Prylar man köper. Silversmycken. Böcker. Kläder.
Exempelvis Pandora

Uppslagsverk, Nationalencyklopedin.

Klädesplagg. Helly Hansen.

Ofta väljer varumärket-saken att ha en person som frontar. Om det inte är varumärkets grundare / uppfinnare, så kanske en kändis?...
Vill kunder ha ett ansikte på sin vara?

I min lilla värld, av silversmycken, händer det att jag får frågan om att vara med i en artikel eller ett föredrag om företagande, eller design, eller kvinnligt företagande, om namn eller om kvinna som anställt sin man eller nåt.
Borde man vilja fronta sitt företag?... Är man/jag dum som/om man låter bli?

Det tredje jag talade om är de som redan ÄR kända och väljer att låta ut sitt kända namn till en sak - vara - produkt.
Ex. Björn Borg - Kalsonger.
Efva Attling - Smycken.

Och så de som verkligen vågar fronta sin egen sak - vara - produkt.
Nästan så till den milda grad att man undrar om det är personen som säljer varan, eller varan som säljer personen? Exempelvis
Camilla Läckberg
Fredrik Paulún
Beatrice Sjöberg

Hmmm.. Nu har jag skrivit så mycket att jag nästan glömt frågan.
Det tål att tänkas på.

Man är väl sitt eget varumärke. Frågan är vad man vill med det?...