Tankar om tänk.

Budskapsbricka med utsågat hjärta.

Alltså.
(-paus-)
Ibland tänker jag på hur bra jag har det.
Jag tänker faktiskt ofta så...
Är tacksam över min tillvaro och uppskattar det liv jag får leva.

Jag stod igår kväll, sent igen som vanligt och lyssnade till mina barn som knappt hörders, eftersom de sov.
Tänkte. Begrundade och filosoferade.
Så halkade jag in på företagarskapet jag också har. Ju.

Tänk så stolt man är egentligen?...
Fick faktiskt ett par tackmail som strålade lite extra igår.
Glada kunder till vilka jag fått skapa deras egna smycken med den text som önskades.
Det är ett förtroende jag bugar allra ödmjukast för.
Ser mig själv som ett av alla de verktyg som tillverkar personens eget betydelsefulla smycke.
Lika unikt som kunden själv.
Då jag står i verkstaden, sågar, slipar och polerar och putsar vet jag att smycket mina händer skapar kommer att vara en kär ägodel för mottagaren.
Biten metall kommer att användas och visas för allmänheten.

Det är ett stort förtroende jag får.
Och jag älskar det!

Min lilla flik i det enorma uppslagsverk som ju internet är, har många besökare.
Jag följer det med stort intresse förstås. Lite ego har man ju... ;o)
Det är så roligt att se mitt lilla livsverk växa och frodas, det är med största tillgivenhet jag arbetat med mitt projekt och jag är full av nya ídéer och har många planer för framtiden.

Jag vet att det är många som aktivt följer mitt arbete, och det smickrar mig förstås enormt!
Jag minns i början att jag faktiskt blev smått irriterad över hur folk både hade "fräckheten" att skriva och fråga både hur jag gick tillväga och vart jag köpte både verktyg och matrial samt tog efter mina designer och sätt att arbeta.
Nuförtiden blir jag smickrad!
Det jag gör och har egna idéer om är ju rätt.
Tydligen.

Jag är mycket stolt över att mina smycken är mina egna.
Det händer faktiskt att jag avböjer att tillverka ett smycke, särskilt då jag får bilder på smycken och man vill att jag skall kopiera någon annans design.
Mina smycken är mina stoltheter!
Liksom mina barn!
Inte vill jag att mina barn skall efterlikna någon annan?...
Jag vill ju att skall vara styrkan i sig själva, stolta och vackra som de är skapta.

Tänk vart tankar om natten kan bära iväg?...