Hoppsan.. Igår hann jag inte skriva någonting här...
Jag tänkte på det, men prioriterade bort det...
På morgonen ställde jag klockan på tiiidigt och smög upp för att göra frukost och tända kandelabern...
Småttarnas rofyllda andetag var det enda som hördes medans jag tassade runt i köket.
Helt plötsligt slås ett par gosiga armar om mina ben, och min 2½åring kikar fram.
Älskade Ungen. Tänk att han vaknar så lätt?!...
Går inte att smyga alls för den lille mannen...
Vi åt frukost och kikade på mörkret utanför fönstren.
Sedan var det dags att klä på de nya tomtedressarna. Fluffiga och ulliga, fleece och fukspäls.
Stoooora luvor som nästan gömde de små tindrande ansiktena.
Lilleman i overall och velourluva. SÖTA!!!
Det var fortfarande alldeles mörkt då vi rattade bilen - sjungandes för fulla halsar - till förskolan.
Regnet vräkte ner och vi ackompanjerades av vindrutetorkarnas gnuggande mot rutan.
Då vi kom fram var parkeringen såklart full.
Vi hittade en vägsnutt och använde den.
Så smått hade det börjat ljusna då alla förskolans ungar hoppade ut genom dörrarna till Tomterock och dansade omkring som skållade troll.
Vi skrattade med regnet rinnande ner för våra kinder.. ( Eller var det de där kärlekstårarna som kan komma då man verkligen är sådär lycklig, ända in i själen?...)
Jag tror de drog varenda julvisa, och vi var mer än lovligt dyngblöta då vi blev insläppta på kaffe, skinkmacka och pepparkakor på respektive avdelning.
Det var en härlig morgon!!!
Mamman som åkte hem ensam i bilen var oförskämt lycklig och värmd av tillställningen.
Jag hade gärna tagit med mina härliga tomtebarn hem igen efter luciatåget och fikat, men horder av mail väntade i mailboxen, och en massa julklappar måste tillverkas i verkstaden.
På kvällen samlades vi dock återigen, hela familjen och myste i soffan.
Pappan monterade upp litet julbelysning utanför, den stora renen med släden, upp på taket på förstukvisten.
Tända ljus på bordet.
Litet gott på bordet.
Julefriden knackar på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar