söndag 9 december 2007

Tankar från Verkstaden.

Surrandet från Poleringsmaskinen bildar bakgrundstoner till sången i mitt huvud. Jag trycker ömson hårdare ömsom lösare mot Lappolerskivorna och får på så sätt ett basljud som ackompanjerar.
Jag rör mig stela kropp lite gungande för att liksom mjuka upp den.
Ögonen får vila några sekunder medans silvret blir glänsaden fritt från repor och märken med hjälp av polerpastan.

Blundar och lyssnar till musiken som inte finns.
Silvret bränner mina fingrar genom de Hockeytejpade skyddshandskarna.
Vaaaaaarrrrrrmt.

Brukar säga så till min yngste son, då han nyfiken stretar närmre ugnsluckan.
"-Vaaarrrrrmmmmmt..."
Hans små nävar sträcker sig mot det värmade ljuset inne i ugnen som tillagar kvällens Klyftpotatis.
Hemgjord förstås, bara lätt sprayad med Olivolja. Strösslad med lite, lite havssalt och så en nypa vitlökspeppar spridd för ett andetag över.

Doftar ljuvligt.

Jag håller min lillemans mjuka kropp mot min där vi hukar oss ner och kikar in i ugnen en liten bit därifrån.
Snusar i hans hår, och matdoften bryts tydligt av underbart babyschampoo understryket av lenaste bebislukt.
¨han rör sig mjukt mot mig, och kava närmre ugnsvärmen.
"-Vaaaarrrrrmmmt Charlie."

Han sliter sig mjukt ur mitt grepp och springer iväg mot andra upptäckter. Mot brorsornas lego-lek.
Jag hör ljudet av legobitar ihopbyggda till fantasifarkoste som krossas sönder mot trägolvet.
KRrrrraaaAASCH!

Barn som skrattar.

Mitt vänstra pekfinger bränner till och jag drar med ett ryck bort handen.
Jag står ute i Silververkstaden och det har börjat mörkna ute.
Söndagens ljus håller på att gå mot sitt slut. Dte är ännu ungefär i mitten av dagen, men solen orkar inte mer nu.
Den dalar ner bakom trädtopparna, och jag får återigen förlita mig på strålkastarljus och lysrör.

Jags tänger av Poleringsmaskinen, och granskar Silvret. Vackert...

Nu inför Julen har det ökat så mycket i beställnigslistorna att jag är tvungen att jobba dagtid. Så fort tillfälle ges!

Pappan har tagit mina älskade barn på julmarknad med farmor och farfar.
Där vi förra året red ponnyhästar, köpte kov och drog hem högsta vinsten på lotteri; "Riktiga" LIONS jultomte skulle komam hem till oss på Julafton! - Vilket han också gjorde....

Jag drömmer tillbaka till utesnö, pyrade andedräkter och glimmande marschaller.
Frustande Nordsvenskar dragande på slädar och fårskinnsbelamrade sittplatser.

I verkstaden börjar den spetsgardin jag satt framflör det stora fönstret att svarta mer och mer.
Polerpasta far genom luften och färgar mitt ansiktsskydd sotigt.

Man blir alltså svart ända in i öronen av det här yrket!
När man lycklig ända in i själen och uppfylld av skaparkraft kommer in efter avsevärda timmar ute i Silververkstaden är man svart som sotaren.
Det kliar väl aldrig så mcyket i näsan som det gör när man är därute. Eller i pannan, eller i örat?
Handskarna lämnar tydliga svarta streck på min hud, och även om man inte har handskarna på, så blir det gråsvarta ränder efter händerna.

Jag kommer ihåg tiden då man duschade och fräschade till sig för att GÅ till jobbet! Nu måste man sanera sig själv för att överhuvudtaget komma in i huset efter ett arbetspass!
Men det är så underbart roligt!!!

Inför Julen får jag massor av mail, massor av förfrågningar och massor av böner!
Jag lovar så många kan överhuvudtaget kan, att få sina Julklappar i tid förstås!

Mitt ego och stolthet växer för varje vackert Smycke jag får förtroendet att tillverka!
Mina älskade barn avgudar sin pappa, och de tycekr det är underbart att få vara med farmor! Jag själv är ytterst tacksam att hon tar sig an lilleman då storkillarna är på dagis, så jag får göra Silversmycken till alla mina kunder, så de får dem i tid!...

I januari, om det blir lungnare då. DÅ skall vi njuta av vinterfriden, och göra något roligt, bara vi tillsammans!
Nu tar vi tillvara på alla studner vi hinner med!
Soff-mys, kramar i förbifarten, de unde rbara nattningsprocedurerna! Sånger i bilen på väg till dagis, och alla sagor vi läser!

Underbara Tid!

Inga kommentarer: