torsdag 15 februari 2018

Morgonsolsdiamanter och gamla sågverk..

Med tystnaden störd av mina skors isdobbar vandrar jag och hunden hemåt längs landsvägen alltmedan solen går upp.
Tvillinggrabbarna tryggt avlämnade vid skolbussen vars belysning bröt av mot det blåa mörker som omslöt oss och min ficklampas runda sken.

Det är en bra bit vi får gå på mornarna till busshållplatsen. Friskt måhända, men vintertid också kallt och mörkt.
Skogens ljud, andedräkt som bildar rökmoln. Småprat med grabbarna som vaknar till av kylan.

Man får akta sina frågor, man som mamma. Gå lite i sicksack mellan samtalsämnen och tassa försiktigt om man söker raka och ärliga svar.
Min yngre tvillingson fräste härom morgonen; "Måste du vara så glad jämt?!"...
Jo. Jag är en sådan. En som när den väl fått fötterna på sovrumsgolvet tänker att "Man kan lika gärna vara glad, det gör dagen härligare!"..
Men har man söner, ett gäng stycken så får man hålla band på sig. Man kan inte vara för kvittrig och glad förstås...

Mina två pojkar stiger på den gula skolbussen, efter att ha gett mig varsin härlig kram. Till min stora glädje tummar de inte på det, det finns alltid lite tid till en kram...

Bussen bakom mig svänger in bakom kröken och lämnar mig, hunden och min ficklampa i mörkret åter.
Skenet från glödlampan - eller om det är ledlampor i den här?... - får snön att gnistra. Hunden rusar i dikeskanten och följer vildsvinsspår, rådjursklöver och doftspår från rävars tassar.

Jag hör vatten i bäcken som rinner fram under det gamla fallfärdiga sågverket. Den gamla träbyggnaden har trasiga fönsterrutor, och plankor som saknas i fasaden.
Jag aktar mig noga för att lysa in i fönstren, eller ner under valvet där bäckens vatten forsar fram. Det kanske finns någonting därinne som jag inte vill se såhär i arla morgontimma.
Ensam på promenad hemåt, med bara en hund som sällskap...

Jag lyssnar till mina egna snabba steg och biter ihop mina käkar tills vi passerat sågen.
När vi kommer till kalhygget, ser jag himlen färgas rosa och solen ramlar upp över världskanten. Ljuset kommer åter. Morgonen får strössel av diamant och dagen gnistrar igång.

Nu tar vi oss an dagen. Fortsätter. Skapar minnen.

Inga kommentarer: