Tjihooo, vaknade med ett ryck och kom inte ihåg vad det var för dag riktigt på en gång.
Men det var ju "bara en vanlig tisdag". Vilken dag som helst i en trippelmammaehandlares liv.
Fast barnen skulle till skolan förstås, så det var ju tur klockan ringde.
I deras rum.
Några wasasport till frukost och en hundpromenad i grådaskig skog senare (pappan skjutsar barn till skolan) såg jag någon i hallspegeln som jag kände igen.
Mig själv!
Tittade närmre och vad skådade jag?
Ingenting där det brukar vara en liten rynka minsann?!
Ok att man inte kommer ihåg vad det är för dag när man slår upp ögonen (i mitt tycke lite för tidigt) men att totalt glömma bort att man gjort fillers eller botoxat sig utan att man varken funderat på det, än mindre bokat tid och tagit sig dit?!
Lutade mig lite närmre och anar nånting där ändå.
Mitt i mitt tämligen ålderstigna ansikte är det på väg en finne upp ur skinnet.
Mitt i rynkan!!
Så praktiskt.
Om jag hade ansett att det borde göras något åt detta anlete i denna snart jämngamla tillvaro.
Nu tyckte jag inte det, men det var ändå rätt lustigt.
Både att se hur annorlunda det kunde se ut - om man kollade nära när rynkan var borta, och att man skulle få en finne fastän man inte längre är tonåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar