Som man tänkt sig.

Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Jag ligger på Enköpings lasarett inför operationen imorgon.
Inget farligt, mest rutin.
Men ack, så ont jag haft.

Nu skall det bort.
Men jag hade inte tänkt vara sjuk!...

Sjukhuset här är mer eller mindre mörklagt, det har tydligen brunnit någonstans, och personalen är lite irriterade, förvirrade och saker och ting strular.

Nu blir det fullständigt elavbrott.
Så jag stänger ner datorn.

Ibland blir det inte ALLS som man tänkt sig...
Suck.

Med utsikt mot Uppsala Slott och Domkyrkan.

Det har vi inte hemma.
Utsikt mot kyrkan och slottet. Korrekt.
Jag sitter i en säng på våning 8 på Akademiska sjukhuset och väntar på doktorn.

"Farbror dokto´rn" -Sådant gäller verkligen inte längre!
Vette sjutton om inte "doktorerna" jag träffat inte är yngre än mig to.m. I alla fall en av dem.
Läkaren på akuten.

Åkte in för tredje gången tiding i söndags morse.
Snöstorm, Hala vägar - och glömd mobiltelefon kom jag på då jag åkt nästan halvvägs. Men jag vågade inte väda heller, det gjorde för ont.
Snabb tanke som jag motade bort;
"Kör jag av vägen nu så dör jag."

Denna tidiga timma var det nästan bara jag ute på vägarna öster om Uppsala där vi bor.

Jag körde själv, det bästa var att pappa Uffe var hemma med barnen, och sedan att alla omständigheter runtokring var sådana det var är ju bara maximal otur.
Faromor och farfar uppe i Norrland, Mormor hemma med magsjuka osv.
Ja, ni vet.

Sedan var jag inte längre så smärtlindrad, då mina piller redan tagis för flera timmar sedan, men nu gick det bara inte att stå ut en natt till hemma.
Jag behövde hjälp.

Parkerade utanför Akutmottagningen. Vinglade in genom den vinande vinden och piskande snön.
Fick komma in ganska omgående.
Denna, tredje gången var det bara en människa som satt i väntrummet.
Första gången var det helt folktomot, andra gången, i torsdags natt vid midnatt - nästan fullt.

Fy sjutton var ont jag hade.
Som tur var var personalen jättefin, och hjälpsam.
Liksom "varannan gång", första gången bra personal, andra gången " inte så bra...".

Just nu sitter jag på en fyrsal, en kvinna är på väg hem.
En annan är iväg på ulrtaljud, och den tredje är inte här. Än.

Idag känner jag mig ganska pigg faktiskt. Dagarna innan har jag bara sovit. Sovit, sovit, sovit.
Vaknat bara då personalen komemr in för att kolla.
Och det gör de hela tiden!...
Droppet de satt - måste fasta sedan ett drygt dygn - läckte litegrann.
Hoppas de slipper sätta ny nål.
Gillar inte nålar vidare värst.

Undrar hur Uffe gilalr att få jobbet lastat på sig?...
han ringde igårkväll och frågade;
-"Hur får man igång mailprogrammet?"

Ehh.. Min man.
Han är superbra på mycket, men jag skall nog utbilda honom lite i datorernas och internets värld.
Det värsta vore nog iså fall om vi fick turas on med denna - lilla vita datorn - och den stora "vanliga".
Men det vore nog inte så farligt. Kanske kul to.m?...

Nåja.
Jag längtar hem, och jag vill aldrig med få såhär ont.
Ok?

Man trippar lite på tå...

Igårkväll kom det onda tillbaks igen...
Som tur var hade jag ju fått med mig dunderpiller, och det hjälpte, så jag kude somna.

Jag kom hem mitt på dagen i söndags.
Fortfarande utan diagnos.
En remiss skulle jag få, men jag är lite oklar över vartifrån ännu.
jag fick ju fylla i papper om min hälsa och vilken vårdcentral jag tillhörde i lördags då jag kom upp från akuten.
Något snurrig och vilsen vill jag säga... Påverkad av alla sprutor, men utan smärtan dock.

Vårdcentral hade jag skrivit in där jag gick på mödravården då jag väntade Charlie, men min husläkare finns ju på helt annat håll...
Jag som så sällan är sjuk och aldrig på sjukhus, mer än för barnafödsel var väl lite förvirrad kan man säga...
Mina förhoppningar är att vi redde upp det hela innan Uffe hämtade mig vid sjukhusentrén efter att jag blivit utskriven.

Jag kanske skulle slå en signal (någonstans;o) imorgon och dubbelkolla.
Jag hörde att det skulle bli Gastroskopi och Ultraljud.
Magsår, eller gallbesvär tydligen. Kanske...

Skönt var det i alla fall att få komma hem till barnes små famnar.
Farmor hade kommit på lördagskvällen, så att Uffe kunde hämta bilen jag parkerat i BB-garaget innan min smått förvirrade "promenad" ner till Akutmottagningen.

Nu hoppas jag innerligt att jag slipper denna vedervärdiga smärta igen, för man har liksom inte tid att vara på sjukhus då man har mitt underbara jobb och mina fina barn!!

Våren kommer att bli spännande, jag kan knappt vänta att få sätta tänderna och verktygen i mina planerade projekt!!
Imorgon, tisdag börjar vardanen åter. Skolan börjar och lilleman skall leka med kompisarna på dagis.
Vi får jobba i dagsljus ute i verkstaden, och sova på nätterna!
Inte för att det spelar någon roll egentligen, hur vi förlägger arbetstiden, men är det något jag avskyr så är det att skjuta upp saker!

Minns hur jag bannade mig själv för att jag tog ett glas vin på fredagskvällen, då jag firade mina fullkomliga åtta år som mamma. (Istället för att jobba klart ute i verkstaden.)
Vi satt framför tv:n (det är synnerligen ovanligt att jag "står ut" med att sitta där alls till Uffes förtret) och njöt av lugnet och friden i huset efter en fullspäckad födelsedag som firades både utomhus och inomhus med släkten och vännerna.
Vi tänkte ju jobba ikapp på lördagen.
Men se; icke.
Då låg den här mamman och företagerskan på en sjukhussäng och sussade så gott så. Typ.
Måttligt tillfredställande...

Nu har jag i alla fall äntligen fått smida lite. Det sitter som i mina händer, jag måste få min "dos" silver och guld! ;o)

Jag brukar säga att alla borde få ha en silververkstad och tillverka vackra saker!
Ikväll har vi hunnit massor.
Efter att Joel och Emil läst godnattsaga för mig i våran stora säng.
Efter att Charlie-lilleman kommit upp ur sin säng efter nattningen sisådär en fem gånger.
Liten söt röst:
-Jag skall bara säga en sak...

Nu skall jag gå och pussa på deras små kinder och sedan skall jag gå och lägga mig.
Jag använder mina "försiktiga steg" och hoppas och ber till högre makter att min mage håller sig lugn i natt.
Imorgon vill jag vakna bredvid min lille unge, äta frukost tillsammans runt köksbordet i kandelaberns sken, göra en mysig morgon till en jättebra dag.

Godnatt alla ni!