Femårskalas!

Det var nästan ljust ute då jag slog upp mina gröna.
Ljuset strålade in genom den glipa gardinen och väggen utgjorde.

En blick på de röda digitalsiffrorna i taket.
08.16.
Shit!
Kalas om 2½ timme!
Smörgåstårta, duscha och klä sig och barnen! Städa!!!
Tårta med maräng! Tina Jordgubbar, ordna fiskdammspåsar, blåsa ballonger!!!!
Frukost borde man hinna med! Pencillin först bara!

Vi hann. Men min mascara hade inte ens hunnit torka då vi öppnade för de första av dagens gäster...

Nu sitter (de imorgon) fem år gamla killarna på bordet framför 47tummaren och spelar ett födelsedagsspel.
Lilleman sussar, helt slut efter att alla barnen åkt hem.

Smörgåstårtan gick hem, succé!
Bara det att mer än drygt halva av 8 kilo blev kvar!!!!....
Nu har vi lunchen och middagen bokad i flera dagar framöver...

Själv smög jag undan en stund, för att minnas.
Minnas hur det var för snart fem år sedan...
Hur små de tjugo fingrarna var på pyttesmå händer.
Deras silkeslena hud på deras bebikroppar.
Små spretande fötter på underbart mjuka ben.
Stora blöjor som prasslade lite.

Våra dubbelamnninar som jag minns odelat positivt.
Den allra första världsomvälvande tiden som nyblivna tvillingföräldrar.
Jag kommer ihåg tydligt hur enormt jag tyckte det var att få bli tvillingmamma!
Utvaldheten, det mest fantastiska man kan uppleva. Att få barn...

För fem år sedan låg de fortfarande i min mage....
Imorgon skulel de komma ut. Äntligen 40+2...
Jag minns det som igår...