söndag 29 augusti 2010

Den dagen på året...

Den här dagen, den 29 augusti blöder jag.
Mitt hjärta smärtar mig så oerhört och mina tårar vill inte ta slut.

Mina egna problem och "grus i skorna" känns så avlägsna...

För sexton år sedan födde min älskade vän Johanna sitt första barn.
Vi var unga, och jag förstod egentligen inte alls innebörden eller känslan att vara mor.

En liten pojke äntrade världen. Själv belade jag mig med hedersuppdraget "Mosterskap".

Sötare pojk fick man leta efter! Han växte upp, fick en lillasyster - Josefine.
Sedan fick jag själv barn och blev fullkomligt överrumplad över den känslostorm och den ofattbara kärlek det faktiskt är att bli förälder.
Min älskade vän Johanna blev strax efter mor igen, för tredje gången till Sebastian och Josefines lillabror Simon.

Vi fortsatte umgås, våra barn har alltid lekt nära och jag är så tacksam för hur fina Josefine och snälle Sebbe hjälpte till, lekte med och tog hand om våra småttar!...

En morgon för tre år sedan idag inträffade det som bara inte får hända.
Sebastian och Josefine cyklar till skolan...
Josefine ringer och skriker i telefonen att Sebastian blivit påkörd...

De hann fram till olycksplatsen, Johanna och Stefan.
Sebastian drar sina sista andetag, hans alltför korta liv tar slut.

Han blev tretton år gammal.

Idag är mina tankar hos mina älskade vänner och deras familj.
Ett ljus brinner i vårat fönster, för den livslåga som släcktes, alldeles för tidigt...

Inga kommentarer: