Blev arg, och bankade (sönder) silverhjärtat jag höll på med.
Imorse fick jag en present.
Min fine Ulf hade räddat hjärtat, som nu hänger så fint runt min hals...
Som en påminnelse att vi räddar varandra om någon faller. Vi finns där för varann - och det är inte hela världen om saker inte går som man tänkt sig från början.
Det kan bli fint ändå.
Som en fin vän till mig säger; "Det blir på bästa sätt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar