I september då jag fyllde år fick jag ett kuvertpaket.
Innehållande biljetter och meddelande om sällskap, till Wallmans i Stockholm.
Medföljande skulle min man och våra vänner vara, och det tog inte lång stund innan vi bokade till hotellövernattning "när vi ändå skulle till storstan"!..
Vilken helg det blev, kan man säga!...
Wallmansartistserveringsbarpersonalen hade ju massor av framträdanden, och ett av dem minns jag alldeles särskilt...
Eller, ett - som när det var över - de besjöng säkert åtta andra i publiken på olika firardagar, och när det var slut, så "Joo, vi har visst en till som firar födelsedag!"
Konfetti - Tvkamera och strålkastare rätt i ansiktet.
Schhhmack!! På mig!...
Hela personalen samlandes vid vårt bord, jag drogs upp att dansa med sångaren till mina vänners stora förtjusning.
Presenter, champagne och ännu mer sång.
Jag. Trodde. Inte. Det. Var. Sant.
och mina vänner bedyrade att de absolut inte sagt till om någonting särskilt. Mer än att, jo, de nämnde ju att jag fyllde år - och inte särskilt jättejämnt heller för den delen!!...
Men fest var det, och firad blev jag. Rejält...
Det var en myyyycket trött, glad och lycklig ( och mätt...) Tina som kröp ner under täcket på hotellrummet och såg fram emot sovmorgonen, och hotellfrukosten med några av de bästa vännerna som finns.
Ett sådant där tillfälle som man kommer att minnas för resten av livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar