söndag 6 juni 2010

Mitt Jobb.

På mitt Visitkort står företagsnamnet och så lite kontaktuppgifter och mitt namn.
Jag har haft en del visitkort i mina dagar.
Titlar, och arbetsuppgifter med företagsuppgifter.
Butikschef, Restaurangchef, Mediasäljare, Croupier för att nämna några.
Visitkortet jag har nu står det alltså "Älskade Barn" på.
Namnet på mitt företag är efter mina egna barn...

Mitt jobb har jag skapat själv.
Jag har till och med skapat jobb åt min kollega/man!.. ;o)
Efter långt övervägande kände jag att jag var tvungen att få hjälp.
Och vi kom överens om att jobba tillsammans, likväl som att vara familj tillsammans.
Det är underbart och priveligerat att jobba tillsammans med någonting som vi båda tycker är jätteroligt!
Vi gör planeringen tillsammans, och vi hjälper varann - förstås - när planeringen brister och vi hjälps åt att rodda både beställningar och barnen och allt runtomkring.

Att ha eget företag är spännande. Roligt, utvecklande och lite skrämmande...
Det är lite läskigt om det någon dag är lugnt på beställningsfronten...
Det är skrämmande när vi får så många beställningar att vi båda två står ute i verkstaden hela dagen, och halva natten för att hinna med! Och när man sedan öppnar mailboxen för att finna 85 mail ytterligare...
Men jag skulle aldrig, aldrig trivas på ett jobb där min kreativitet och arbetslust skulle "klockas" och i detalj vara styrt av andra...
Jag har på tok för många idéer som skulle spränga sönder mig inifrån om jag inte kunde få utlopp för dem...
Det är fantastiskt roligt med alla härliga kunder, och när man får hjälpa till med att skapa deras egna personliga, betydelsefulla smycken!
Det är enormt utvecklande att planera framtiden för oss och företaget, det är superspännande att fortbilda sig i yrkeshantverket, och i själva företagarbiten!
Det bästa av allt är att jag kan låta mina älskade barn få komma i första rummet!
Jag ger dem så mycket jag bara kan av min tid, behövs det, så jobbar jag långt in på natten då de sover istället för att "komma-hem-efter-det-att-barnen-lagts-i-säng"...

Det är inte klokt vad jag känner mig lyckligt lottad som får hålla på med mitt jobb.
Mitt jobb, som jag älskar!...

2 kommentarer:

Lotte sa...

Jag är lite avis. Men klockan bla bla (när jag nu slutar...) går ju jag hem. Slut. Finito. Nån annan gör't. Jag skiter i't. Liksom. En helt annan sorts ledighet, kan jag tänka ;)

Tina - alskadebarn.se sa...

Du har rätt, Lotte.
Visst är det så. Finns många för och nackdelar med vad man än väljer. Det nyaste för oss, egna företagare, = Alltid minst sju dagars karens, samt att på den åttonde dagen träder läkarintyg-måstet i kraft.
Ingen sjukdom utan läkarintyg alltså.
Nog för att ingen annan ändå (kan) göra jobbet åt en...
Minns med "phhhhuuuu" hur man stod med hink i verkstaden innan jul ett år, då magsjukan härjade som värst...

Och så minns jag hur det var att föda barn.
Alltså, vill med liknelsen säga att i det stora hela - och med lite tid under bron så väger det positiva minnena över.
Man (brukar) glömmer smärtan snabbt...