Den ostoppbara, den långa och den ibland alltför snabba.
Mina barns växande kroppar är en tydlig tavla om hur tiden går.
Imorgon - onsdag börjar skolåret igen.
De två stora killarna börjar tvåan.
Lilleman - som nu faktiskt har gått och blivit ganska stor - börjar återigen på dagis.
Fem år gammal mot brorsornas 8½år..
Ett sommarlov är slut, en era i en mammas liv.
Åter lämna barnen i andras händer.
Lita på att de tar hand om dem med en bråkdel av den enorma kärlek jag känner för dem.
Att de skall vara trygga och glada. Mina små barn...
Må världen utanför vara snäll med dem, må de känna sig stolta över de fina killar de är.
Må de hålla samman och stå vid varandras sidor om det blåser.
Kommer de bara hem, så skall jag hålla om dem så länge det behövs - om de vill.
Mitt livs största kärlek, den mest innerliga och den genuina.
Den ostoppbara och varmaste. Kärleken till mina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar