Jag & min luftmadrass.

Jag känner vattnet mot min hand.
Långt ovanför mig färdas moltussar över en mycket blå himmel. Solen når min kind med värme och genom mina ögonlock sprider sig ett varmt, rött sken.
Jag hör hur mina barn åker sparkcyklar på altanen.
Hjulen rullar över plankorna med ett rogivande dunk-dunk-dunk.

En vind drar förbi. Det svalkar fint...
Jag låter ena foten glida ner i det 24gradiga vattnet.
Spretar lite med tårna.
Lyssnar på ett samtal mellan mina två tvillingar. Något viktig i leken avhandlas.
Lilleman ropar på Sigge. Sigge skall vara ett lejon i hans lek.

Jag ligger på min farmor och farfars luftmadrass.
Skatten jag fann på vinden i deras sommarhus.
Farmors sommarhus.
Men det var ju farfars också. Nu vilar han i våra minnen, spridd i en minneslund en sommar innan mina äldsta pojkar drog sina första andetag.
Han fick aldrig träffa dem. Mina fina barn... Han skulle ha älskat dem av hela sitt hjärta och med hela sin varelse. Det vet jag.

Luftmadrassen hittade jag en dag då vi åkt för att fira min farmor UllaBritts födelsedag och barnen absolut ville gå upp och kika på vinden.
I originalförpackning ligger den. Helt oanvänd. Prislappen sitter kvar. 73:-

Jag vet inte hur många plastluftmadrasser vi (barnen?) avverkat. Det har gått hål på den på löpande band, och i våras sade Uffe att "-Man skulle leta upp en sådan där i tygbeklätt gummi, jag vet att mina föräldrar har eller hade en. Brun och gul. Men det finns väl inga kvar att köpa nånstans längre."

Nu har jag alltså hittat en. Marinblå,vit och rödrutig med en helt röd andra-sida.
Jag ligger på den och tänker på min familj. På livet och min farfar.
På att livet kan ta slut. På att sommaren faktiskt snart är slut.
I alla fall mina barns sommarlov...
De börjar på fritids och dagis om åtta dagar.
Åtta korta, sommarfyllda dagar kvar på lovet...

Den här sommaren har gått så snabbt.

Jag ser på mina barn, hur de växer! Benen blir långa och får små gyllene fjun, runda kinder smalnar av.
Byxor växs ur och cykelsadlar måste höjas.

Jag paddlar sakta över mot den skuggiga delen av poolen.
Blundar fortfarande och det röda skarpa ljuset byts mot ett brunare, dovare mörker.
Vattnet kluckar lite.
Jag hör en trollslända landa strax ovanför mitt huvud och hur den lyfter igen med ett intensivare surrande.
Barnen leker vidare.

Pappa Ulf är ute i silververstaden och smider en ring på expressbeställning.
Måste bli klar innan Posten stänger för dagen.

Jag öppnar ögonen.
En björk susar i vinden ovanför.
Jag drar ett djupt andetag, ligger alldeles stilla på min luftmadrass.
Varm. Ledig. Loj...

Glider ner i vad jag först upplever som isande kyla, men som snart bara känns fint.
Barnen tjoar att "Nu baaadar mamma!!!" och kommer studsande över altanen.
"Maaammaaaa!! Tvångsdoppa mig!!" vrålar Charlie. Han vågar knappt komma i vattnet annars. Eller - det tar för honom alldeles för lång tid, och brorsorna har förmodligen redan gått upp när han väl kommit i annars.

Jag fångar hans solvarma smala armar i mina kalla händer och han skriker förtjust.
Innan jag släpper ner honom i vattnet håller jag hans lilla kropp mot min och drar in hans solkrämsdoft medan han vrider sig och tjuter av glädje att jag skyddar honom mot brorsornas dyk-stänk med min kropp.
Då doppar jag honom, ända ner till halsen.

Han skrikskrattar och vrider sig ur mitt grepp, på väg mot Emil och Joel som just belägrat min luftmadrass.