Tyngden blir tydligare och svårare att hålla emot.
Min underarm pressas mot soffans armstöd.
Värmen från dagens brasor i eldstaden har falnat, men nu blir jag varmare än någonsin tidigare denna dag.
På min arm har min unge lagt sig till ro.
Hans andetag blir längre och lite långsammare.
På tv:n sjuner Eva Dahlgren Laleh´s låt, så mycket bättre...
Jag har ett litet spensligt ben tvärs över mina.
Sträcker mig ner och drar av den lilla strumpan med robotarna på.
Små tår som ändå är ganska långa - lika mina, kniper till i friheten utanför strumpan.
Jag smeker den mjuka fotsulan och låter den lilla foten dröja kvar i min hand.
Älskade lilla vackre unge.
Så trött efter ett dygn hos sin fina farmor...
Han kom hem bubblandes av allt som fanns att berätta om vad de gjort och hur de gjort det.
Lyckliga, härliga - älskade barn...
Hans bröder sitter bredvid oss i soffan och knaprar på några ostbågar.
Pappans blick på tv:n.
Jag låter min minste unges kropp vila mot mig, och jag låter mitt hjärta fyllas av stolt, innerlig, och sårbar kärlek.
För visst gör det ont i hjärtat när en unge är trotsig ibland, och visst svider det lite när han säger att han visst aldrig mer kommer att kramas med mig om han inte får en tredje glass idag...
Han är mycket bestämd min lille knatte.
Min femårsknatte. Charlie.
Sjuan, pusselbiten han hållit i handen landar på trägolvet med en liten smäll.
Hans ögonlock rör sig inte.
De långa ögonfransarna vilar mot hans mjuka kinder och det är natt.
Dags att lägga den lille killen i sin säng.
Men jag låter honom ligga kvar i mitt knä en liten stund till.
Av rent egoistiska skäl.
I bakgrunden har Timbuktu gjort om ännu en av Laleh´s låtar, och nu svänger det och jag hör inte texten.
Istället nynnar jag - i min och Charlies värld där vi sitter tillsammans i soffan - samma visa som jag sjungit varenda kväll (så länge de tillät mig!!) sedan de föddes;
"Du är det finaste jag vet.
Du är den dyraste i världen..
Du är som vindarna, som vågorna, som fåglarna...
Som måsarna som flyger över vattnet,
Du är det finaste jag vet..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar